Det blinkade till
när jag tände lampan i köket. Den ena LED-lampan i kupan slocknade, tändes igen och var allmänt vimsig. "Nu måste jag byta lampor i taket", sade jag åt Uffe. Mitt i allt så lyste lampan hur bra som helst? Den andra LED-lampan fick nojan, blinkade, slocknade, tändes och så där höll det på en stund. LEDlamporna turades om att blinka, slockna, tändas. Ungefär som om de hade ett gnistrande samtal med varandra. Förundrat stod jag där under hela härligheten och tittade med stora ögon på spektaklet i taket
Så lugnade sig allt, lamporna fungerade perfekt igen men hade fått sällskap av någon därinne i kupan. Någon som rörde sig än hit, än dit.
En stor kackerlacka kom in via elledningen i taket! - "Allt ska man vara med om också", sade jag och förmodligen tänkte kackerlackan detsamma om den kunde tänka alls efter färden via elledningen ner i lampkupolen. Den var i säkert förvar därinne, jag antog att den inte ville ta sig ut samma väg som den hade kommit in. Jag höll ögonen på den. Den var inte död, den rörde sig sakta, sakta. " Jag borde ta livet av den"...men
vi var på språng och var redan aningen sena till det som väntade. Jag hade inte tid att ta bort den, döda den. När vi kom tillbaka flera timmar senare var den fortfarande vid liv. Vilken seg rackare den var. Dessutom kanske elektrifierad. Sen kröp den där lilla forskaren fram inom mig igen. Att ta livet av den kom inte på fråga, hur länge tänker den överleva? blev frågan istället. Den levde i ca 12 timmar.
Nu blir det klättra av för att ta ner lampan och tvätta den. Sen väntar en liten enkel begravning i soppåsen för kackerlackan. Jodå, jag ska sjunga något för den , det hör till i min familj att alla får en sång med sig när de har vandrat vidare. Kanske jag sjunger Elektricitetsvisan? Ser ni glimten i mitt öga?
😉Faktum är att jag tar kackerlackor av daga med jämna mellanrum, dock inte inomhus utan i förrådet där det är fuktigt och förstås utomhus. Jag hoppar jämfota på dem om jag inte lyckas få tag på dem på annat sätt. De är lustiga, ser ut som om de lyfter på kjolarna och springer för brinnkära livet när de känner att de är i fara. Ja, vem skulle nu inte göra det i den situationen för den delen? Tänk er bara att få se en liten tant komma springandes efter en... Får jag in dem i en knut så är segern oftast min. Yeeh! 😆 Jag är grym, jag lovar. Jag ger mig inte...på dem bara! Jag är en stor djurvän men det finns gränser.
Men det är första gången den här typen av skalbagge har tagit sig in genom takets elledningar hos oss. Huset är gammalt och troligen är ledningen i taket också det även om vi har bytt ut all annan elektricitet i vår lägenhet. När vi har fönstret öppet under sommaren och det är som allra hetast har det hänt att det kommer en kackerlacka flygandes och landar här inne. På landningsbanan står en liten kvinna och tar emot "flygplanet"...tjoff och så är den kackerlackan förpassad till evigheten.
Var och en på sin plats som det heter. Här ska de inte vara...
Kackerlackor har funnits sedan dinosauriernas tid och har utvecklats till några av de mest anpassningsbara skadedjuren på jorden och är näst intill omöjliga att döda. Det finns ca 4000 arter av dem i världen. Med tanke på att kackerlackan i vår lampa (kupol) levde ca 12 timmar så dog den snabbt. De kan leva i nästan en månad utan mat, två veckor utan vatten, hålla andan i 40 minuter och dessutom kan de leva utan huvud en vecka och så kan de springa upp till 5 km i timmen. Antagligen har de huvudet kvar när de springer då förstås...🙃 (Fast vad vet jag, de är kanske som hönsen är. De kan flyga fastän de är nackade) De har vingar men de flesta av dem föredrar att röra sig på marken. Det ni, vilka överlevare de är de där som jag gör allt i världen för att ta livet av. Paradoxalt nog.
Lite överdriver jag dock om sjungandet. Jag sjöng inte sånger för mördarsniglarna på den tiden jag hade med dem att göra eller kanske det var så att de hade med mig att göra. Första sommaren vi kände till att den spanska skogssnigeln fanns i vår närhet i Geta, tog jag livet av 36.234 stycken. Jag räknade dem och bokförde dem efter varje liten räd..
Jag "bodde" ca 1 timme varje kväll i dikena i byn. I början av min mördarsnigeljakt fick jag någon typ av bärsärkar-syndrom, jag gick an som bara den. Jag bestämde mig för att de inte skulle få bli för många. Jag ville ha mina grönsaksland i fred. De äter ju allting de där rövarna. Det var bara den första sommaren. Så många sånger orkade jag inte sjunga, det förstår väl vem som helst?
Sista sommaren vi var där räknade jag till 1 387 sniglar, då sade jag t.om. förlåt åt dem innan jag klippte av huvudena på dem. Innan klippningen undersökte jag ett antal av dem noggrant, tittade dem i munnen som kunde bli hur stor som helst kändes det som. klämde dem på magen..Vilka varelser de är . Handskar var ett måste , deras slem är jobbigt att bli av med. Det var nog bra att vi flyttade för jag höll nästan på att bli vän med mina ovänner😉
Det hjälper att vara ihärdig. Jadå, grannarna hjälpte också till och lade ut blått snigelgift. Vi, Uffe och jag, använde ett biologiskt "gift" som "infiltrerade" sniglarna och när de dog åt de andra släktingarna upp dem och så där fortsatte det. Rena dominoeffekten. Jag räknade bara dem jag klippte huvudena av. Så de var verkligen många. De förökar sig oerhört snabbt.
Japp, det här blev en riktigt Glad måndag ! och allt är kackerlackans fel. 😁😉🙄
En vacker bild måste nog till för att få lite balans i dagens inlägg.
Fotot tog jag i Judys keramikverkstad på Åland
Karin Eklund, Funchal, Madeira.
Kommentarer
Fast jag behandlar mina precis likadant, det finns ju inget annat alternativ och saxen är ju en ögonblicklig död. Att stampa på kackerlackor det är obehagligt av någon anledning, jag trycker ju hellre till med skon över en mus när Busan tagit in sina levande leksaker. Det bekommer mig inte och det är också en ögonblicklig död.
Ha nu en bra måndag!
Den spanska snigeln har vi klarat oss undan. Men vet många som haft den på besök. Känns som det minskat de senaste åren.
Ha det gott!
Lampor har ju en förmåga att gå sönder ibland, bäst att alltid ha extra sådana hemma.
Ha nu en fin måndag. 🙏
ja, plötsligt så bara exploderade det av stora mängder mördarsniglar i byn. Jag är en sann massmördare, sade det själv på den tiden. Ingen pardon alls. Huvudena rullade. Saxen är det bästa medlet, snabbaste, minst smärtsamma. Ögonblickligt ska det ske allra helst, oberoende av offer.
Kackerlackorna, när jag ser dem slår jag till med ett bortskaft...om jag inte tar till foten då förstås.
Ha bra måndag du med!
det ska du vara. Tacksam! Otroligt att ni inte har kackerlackor där hos er!
Jag vet att många gjorde som du gör med sniglarna, lägger dem i en dunk med vatten och ättika. Jag tror att man inte ska känna alltför mycket dåligt samvete över att man håller efter arter som är invasiva och som är skadedjur.
Kram!
jag har hört ordet skäkta i något sammanhang jag också men har aldrig haft med dem att göra. Kackerlackor lär de inte vara, jag googlade och hittade det här: https://svenska.se/saob/?id=S_05637-0222.c78W, vanliga vägglöss kallade man till skäktor.
Var glad för att ni inte har mördarsniglar, de tar över med snabb fart, äter allt i växtvärlden och annat med. Hoppas att snigeln är på väg bort...nu finns så många bra medel att hålla efter den med också.
Ha det gott du med! 😊
det har de säkert. Förmodligen som mat åt andra djur. Skadedjur är de klassade som i alla fall.
Ja, extra lampor behöver man ha hemma. LEDlampor ska dock hålla längre än de snart tre år vi har haft våra och det gjorde de ju också när "elektrikern" i sammanhanget ramlade ner i kupolen.
Ha en fin måndag du med! 🙏
Jag har ganska få mördarsniglar, men har ihjäl dem för säkerhets skull. Av olika mördarmetoder passar det både mig och sniglarna bäst att frysa ihjäl dem. Ner i en plastpåse och in i frysens "snigellåda". De har fått en egen avdelning, längst ner i frysen. Där får de ibland samsas med soporna om jag har för bråttom för att slänga soppåsen, när jag reser bort. Då lägger jag soppåsen i ytterligare en plastpåse och stoppar den i nedersta frysfacket, för att sedan slänga i lugn och ro, när jag kommer tillbaka. I samma fack ligger för säkerhets skull en lapp: "Till dig som öppnar detta fack och hittar sopor eller sniglar. Det är inte så knäppt som det verkar. Jag hann inte slänga soporna och då gör de minst skada i fryst tillstånd tills jag kommer tillbaka. Sniglarna sägs dö en någorlunda skonsam död om man fryser ihjäl dem."
Bra att du tar ihjäl dem trots fåtal. Annars kunde du har hur många helst. De är ena sjutusan till att föröka sig väldigt mycket och snabbt. På dem bara och frys ner...
Jag fryser också ner matliga sopor...här sorterar man inte kompost i stan. Sen när det är dags tisdag eller fredag så får soptunnan ett isande inslag. Annars skulle det lukta vädervärdigt här av soporna.
Ja, sniglarna har en skonsam död av att frysas ner...de domnar bort. Du kan tro att jag läste om allt som fanns att läsa när det fanns en tid för mördarsniglar i mitt liv.
Mördarsniglar har jag som tur är aldrig haft med att göra. Rätt så lämpligt att bo på andra våningen i ett flerfamiljshus. Men fy f******n så äckligt att "leka" massmördare. Ännu mera makabert att räkna kropparna - grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr;-)
trösterikt för dig och mig är att de små, pyttesmå myrorna kalasar på kackerlackor. Det har jag sett på vår lilla gårdsplan. Det tar inte ens så länge, de är ju många de där småttingarna.
Haha, jag visste att du skulle reagera så där ungefär...Leka gjorde jag definitivt inte, man kan kalla det blodigt allvar. Givetvis så måste jag hålla koll på hur många de var, statistiken måste uppehållas. Jag börjar tro att du tycker synd om skadedjuren rent av😉Kanske du ska skaffa dig några? Du är för härlig!
ps.Mitt huvud räknar allting, t.om klädnypor..
Det hände i Stockholm, här har vi än… jag upprepar än 😜 inte några sånna djur.
Kackerlackor vet jag inte om det finns så värst många häromkring, när min man jobbade i Ryssland för många år sedan (1996) så stod sängbenen placerade i vattenfyllda kärl.
Nåväl hos mig finns det renar 😄 hanren - sarv -tappar hornen runt december/februari och renkon - vaja - efter kalvningen under maj/juni.
Ha en fin fortsättning på denna måndag 👋/åsa
håhå, ja, det blev kletigt det och knappast särskilt gott ens. Ett minne för livet, av det mera otäcka slaget.
Hoppas ni slipper sniglarna där, de är allt annat än trevliga att ha i närheten.
Jag antar att sängbenen stod i vattenfyllda kärl med tanke på vägglöss. Kackerlackor håller till i andra utrymmen, sängar är de inte intresserade av och om de skulle vara det så kan de flyga.
Du har betydligt trevligare varelser runt dig , Tack för infon Åsa. För många år sen cyklade jag i finlänska Lappland en sommar och hittade renhorn. Då vet jag att det var en vajas horn.
Ha detsamma du med! 🥰
så hade jag det också tillsammans med mina kusiner. Många sånger sjöngs vid begravningarna av alla smådjur, kors tillverkades osv...det hörde till att ta adjö på det sättet. Lärorikt på sitt sätt.
det är så de gör nattliga insekter som de är för det mesta. Gömmer sig snabbt, absolut.
Det du skriver om ljuset i Led-lampan som kom och gick sådär påminner mig om förra våren då det samma hände här hos mig med min golvlampa och fyra bordslampor. Hm? var det månne kackerlackor på elektrisk upptäcksfärd? Ingen syntes så de kanske dog på vägen. Sommaren kom och gick och när det var lampdags igen var fenomenet borta.
Kram 🕷
ja, du var ju det helt oförhappandes nere på gräsmattan där de små liven tyckte om att föröka sig.😍
Troligen var det inte kackerlackor hos dig, du skulle säkert ha märkt av dem på andra ställen huset men vem vet var en kackerlacka har sin gång. De finns ju överallt i världen.
En störning var det helt säkert, skönt att det lugnade ner sig hos dig också.
Kram! 🧡
Ha en fin fortsättning på tisdagen!
Kackerlackorna är inte så vanliga i Norden som de är här i södern, helt säkert på grund av den fuktiga värmen de trivs i. Men de fanns minns jag, där skeppshandeln fanns, i Mariehamn och ombord på kryssningsfartygen, de tidigare, som köptes in från länder söderut ifrån.
Mördarsnigeln är ett evinnerligt otyg, de äter allt när de väl är etablerade...men också de vill ha fuktigt ...
Ja, gör det Anki, berätta den historien när du känner för det!
Tack detsamma! 🤗