Hoppa på tåget/ 12/Spegling

Lokförare Åke, är på alerten som vanligt, fastän han har en irriterande sjuk fot med allt vad det innebär men igång tåget får han utan besvär. Servicen är det inget som helst fel på, han tar en vända via Madeira också, där jag står på den gamla tågstationen här i Monte högre upp i Funchal och väntar på tåget som kommer norrifrån innan jag hoppar på en av vagnarna.  

Det här är ju inte en vanlig spegling, det är en tidsrese-spegling det handlar om. Tågstationen var en gång för länge sen. De flesta av mina "speglingar i fotoform" idag handlar om det som var en gång. 

( Fotot ovan har jag tagit från ett gammalt vykort som finns på Fotografiska museet här i Funchal)

    Kastelholms slott på Åland. En slottsruin är det egentligen nu för tiden men en gång för längesen

    ( år 1388 ungefär) fanns en viss Bo Johnsson Grip där som slottsherre. 

    Gustav Vasa använde slottet som jaktslott under 1530-talet.

    Nejdå, jag tänker inte hålla en historisk föreläsning alls även om jag tycker om historia också 

    ( vad är det jag inte tycker om egentligen? möjligen ankfotssoppa då! 🙄) 

    Det är bara att klicka på länken jag har lagt till under Kastelholms slott. 

    Till min egen historia i detta slottssammanhang är att jag som skolbarn i Mariehamn fick åka buss

    dit med mina klasskamrater för att beskåda storheten. 

    Visst var det spännande att få se cellen där Erik XIV fick äta den förgiftade ärtsoppan som han dog

    av. Sånt gillar ungar att få höra. Våra ögon var stora som tefat och öronen viftade som väderkvarnar.

    Att han inte åt ärtsoppan där utan någon annanstans, troligen på Gripsholm är en annan femma.

    Han kanske inte dog av ärtsoppa alls utan bara dog ändå? Sånt händer ju...😉

    Givetvis har jag varit där många gånger efter det på många olika sätt, men det är inte särskilt

    intressant att veta mera om . Min mor simmade ofta i Kökshavet nedanför slottet när hon var barn...

   

    Jag befinner mig fortfarande på Åland och i Mariehamn, närmare bestämt i Sjökvarteret. 

    Sjökvarteret har jag haft väldigt mycket att göra med på olika sätt. 

    En bok kunde lätt bli till om jag så ville, bara om den platsen.

    När jag var barn var det en soptipp där som man kallade till Rönnbergs torg. 

    Vi som var barn på Köpmansgatan där jag växte upp var ofta på "torget" och "fyndade" 

    det ena och det andra i sällskap med stora feta råttor.  

    (Hoppas att ingen på tåget svimmade av nu men så var verkligheten. 

     Åke har du luktsalt med ombord?)  

    I dagsläget ser det helt annorlunda ut. En liten "mindre stad" med sjöbodar och annat intressant

    finns där sedan början av nittiotalet. Sjökvarteret i Mariehamn är numera en levande maritim miljö  

    där flera segelskutor har sin hemmahamn. Platsen är omtyckt av turister och av ålänningar.

 

    Det finns ett båtbyggeri där. Allt började egentligen när Albanus byggdes (sjösatt år 1988) 

    Det finns smedja, hantverksaffärer, museum och restaurang där och säkert mycket mera än vad jag 

    känner till numera. En utställning med historiska bruksbåtar finns i Båken, en kopia av den båk som 

    gång stod på Kobba Klintars lotsplats. Ett marinmotormuseum finns där sedan år 2012. 

En liten konstgjord udde, en vågbrytare har skapats och på det står det lilla fina Sjöfararkapellet, som har blivit populärt för dop och vigslar. 

Skam till sägandes har jag knappt varit där inne själv, bara tittat in någon gång.

Inte av ointresse, det har bara inte blivit av på grund av mycket arbete för egen del på motsatta sidan

av Åland.

 

Vattnet, är en havsvik med anslutning direkt till Ålandshav. Slemmern är namnet och där har jag både simmat, åkt båt och fiskat många gånger om under mitt liv. Mera eller mindre bott på vattnet. Hemmavatten kan jag lugnt säga att det är. 

Barndomsvatten men också vuxenvatten.

    Hemmavatten har det här också varit. Bonäsfjärden i Geta. Uffe och jag är på väg ut för att lägga nät.

    Embla hette vår båt. Det var höst och vi var ensamma om att ha båten i sjön. Men sik, ville vi ha 

    och den gick till inne i fjärden i slutet av oktober, början av november. 

    Himlen speglar sig i sjön som är en havsvik till Norrhavet. 

   Det är höst, lite dis men tillräckligt klart för att det södra Finnögrundet, ska spegla sig i Bonäsfjärden.

   Uppriktigt sagt så hade jag inte alls tänkt skriva om Spegling så här. 

   Jag hade helt andra planer när jag satte mig ner för att skriva det här inlägget. 

   Neuroner, spegelneuroner var tanken men jag får ta tag i den tanken annan gång. 

   Det var fotona i arkivet som bestämde åt mig idag vad det skulle bli för spegling. 

   Så kan det gå. Ibland är det bäst att bara följa med på tåget..eller vad jag nu ska kalla det? 😊

   De andra som brukar vara med på Hoppa på tåget har jag länkat till här nedan: 

   

Angelgirl, Anki, Betraktarministern,  BP, Carita ,En vanlig man, Hannas krypin, LillaSyster, Livet efter 80, Lollo,  Mammselen, Nalta i Norrland,  Paula, Stefan, Susjos, Znogge, Åke

Följande ord :

 För mars    30         Ingen rök utan eld

            

                                    

........................................................................

För april    6                Barn

                  13               Blommor

                  20               Husdjur

                  27               Picknick

.........................................................................

                                            En trevlig lördag önskas er alla!💗

                                              Karin Eklund, Funchal, Madeira