Ett fasan(s)fullt liv/ Fågelmåndag

Exakt när minns jag inte längre, men det var en vårdag för några år sedan, då han kom spatserande längs vägkanten utanför oss. Självklart så hajade jag till ordentligt där jag mera eller mindre hängde på väggen utanför ett av de stora fönster som jag höll på att tvätta. 

Det är sällan man får se något så vackert i mansväg. Så stolt han var också! Jag försökte mig på en vissling men det lät som ett litet ynkligt piiiiip bara. Han stannade upp, den vackra killen men..tja, han försvann utom synhåll så där bara. Tydligen var jag en alltför gammal panelhöna i hans tycke😉Häng där på väggpanelen du! 

Så gick det någon dag. Jag hörde ett ljud som jag inte hade hört tidigare. Det lät som ett hest trumpetande, men jag kom inte underfund med vad det var. För mig var det helt främmande just då. Ett annat ljud hörde jag också som jag inte förstod mig på alls. Senare lärde jag mig, att det var när han sträckte på sig och hela fjäderskruden, som det ljudet uppstod. Fjädrande, smått vibrerande, var ljudet, ungefär som när man blandar en kortpacke snabbt. 

Jag hade förflyttat mig till ett annat rum och ett annat fönster för tvätt. Vi hade många fönster, stora fönster, tredubbla glasfönster, s.k. termoglas i de nyare och så fanns det gamla stora fönster med handblåsta glasrutor i många olika storlekar,  alltsedan skoltiden  Så jag hade att göra .Varje vår skulle det stora husets alla fönster tvättas, innerfönster skulle lyftas bort och läggas undan inför sommaren osv..

Plötsligt så hoppade jag till av det höga trumpetandet utanför fönstret  som jag tvättade. Där satt han, den stilige killen, till synes mätt och belåten efter att tydligen ha försett sig med solrosfrön och andra frön och korn som jag hade lagt ut åt de återkommande flyttfåglarna. 

Panelhönan hade sina fördelar tydligen. Hon delade ut mat åt fåglar och djur..

Vi hade blivit med fasan...

Jag som alltid har önskat mig höns hade blivit med tupp! Och vilken tupp sen! En väldigt grann en, som tydligen hade flyttat till oss så där bara, rakt av.  Antagligen för att det fanns en matningsplats för fåglar året om . Ryktet kanske går även i fågelvärlden? 

Jag var själv nästan lika stolt som en tupp kan vara när jag kunde berätta för Uffe då han kom hem från sin fysioterapi, "att vet du, vi har en fasan här." Han blev lika glad som jag blev över den nya fågeln i vår trädgård. 

Det gick några dagar, fasantuppen spatserade på lite överallt, åt sig mätt, sonderade läget, prövade några högre stenar att sitta på, såg på utsikten åt olika håll och kanter och tycktes vara nöjd med livet hos oss, men så försvann han samma väg som han hade kommit till oss, längs dikeskanten på vägen..."Men vart ska du nu då"?, frågade jag utan att få svar. Knyckte han inte på nacken? 

Ett dygn senare kom han igen och då hade han sällskap. Han hade varit till grannbyn och hämtat sig en fru. Ordning och reda, nu hade han henne på sitt torra så att säga. Hemma hos oss på Skoltomten. Bravo! 🙏

Så mallig han tycktes vara, så småfånig samtidigt, för som han kråmade sig och gjorde sig till (på karlars vis förstås) kan jag inte ens beskriva. Nu skulle hon eggas upp eller kanske äggas upp. Nya fasaner skulle till, det är livets och naturens gång. Så liten hon var i jämförelse med sin stiliga tupp så tycktes hon ha lindat honom rejält runt ena lill-klon. Det var inte svårt alls att se vem som var "herre på täppan"😉

Dagarna i ände gick han några tuppfjät bakom henne och det var då han fick sitt namn. 

"Filip ska du heta!", fick han veta av fönstertvätterskan. För prins Philip av England gick ju alltid ett par meter bakom sin drottning Elisabeth...ja, ni förstår ju att hon, hönan fick namnet Bettan! Så nu hade vi det såta paret Bettan och Filip Fasan hos oss. Så gick det några dagar och så försvann Filip igen! Fnurra på tråden i det äktenskapliga livet ? Redan ?  Givetvis så blev jag orolig. Så där kan man ju inte göra med en ny  fru, bara lämna henne rakt av! "Jamen visst, det kan jag väl?", tycktes Filip tänka.

Följande dag kom han med en fru till med sig från Bonäs-hållet. "Nej men Filip då! Två fruar! Bigamist är vad du är! "Det bekom inte Filip alls att jag kallade honom till bigamist. 

Bettan studerade den nya frun..."Är hon inte lite fet?" tycktes hon tänka. "Vad ser han hos henne?"  Ser ni inte det? Det är Bettan som står till vänster i bild. Nu lägger jag förstås lite mänskliga aspekter på fasanhönsen, kanske Bettan bara var nöjd med att få en ersättare nu och då? Vad vet jag? Filip var ju het på gröten som det heter, det kunde ju till och med jag se. En nödvändig fördelning av gracerna var kanske inte helt fel? 

Jaha, ny fru, nytt namn. Andra frun måste ju heta Segundan. Så nu bestod familjen plötsligt av tre, en man och två fruar. 

"Fasan skulle man vara", hörde jag Uffe säga i förbifarten..(Nää, jag hörde nog fel ?) "Men å andra sidan så lär det vara gott med fasanstek", svarade jag från mitt håll, lite som en varning utifall att han hade tankar á la Filip. Ett stort leende blev svaret. 😉

Så gick det några dagar igen, hönsen styrde och ställde och tuppen följde dem troget i bakhasorna och plötsligt var tupp-fa (sa) n försvunnen igen! "Nej, nu bäste herr Filip Fasan! "

Jo vad hände, samma procedur som de två första gångerna. Han kom med en tredje fru på vägen hem till oss. Hon var riktigt stor i jämförelse med de två första fruarna Bettan och Segundan. Hennes namn blev Big-Ann, mera benämnd som Biggan lite senare. Tre fruar i Filips harem. Han samlade tydligen på fruar vår tupp Filip. 

Sen verkade det som om att Bettan och Segundan låg på ägg någonstans närmare kvarnen i byn. 

Okej då, de låg inte på ägg när det var vinter men det var vinter när jag tog fotot av kvarnen. 😉

För det mesta såg vi bara till Filip och Biggan. Någon gång i all hast så kom  någon av de första fruarna rusandes till matstället för att äta sig mätt. Oftast under kvällstid. De rundade, var för sig, en stor nyponbuske med full fart, ungefär som om de var med i en Formel I-tävling. 

Kanske Biggan lade sig på äggen då? De måste ju hållas varma och säkrade för rovdjur. 

Med anledning av att det här håller på att bli en roman, ( det är lätt gjort när jag kommer igång) så låter jag Filip Fasan ta sig ut ur inlägget med bestämda fjät. Filip och hans harem återkommer igen om en vecka. Jag har en del foton kvar att visa som jag inte har visat nämligen. 

Som vanligt så blir man lite mera lärd när man träffar nya individer. Jag måste ju ta reda på allting när jag blir drabbad av det här slaget. 

Men jag ska inte trötta ut er som läser mera än så här idag. 

Klicka på länken FASAN, så kan ni läsa vad Wikipedia säger. 

Benjamin Syrsas sång  "Ser du stjärnan i det blå" dök upp i mitt sinne. Ibland får man det man önskar sig när man tror starkt på det. Jag fick inte den typ av hönsgård som jag hade önskat mig men en väldigt fin och halvtam sådan. En fin fasanfamilj bara spatserade in och tog över mig med hull och hår, så där bara. 

Vem som ägde Skoltomten var det ingen som helst tvekan om. 

Filip Fasan och hans fruar, så det så! 

                                                          Karin Eklund, Funchal, Madeira