Tankar i allmänhet

Jag är inne i en period där jag är nollställd på något sätt. Så är vi alla nu och då, självklart. Det är högst nödvändigt att vara en periodare i den meningen. Det är en vila i sig för min egen del att vara nollställd men också lite jobbigt på ett annat sätt när jag har mycket jag vill göra och ändå så drar jag mig för det. Jag laddar batterierna, skulle jag själv vilja kalla det. Mitt i språnget så stannar jag upp fastän jag inte stänger ner utan bara är rakt upp och ner i själva skeendet. Utan att planera alltför mycket så skriver jag blogg i alla fall. Jag låter pennan gå ungefär som om jag har en pensel i min hand och ett staffli med målarfärg framför mig. Jag vet inte vad slutresultatet blir när jag börjar skriva/måla. Jag bara flyter med, tömmer hjärnan ...

Vid Prästgårdsnäset i Finström på Åland, en dag i maj- 16. 

Jag bryr mig inte om att tvätta fönster eller att påskstäda. Allt det där finns kvar och väntar snällt. Påsk blir det ändå. Skrivandet är vila för mig, det är terapi. Låt så vara att det ibland finns varken händer eller fötter på det jag skriver men det bryr jag mig inte om ett enda litet skvatt. 

Någonstans här i Funchal i fjol.-23

Jag som har så mycket jag vill skriva och berätta om här på bloggen, tar tag i blommor jag har i arkivet istället under nollställdheten, medan den varar. Det andra kommer, när det är dags att komma. Jag vill ju berätta mera om mina jobb genom mitt liv så här långt. Senast berättade jag om mitt liv som bankfröken och då var jag tjugo år. Jag har hunnit med mycket sedan dess😉😊

Jag har fått material, brev, dagböcker och foton av andra personer som tycker att jag ska skriva om allt detta också här i min blogg. Jag gör det gärna, det känns hedersamt att få sådana erbjudanden, men inte just nu. Även om vissa texter är klara och foton finns så krävs det ändå en viss research och ett visst tankearbete bakom den typen av dokumentära berättelser. Det handlar om Madeira, det handlar om Finland, men också om Sverige och Norge. Det kommer längre fram någon gång. Ganska snart hoppas jag själv. Jag ska se om jag får någon slags struktur på den här pennfäktaren. Hon behöver en spark i ändalykten.

Jag tror, att jag tog foto av den här lilla skönheten i Jardim Quinta da Magnolia -23

Jag är på gång med detta också men det måste få ta sin tid. Jag har ju min portugisiska som tar mig med hull och hår, vilket jag gillar och som bara måste få ta tag i mig. Vardagen i sig är ju många gånger bara den en utmaning men den blir desto roligare när jag kan göra mig förstådd lite mera för varje dag som går. Igår köpte jag två hela laxar, Salmões Inteiro och bara att få det förklarat för killen som står i fiskdisken att jag inte vill att han ska fjälla fisken, inte filea den och bara låt mig själv få ta hand om fiskarna är rena äventyret. Jodå, det gick rätt så bra att få det sagt men sen såg han lite finurligt på mig ungefär som att "det där klarar du inte av, min bästa senhora." Han skulle bara veta hur många fiskar jag har hanterat. 🐟🐟🐟

Så det blir blommor den här dagen med. Nu är jag som sagt lite nollställd och tar dagen som den kommer, det där egentliga skrivet kommer när det kommer. Om det nu är skillnad på skriv och skriv? Troligen inte alls. Det här är också ett egentligt skriv eller ganska många skrivord hur som helst. Sådana tycks det finnas hur många som helst bakom mitt pannben. 

De här vita, skära (se där ja! en skär smög sig in) rosorna fanns i Rosenträdgården i São Jorge här på Madeira- 23

Skärtorsdag. Jag återkopplar till Stilla Veckan, bara för att det är det. Självklart vill jag veta varför skärtorsdagen heter som den heter. Nej, det handlar inte alls om att skära med kniv eller den rosa färgen. Skär är ett gammalsvenskt ord som betyder rena. Det var på skärtorsdagen som Jesus tvättade lärjungarnas fötter.

Figo do diabo, Solanum Hispidum, djävulsfikon finns i Jardim Botânico här i Funchal. Den har en liten vit blomma, ibland en blå.  Växten finns inte här i naturligt tillstånd utan härstammar från Mexico/Guatemala.

Men det finns annat också som kunde göras på skärtorsdagen. Man kunde ingå förbund med djävulen. Den som ville göra det skulle gå till en korsväg där det gick fyra vägar i olika väderstreck. Väntade man där så kom hin onde. Man bytte sin själ mot en stor förmögenhet (i bitcoin?) och kontraktet skulle undertecknas med blod. Jag är blodgivare men något undertecknande blir det definitivt inte för min del. Jag säljer inte min själ, den behåller jag för mig själv och därmed basta! 

Troll i Malaga, Spanien

På skärtorsdagen kan man också gräva upp gömda skatter, jordagods, nergrävda av trollen. Är man född på en söndag så har man betydligt större chans att hitta skatterna. Jag ids inte ens försöka, för jag är född på en fredag, men hur som helst så får man inte säga ett knyst medan man gräver. Det är svårt, för trollen försöker få en att skratta med alla möjliga tokigheter.

En Adam och Eva. Jodå, även den vita heter Adam och Eva.


Ikväll är det dags att dra iväg mot Blåkulla fast jag har bestämt mig för att bara vara och stannar hemma. Ha det bra ni andra som tar till kvasten! 




                                                               Lycklig resa, tur och retur! 


                                                Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

femfemman sa…
Det finns sådana dagar och
och tider, då man inte har så mycket geist. Kanske för att man bara behöver ta det lite lugnt!

Tycker mycket om ditt inlägg. Ett inlägg i den tid som är. Vi är olika, men för mej är bloggen just den plats där jag beskriver nuet och kanske kopplar det till något som hänt tidigare. Men man tänker olika, och man läser det man vill.
Idag läste jag med stort intresse.

Ha en fin skärtorsdag. Jag ska inte sätta mig på någon kvast heller . Är både för lat och för tung. Kram
femfemman,

ja, det finns sådana dagar också. Helt säkert är det som du säger, man behöver ta det lite lugnt, stilla sig.

Tack!🤍 Tack och lov också för att vi är olika, att vi kan vara de människor som vi är, att vi har den friheten.

Kvasten får stå i fred här också, det känns bra så.
Jag känner mig, som du, både lat och tung. Bra så det också.
Kram över havet norrut till dig!
LillaSyster sa…
Vilka härliga påskkärringar och trollen så påhittigt. Du har verkligen tusen järn i elden. Satsa du på att njut av påsklovet!
LillaSyster,

tack! Påskkärringar var mitt gebit ett tag, jag sydde många, många olika som flög kors och tvärs i världen, över världen. De finns överallt de där små, inte bara de som syns på bilden..utan säkert ett hundratal till😊
Tack, jag tänker göra så, bara vara och ta det lugnt i skapande rörelse, läsande rörelse, givande rörelse.

Ha det fint-kram!
Jag tänker att det är väldigt bra att du lyssnar på signalerna du får från kroppen och knoppen. Återhämtning och vila är lika viktigt när en är pensionär, som du så klart vet :) Ha en fin påskhelg vännen! Kram
wiper sa…
Du beskriver det väldigt bra hur du känner just nu. Jag känner så också periodvis i och i dessa tider blir det värre och man behöver återhämtning. Jag har lärt mig själv att lyssna på signalerna i kroppen och då varvar jag ner och bara är. Jag har ju en allvarlig utbrändhet också så jag använder mig av avslappning varje dag. Var en högvarvare innan men fick sadla om ;)

Vilka gulliga påskkärringar. Dom verkar vara handgjorda. Vilken kul grej detta med jordagods och så roligt utpyntat. Djävuldsfikonen var verkligen taggiga

Fotot med blommorna i vattnet var vacker.

Sköt om dig nu och ha en fin Påsk
Kram från Malin
Anna i Portugal,

ja, det finns nog inget annat att göra än att lyssna inåt när signalerna säger att nu är du lite trött Karin!
Ser ingen skillnad alls på att vara varken det ena eller andra men jag vet vad du menar, som pensionär kan man ta det lugnare och kanske man ska ta det så också..en svår nöt att knäcka för min del men jag har lärt mig att lyssna...😊
Ha detsamma du med Anna! Kram
Wiper,

tack! Ja, vi känner nog igen det var till kvinns och till mans. Man blir lite låg emellanåt och det är ju precis så som det ska vara egentligen. Vi är som tidvattnet, ibland högt, ibland lågt och just nu är nivån lite lägre här för min del. Jag är inte allvarligt trött, jag är bara lite nollställd, inget dramatiskt alls

Att ha en allvarlig utbrändhet med sig i bagaget som du har, har säkert lärt dig att lyssna på vad din kropp/själ säger.
Jag har bara nuddat vid den känslan en gång för många år sedan, men aldrig varit helt inne i den, tack och lov.

Påskkärringarna har jag själv gjort och skapat från grunden. Jag har varit påskkärringstillverkare...haha..ja, många, många är de som kom till via mina händer, i lite olika tappningar. Har några på gång nu med men här är de inte alls vanliga.
Säkert minst 100 stycken flyger lite här och där i världen, nu framplockade till påsken. Även hos oss hänger den allra första prototypen.

Sköt om dig du också Malin och ha en fin Påsk!
Karin-kram!
Karin sa…
Allt skriv är bra skriv, tror jag. Och, som du skriver, upptäcker man vartefter vart man är på väg och då är ju enda sättet att ta reda på det att skriva på.

Bravo att du lyckades få hem din lax hel och hållen! Det är ofta svårt att komma förbi det som motparten förväntar sig höra; fiskhandlaren var väl övertygad om att du ville ha en fjällad och filead fisk.

Jag var med om en liknande, men helt annorlunda, situation när jag skulle köpa baddräkt åt min tolvåring när vi var på semester i Frankrike. Hon ville absolut inte ha bikini, så vi gick på jakt efter en hel baddräkt åt henne. De var sällsynta och i butikerna missförstod de min franska: "En HEL baddräkt? Madame, vi säljer inga trasiga baddräkter!!!"
Karin,

ja, så tror jag också..ord läggs på ord och så plötsligt så hittar man vägen.
Ja, det är ett litet problem det här med att köpa fisk.De flesta vill ha dem fileade, fjällade osv när de köper fisk men jag vill göra allt det där själv av olika orsaker. Vi röker fisken, då vill vi ha den ofjällad och i den storlek vi själva vill ha den, jag gravar laxen, då vill jag göra hela jobbet själv från början till slut och så blir det ju en ypperligt god soppa av det jag inte använder till den rökta och gravade, huvud, stjärt, ryggrad etc..
Uffe är den enhänta rökaren, suveränt bra på den saken. Också!
Haha, ja, inte säljs det trasiga baddräkter någonstans i världen.

BP sa…
När jag läser ditt inlägg så kom jag på mig själv att jag nog är nollställd alla 12 månader på året;-) Måsten som städning, fönsterputs med mera gärna vid högtider har jag aldrig hållit på med.
Att rensat fisk har jag aldrig gjort heller, och när jag köper lax och den inte är fjällat i butiken blir jag bara sur, för fjällen sätter sig ju mellan tänderna. För inte fjällar jag själv...
Ja du, vi är nog totalt olika. En himla tur att det finns plats för oss alla.
Sedan några år tillbaka avstår jag från att ta mig till Blåkulla. Med min eländiga rygg skulle det troligen få oönskade konsekvenser. Önskar dig en rolig och smidig resa! Ramla inte av kvasten bara;-)
BP,

nollställd betyder säkert olika för dig och mig. Jag tänker inte på måsten som att städa osv..utan mera på energin rent själsligt, kroppsligt. Jag är lite trött helt enkelt. Det där med att städa har aldrig varit något problem för min del. Vill jag städa så städar jag, annars låter jag bli och nu låter jag bli även om det är påsk. Men blir det alltför j-t runt omkring så tar jag förstås tag i kvasten. Om du läser mitt inlägg så skriver jag att jag inte tänker kvasta iväg ikväll , så där är vi lika BP. Jag stannar hemma jag också men önskar alla andra en trevlig Blåkullafärd.
När man röker fisk så ska fjällen helst vara på och vi röker den, samma sak när man gravar den. Har aldrig fått fiskfjäll mellan tänderna, de stannar kvar på uppläggningsfatet på skinnet som ligger neråt. Så inget problem alls för min del.
Och du BP, du är inte alls nollställd alla månader i året! Jag vet vem som är på alerten ⚽⚽⚽ när det blir fotboll på tapeten . Eller bläckfisk.. Där är vi också olika du och jag, haha...
Ha det bra du med! 😊
Märtha sa…
Visst är det skillnad på skriv och skriv. Protokoll är det värsta. Bloggen är lekstugan, det bästa. Att skriva till tidningar är inte alltid det trevligaste, mycket tänkande på rätta ord, förståelighet, får inte bli för rolig... Just nu pockar en A4-sida på översättning, från finska till svenska. Språken är ju så sjuttons olika, och ibland begriper jag inte alls "den nya finskan" som smyger sig in, alla ord skall sluta på -ari. Soppari = sopimus, muskari = musiikkileikkikoulu, Maikkari = mtv, mutskari = moped... men utmanande är det! Och, jag liksom gillar språkliga utmaningar... Idag hade vi första tvåsiffriga plusgraderna för i år, så det blev skogsarbete. Skönt, kroppen vet att den gjort något! Glad Påsk!
Märtha,

javisst, skriv är ju jobbskriv också och på det sättet är det skillnad, absolut. Men på bloggen är det inget annat än bloggskriv, om man inte har en blogg man lever på och får intäkter för, sånt händer ju också. Nu skriver jag om bloggen och där tycker jag att det inte är någon större skillnad men i övrigt så håller jag med dig i din kommentar.
Så härligt med tvåsiffrigt plusgradigt, äntligen för er del. Här har vi Nelson på besök, han tar ut svängarna ordentligt så vågorna går höga, flygen blir inställda, fartygen låter bli att komma, de som har tänkt sig att komma, de övriga ligger snällt i hamnen och bidar sin tid.
Härligt också med skogsarbete, sånt gillar jag också.
Glad Påsk!
Susjos sa…
Att vila är viktigt, skönt att göra ingenting ibland.
Underbar bild på vitsipporna!
Jag har för ovanligheten haft massor av energi idag, därav de nybakade frallorna! ( vet inte hur länge sedan det var jag bakade bröd!).
Ha en skön fin påsk! Jag håller mej också hemma ikväll, det regnar ju ute gubevars!
Kram!
Susjos,

ja, det är viktigt, viktigt att bara vara...
Tack, ja, vitsippor, det är något alldeles speciellt med dem. Tänk att det antagligen bara är en enda liten klon som syns på bilden. En otrolig blomma
Härligt med energi eller hur!
Ja, inte kan man utsätta sig för Nelson och regnväder. Bäst är att hålla sig hemma!
Ha en skön påsk du med!
Kram
Znogge sa…
Den känslan är nog inte ovanlig alls för den drabbar oss alla. Det blir bara en kort kommentar för det är ganska så oroligt hos oss. Ibland är det skönt att bara vara. Sedan kommer andra tider.

Kram och god kväll!
Znogge,

du är enastående som kommenterar, jag vet ju att du har mera än fullt upp på olika sätt. Lycka till, lycka till!

Kram och godkväll önskar jag dig också!
Geddfish ♥ sa…
Jag kommer såväl ihåg den sommaren då jag hade tagit sju veckors semester som började vid pingst i maj 1992.
Jag skulle bara vara och göra ingenting. Det var på modet då.
Det var bara så att det blev inte så. Det blev ingen semester utan sjukskrivning och många sjukhusvistelser med yngsta dottern och en våldsam oro.

Men idag njuter jag av att göra ingenting. Och ibland en spontan ingivelse, som den som blev idag.

Ta det lugnt, orden kommer och du har ju redan nu producerat många ord!

Glad påsk, ljus och kärlek, och jag gillar att rensa fisk!
Geddfish,

ja, du har nog haft det tufft på många sätt Gerd och ändå håller du humöret på topp och är vänlig och glad. Livet tar ut sina svängar på de mest oväntade sätt. Jag är glad för din skull och din dotters skull att det blev bra till slut.
Det är en konst att kunna njuta av att göra ingenting. Då har man ro i själen.
Ja, tack, jag tar det lugnt, allt har som sagt sin tid och jag låter orden komma som de vill komma.

Glad påsk-kram, ljus och kärlek till dig som gillar att rensa fisk.
BP sa…
Svar: Har du tänkt på det - vi är nästan alltid överens och dessutom har vi samma "smak" vad gäller bilder från arbetsplatser. Men vi är helt olika personer med olika "fokus". Det tycker jag är bra! För vår "kommentaskorrespondens" visar ju att två personer som är helt olika ändå kan tycka om samma saker:-)
BP,

visst har jag tänkt på det, exakt så är det ju också.
Det är bra, så tycker jag med.
Vi är på samma bana vad gäller detta med att kunna kommentera,
att ha våra egna åsikter, respektera dem och så vidare.
Vi är olika men ändå lika på sitt sätt. Härligt!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio