Med hull och hår...
Ungefär så blir det när jag sätter mig ner med portugisiskan...
Jag försvinner helt enkelt in i alla "palavras e verbos", ord och verb, måste så göra för att hänga med i svängarna med de andra fem på kursen. Nu är vi sex personer kvar och det är en precis lagom stor grupp, vi får alla möjlighet till mun-tur och diskussioner på vårt nya hemspråk under de två timmar vi har till förfogande tisdag och fredag. Än så länge går det knaggligt, mera eller mindre för oss alla, men det blir mindre knaggligt för varje gång. Sen väntar hemläxor och vardagslivet. Vad gäller blogglivet så blir det kanske lite mindre regelbundet ett tag framöver för min del, beroende på den glöd jag försöker hålla vid liv på bästa sätt.
Så måste det till lite annat roligt som hänger i trådarna här utanför.
En man i rött klättrade upp och sågade, sågade, sågade...
Åhej, så där ja! Nu var den sagan all
Kommentarer
Provavelmente vai demorar muito tempo, talvez até à próxima vida, até eu ser cem por cento portuguesa, mas obrigada Anna pelas suas palavras!💗
de kan sin sak de där killarna, utan minsta tvekan.
Portugisiska är inget lätt språk men nu är det bland portugiser jag är så då är det portugisiska jag ska lära mig. Jag tycker att det är kul även om det är svårt. Tack!
Hjärnan känns öm emellanåt men förhoppningsvis så gillar en det jag håller på med i alla fall.
Nu just är det vinter här...snö väntas uppe på topparna. Vår vår börjar den 20 mars...Idag har det varit rätt kymigt och blåsigt men så ska det vara när det är vinter.
mums för hjärnan. Ni har det säkert vackert där på Madeira nu när det våras.
Det finns rätt mycket som blommar här men helt rätt, Afrikas blåa stjärna blommar längre fram.
Våren är i antågande hos er och en ljuvlig tid, den bästa på året. Ha det gott snälla du!
lätt är det inte...men sakta mak så lär jag mig mera och mera av mitt nya hemspråk.
Tack!
Ha detsamma även du. Jodå jag tar paus..ett måste emellanåt.
Jag tycker det är lite vemodigt när stora och gamla träd fälls men ibland har man inget val.
Kram
tack! Ja, det är angeläget för min del att lära mig portugisiska. Livet blir så mycket lättare då...
Jag tycker likadant, det är lite vemodigt när träd fälls men jag förstår att de här träden, de var flera, måste fällas.
Kram
Tänkte lära mej italienska en gång i tiden, gick en ABF kurs på 10 tillfällen, och insåg då hur svårt det är att lära sig ett nytt språk i vuxen ålder!
Ha det gott!
Kram
Inte illa alls med den fällningen. Nu har ni ved för nästan vinter igen.
Ja, trädfällning med allt vad det innebär och allt jobb på det tar på. Jag vet, jag har också varit i den "branschen" . 23 björkar gick åt när Alfrida hade gjort sitt. Ved fanns hur mycket som helst när vi lämnade över till följande ägare på Skoltomten.
Jag får väl göra som president Stubb, se till att jag kan läsa menyerna här i alla fall. Har haft besök av en portugisisk vän idag som har pratat portugisiska med oss. Öm i huvudet är jag ännu. Puh...
Marianne,
tack!
Lär mig portugisiska gör jag nog aldrig fullt ut men det underlättar att kunna en hel del. Vet inte om det är svårare för mig än för de andra på kursen, trots åldersskillnaden.
Vissa har lättare, andra har svårare. Det är mycket inmatning, korvstoppning som gäller för oss alla. Det här språket har oerhört många irregulara verb..Nå, det blir som det blir och bättre blir det för varje dag fastän det känns lite tvärtom. Prata är nödvändigt och att våga prata..
tack! Ja, jag kämpar på..är envis och vill ju, så det hjälper mycket.
Jag har läst italienska jag också men bara en kortkurs innan jag reste till Italien.
Allt har sin tid, kräver sin tid.
Ha det gott du med!
Kram
Utanför vår radhuslänga växer tre gigantiska björkar som säkert stått där i evighet. Vi får se om föreningen gör något åt dem innan de blir för gamla, för vi bara väntar på att någon ska ge vika i höststormarna.
tuija är så vackert men det är förståeligt att det måste tas ner träd ibland.
De gigantiska björkarna har sin tid, kanske hundra år och så brukar det komma ner. Vi hade 23 björkar som föll när vi hade den orkanen Alfrida på besök för några år sen då vi bodde på Åland. Oj, så mycket jobb det blev att reda upp efter den damen.