Hoppa på tåget/ 12/Spegling

Lokförare Åke, är på alerten som vanligt, fastän han har en irriterande sjuk fot med allt vad det innebär men igång tåget får han utan besvär. Servicen är det inget som helst fel på, han tar en vända via Madeira också, där jag står på den gamla tågstationen här i Monte högre upp i Funchal och väntar på tåget som kommer norrifrån innan jag hoppar på en av vagnarna.  

Det här är ju inte en vanlig spegling, det är en tidsrese-spegling det handlar om. Tågstationen var en gång för länge sen. De flesta av mina "speglingar i fotoform" idag handlar om det som var en gång. 

( Fotot ovan har jag tagit från ett gammalt vykort som finns på Fotografiska museet här i Funchal)


    Kastelholms slott på Åland. En slottsruin är det egentligen nu för tiden men en gång för längesen
    ( år 1388 ungefär) fanns en viss Bo Johnsson Grip där som slottsherre. 
    Gustav Vasa använde slottet som jaktslott under 1530-talet.
    Nejdå, jag tänker inte hålla en historisk föreläsning alls även om jag tycker om historia också 
    ( vad är det jag inte tycker om egentligen? möjligen ankfotssoppa då! 🙄) 
    Det är bara att klicka på länken jag har lagt till under Kastelholms slott. 

    Till min egen historia i detta slottssammanhang är att jag som skolbarn i Mariehamn fick åka buss
    dit med mina klasskamrater för att beskåda storheten. 
    Visst var det spännande att få se cellen där Erik XIV fick äta den förgiftade ärtsoppan som han dog
    av. Sånt gillar ungar att få höra. Våra ögon var stora som tefat och öronen viftade som väderkvarnar.
    Att han inte åt ärtsoppan där utan någon annanstans, troligen på Gripsholm är en annan femma.
    Han kanske inte dog av ärtsoppa alls utan bara dog ändå? Sånt händer ju...😉

    Givetvis har jag varit där många gånger efter det på många olika sätt, men det är inte särskilt
    intressant att veta mera om . Min mor simmade ofta i Kökshavet nedanför slottet när hon var barn...

   

    Jag befinner mig fortfarande på Åland och i Mariehamn, närmare bestämt i Sjökvarteret. 
    Sjökvarteret har jag haft väldigt mycket att göra med på olika sätt. 
    En bok kunde lätt bli till om jag så ville, bara om den platsen.

    När jag var barn var det en soptipp där som man kallade till Rönnbergs torg. 
    Vi som var barn på Köpmansgatan där jag växte upp var ofta på "torget" och "fyndade" 
    det ena och det andra i sällskap med stora feta råttor.  
    (Hoppas att ingen på tåget svimmade av nu men så var verkligheten. 
     Åke har du luktsalt med ombord?)  



    I dagsläget ser det helt annorlunda ut. En liten "mindre stad" med sjöbodar och annat intressant
    finns där sedan början av nittiotalet. Sjökvarteret i Mariehamn är numera en levande maritim miljö  
    där flera segelskutor har sin hemmahamn. Platsen är omtyckt av turister och av ålänningar.
 
    Det finns ett båtbyggeri där. Allt började egentligen när Albanus byggdes (sjösatt år 1988) 
    Det finns smedja, hantverksaffärer, museum och restaurang där och säkert mycket mera än vad jag 
    känner till numera. En utställning med historiska bruksbåtar finns i Båken, en kopia av den båk som 
    gång stod på Kobba Klintars lotsplats. Ett marinmotormuseum finns där sedan år 2012. 


En liten konstgjord udde, en vågbrytare har skapats och på det står det lilla fina Sjöfararkapellet, som har blivit populärt för dop och vigslar. 
Skam till sägandes har jag knappt varit där inne själv, bara tittat in någon gång.
Inte av ointresse, det har bara inte blivit av på grund av mycket arbete för egen del på motsatta sidan
av Åland.
 
Vattnet, är en havsvik med anslutning direkt till Ålandshav. Slemmern är namnet och där har jag både simmat, åkt båt och fiskat många gånger om under mitt liv. Mera eller mindre bott på vattnet. Hemmavatten kan jag lugnt säga att det är. 
Barndomsvatten men också vuxenvatten.


    Hemmavatten har det här också varit. Bonäsfjärden i Geta. Uffe och jag är på väg ut för att lägga nät.
    Embla hette vår båt. Det var höst och vi var ensamma om att ha båten i sjön. Men sik, ville vi ha 
    och den gick till inne i fjärden i slutet av oktober, början av november. 
    Himlen speglar sig i sjön som är en havsvik till Norrhavet. 


