Ett fasan(s)fullt liv/ Fågelmåndag

Exakt när minns jag inte längre, men det var en vårdag för några år sedan, då han kom spatserande längs vägkanten utanför oss. Självklart så hajade jag till ordentligt där jag mera eller mindre hängde på väggen utanför ett av de stora fönster som jag höll på att tvätta. 

Det är sällan man får se något så vackert i mansväg. Så stolt han var också! Jag försökte mig på en vissling men det lät som ett litet ynkligt piiiiip bara. Han stannade upp, den vackra killen men..tja, han försvann utom synhåll så där bara. Tydligen var jag en alltför gammal panelhöna i hans tycke😉Häng där på väggpanelen du! 

Så gick det någon dag. Jag hörde ett ljud som jag inte hade hört tidigare. Det lät som ett hest trumpetande, men jag kom inte underfund med vad det var. För mig var det helt främmande just då. Ett annat ljud hörde jag också som jag inte förstod mig på alls. Senare lärde jag mig, att det var när han sträckte på sig och hela fjäderskruden, som det ljudet uppstod. Fjädrande, smått vibrerande, var ljudet, ungefär som när man blandar en kortpacke snabbt. 

Jag hade förflyttat mig till ett annat rum och ett annat fönster för tvätt. Vi hade många fönster, stora fönster, tredubbla glasfönster, s.k. termoglas i de nyare och så fanns det gamla stora fönster med handblåsta glasrutor i många olika storlekar,  alltsedan skoltiden  Så jag hade att göra .Varje vår skulle det stora husets alla fönster tvättas, innerfönster skulle lyftas bort och läggas undan inför sommaren osv..

Plötsligt så hoppade jag till av det höga trumpetandet utanför fönstret  som jag tvättade. Där satt han, den stilige killen, till synes mätt och belåten efter att tydligen ha försett sig med solrosfrön och andra frön och korn som jag hade lagt ut åt de återkommande flyttfåglarna. 

Panelhönan hade sina fördelar tydligen. Hon delade ut mat åt fåglar och djur..

Vi hade blivit med fasan...


Jag som alltid har önskat mig höns hade blivit med tupp! Och vilken tupp sen! En väldigt grann en, som tydligen hade flyttat till oss så där bara, rakt av.  Antagligen för att det fanns en matningsplats för fåglar året om . Ryktet kanske går även i fågelvärlden? 

Jag var själv nästan lika stolt som en tupp kan vara när jag kunde berätta för Uffe då han kom hem från sin fysioterapi, "att vet du, vi har en fasan här." Han blev lika glad som jag blev över den nya fågeln i vår trädgård. 

Det gick några dagar, fasantuppen spatserade på lite överallt, åt sig mätt, sonderade läget, prövade några högre stenar att sitta på, såg på utsikten åt olika håll och kanter och tycktes vara nöjd med livet hos oss, men så försvann han samma väg som han hade kommit till oss, längs dikeskanten på vägen..."Men vart ska du nu då"?, frågade jag utan att få svar. Knyckte han inte på nacken? 


Ett dygn senare kom han igen och då hade han sällskap. Han hade varit till grannbyn och hämtat sig en fru. Ordning och reda, nu hade han henne på sitt torra så att säga. Hemma hos oss på Skoltomten. Bravo! 🙏

Så mallig han tycktes vara, så småfånig samtidigt, för som han kråmade sig och gjorde sig till (på karlars vis förstås) kan jag inte ens beskriva. Nu skulle hon eggas upp eller kanske äggas upp. Nya fasaner skulle till, det är livets och naturens gång. Så liten hon var i jämförelse med sin stiliga tupp så tycktes hon ha lindat honom rejält runt ena lill-klon. Det var inte svårt alls att se vem som var "herre på täppan"😉


Dagarna i ände gick han några tuppfjät bakom henne och det var då han fick sitt namn. 

"Filip ska du heta!", fick han veta av fönstertvätterskan. För prins Philip av England gick ju alltid ett par meter bakom sin drottning Elisabeth...ja, ni förstår ju att hon, hönan fick namnet Bettan! Så nu hade vi det såta paret Bettan och Filip Fasan hos oss. Så gick det några dagar och så försvann Filip igen! Fnurra på tråden i det äktenskapliga livet ? Redan ?  Givetvis så blev jag orolig. Så där kan man ju inte göra med en ny  fru, bara lämna henne rakt av! "Jamen visst, det kan jag väl?", tycktes Filip tänka.


Följande dag kom han med en fru till med sig från Bonäs-hållet. "Nej men Filip då! Två fruar! Bigamist är vad du är! "Det bekom inte Filip alls att jag kallade honom till bigamist. 

Bettan studerade den nya frun..."Är hon inte lite fet?" tycktes hon tänka. "Vad ser han hos henne?"  Ser ni inte det? Det är Bettan som står till vänster i bild. Nu lägger jag förstås lite mänskliga aspekter på fasanhönsen, kanske Bettan bara var nöjd med att få en ersättare nu och då? Vad vet jag? Filip var ju het på gröten som det heter, det kunde ju till och med jag se. En nödvändig fördelning av gracerna var kanske inte helt fel? 

Jaha, ny fru, nytt namn. Andra frun måste ju heta Segundan. Så nu bestod familjen plötsligt av tre, en man och två fruar. 

"Fasan skulle man vara", hörde jag Uffe säga i förbifarten..(Nää, jag hörde nog fel ?) "Men å andra sidan så lär det vara gott med fasanstek", svarade jag från mitt håll, lite som en varning utifall att han hade tankar á la Filip. Ett stort leende blev svaret. 😉

Så gick det några dagar igen, hönsen styrde och ställde och tuppen följde dem troget i bakhasorna och plötsligt var tupp-fa (sa) n försvunnen igen! "Nej, nu bäste herr Filip Fasan! "

Jo vad hände, samma procedur som de två första gångerna. Han kom med en tredje fru på vägen hem till oss. Hon var riktigt stor i jämförelse med de två första fruarna Bettan och Segundan. Hennes namn blev Big-Ann, mera benämnd som Biggan lite senare. Tre fruar i Filips harem. Han samlade tydligen på fruar vår tupp Filip. 

Sen verkade det som om att Bettan och Segundan låg på ägg någonstans närmare kvarnen i byn. 

Okej då, de låg inte på ägg när det var vinter men det var vinter när jag tog fotot av kvarnen. 😉

För det mesta såg vi bara till Filip och Biggan. Någon gång i all hast så kom  någon av de första fruarna rusandes till matstället för att äta sig mätt. Oftast under kvällstid. De rundade, var för sig, en stor nyponbuske med full fart, ungefär som om de var med i en Formel I-tävling. 



Kanske Biggan lade sig på äggen då? De måste ju hållas varma och säkrade för rovdjur. 

Med anledning av att det här håller på att bli en roman, ( det är lätt gjort när jag kommer igång) så låter jag Filip Fasan ta sig ut ur inlägget med bestämda fjät. Filip och hans harem återkommer igen om en vecka. Jag har en del foton kvar att visa som jag inte har visat nämligen. 

Som vanligt så blir man lite mera lärd när man träffar nya individer. Jag måste ju ta reda på allting när jag blir drabbad av det här slaget. 

Men jag ska inte trötta ut er som läser mera än så här idag. 

Klicka på länken FASAN, så kan ni läsa vad Wikipedia säger. 

Benjamin Syrsas sång  "Ser du stjärnan i det blå" dök upp i mitt sinne. Ibland får man det man önskar sig när man tror starkt på det. Jag fick inte den typ av hönsgård som jag hade önskat mig men en väldigt fin och halvtam sådan. En fin fasanfamilj bara spatserade in och tog över mig med hull och hår, så där bara. 

Vem som ägde Skoltomten var det ingen som helst tvekan om. 

Filip Fasan och hans fruar, så det så! 

                                                          Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Vilka härliga gäster skulle jag skriva.. men jag förstår ju att de ägde både er och gården. Att vara så nära de vilda djuren är så fantastiskt, särskilt så vackra fåglar! Måndagskram!
Anna i Portugal,

exatamente, vi fick liksom vara där och bo där, förvalta stället men ägde det gjorde vi inte trots pappersbevis. Det var en fullständigt underbar tid att få vara där med alla vilda djur. En ynnest.
Måndagskram!
Ditte sa…
Jätteroligt att återuppta bekantskapen med Filip fasan med fruar. Minns när ni bodde på Pettas och du berättade om denna härliga familj- Fina minnen. Undrar just om fasanfamiljen finns kvar.
Kram
Ditte,

kul att du minns fasanfamiljen som blev hur stor som helst.
Jag vet faktiskt inte hur det är med den biten, om de finns kvar. Filip dog så där som man plägar göra...och många av hönsfåglarna gick åt med hjälp av mårdhundar, rävar, trafiken utanför på vägen; de, fåglarna, spridde sig också vidare i samhället...men när vi flyttade från Skoltomten fanns det ingen hönsfågel kvar där längre, inte på samma sätt som de första åren när Filip levde.
Kram
Härliga fågelbilder! Ibland får vi fasanbesök, en gång hade vi en unge här, vi kallade den för kiwifågel.
Vi har också många (?) fönster, åt alla väderstreck, men det fixar maken 🧡
Guldkryckan sa…
En fasan har jag aldrig sett i verkligheten förutom på tv, en magnifik varelse det där.
Kul att läsa om det här och fina bilder till det, toppen.

Ha nu en fin dag. 🙏
Hanneles bokparadis,

tack! Härligt med fasanbesök! Då har ni en rätt naturlig tomt runt er som får besök.
Nu för tiden så har jag betydligt mindre mängd fönster än tidigare, mera lättvättade också. Här är det jag som tvättar.
Guldkryckan,

de är magnifika fasantupparna, så färggranna och vackra.
Tack!
Ha en riktigt fin dag du också! 😊
Znogge sa…
Vilket härligt inlägg om Filip-fasan och hans kvinnor! Han verkade onekligen ha "det" som man så säger ;-)

Önskar en fortsatt fin måndag!
Znogge,

Tack! 😊
Filip hade det där "det", utan minsta tvivel.
Tack detsamma!
Anki sa…
En underbar berättelse ur det verkliga livet ... sitter här med ett stort leende och minns mina egna möten med fasaner under livets gång. "Sanesupp", sa Calle när han var liten ... det betydde fasantupp :)
Anki,

tack! Sanesupp, självklart förstod jag att det var en fasantupp. Underbart sagt av liten Calle. 😊
BP sa…
Inget fel på månggifte för fasaner. Tänk att ha en hel harem och kunna välja. Så är det ju i många muslimska länder än idag;-) Synd bara att fasankillen är riktigt snygg och färgglad, medan fruarna färglösa och tråkiga - vad gäller utseendet alltså;-)
BP,
exakt, månggifte är helt ok för fasaner och hönsfåglar överlag
Så är det, tupparna är färggranna och hönsen lite grå..de ska inte synas med sina småttingar som också är i samma färg för att rovdjur inte ska se dem. Tuppar är annars inget man leker med precis. De är på hugget om de måste vara det.
Märtha sa…
Fasanfan... I några år odlade jag en kilometer hemifrån, vid ån. För att ta mig dit rullade jag några tiotal meter från vägen längs traktorspår med cykeln i en sädesåker. Två somrar bodde en fasan med sitt harem där - första gången jag såg dem höll jag på att hamna in i åkerväxten, eftersom de låg och tryckte i hjulspåren och flög upp när jag kom rullande. Samtidigt fick jag förklaring på uppgrävda lökar och annan förstörelse. Jag tog för vana att sjunga när jag kom rullande ner, då flyttade fåglarna undan. Sju hönor räknade jag den första sommaren, med en hel del förstörd skörd. Andra sommaren var det lite lugnare. Fasaner är ju dessutom inflyttade som bytesdjur åt "lata" jägare, så jag gillar dem inte alls...
Märtha,

haha, ja, jag förstår dig faktiskt. De hade ju vårt trädgårdsland till spa...men jag återkommer till det om en vecka. Vilken syn att få se dig flaxandes runt med din cykel i sädesåkern! 😁
Jag gillar dem och gillade dem men jag vet om, liksom du vet, att de är inflyttade som bytesdjur åt "lata jägare". Men det är ju de lata jägarna du inte borde gilla tycker ju jag. Fasanerna är ju oskyldiga som jag ser det. Men jag hade nog mina duster jag också...fast jag fick tänka till ordentligt vad gäller mina grönsaker innan jag fick ha dem i fred.
Stefan sa…
Vi lär ha en fasan som spatserar i vårt radhusområde. Frugan har sett den, men tyvärr inte jag.
En vacker fågel och en trevlig gäst.
Stefan,

Förhoppningsvis så får du se den du också, om inte annat höra den när den trumpetar. Mycket vacker och också en trevlig gäst. De är speciella fasanerna!
Älskar att läsa dina fågelmåndagsinlägg (även om det idag är tisdag). Det var väldigt underhållande att läsa om Filip och hans damer. Sicken en, ett helt harem. Tack för det!
Anita,

tack! 🤍
Ja, sicken en, en stor personlighet var han...
Ha det gott! Filip återkommer om en vecka!
Märtha sa…
Jovisst ja, det är de som "importerade" fasaner som det skall dundras emot. Likaså bör de utflyttade finländare som ville ge jägarna i Finland lite mer att skjuta också få sig en dos ovett. De som skickade vitsvanshjort till Finland alltså. Em nu rapporteras för tredje året i följd att vitsvanshjortarna har minskat. Lite. Och jag vet inte om det var trevlig syn när jag ångade fram på cykeln i sädesfältet. Det lät nog betydligt värre när jag sjöng!
byblixtra sa…
Härlig läsning om Filip Fasan med fruar. :-)
Jag gillar också Fasaner men de finns inte här naturligt utan ser man en så är det någon som har smitit från ett hägn.
Märtha,

vitsvanshjorten, ja, jag har förstått att ni har haft stora problem med den invasiva fyrbentingen på fastlandet. Jag vet att den fanns på Åland ett tag också, kanske finns men de har lyckats hålla den stången så att säga. För mycket och för litet skämmer allt.
För min inre syn var det en härligt trevlig syn, nu ännu bättre att se dig sjungande i den synen. 😃
Byblixtra

tack! 😊
De har nog blivit inplanterade på Åland också har jag för mig och sedan förvildats.

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio