Att ladda om...

Jag skrev i måndagens Hänt i veckan om att jag laddar om. Mera på skämt då förstås men när jag ställer mig lite på sidan om och ser på hur landet ligger till så finns det faktiskt någonting i det där med att ladda om för min del. 

( Det är inget temaskrivande detta Hänt i veckan, det är min personliga  vecko-efit ungefär. En förklaring till frågor jag har fått.) 


Aldrig någonsin hade jag trott att jag skulle sätta mig på skolbänken igen och allra minst hade jag tänkt att jag skulle läsa portugisiska, vilket jag gör med lust och fägring stor. Nåja, blandat med en del suck och stön och någon svordom med ibland. Den 26 april har vi tenta igen. Så ni vet vad jag har att göra den närmaste veckan. Det blir inte lättare alls med tiden, trots att jag kan mera nu än någonsin tidigare, så känns det ändå som om jag inte kan någonting alls för tillfället. 


Men att jag också skulle ha tandställning hade jag aldrig tänkt mig. Det har jag aldrig haft men det har jag nu. Munnen full. 22 timmar av de 24 timmar dygnet består av så har jag en ställning i min mun. En typ av byggställning/skruvtvinga är det på sitt sätt. Nej, jag tänker inte gå in på hur tänderna ser ut men helt klart är att det var högst nödvändigt att få detta fixat så inte tänderna längst fram blir trängda, vilket är på gång. För trångt är det om saligheten trots vissa andra gluggar...


Det fina i den här kråksången är att jag antagligen kommer att gå ner i vikt på grund av mindre matintag. Jag har två timmar på mig per dygn att borsta tänderna, att äta de måltider jag ska äta. Visst tiden räcker till men likväl så måste jag ta ut tandställningarna innan jag äter och bara det är rena rama akrobatin. Vilket jobb jag har utsatt mig för! Jag har för korta naglar, jag lyckas inte få ut den nedre väldigt tajta tandställningen utan hjälp av en sked! Edgar min tandläkare, skrattade när jag plötsligt förstod varför alla kvinnor har långa naglar här. Alla har tandställning! Men långa naglar blir det inte för min del. Never!  Jag går hellre ner i vikt..På ett år så, pö om pö. Ungefär så länge tar det innan tänderna sitter som de ska sitta och midjan blir synlig. Inget ont som inte har något gott med sig som det heter. Kvällsätandet är förbi...nu är det vattenflaskan som gäller för min del istället för goda ostar, kex och choklad, sånt där smått och gott som jag brukar okynnesäta. 

Inte nog med det; jag har blivit Astrid med Madeira. Nästan överallt där jag rör mig i offentliga lokaler som tillhandahåller service etc..kallas jag  för Astrid. Jag börjar vänja mig med att ha ett nytt tilltalsnamn. På Worten heter jag sedan en tid tillbaka bara Astrid Margareta. För och efternamn...

Att min tandläkares sekreterare ringer till Uffes telefon och inte till min trots flera diskussioner om att hon har något fel i telefonregistret så blånekar hon . Hon har bara ett nummer och det är mitt, säger hon. Ändå landar hon i Uffes telefon gång efter gång och när han svarar blir hon helt konfys och frågar efter Astrid. När Uffe ropar att jag har samtal i hans telefon svarar jag med Karin och då blir hon totalt snurrig..sen minns jag att jag heter Astrid nu för tiden och rättar mig till Astrid Karin, vilket sen gör att det blir ändå mera tillkrånglat allting. Aha, inte Eklund, utan Karin? Jag vågar inte ens säga att jag heter Margareta som tredje namn. 

En av våra vänner säger att jag platsar bra här på Madeira, för här har alla många namn. Nu har jag bara fyra namn..men likväl är det ett par för mycket, kan konstateras. 

Hur som helst så gillar jag läget. Det är minst sagt riktigt roligt. 

Att bo här är verkligen ett äventyr.  

Idag blev det så här, jag varvar nonsens-skriv med portugisiska språkstudier och fotona har inget som helst med någonting i inlägget att göra. De bara är... 


Ha det gott alla!


                                                Astrid Karin /Funchal/ Madeira

Kommentarer

znogge sa…
Bra kämpat med studierna men jag förstår att det inte är helt lätt och att det kräver en arbetsinsats. Samtidigt så måste det kännas bra att du lär dig mer och mer av språket. Nu vet jag inte din ålder men ska man vara krass brukar barn lära sig snabbare än vuxna.

Så tandställning på det och snart en getingmidja då förmodar jag ;-)

Kram och god kväll!
femfemman sa…
Låter väldigt bökigt. Du får dricka dej mätt. Låter i o f lite konstigt att få tandställning i vår ålder!
Astrid är ett fint namn. Karin oxå. Go kväll! Kram
Znogge,

tack! javisst känns det väldigt bra när det går att föra små diskussioner med lokalbefolkningen. Det lär vara en myt det där med ålder och inlärning, har jag läst på flera ställen (vetenskapliga rön) men man lär sig kanske på olika sätt i olika åldrar. Vi är två pensionärer på kursen, resten är mellan 30- 40 år, ungdomar. Vi är rätt jämbördiga alla men jag märker att vi äldre har ett annat sätt att ta in än vad de yngre har.
Haha, ja, den där getingmidjan kanske jag får om ett år sisådär.
Kram till dig med Znogge!
God kväll!


femfemman,

ja, det är lite bökigt, åtminstone nu i början men med skedens hjälp så...
Det är inget konstigt alls att ha tandställning i vår ålder, så ser jag på det. Kan det underlätta krämpor längre fram , vilket jag hoppas få uppleva, alltså längre fram😉 Nu behöver inte en tandställning vara bökig för alla men min är det på grund av tändernas form.
Ja, jag dricker mig mätt, har bestämt mig för det.
Tack Anna-Lena,
god kväll med kram från mig också!
Jag hade tandställning som barn jag :) Men det är väl aldrig försent att rätta till gaddarna tänker jag. Hoppas du ändå får i dig vad du behöver, men också sånt som du inte behöver men vill ha, nån gång emellanåt i alla fall. Kram
Anna i Portugal,

ja, de flesta hade tandställning när de var barn. Man märker inte ens att jag har en sådan nu, om man inte vet det. Valet var förstås mitt men jag insåg att jag behövde ta den här hjälpen för att inte försämra min tandhälsa på grund av för tätt mellan tänderna. Svårt med rengöringen också. Jag äter hälsosamt som vanligt givetvis, de måltider som gäller men det där extra...det får vara nu. Jag tar tillfället i akt att få hjälp av tandställningen😊
Kram
BP sa…
Rubrikbilden är en av de vackraste som du har lagt upp. Den är helt underbar.
Nej, att sätta sig i skolbänken som 65 plussare är modigt gjort. Absolut en utmaning, som jag aldrig hade antagit.

Detsamma gäller din tandställning. Jag menar om man levt mera än hälften av sitt liv med de tänder man "fått", så klarar man resten också. Och med Sveriges tandläkare-priser hade jag hellre satsat på nåt roligt istället och dragit ut den tanden som "krånglar".

Nu kan jag inte tänka mig att du är överviktig så. Men jag tycker ändå synd om dig att du utsätter dig för både tandställning (som barn brukar ha) och bantning i din ålder. Ska man inte njuta av både mat och dryck när man jobbat hela sitt liv!??? Jo, det tycker jag faktiskt.

PS. Ja, jag vet att du inte vill ha medlidande, men jag tycker ändå synd om dig. Njut av livet istället och välj den enkla vägen. Det gör jag. Men så är vi såklart alla olika. DS.
LillaSyster sa…
Klart att du heter Astrid, du är ju vår nya sagoberättare. Låter tufft med tandställning, men allt har ju ett slut =)Ha en bra onsdag!
BP,

tack! Det är en bild från Geta, Åland, en augusti-morgon när hösten gör sig påmind, i tidig timme.
Jag tycker väldigt mycket om fotot själv.

Jag tänker inte i ålder, jag tänker i liv och det är nu jag lever och om jag kan så ska jag leva, verkligen LEVA till mitt sista andetag.

I mitt LEVA ingår vanligt liv oberoende om jag är trettio eller hundra år. I min värld tänker jag inte på ålder annat än att det är fint att ha förmånen att få åldras, att få en annan mogenhet än man hade som yngre. Erfarenhet är bra att ta till, att dela med sig av till yngre som vill veta.
Som mina vuxna barn brukar säga: du är uppgraderad mamma!😊

Jag har gjort mitt val och jag är glad för att jag gjorde det med tanke på framtiden. Även som äldre än vad jag är nu, om jag får förmånen att leva, så vill jag ha det bra även i min mun och allt vad det innebär för övriga hälsan. Hälsan är inte gratis, man får jobba på den, så ser jag det och jag vill helst inte ligga samhället till last om jag bara kan låta bli. I min värld är det att ta ansvar.

Nu bor jag ju inte i Sverige och jag vet att priserna där uppe i Norden är skyhöga så jag förstår din tanke BP. Här är priserna ungefär hälften, även privat, i jämförelse.

Jag är glad att jag har förmånen att kunna förändra det som behöver förändras. Dessutom bidrar jag till att andra får lön. En fin dominoeffekt...
Att jag sen inte vill lyfta av och på tandställningen efter middagstid ser jag som en bra grej för min egen hälsas skull. Det valet är också mitt, ingen annans. Jag behöver inte okynnesäta och då försvinner de få kilogram som jag bär på alldeles i onödan. Jag skrev det här inlägget med en glimt i ögat, har lite roligt åt att jag laddar om, att inget är slut bara för att man är 65 plus Tandställning har inget som helst med att barn brukar ha det. Tandställning har man för att man behöver det oberoende av ålder.

Jag NJUTER av livet, verkligen. Tar för mig av god mat och dryck, av allt, allt som är bra för mig och andra. Att vi är olika var och en av oss är ju en självklarhet. Vi är unika.

Allt gott, njut av livet på ditt sätt BP! Jag gör det på mitt sätt.
LillaSyster,

du är nog besläktad med de där bröderna Royce som ligger och sover just nu. De skulle ha sagt ungefär likadant om det här med Astrid. Underbart, tack för det!💗

Jag är bara lite ovan, lär mig säkert att ta tandställningen som vilken liten petitess som helst bara tiden får arbeta lite. Man får lida lite pin om man ska bli fin😊

Ha en bra onsdag du med och ge en klapp åt Busan från mig!
Så snygga foton! Övers är så fin. Plugga på gamla dar är kul, på universitet lyssnar jag på öppna föreläsningar, några större ambitioner har jag inte, tog ju examen för några år sedan 🙂
Maken studerar portugisiska, på egen hand.
Hanneles bokparadis,

tack! 😊 Rosenskära med blå bolltistelfröställningar i sensommarmorgonljus.
Det är roligt att plugga, jag gillar det jag också. Jag behöver examen i det här för att kunna bli portugisisk medborgare vilket jag ska försöka bli längre fram. Men i övrigt så är det roligt med språk och att förbättra sig, hålla i gång de små grå.
Susjos sa…
Ljuvliga foton som du bjuder på, och ett kul inlägg, tandställning och så pluggande av portugisiska, imponerande minst sagt...undrar om du visste allt som skulle hända för typ 30 år sedan ;-)

Ha en fin onsdag!
Kram
Susjos,

tack!
Nej, för 30 år sen fanns nog inte ens tanken Men bra är att man kan leva livet och ha det bra. Du är bra på det du med!

tack detsamma!
Kram
Annika sa…
All right, Karin. Du blev inte erbjuden Invisalign då? Det tror jag är ett effektiv sätt som inte ens syns när den är på. Och med finfina resultat.
Min nya tandis här började tjata om det med mig, men jag har aldrig förr hört ngn tandis säga till mig att jag har tight bett. Jag gick till en tandläkargrupp i 17 år två ggr om året innan de ströp den försäkring vi hade. de sa inte ett ord om det hela. Så den nya har börjat tjata om just invisalign. Not gonna happen. Hur länge är det tänkt att du ska gå med den? Låter inte kul, Karin. Inte alls.
Men det är bra att du kan se på det hela med humor och optimism. Verkligen. Hey, ett par kilo mindre är alltid trevligt.
Astrid, men varför? HIHI!! Har det bara blivit så av bara farten? Gud så märkligt, haha. Karin är ju inte direkt svårt att uttala heller.
Men du är bra grym med din kurs!! Heja Karin Astrid Margareta!!
KRAMAR från mig
Annika sa…
Återigen verkar min kommentar ha försvunnit. Vad trött jag blir. Vart tar de vägen? De publiceras när jag kollar, men sen idag när jag ska läsa ditt svar till mig ...borta!!
Skrev iaf igår att jag känner till fartyget Maltese Falcon. Har sett det på YouTube, en YT:are som besöker lyxjakter, lyxiga lägenhet och plan etc som varit ombord på den. Otroligt fartyg.
Följer också en serie som heter Below deck som handlar om personalen ombord på just lyxjakter i Karibien, Medelhavet, Australien. När personalen ombord på DE redan så lyxiga båtarna ser Maltese Falcon blir de helt tagna av den. Den bara dyker upp som en uppenbarelse eller hägring. Så det är en mkt speciell båt.

Sen ditt knä ... AJ och AJ! vet hur det känns, och vet hur chockerande det ÄR. Jag snublande över ngt på Karolinas examen från Elon. Ja efter middagen vi åt den kvällen. Jag slog i mitt knä i marken så att det började störtblöda . Jag blev så pass chockad att jag var tavungen att åka till hotellet och lägga mig.
Har kvar ärret.
Så jag tycker synd om dig.

FÅR se nu om detta kommer med ... FATTAR inget alls om det inte gör det ...

Kramar
Då kan vi peppa varandra, jag skriver också tenta 26 april. Nojig till tusen eftersom jag lagt mycket tid på examensarbetet och mindre tid till tentaplugg. Men än finns det några dagar kvar att läsa på. Vad bra ändå att det finns tandställning att ta till när tänderna växer lite som de vill. Men jag kan tänka mig att det ställer till med en hel del problem också.
Annika,

Jag minns att du blev erbjuden tandställning tidigare men att du inte hade de problem som påstods och det verkade ju väldigt lurigt.
Jag HAR problem som behöver åtgärdas så att jag inte får större problem..jag sade nej ifjol men på ett halvt år kunde jag själv både se och känna att det inte var som det skulle vara med mina tänder. Sparkaligners heter min tandställning, vet inte om det är desamma som Invisalign.
Men den syns inte, bara om man vet att den finns där och tittar efter...annars inte alls.
Jag minns det du skriver, jag blev ju lite extra intresserad i och med att jag hade gått med på att få min tandställning. Exakt hur länge är jag inte riktigt säker på men det blir ca 1 år...beroende på. Jag går på kontroll varannan månad..byter tandställning med två veckors mellanrum, den gamla väck, en ny på..sen koll och så får jag sköta om det hela själv i två månader igen innan nästa koll.
Redan nu på tredje dagen fungerar jag bättre, jag skriver jag, för det är lite knix att sätta på och av...men träning ger resultat. Men jag måste ha en vanlig tesked till hjälp för att få ut dem. Jag börjar redan vänja mig, det här kommer att gå hur bra som helst. Ja, för min del blir det nog en lite lättare Karin med tiden.😊

Jag heter Astrid Karin Margareta och mitt första namn blir använt av de flesta trots att jag har berättat att jag brukar kallas Karin. Det gör absolut ingenting för min del att bli Astrid..Karriin blir jag här..också lite kul.
Jag borde skriva Karin så här: Kârin eller Kárin för att få rätt betoning på mitt namn.

Tack Annika!

KRAMAR!
Annika,

ja, det är tröttsamt med kommentarer som går upp i rök. Händer mig nu och då också. Därför har jag börjat gå tillbaka för att kolla om den har ramlat ner..Jag har ingen aning om vad som händer alls.

Maltese Falcon är ett otroligt nästan overkligt fartyg.
En mycket speciell båt, absolut. Spännande är det att få se allt som flyter i land här. Vi bor bra..

Faktum är att jag nog blev rejält chockad jag också av att falla då jag föll. På lektionen efteråt var jag inte riktigt närvarande, märkte av trötthet när jag kom hem på ett annorlunda sätt. Idag är knäet betydligt bättre, men såret är fortfarande rätt stort..men det gick bra. Armen känns mera av nu än då, men allt gick bra hur som helst. Skavanker av det här slaget är ändå petitesser.
Ett ärr får jag också som minne.
Jodå, kommentaren kom med..Tack Annika, igen!
Kramar igen!


Hannas krypin,
det får vi göra, peppa varandra så det står härliga till.
Visst blir man nojig..så är jag också. Det är en liten pärs men du har mycket större saker på gång än vad jag har. Stort lycka till Hanna! Tummar och tår upp här för din skull!
Tandställningen och jag blir nog vänner med varandra bara jag vänjer mig. Det känns redan bättre, så det här går nog vägen på bästa sätt. 😊
Börjar med din översta bild. Den är ljuvlig! Och resterande bilder på duvor, talgoxe och nyfiken Kurre ekorre är också fina.
Älskar att läsa om din entusiasm över att sitta på skolbänken igen. Och att skaffa tandställning i vuxen ålder är inte ovanligt längre. Och så lite tappade kilon på det.
Så du får heta Astrid nu. Jag har också ett annat namn, hos mina grannar. Där heter jag Anette. Jag brukar lite försynt tala om att jag heter ju Anita men det hjälper inte. Det roliga är att om dom skriver mitt namn så skriver dom Anita.
Lycka nu till med både pluggande och tänder!
Märtha sa…
Först blev jag lite förvånad över att du kallas Astrid Margareta, men så kom jag att tänka på en brasiliansk utbyteselev vi hade, i papperen stod hennes fullständiga mångordiga namn, med ett lååångt efternamn (sistanamn) som lät överdrivet furstligt. När denna härliga och öppna unga kvinna anlände förklarade hon en massa om namnsystemet, och det namn som hon själv använder är verkligt kort. Det sista namnet, sa hon, anger "bara" släkten på något sätt, inget att bry sig om! Och en spanjorska som var gift med en finländare som heter Leppänen placerade det namnet nånstans "mitt i" och skriver det Lepañen och är stolt över det, håller det kvar som "efternamn"... Jag har funderat på att ta ett namn till i bruk, något i stil med Ida Beata Hällqvist, men ska studera lite mer först... Lycka till med tenten/tentan på min avlidne mans födelsedag (86)! Det kommer att gå superbra!
Anita, de fyra blomsterhaven,

tack, den är ett fint minne av de där tidiga sensommarmorgnarna, då fukten är hög och värmen stiger samtidigt med solen. Den där speciella mättade känslan efter en fin högsommar som uppstår.
Tack, "våra" ekorrar blev inte tama men snudd på, i alla fall orädda. Ljuvliga små varelser.
Se där Anette, vi har flera skepnader du och jag. Astrid och Anette. 😁
Tusen tack Anita/Anette! 💚

wiper sa…
Beundrar dig verkligen som sätter dig på skolbänken igen och kämpar. Det är aldrig för sent för nåt så länge man vill och kan. Jag skulle också behöva ha tandställning för jag har så trångt och tänderna börjar lägga sig ovanpå varandra. Vilket jobb du har med ätandet och att ta ut tandställningen.

Vilka fina bilder på ekorren, jag njuter. Det var ett rörigt telefonsamtal ;)

Jag heter också Margareta som andra namn. Så härligt att ni trivs så bra där ni bor nu. Jag skulle själv vilja bo där.

Ha nu en skön torsdag
Kram från Malin

Märtha.
Förvåningens finger i häpnadens mun stod jag med här flera gånger i början, men nu har jag vant mig och tycker att det är riktigt gulligt på sitt sätt.

Vår lärare i portugisiska berättade för oss om hur de blir namngivna här, dels från mammans sida, dels från pappans och så har de sitt eget på det, vilket kan bli en väldigt lång rad med namn på rad. De har ett särskilt namnsystem även här, sen i det vardagliga livet förkortar de själva av och gör det bekvämare både för sin egen del men också för andras. Men byråkratiskt, officiellt hänger hela ramsan med.
Jag borde skriva Karin på portugisiska, Kãrin/Kârin eller Kárin, är osäker på ...men i alla olika tappningar som jag har skrivit här så öppnar det upp aet. Annars blir jag Karriin, med mycket skrollande på r-et.
Spännande, vad har du månne för dig nu? Förmodar att det kommer en förklaring i bloggen med tiden.
Tack! Jag hoppas på det!
Wiper,

tack! Jag tycker att det är roligt och vill ju så gärna lära mig att prata portugisiska även om det kommer att ta tid när jag börjar praktisera den i vardagslivet ännu mera efter att jag har fått grunderna inpräntade i mina kringelikrokar i hjärnan. Det är aldrig för sent med någonting, så länge man lever så ska man leva om man kan utgående ifrån det ena och det andra. Så onödigt att begränsa sig...
Jag har redan anpassat mig efter några dagar vad gäller tandställningen och det kommer att gå bra, bättre och bäst med tiden.
Tack! Ja, här kan det bli lustigt ibland när man talar i telefonen...
Margareta betyder pärla, så du och jag är pärlor...
Jag bor på Pärlan i Atlanten.💗
Tack detsamma Malin,
Kram!

wiper sa…
Tack för ditt härliga svar. Precis som du säger så skall inget begränsa en så länge man kan och vill både göra saker, uppleva saker och lära sig nytt. Så lever jag själv

Vad kul att Margareta betyder pärla ;) och så passande att du bor på Pärlan

Ha det bra
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Öronbedövande