   Det är höst, lite dis men tillräckligt klart för att det södra Finnögrundet, ska spegla sig i Bonäsfjärden.

   Uppriktigt sagt så hade jag inte alls tänkt skriva om Spegling så här. 
   Jag hade helt andra planer när jag satte mig ner för att skriva det här inlägget. 
   Neuroner, spegelneuroner var tanken men jag får ta tag i den tanken annan gång. 
   Det var fotona i arkivet som bestämde åt mig idag vad det skulle bli för spegling. 
   Så kan det gå. Ibland är det bäst att bara följa med på tåget..eller vad jag nu ska kalla det? 😊

   De andra som brukar vara med på Hoppa på tåget har jag länkat till här nedan: 
   


Följande ord :

 För mars    30         Ingen rök utan eld
            
                                    
........................................................................

För april    6                Barn
                  13               Blommor
                  20               Husdjur
                  27               Picknick
.........................................................................



                                            En trevlig lördag önskas er alla!💗

                                              Karin Eklund, Funchal, Madeira
   



   



   

    





Kommentarer

LillaSyster sa…
En alldeles underbar tolkning och så fina bilder. Ha nu en skön lördag. Kram
Guldkryckan sa…
Så oerhört vackra bilder du levererar till oss idag, gamla slott tillhör ett av mina intressen, historia är ju historia.
Försöker få kidzen på skolan att förstå det men de är som jag var i deras ålder, totalt ointresserade men de kommer väl på att det är intressant när de blir äldre, som jag blev.

Ha nu en fin lördag. :)
LillaSyster,

Tack!
Hoppas detsamma för din del också!
Kram
Znogge sa…
Kastelholms slott, cellen och ärtsoppan är verkligen sådana saker som gör historia intressant för elever. Om han sedan inte åt den där det kan få vara historia tycker jag ;-)

Det lilla kapellet är fantastiskt vackert så jag förstår att det är väldigt uppskattat. Vilket läge säger jag bara! Jag såg ett liknande i Grekland och även där var det en uppskattad lokal för dop och vigslar. Var det högvatten fick man oftast vada en bit för att komma dit.

Dina bilder är jättefina och vilka speglingar!

Nu önskar jag en god lördag!

Kram
Znogge,

exakt, som barn gillar man sådana lite spännande historier. Det är konstaterat att han överlevde Kastelholm så om han fick ärtsoppa där så var den inte farlig alls.

Sjöfararkapellet är mycket vackert och på så rätt plats det bara kan vara.

Tack snälla, jag önskar dig detsamma!

Kram

Hanneles bokparadis,

tack! Speglingar är ofta väldigt vackra.
christian sa…
Först: helt fantastiska bilder, både varierade å vackra där det lilla kapellet tar priset som absolut favorit, så coolt å rogivande att titta på, det kan man ha som tavla eller utgångspunkt för avslappning/kontemplation!
Synd att du inte hade bild på öronen som "viftade som väderkvarnar"... :)
Kul med dina minnen å din tanke att skriva en bok är inte alls oäven, du har ju både tid å förmågan att uttrycka dig i skrift, så....kör igång!
P.S. Visst är det spännande med bloggeriet....det blir inte alltid som man tänkt sig!

Ha en härlig helg!
Anonym sa…
Vattenspeglingar... Sjöfararkapellet och den sista disiga bilden kan jag titta länge på. Bilderna är väldigt vackra, men det är känslan som fångar mig. / Anna-Lena / mammselen
Christian,

tack!
Det lilla kapellet är väldigt fint😊 och ligger på en otroligt fin plats. Tanken bakom, det vet jag är just avslappning och kontemplation. Jag känner personen väl som har ritat det och också varit med som arbetsledare.
Haha, ja, den där bilden som aldrig blev av, var ju den med öron som fladdrar som väderkvarnsvingar.
Tack för din uppmuntran...ibland tror jag att jag ska komma igång men men...
Bloggeriet lever sitt eget liv tycks det som; det är bara att hänga med så gott man kan.

Tack detsamma! 😊
mammselen, Anna-Lena,

Den sista disiga bilden..ja, för Uffes del i all synnerhet betyder den platsen något alldeles särskilt. Även för min förstås. Sjöfararkapellet i all synnerhet för min del..du har känsla för det där med känslan som fångades hos mig.
Tack!💗
Otroligt vackert med alla bilder med fina speglingar, vilken tur du har där med olika sjöar och hav att kunna ta fina spegelbilder!

Du har fått alla dina helt gratis med vatten, lite fusk! haha.. Men nån skall ha turen på sin sida! Här hemma ligger isen med snö kvar på våra sjöar o hav. Men det smälter sakta för varje dag som går..Tack o lov!

Önskar dig en fin helg! Kram
BP sa…
Det var då ett väldigt annorlunda bidrag till spegling. Gillar inlägget skarpt. Ja, inte råttorna då, men det förde tanken till gamla Charles Dickens böcker från Londons fattigkvarter vid Themsen. Sånt trodde jag aldrig om Åland. Med detta sagt, såg jag "min senaste råtta" mitt i ett relativt nytt bostadskvarter i Solna för bara några år sedan...
Kompositionen av sista bilden är helt outstanding:-)
Jossu sa…
Vilka fina bilder. Åland ser ut som en riktig idyll. Råttorna vid Sjökvarteret lät förvisso inte så idylliska, men dom är väl borta likt soptippen kan jag tro.
Märtha sa…
Fanns inte "Spegling" med i tåget tidigare också, jag minns att jag citerat "Havet ligger solblankt...". Sak samma. Fina bilder du har i ditt arkiv! När jag första gången besökte Åland tyckte aj gatt Kastelholm var helt malplacerat! Ett slott just där på den platsen, överhuvudtaget på Åland... Till mitt försvar skall sägas att jag inte var alltför bekant med slott på den tiden. Nu ser jag ju det varje gång jag besöker Åland, eftersom Smakbyn är ett måste. Sen kommer min vanliga historiska korrigering, vi säger så lätt fel. Finland har aldrig hört till Sverige, vi har varit en del av Sverige... Kan inte låta bli att påpeka...
Angelgirl,

tack! Ja, ibland är det bra att bo där man bor, så att säga😉
En ö är en ö och Åland är ju nästan 7000 öar. Här är jag ju också mitt i havet. Jag fuskar gärna, haha..
Eller om det var storken som tappade mig?
Det finns en tjusning som är stor även hos dig, jag vet. Snart får du vårskrika ordentligt!
Önskar dig detsamma!
Kram
BP,

Tack!

Råttor finns det överallt i vår värld och i storstäder mera än någon annanstans. De rör sig i undervärlden..du skulle bara veta vad du har under fötterna där du går BP. Soptippen Rönnbergs torg fanns för jätte längesen, när jag var barn..över femtio år sen. Men råttor finns det som sagt överallt. Inte enbart på Åland.
Tack! Det lilla fina södra Finnögrundet har sin egen historia för oss. 😊
Jossu,

tack! 😊
Åland är väldigt mycket idyll ännu.

Råttor finns det överallt men både råttorna som fanns i min barndom och på soptippen finns bara kvar i mitt minne.

Märtha,

jadå, det fanns med tidigare och vi skrev båda om Havet som ligger solblankt.
Tack!
Gustav Vasas jaktslott, personligen har jag inte tänkt så men jag är ju hemmablind på det sättet. Har vuxit upp med slottet i knutarna.
Du har så rätt Märtha och tack för korrigeringen, jag ska uppdatera, Vi var en del av Sverige, helt rätt. Tack!
Sen tog Ryssland tag i oss ett tag innan vi blev självständiga.
Guldkryckan,


tack! Kastelholms slott hör till vår gemensamma historia då vi var en del av Sverige.
Äldre man blir förstår man kanske vidden av vad som en gång var och vilken betydelse den hade för oss som lever nu

Ha det gott!
Vilken tur att det ändå blev spegling du bloggade om för oj ... vilka bilder du hittat i arkivet! Jag har bläddrat upp och ned flera gånger och njutit av dom. Roligt att läsa om dina minnen från Kastelholms slott.
Anita, de fyra blomsterhaven,

Tack, ja, ibland får man hjälp av de fotografier man har i arkivet. Att hitta foton till spegelneuroner var betydligt svårare.
Tack än en gång! 😊
Lollo sa…
Magiska bilder med spännande kopplingar i ord. Otroligt vackra vyer <3 <3 <3
Lollo,

tack! Härligt att du kan känna en viss magi bakom bilderna och orden.💗
Paula sa…
Hur har jag kunnat missa ditt tåg-inlägg??? Gick ju igenom listan...alla utom du, vilken skandal. Du som erbjuder de vackraste spegelvyerna. förtjusande, tack!
Paula,

jag missar jag också, det är väldigt mänskligt. Tur är det ju att man kan hoppa på när som helst också senare. Tack Paula!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio