Direkt från skolan till ÅCA

Ålands Lyceum.

Efter skolans slut vid 13-tiden, alla lördagar, så vandrade jag direkt från skolan , vidare till ÅCA, Ålands Centralandelslag för att sätta mig ner i ett litet rum på andra våningen, i direkt närhet till bageriet. Det är lite lustigt att jag alltid har haft med caféer och bagerier att göra på något sätt. Ändå har jag inte haft mina grundutbildningar inom de områdena alls utan på helt andra plan, men jag kommer till allt det längre fram. 

Så här såg det ut i själva brödbutiken.
Bilden är tagen år 1951. Jag hittade fotot på Internet. 
Många år senare jobbade jag där under ett sommarlov.

Jag fyllde tonåring i början av maj och hösten därefter började jag jobba under lördagar för att få ihop lite egna slantar. Arbetstiden handlade om högst två timmar per lördag. 

Jag fick råd att betala mina skolböcker själv tack vare det. 

I lycéet var ingenting gratis; allt kostade och en terminsavgift skulle också betalas. 

Jag ville hjälpa till så gott jag kunde med tanke på familjeekonomin. 

Jag gick i Ålands Lyceum och på den tiden gick man i skolan även under lördagar. 

Under rummet där jag satt fanns mjölkbutiken, den jag senare jobbade i under mitt sommarlov.

Ja, det var där på golvet som jag fick lära mig lite folkvett, vilket man kan läsa om här. 

Det var där jag låg på golvet tillsammans med Annéa och försökte att inte skratta ihjäl mig...

Jag bodde mitt emot min första arbetsplats. Några steg över gatan bara så var jag hemma. 

Från fönstret till rummet, där jag satt och ringde runt till alla landsortsbutiker och tog upp beställningar på bröd och mjölkprodukter kunde jag se rakt över gatan till vårt vardagsrum och mina föräldrars sovrum. 

Vi bodde i huset ( tolvan) som är närmast i bild, på övre våningen. 

Den första tiden bodde vi i den västra lägenheten.  

När jag blev sex år fick vi möjlighet till den större lägenheten österut mot det andra gula huset ( tian) 

Pappas arbetsgivare Carl Rundberg med familj bodde i hela undre våningen

Jag bodde i 12-an från det jag var 1 år tills jag blev19 år. Då flyttade jag hemifrån. 

Båda husen revs för flera år sedan och har ersatts av nya, moderna och snygga hus.

Jag ringde runt och tog upp beställningar som levererades följande måndag till de olika butikerna på landsbygden under mina lördagseftermiddagar.  Hur stor min lön var minns jag inte alls. Men tydligen var jag rätt nöjd med de slantar jag fick för jobbet. Med sommarlovslönen till så vet jag att det blev några hundra mark. 

På sommarlovet jobbade jag bakom disk som biträde som man kallade det. Vi hade bra med kunder och man lärde sig rätt snabbt vad alla ville ha. De flesta var ju mina grannar.

De unga mejeristerna kom ofta in och flirtade med oss flickor.😉😊 Det fanns några yngre bagare också på våningen ovanför oss. Vi hade roligt och träffades på fritiden nu och då. 

Mejeriet fanns i direkt anknytning till mjölkbutiken. 

En av kunderna blev nästan en skräck för oss unga flickor som jobbade där. Han var bestämd och väldigt driven men också lite road av att vi var rädda för honom. Han krävde mycket, det skulle gå snabbt, det skulle vara perfekt, inget fick gå fel. Om det hände att någon darrade lite extra på handen när hon slog in ett bröd eller pumpade upp mjölk, snörde in paket, räknade ner och slog in i kassan, så tog han till toner, fick en hård kall blick och blev ännu mera effektiv i sin utstrålning. 

 

Jag minns min första betjäning jag hade med honom. Konstigt nog så triggade han igång mig lite...

Jag gillar utmaningar och karln i sig själv var en utmaning med stora bokstäver. 

Jag gav mig attan på att jag skulle klara av den där strebern. 

Han såg road ut när han inte lyckades få mig att missa någonting av allt han bad mig om att utföra snabbt, effektivt och perfekt. 

Han testade oss biträden hela tiden. 

Ett märkligt beteende hade han men han var ägare till ett rederi och van att använda andra handskar än de mjuka och milda. Han var också van att alla skulle lyda honom. 

På den tiden bugade och bockade alla för personer av hans dignitet, något jag aldrig har förstått mig på. 

Kanske det var därför det gick bra för mig att "handskas" med karln. Respekt hade jag förstås, men det hade jag för alla kunder.  

Det var mycket som förekom i en liten mjölkbutik i min barndomsstad. Men vi trivdes, vi hade roligt vi som jobbade där tillsammans. 

Vi hade också en väldigt trevlig chef Stig Carlsson.

Han var gulligheten själv personifierad. Han var alltid vänlig, belevad, artig, engagerad och en  mycket omtyckt chef för hela Ålands Centralandelslag

 

Så där ja, det var mitt första "riktiga" jobb som jag har delat med mig av åt er som läser. 

Nästa torsdag tar jag er med till mitt andra sommarlovsjobb...

                                             Karin Eklund, Funchal, Mariehamn