Hänt i veckan/ 8 -14 april-24

En vecka har jag lagt bakom mig igen med blandade karameller i minnets arkiv. Naturligtvis så händer det väldigt mycket mera än det jag visar, förstås. Har ni tänkt på så mycket man egentligen hinner med när det kommer till kritan? Hur mycket som händer i stort sett hela tiden...

Nå, nu slut på det lilla filosoferandet. 

Måndag den 8 april-24

Den första bilden för dagen såg ut så här...Jodå, det var en kille med på fotot men honom klippte jag bort, helt sonika. Sån är jag.😉 Fuktisoleringsmattor "klistras" på taken på byggnaderna på andra sidan gränden hos RIM

Så här ser gränden ut på flera ställen 
                                                                                 




Det var dags för mig att ta mig till min kurs vid halvtvå-tiden. På vägen ner längs gränden så träffade jag på killen som befinner sig högst upp av oss alla här i omgivningen, nämligen uppe i lyftkranen. Drömjobbet ni vet!  Nu hade han lunch och var nere på marknivå. Vi sade några vänliga ord åt varandra; han blev så glad för att jag försökte prata portugisiska (han kan engelska) och jag blev så glad för hans båda tummar upp och så såg jag inte var jag lade mina fötter...Pladask! Där låg jag men bara en sekund, jag kom snabbt upp med hjälp av Grua (lyftkrans)-killens starka armar, knäna var rejält skrubbade, de började blöda, jag var nog lite chockad tror jag...sade något om "tem calma" ( ta det lugnt) , svängde om, gick hem och satte mig ner, sände meddelande till kursdeltagarna via Whats up! ; "jag kan inte komma idag" men ångrade mig, tänkte att shit happens hela tiden, men jag bara måste till lektionerna och få mera undervisning om "pronomes". Så jag plåstrade om mig och sen haltade jag mig vidare i livet och till kurslokalen. Vänster fotled stukade jag några dagar tidigare på rua Conde Carvalhal ovanför byggarbetsplatsen. Där fanns det också en nykommen grop som jag inte såg och steg i men jag föll inte. Den gropen däremot har inte RIM någonting alls att göra med..

Det högra knäet började blöda ordentligt under lektionen men jag hade första hjälpen med mig och kunde lägga tryckförband på de stora plåster som jag hade lagt över såret. På vägen hem ville min ukrainska vän T. gärna eskortera mig men jag tackade nej, envis åsna som jag är och van att alltid reda mig själv. Ja, det gick bra hur som helst, även nu i början av den här veckan har jag plåster och omslag, men allt är stabilt, jag bröt mig inte och det är huvudsaken. Lite ont i nacken, huvudvärk, en öm hand och en öm arm fick jag.  Jag tog tydligen emot mig med den vänstra handen...men jag minns inte. 

En annan sak är förstås att byggföretaget RIM borde täcka alla gropar som uppstår av den tunga trafiken här på gränden. Jag klarade mig bra men det kanske inte nästa person gör som stiger ner i en grop. Det kan vara en benskör person och inte en stark och rätt så spänstig åländska. Man faller olika också. 

Vem blir skadeståndsskyldig är nästa fråga som jag ställer mig? Jag litar inte på att jag skulle ha fått någon som helst ersättning för sveda och värk om jag hade brutit benet eller så. Så krass är jag att jag inte tror på att den tanken ens existerar hos ledningen på byggföretaget. Kanske existerar den, men jag tror att skygglapparna åker på och att alla, var och en av dem,  skulle dofta på alla blommor här som om de vore tjuren Ferdinand, himla med sina vackra bruna ögon och  sen bara gå upp i rök. Jag gillar inte tanken men jag är inte naiv. De skulle antagligen slå ifrån sig och säga "att du får skylla dig själv !" Kanske jag är orättvis men så känner jag. Jag hoppas att jag har jättemycket fel. 

Nu ser jag mig för ordentligt i alla fall innan jag lägger ner mina fötter här på gränden och stannar upp när jag ska försöka prata portugisiska i fortsättningen.

Det är inte helt lätt att bli en portuguêsa, kan jag konstatera😉 Men jag ger mig inte Portugal, huka Dig ner, jag bara laddar om! 

***************************

 Tisdag den 9 april-24 

    
    Ja, det blir en hel del RIM, det kan inte hjälpas. Vi är ju nästan sambos, 
    så nära grannar är vi. De är vår väckarklocka...
    Doosan, den lite större än den riktigt lilla, började pika loss berg...ljudet kändes hemtamt, halleluja! 
    ( They coming to take me away..haha,hihi, hiho.😉) 

   

Jag älskar kulturella skillnader, men att "hänga" socktvätten på ett terrassgolv vid en byggarbetsplats har jag inte varit med om tidigare. Normalt skulle jag inte visa foton från grannen (ej portugiser) i huset bredvid, men de har så rolig stil att torka sin tvätt på så jag kan bara inte låta bli. De är många personer som bor i huset och alla sköter tydligen om sin egen tvätt för det ligger sockhögar, ibland ända upp till sex olika högar,  på olika ställen på terrassen, säkert för att hålla ordning på vems som är vems. Jag är säker på att sockorna torkar på nolltid, skorna med...att terrassgolvet inte är rent tycks inte bekomma dem alls. Här ramlar sand ner från Sahara, massor av svart damm från bilar, kryssningsfartyg, byggen. Att spola "däcket " dagligen hör nästan till..

*************************

 Onsdag den 10 april-24


    De komma i långa rader....nu blir det "el-digt" bara värre på insidan av RIM-byggnaderna. 
    Lita på det! 




Plötsligt så dök hon upp, så där bara och lade sig på redden några timmar innan hon drog iväg igen.
Hennes namn är Wind Surf



Så fick jag plötsligt en genial idé! 

Min lilla sjömanssäck som min morbror Eljer gjorde åt mig för många år sen fick användning som klädnype-påse. 

Nu ska jag bara byta ut de gröna mycket tillfälliga banden. 

Jag ska på sjömans-vis "knopa till" snygga rep igen. 

De gamla bara gav upp andan och brast. 


Naturligtvis så måste jag ha en viss koll på arbetet på andra sidan..."inspectora", som jag är. 

Jag kan lugnt säga att det RÖR på sig.😉 Här var det cementerat ....

************************

Torsdag den 11 april-24 


Vi fick kärt besök, roligt besök. Två systrar dök upp och jag fixade till någon form av tapaslunch åt oss alla. Ja, vi blev nog mätta så det förslog, för ingen av oss orkade med middag den dagen...Många skratt ekade här hemma hos oss..Jodå, vi ska träffas nästa vecka igen men då på annat ställe. Ja, det blev mat över, vi åt det sista av den följande dag igen....



kl. 22.30 gick jag ut på terrassen 
och tittade på månen som hade lagt 
sig på rygg.

"Boa noite" sade jag till dem i världen
som ville höra min hälsning,
sen gick  jag in och lade mig. 





********************

Fredag den 12 april-24



Det är inte bara jag som har ont i foten. Doosan har också ont nu och då och får läkarbesök. 
Det hände minst två gånger på rad att doktorn måste komma.
" Jag vill inte pika" tycktes Doosan säga. 
"Jag vill bara gräva!" Boa boa Doosan! 😊


"Men vad ? Uffe kom och titta! Vad är det för underligt som kommer hit över havet? "Aldrig någonsin har vi sett någonting liknande i segelfartygsväg...Klockan var 20.00 när den märkliga skepnaden ankrade här utanför på redden.  
Den märkliga skepnaden heter Maltese Falcon, är byggd av Perini Navi, har tre otroligt höga, majestätiska master och femton segel...

Sen blev det mörkt och jag gick in. Jag hann se att de tände babords-och styrbords-lanternorna ombord på fartyget. Sjövett har de hur som helst. Bra så! 

***************************

Lördag den 13 april-24


Kl. 07.27 gick jag ut och tittade efter märkligheten som kom hit på fredagskvällen. Nu låg hon vid kaj inne i hamnen med två andra "lyxkryssare"  plus gulliga Lobo Marinho. på utsidan låg en lite äldre kryssare.
Maltese Falcon kom från Antigua ( Karibien) och avgick vid 11-tiden med destination Palma de Mallorca. Vill ni hyra henne för en vecka så får ni betala en liten summa på ca 420 000 euro.

Det är skillnad på lyxkryssare och lyxkryssare. Tur att jag är en "fattig" flicka. Jag skulle inte ens komma på tanken även om jag hade så mycket slantar i spenderfickorna. Nu tänker jag, rent symboliskt på de hungriga barnen i Afrika, som jag alltid fick höra talas om när jag som barn inte ville äta upp maten som jag hade på tallriken. Himmel så många som skulle bli mättade av den summan på en vecka. 
Världen är upp och ner, mest ner just nu, känns det som. 

Det konstaterades i massmedia att det under ett dygn hade anlänt 12 olika lyxkryssare till Madeiras olika hamnar. Varför fick jag så märkliga konspirationsteori-vibbar helt plötsligt? Mina förklädda gudar finns det något som heter, kanske man kunde skriva något om förklädda oligarker också?  
Jajaja, jag vet att jag spekulerar men jag kan bara inte låta bli. Världen är så korrupt så varför inte? 



För min del räcker det med den spänning som jag får uppleva på den här gränden. Ska Doosan vippa eller inte? Ska jag ramla i gropar på gränden eller inte?

************************

Söndag den 14 april-24 


    Söndagen gick i lugnets tecken, foten bestämde sig för att vara sjuk och då fick Karin bara 
    ta det som den kvinna hon är.  Stanna hemma vid sin läst😉
    Men lite kul var det förstås att få se två stycken Doosan på rad...på andra sidan. 
    Det låter lite speciellt det där med andra sidan eller hur? 😊 De är i högsta grad levande där 
    just här, bara det blir måndag igen. Söndag är vilodag även för RIM-gänget. 

    

Vi klistrade upp siffror och en bokstav idag ovanför porttelefonen. 


Om någon har överlevt att läsa det här inlägget så önskar jag överlevaren en bra inkommande vecka!

                                                            Karin Eklund, Funchal, Madeira

                           

Kommentarer

Men åh nej, har du också fallit! Hoppas det gick bättre för dig än för mig, jag kan fortfarande inte belasta min arm ordentligt, efter 4 veckor... Men den blir i alla fall bättre för varje dag. Jag håller med dig om att världen är konstig, vem betalar den summan för hyra en båt? Om det är någon som har så mkt pengar över så hoppas jag de använder mycket av dem till något som kan ge glädje eller rent av liv till någon annan. Kram
Anna i Portugal,

ja, jag har också varit en kvinna på fall😉😊
Jag är på god väg att bli helt ok igen men någon vecka till får jag räkna med att vara lite kramoj men bara lite. Din arm fick nog betydligt värre skador än vad alla mina har tillsammans. Blessyrer rätt och slätt, ett sätt att känna av hur snabbt det kan gå om det vill sig.
Världen är mycket märklig, har säkert varit så alltid men det är så märkbart nu när vi får världen serverad till våra tv-rum och telefoner. Att betala så mycket för att kajka ombord på en segelyacht en vecka är horribelt i mitt tycke..men vi är olika och vi har olika sätt att använda våra pengar på.
Kram
Anna i Portugal,

en förklaring kanske krävs...kramoj är ryska och betyder ungefär lite sjuk. Ett uttryck som jag har vuxit upp med på Åland...
Kram igen!
femfemman sa…
Vilken tur att det inte bli värre. Håller med, visst borde byggföretaget se över och åtgärda ev.fallgropar!

Världen är inte rättvis. Vet att jag egentligen kastar sten i glashus, men visst känns det olustigt med dem som kan slänga ut pengar hur som helst.
Men visst borde vi vanliga normalrika västerlänningar också tänka på att hjälpa. Samtidigt som världen verkar så korrupt att man undrar om det är lönt...

Ha en fin dag! Kram
femfemman,

ja, ibland har man turen på sin sida. De kommer säkert att åtgärda det på något sätt men troligen med stans hjälp...nu spekulerar jag förstås. Jag vet inte. Den som lever får se ...

Jag tycker inte alls att det är att kasta sten i glashus, mera sånt. Klarspråk gillar jag.
Vi gör det väl också efter bästa förmåga skulle jag i min tur säga och kan förstås bara tala för mig själv. Men lite här, lite där...allt som kan vara till en liten hjälp är bra.

Ha detsamma du med!
Kram

Ha en fin dag du med!
Kram
Guldkryckan sa…
Det händer ju en hel del vid ett bygge, alltid kul att sitta bredvid och dokumentera med kameran. ;)

Ha en underbar afton.
Guldkryckan,

ja, det gör ju det och intressant är det att följa med.
Ha detsamma du med!
Jossu sa…
Tur att du hade en stark man som lyfte upp dig. Det hade jag också behövt, för är det något jag är bra på så är det att råka illa ut p.g.a gropar och ojämnheter.
Maltese Falcon såg allt speciell ut, och priset var verkligen speciellt. Med tanke på min inkomst är det tur att jag har enkel smak och inte lockas av en tur i en lyxig båt med champagne och ostron. Hellre sitter jag i soffan och ser filmen Maltese Falcon som jag har liggande någonstans.
Jossu,

de är lömska de där små groparna...lite fel och det kan bli mycket fel.
Vi är nog av samma skrot och korn du och jag, jag har också en enkel smak, vill ha det enkla framom all möjlig lyx. Se där, det kände jag inte till; att det finns en film Maltese Falcon. Nu ska jag googla.
BP sa…
Suck - att du också har ramlat! Det är många 65 plussare som ramlar nuförtiden. Hur är det ställt med balansen i "vår" ålder. Eller så tittar vi inte ned längre, bara upp. Hoppas att det "bara" är skrubbsår och att de läker som de ska. Tur i oturen är att du troligen inte äter blodförtunnande, då hade det varit ännu "kladdigare".

Har sagt det förut - hur orkar ni med den ljudnivån hela dagarna och det i flera år. Just pickande grävmaskiner är ett akustiskt elände. Det går ju inte att sova, och under dagarna hjälper det inte med öronproppar heller.

Tapaslunchen såg suveränt god ut och terrassen med kläderna - ja, vad ska man säga. Vissa är mera ordningsamma än andra och/eller mera känsliga för smuts.

Den där konstiga båten förde mina tankar till vindkraftverk - till sjöss alltså;-)
BP,

jag såg mig helt enkelt inte för, desto värre än så var det inte. Jag hade fart på som vanligt..jag tittade ju på en snygg kille, förstår du väl? 😉
Jag har inget problem med balansen, med någonting alls egentligen, äter inte några mediciner alls. Ändå händer sånt här...det gjorde det förr också när jag var yngre. Men groparna borde åtgärdas, jag gick ju på som om det var släta gatan..
vilket jag förstås vet att det inte är. Nå, det är snart bara ett minne detta.

2002 i januari började de bila bort berg...drygt två år har de hållit på, inte desto längre. Med ljudligt ljud drygt ett år, sen mycket tystare. Jodå, det går visst att sova, nattetid är det tyst som i graven. Nu är Doosan bara tillfälligt på plats för att dunka...och det är en liten pickipickmaskin i jämförelse med de tre stora som fanns här förut. Men visst ska det bli skönt när det är klappat och klart fastän jag säkert får abstinens..Jag gillar ju att titta på byggnationen.

Jag tänkte på en oljerigg när jag såg den på långt håll...förstår din tanke vad gäller vindkraftverk.

Tack BP!
LillaSyster sa…
Önskar dig en fin vecka också. Det där fallet lät inget kul, hoppas att du återhämtat dig. Märkligt sätt att torka tvätt på.....
Ta hand om dig!
LillaSyster,

tack!
Jag klarade mig bra..skrubbsår och lite ömt här och där. Är glad att jag är stark i kroppen och rätt vig...men visst blev jag lite chockad och sen tänker man förstås på det där med att tänk om jag hade brutit mig...då blir allting jobbigt. Men nu är allting mycket bättre..jag är snart helt ok igen.
Ja, man lär sig så länge man lever...ett solhett golv kan också vara en torkplats.
Tack snälla! Kram
Händelserik vecka. Ajaj, hoppas knäet bättre.
Hanneles bokparadis,

sånt är livet, händelserikt. Jodå, det är på bra bättringsväg...Tack!
Ditte sa…
En händelserik vecka och visst är det så att veckorna fylls med mycket av det mesta . Och så oavsett var en är . Ja, lite beroende på förstås vad en väljer att göra.
Ja, att falla valde du ju inte och skönt att det inte blev värre.
Härliga bilder från din vecka.
Tycker nu tränar ert tålamod med bygget men å andra sidan finns det ju inte direkt något gott alternativ.
Kram!
Ditte,

ja, det händer mycket i ett människoliv på en vecka.
Att jag föll var en olyckshändelse rakt av. Inte desto mera än så. Jag nämnde det förstås för att det var den dagens händelse och nu är jag nästan fix igen förutom lite sårskorpor, inget att orda om egentligen.
Det är inte så jobbigt med bygget, vi bestämde oss redan för ett par år sedan att vi inte kan annat än anpassa oss. Mycket fint har vi fått vara med om under tiden. Exakt, det finns inget alternativ. Bara att ta det som det är och göra det mesta möjliga av situationen
Kram till dig med Ditte, hälsa Bosse!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande