På vår grind

hänger det en påse nu och då.

Efter min morgonrodd, som jag nu har utökat till två hundra drag, brukar jag ta ett litet "svalkande" varv på terrassen, titta ut över världshavet och ge bygget på andra sidan gränden några ögonkast innan jag går in igen och lagar frukost åt oss. Just innan jag svängde mig om i måndags för att gå in så såg jag att det hängde en trind plastkasse på vår grind. Så tripp, tripp, ner och tripp, trapp upp. 

Ja, den var verkligen trind, kassen. Otroligt trind...Sprickfärdig och rågad med måtte.

Grannarna ovanför oss hade delat med sig av sitt överflöd. Ja, vad säger man? Muito obrigada naturligtvis fastän jag blev snudd på helt stum. Givetvis så blir det säkert något hemlagat från vårt håll till dem under veckan. Jag vet att Z. sätter stort värde på att ha en färdig middag när hon kommer hem från sin långa arbetsdag. Jag gör det så gärna, jag ska bara tänka till lite vad vi ska bjuda på. Något annat än köttfärspaj eller en bamsepizza ska det bli den här gången.  Det är roligt med variation både för dem och för vår egen del.  

Ägg, citroner, pepinela, tangeriner, avokados och lagerblad. Himmel och hav, jag blir snudd på andäktig och undrar vad jag/vi har gjort, som förtjänar allt detta fina, goda. 

I början av vår grannliga samverkan, för det är att både ge och ta emot här hela tiden, så visade Z mig med kroppsspråk att det var frigående höns som hade värpt de goda äggen. Hon var obeskrivbar, när hon visade att hönsen inte fick några injektioner av något slag och att de sprättade runt som höns ska göra. Tala om gäster med gester....vem behöver teater? 😊 Jag älskar människor som bjuder på sig själva..

Jag storskrattade. Vi har roligt som bara den när vi förklarar för varandra vad vi delar med oss av åt varandra. När deras son hade fiskat och vi fick fisk som jag visade Här, så försökte hon förklara vad det var i kassen. Jag fattade inte ett jota vad hon sade när hon sade fish. Fish, vi har inte läst ordet fish på portugisiska, jag visste inte ens att det fanns ett sådant ord på portugisiska. Sen gick det upp för mig att hon försökte prata engelska med mig. När  jag svarade på portugisiska och frågade om det var peixe så brast vi båda ut i skratt och stod där och höll om varandra...

           När du pratar portugisiska och de lokala svarar på portugisiska🤣

Vi har under drygt två års tid pratat kroppsspråk, skrivit lappar etc. åt varandra och plötsligt så klarar jag av att säga lite mera på portugisiska, ibland lite längre meningar till och med och då tittar Z på mig och ser förundrad ut. Ungefär som att "men herreguuud, vad händer det nu då?". Stora likheter med katten här ovan finns, det medges. Vi har ju klarat av att prata med varandra hela tiden ändå utan att kunna prata egentligen. Nu förstår hon mig plötsligt (tror vi båda två🙄) Hon ser konfunderad och smått tvivlande ut emellanåt och så skrattar vi igen. Behöver jag tala om att språk är roligt och spännande? Milda makter vilka grodor jag har bjudit på .Tur att det finns förståelse, varma och glada leenden. Portugiserna är ett förstående folk enligt mitt förmenande. Ojojoj, ni skulle bara veta men det är lika bra att ni inte vet😉

   Nu har vi lagerblad för en lång tid framöver. Jag blir rörd av den här typen av gåvor. Det är inte 

   enbart lagerblad vi har fått;  vi har fått persilja, mynta, timjan och liknande örter och kryddor både

   från grannarna ovanpå oss men också från annat håll.

   För min del känns det som att de delar med sig av sin kultur, sitt sätt att leva på och av naturen. 

   Det går rakt in i mitt hjärta allt detta och jag känner stor tacksamhet för omtanken

   de delar med sig av till oss. Självklart så smakar maten bättre med råvaror som ges med omtanke.

Nu har jag hängt lagerbladen på tråd för att se om de torkar. Jag vill tro det för vi har ju en avfuktare som går nästan ständigt och jämnt under dagtid. Varje dag bär jag ut 6 liter vatten. Vatten som har svävat runt här i vår lägenhet. Rätt otroligt egentligen men det är sanningen. 42 liter i veckan. Vattnet blir tvättvatten för terrassen men också bevattningsvatten, samt vatten till ångstrykjärnet. Allt blir använt och inne hos oss möglar det inte. Varken i garderober eller på väggar, något som är vanligt här i detta subtropiska klimat. Vår elräkning går på ca 70-80 euro per månad. I jämförelse med vad vi betalade när vi bodde på Åland så är det som en fjärt i rymden. 

          I går köpte jag en inhame. Jag har tänkt göra det länge redan men först igår blev det gjort. 

          Jag försöker lära mig det madeiranska köket, det portugisiska också. 

          De är inte helt synonyma. Det finns skillnader. 

          Jams eller taro som inhame också kallas är en släkting till sötpotatisen har jag förstått men den

          är inte ens i närheten av den smaken enligt mitt tyckande. Nå, jag läste på, sökte recept men 

          insåg att jag måste lära mig mera innan jag gör något större projekt av rotsaken, så jag 

          gjorde det enkelt för mig denna första gång. 

          Jag skalade och tärnade inhame-n, kokade den med lagerblad, salt och 

          peppar tills den var mjuk, mosade den och lade till lite salt o peppar igen och en liten klick smör. 

          Jag smakade mig fram.

        

    Jag hade slut på persiljan hemma så jag hackade lite purjolök för att piffa upp den lite grå rätten.

   

           Sen pusslade jag ihop lite rester med bacon, vitlök, bönor och tomat; det var en sån dag igår.

           En ta tillvara-dag. Kylskåpsstädning. 

           Jaha, ja, vad ska jag säga? Jag är i alla fall glad att jag är berikad med en god självkänsla.😊

           Man brukar säga att maten går via mannens hjärta men jag vet inte riktigt om det gällde Uffe 

           den här gången. 

            Han pratade någonting om Crocodile Dundee och vad den film-killen har sagt:

           "It´s tasted like shit, but you can live on it". 

            Sen log Uffe stort och glatt medan han åt upp allt han hade på tallriken??? 

            Det är Uffe-humor det! 🤣

            Jag skrattade mitt magskinn ömt och var glad för hans uppriktighet.

            Här är vi rakt på rödbetan så att säga. 

            Han tror att det inte ska bli inhame här hos oss flera gånger,

            men ack vad han bedrar sig den gode Crocodile-Uffe 

            😏 Sen kan jag ju kontra med att säga: shit happens. 😁

             

           

Inhame

 Själv tyckte jag att det var ganska så gott, faktiskt,

 men nästa gång så ska jag göra det "ordentligt" med kött och liknande till.

 Jag ger mig inte i första taget. Nu kan jag inhame lite mera, nu ska jag visa 

 rotsaken att jag t.om. behärskar den nästa gång.  

 Det här var bara en första början och ett steg in i en ny kulinarisk värld. 

 Det var ett sätt för mig att lära mig att bli bekant med en rotsak som jag aldrig har testat förr.      

 Ett sätt att få en känsla av hur den reagerar, egenskaperna, smaken.  

 Den säljs överallt i affärerna här, så folk tycks ju gilla den.

 Jag borde nog gå en kurs i matlagning här, där det pratas enbart 

 portugisiska och lagas mat enbart härifrån och från fastlandet. 

 Jag har förstått att det finns sådana kurser. 

 Men det får bli längre fram, först ska jag lära mig mera av språket.

Jag måste tillstå att jag tänkte på barndomens tvättstuga när mamma använde Surf som tvättmedel, då jag kokade inhame-n. En knappt kännbar men ändå likhet i doften frammanade detta minne 

Rotsaken är väldigt stärkelserik. Inhame lär för övrigt vara väldigt nyttig..

Vem har sagt att livet är tråkigt? 

Vad jag ska göra med alla ägg, citroner etc..? Jag berättar senare...😊

Jag är ju mycket för att dela med mig av gracerna. Delad glädje är dubbel glädje som det heter

och snart är det påsk.  

          

          

                                                   Karin Eklund, Funchal, Madeira