En färgsprakande fredag/ 42

LillaSysters färggranna tema har nästan blivit ett måste. 

Jag fyller på med färger denna dag igen men då på ett lite annorlunda sätt. 

Jag anmälde mig till en akvarellkurs i hur man målar blommor steg för steg. Glad i hågen stegade jag iväg till den, senaste tisdag. Den skulle hållas i Jardim da Quinta Magnólia  som ligger i andra änden av stan. En fin promenad med snabba steg togs, mindre än en halvtimme senare hade jag lagt ca 4 km bakom mig och var ute i god tid så som det var rekommenderat. Kl. 11.07 gick jag in genom grinden. Kl. 11.30 började kursen. Vi var fyra anmälda...

Enligt medföljande karta så var jag på rätt plats just då och där satte jag mig ner på en låg mur och väntade, desto mera uppgifter hade jag inte fått. 

Jag väntade och väntade. Klockan blev nästan 11.30 och inget hade hänt, annat än att jag hade gått runt och tittat mig omkring, hela tiden med blicken mot ingången, när jag letade efter de andra som var ute i samma ärende. Jag frågade personer, lite här och där,som hörde till quintan. Ingen kände till någonting. Jag skrev ett meddelande till konstnären som höll i tråden för kursen och fick ett automatsvar på polska om att hon inte kunde svara, hon var inte tillgänglig. 

Jag sökte nya vägar att nå henne, skrev ett långt brev på engelska var jag befann mig och undrade vart jag skulle gå. Inget svar. Kl. blev 11.45, den "akademiska kvarten" hade gått. Jag gick in till utställningslokalen och pratade med kvinnorna där, de hade också börjat leta, men men...killen i buren vid grinden engagerade sig också. De var verkligen hjälpsamma alla.  

Nå, då blev det väl inget då, tänkte jag och så gick jag på utställning och det är den jag delar med mig av idag. Exakt, jag stressar inte upp mig längre, portugiserna har lärt mig att ta stunden som den kommer. Jag har anpassat mig, världen går inte under, inte av den här orsaken i alla fall.

Utställningen heter A prata de Casa II, A Sala da Senhora. Det passade mig som hand i handske, jag är ju en senhora. A Sala da Senhora betyder kort och gott Damernas rum...The Lady´s Room. Konstnärens namn är Filipa Venãncio, född år 1965 här i Funchal, där hon också bor och verkar. Hon är lärare i konst och hon praktiserar konst, ställer ut..Det finns en hel del intressant att skriva om denna kvinna men idag ska det handla om färger och nu har det snudd på bara blivit bokstäver. Mitt dilemma...

Jag tog inte foton på allt, bara det jag själv tyckte att var intressant.

Som vanligt ligger allt i betraktarens ögon.

Sen tog jag ett varv ut på trappan igen, tittade mig omkring, tittade in i min telefon, inget meddelande...

Jag svängde om och gick en trappa upp...

 

På den våningen fanns det endast två intressanta saker för min del. Det finns en hel del annat till att förlusta sig eller inte förlusta sig med, beroende på smak och tycke. Så här blev det för min del och mitt tycke, min smak.

Ja, hur gick det då med kursen? Åt pipsvängen rent ut sagt! 

När jag inte hade hört någonting från konstläraren kl. 12.10 lämnade jag

Jardim da Quinta Magnólia och gick hemåt igen...

Det pep till i telefonen kl.12.20. 

Nästan en timme efter påbörjad kurs med bara en timme kvar av kurstillfället.

Då var jag redan långt därifrån, på väg mot hamnen.

 

Då bad hon om ursäkt för att hon inte hade sett mig varken vid grinden

där vi alla skulle träffas eller mitt meddelande. Hon pratade tydligen om en helt annan grind? 

För jag hade ju varit där. De enda jag hade sett gick till restaurangen. Jag höll koll..😉

Hon nämnde var de andra tre och hon satt och målade. 

Det var så dags det, tänkte jag och gick vidare utan att ens svara henne.

Inom mig lade jag upp ett välriktat långfinger och gick vidare.

Helt olikt mig men det kändes bra! 

Om jag hade varit lärare så hade jag förstås tagit kontakt med den fjärde eleven som saknades

och frågat var den var innan kursen tog fart. Berättat var de var, trädgården är stor och har många byggnader.

Hon hade ju mina kontaktuppgifter, mitt telefonnummer.

Hur som helst, jag fick en riktigt trevlig stund med de två kvinnorna som skötte om utställningen. 

De gjorde min dag! 

Jag fick prata portugisiska och de hjälpte mig på traven, den ena med engelska kunskaper i bagaget, den andra inte. När jag berättade att jag vill lära mig prata deras/numera mitt också/- språk så var de oerhört tjänstvilliga. 

Jag fick till och med beröm för mitt uttal, kan ni tänka er ?😊 Jag slickade i mig som en katt som gillar grädde, väl medveten om att de var väldigt snälla med mig.  

Måla blommor kan jag lära mig på annat sätt.

Nu blir det ändå portugisiskan som får ta kommandot över mitt liv igen. 

Slut på semestern. 

Idag sätter nästa kurs fart igen

Om ni mot förmodan har överlevt alla mina ord så önskar jag er en trevlig fredag! 😉

(På något sätt så skulle frustrationen ändå ut tror jag, haha...)

                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira