Reflektioner , Skyltsöndag/ 447
Jag tänker vara praktisk nu. Jag låter BP:s Skyltsöndag få lite mera innehåll än vanligt.
Jag reflekterar till detta citat:
"We don´t have to continue holiday traditions that have leave us broke, overwhelmed and tired."
"Vi behöver inte fortsätta med jultraditioner som gör oss panka, överväldigade och trötta
Ett citat av Rachel Jonat och som jag fick till mig via Anna i Portugal och hennes blogg. Annas julkalender i år handlar om citat och jag gör min egen reflektion, taggad av hennes inlägg.
***************
En jul som jag minns särskilt väl är när Uffe och jag, som höll på med cateringuppdrag, både hos andra och även höll julfester i vår eget företags festsal, förutom det vanliga med bageri, översättningar etc., var så utmattade, så själsligt trötta på julen att vi helst inte ville fira den alls när julaftonen väl var inne. Ni vet, när man snudd på mår illa och bara vill sova, sova..
Då hade vi haft jul och julmat på agendan ända sedan oktober, fått julen så upp i halsen att vi nästan storknade. Mycket, mycket jobb var det med att laga mat åt många personer, flera gånger i veckan, att städa och pynta..
 |
| Ett av borden i Gula salen |
Vilket i och för sig var roligt när det väl pågick, stämningen var fin men när vi närmade oss julen så ...Ja, då föll vi mera eller mindre ihop i två mänskliga högar. Vi bestämde oss för att inte fira julen som vi brukade fira julen, vi tänkte äta thailändskt. Så var tanken. Julen skulle få passera. Vi tog till en nödvändig flykt för att "överleva", ungefär. Vi var uttröttade.
Men så hade inte min bror tänkt, inte min dotter med familj heller. Alla ville komma till oss och fira jul. Sonen var på jobb någonstans utanför den norska kusten och firade en fin jul med Schlumbergers, företaget han jobbar i.
När jag berättade om detta för övriga familjen att "nej, det blir inget julfirande i år ,vi orkar inte ens tänka på julmat och allra minst fixa till ett julbord. I år tänker vi göra så här..."
"I helsike heller" fick jag veta av min frispråkige storebror. "Jag tar en burk ärtsoppa med mig och kommer över, vi ska vara tillsammans!" Detta med ärtsoppan var ett litet drastiskt skämt men med en allvarlig tanke bakom. En nog så viktig detalj, den allra viktigaste enligt mitt eget förmenande, att vara tillsammans, sen må maten bli vad den blir.
Samma sak hände med dottern och hennes familj. "Vi plockar ihop någonting och kommer över..."
Så satt vi där allihopa, uppe i vår festsal, pyntet och julgranen fanns ju redan på plats. Vi åt thailändskt, den unga familjens skaffning fyllde vi på med plus rester som fanns från det senaste julbordet vi serverade. Det blev ett fint knytkalas på julbordet och som räckte gott och väl, som smakade bra .
Vi hade det mycket bra tillsammans. Spelade spel, lyssnade på musik och njöt av varandras sällskap.
Vilken julafton vi fick! Vi umgicks och hade så oerhört fint tillsammans. På den tiden var Timothy det enda lilla barnbarnet. Mitt i allt så bultar det på balkongdörren och vem kommer in om inte jultomten? Hur i all världen hade han hittat till oss som inte ens tänkte fira jul? För den oinvigde kan jag berätta att det gick en hög trappa upp till balkongen, tomten använde den. Han landade inte på balkongen med sina renar..
 |
| En del av balkongen.. |
Timothys pappa visste förstås att jultomten hittar till alla där det finns barn.
Så dum jag var. Tomten han kan han...han vet!
Givetvis så har vi haft helt underbara jular tillsammans, många gånger om men just den här väldigt spontant uppkomna är en av de allra bästa, en som jag minns med lite extra värme
******************
Jag hade en liknande jul den första julen efter min skilsmässa från mina barns far. Jag var kantstött. Jag ville verkligen vara ensam, trots att så många i min vänkrets med lock och pock försökte få mig att komma över till dem på julafton. Någon hade till och med bjudit in en manlig vän som var ensam, kanske, kanske?..haha. "Tack , tack men glöm bort mig", blev svaret. " Jag vill inte, jag är inte det minsta intresserad, jag vill vara ensam".
Jag ville reflektera, vara med mig själv. Jag har aldrig varit emot att vara ensam, jag trivs bra i mitt eget sällskap. Studerande sonen var hos en god vän i ett annat land, studerande dottern juljobbade extra på ett av kryssningsfartygen som låg över i Mariehamn på julafton, jag var ensam i mitt eget lilla hem på Mariegatan. Det var ok.
Så bultade det på min ytterdörr mitt i allt och där stod min bror med en kasse full av mat, min dotter stod bredvid. Var de i maskopi? Absolut, det syntes på deras ansikten. Gullingarna! 💗
"Nähä, så här ska vi inte ha det" fick jag veta.". Nu ska vi äta tillsammans" vilket vi gjorde på köpe-mat; dock inte lika gott som när jag själv lagar mat,😏 men vad spelade det för roll? Sen blev jag ensam en stund , mina två kära blev proppmätta, lade sig på min dubbelsäng och där låg de och sov ikapp. Sötaste sömntutorna, Nann och hennes morbror.
Vi var tillsammans. Senare under kvällen mot midnatt till halkade jag tillsammans med min dotter igenom ett ishalt Mariehamn. Vi gick i julkyrkan tillsammans, lyssnade på julsånger och prästen som läste julevangeliet för alla som deltog i midnattsmässan. Flera av dem som deltog hade nog tittat lite väl djupt i glögglasen, vilket föranledde mig till många extra leenden. Vi är för dråpliga vi människor, ett slags himlavalvets clowner..
Stämningen var varm och god.
 |
| Mariehamns kyrka |
Jag älskar livet och all den mångfald det bjuder på.
Jag halkade ensam hemåt i natten, dottern halkade vidare till sitt jul-jobb som väntade i hamnen.
Brorsan hade gått hem till sig.
En jättefin kväll fick vi tillsammans.
*****************
Ja, vad vill jag berätta med detta?
För min del är det den mänskliga närvaron som är den allra bästa julklappen . Även om jag trivs med ensamheten, så var det ändå tanken bakom som fanns hos mina nära/kära som gjorde min/vår kväll.
De brydde sig om mig, de ville verkligen vara nära mig och finnas där då jag tydligen behövde det mera än vad jag själv kanske förstod just då.
De ville ge mig sin kärlek, sin omtanke.
Har ni hört de orden tidigare här inne hos mig? 💗
De är mina ledstjärnor här i livet. Kärlek och omtanke.
Den bästa julklappen dessutom!
Orden i sig själva är ingen lätt match alls emellanåt men en väldigt viktig match i allas våra liv. Jag bangar ur själv så det sjunger om det emellanåt, jag är inget helgon alls, jag gör bort mig. Men ord som kärlek och omtanke går inte att paketera till en vacker julklapp i en strumpa eller i ett paket under granen. Det måste till så mycket mera, både själ, hjärta, empati och handlingskraft.
Så här blev min Skyltsöndag idag med en reflektion.
De andra som deltar i temat har jag länkat till här:
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
tack! Exakt, tillsammans är vi starka.
Tack jag önskar dig detsamma, en riktigt fin första advent.
Kransarna som Gerd L. gjorde är mycket vackra. Hon är jätteduktig på sådant.
Så var det alltid när det gällde min bror medan han ännu levde. Var det inte han som fanns så fanns jag för honom. Min dotter är likadan, sonen också. Vi är som ler och långhalm, finns där för varandra.
Tack Anna, jag hoppas att ni också får det! Kram!
Vilken god ide att brodera ut lite i skyltsöndagen med sina tankar och reflektioner.
Det gillar hon som inte alls skyltar eller ens bloggar. Men gärna reflekterar och just denna månad öppnar kalenderluckor bloggledes.
Din beskrivning av faller i hop som "mänskliga högar" är helt underbart!
Att falla i hop är så mänskligt det med.
Att bli mottagen och omfamnad när en som mest behöver är en ynnest.
Alltför många får ta emot sig själva. Men även det har sitt goda, sa en de hemlösa jag köper tidning av på gatan. Då grät jag och tårarna flödade även hos honom. Sedan sken han upp och sade: Nu har vi nog taget emot oss.
Värmen finns också där vi minst anar det.
Varm första advents kram Karin med ljuset tänt.
Åke,
julen är julen, helt rätt.
Vi har också slutat upp med julklappar, förutom till de yngre i familjen. Men vi vuxna, nej, vi behöver det inte längre.
Faktum är att vi spelade julklappsspelet med våra goda vänner från Skåne senaste jul. Jättekul var det. En bra sysselsättning, en rolig detalj. Något helt nytt för vår del.
Så är det nog för de flesta av oss som blir lite kantstötta av olika orsaker, man behöver vara med sig själv, ta till sig..och sen stiga upp och gå vidare i livet. Ungefär.
Tack och tack detsamma! En fin 1-advent önskas!
tack för de fyra V-na! 💖
Tack, jag vill gärna skriva
Det hör till att falla ihop om man jobbar mycket och för mycket, vilket det lätt blir i jultider då alla måsten från många olika håll ska uppfyllas. Så är det ofta i catering/matbranschen.
Man ger järnet så det glöder ända tills det falnar..
Jag vet att jag tänkte att jag skulle bli en "tomtemor" och öppna upp mitt hems dörrar för folk som var ensamma den julen, men beslöt att vara för mig själv, ta emot mig själv men de andra två ville också vara med på ett hörn, tack och lov. En ynnest, absolut.
Så fint återgivet om den hemlösa, din berättelse kniper till i hjärtat. Så fint, så varmt ..
Varm första adventskram även till dig Tove, ljuset är tänt.
tack!
Så tror jag också, de flesta har varit med om liknande.
Julen har blivit så materiell, tappat sin grund på något sätt. Det enkla är ofta det bästa, det mera genuina, det rofyllda
Tack snälla, dela med dig, bloggen är öppen för alla, även om jag vet att den är begränsad på sitt sätt.
Här firar man familjevis, släktvis och håller hårt på traditioner även om de luckras upp..vi kommer att fira med vänner, vi har ju ingen släkt här. Vi är inte alls främmande för att fira tillsammans enbart vi två också men i år blir vi åtminstone sex personer som är tillsammans här hos oss. Jag kommer säkert att berätta mera om det under december, jag försöker få in det portugisiska i julen vi firar här, inte enbart den jul vi är vana att fira hemma i Norden. Lite ukrainskt blir det också..mångkulturellt, helt enkelt.
Allt gott till dig också där borta högre upp i Europa!
tack!
Livet tar sina svängar och förändrar det som en gång var. Det blir ett annat ÄR. Inget fel i att fira på tumanhand, så har vi också gjort. Jag har inget emot det heller. Haha, den skäggiga basen, underbart att läsa. Där stod HAN!💗 och nu firar ni era jular på tumanhand. A Ramirez Missa Criolla, underbart.
Tack Märtha!
Visst är gemenskapen den viktigaste. Det är just det som jag har med mig från min barndoms jular. Ingen stress. Och på kvällen när julklapparna var utdelade, då satte sig far vid bordet där julgröten låg, och läste julevangeliet.
Jag har nu av olika orsaker gett upp Skyltsöndag.
Men jag önskar dig en fin 1 Advent!
Hos mig har inga adventsljusstakar kommit upp ännu, för jag är lite kraftlös i lunginflammation.
Ljus och Kärlek 🙏🏻
tack!
Bra att det finns Rasmusar i världen. De behövs hur mycket som helst, livet går vidare och man får tänka som så att även den som inte är med kroppsligt längre håller med till hundra procent.
Bra beslut! Ha det gott! 🤍
tack!
Gemenskap är väldigt viktig.
Så fint att du har det med dig Gerd, allt det som fanns redan i barndomen. Vi bär den med oss på olika sätt. Grunden till våra liv.
Oj, kära nån, lunginflammation! Krya på dig så mycket du orkar och kan nu, så du snart är frisk.
En fin första Advent önskar jag dig också!
Ljus och kärlek!
visst är det den som är det allra viktigaste. Julen ska vara mysig, absolut, vi är helt överens om det.
Själv är jag ingen julfirare, ingen högtidsfirare alls egentligen. Jul och påsk är till för barn. Som vuxen har jag aldrig känt stress, vilket kan bero på att jag inte har några barn.
För det mesta spenderade vi jul och nyår i solen på soligare breddgrader.
Efter min mans död skulle jag inte känna mig bekväm med att fira jul med någon/några annan/andra. Jag menar man säger alltid att julen är det jobbigast för ensamstående. Det kan jag verkligen inte hålla med om. Har alltid tyckt att det var jobbigast att fira med andra än "bara vi två".
Alla har vi ju ett val vid olika tidpunkter i våra liv. Och det är upp till oss själva vad och hur vi vill göra...
Fint att få läsa om jularna som blev lite annorlunda och visst är det så att det viktigaste är att umgås.
tack själv!
Personligen tycker jag att både julen och påsken hör till alla åldrar men du har rätt på ditt sätt. Julen och påsken är väldigt mycket för barnen. Och man kan göra den till någonting helt annat än att bara tänka på julklappar, alla måsten som ofta uppstår.
Jobbar man inom "mat"-branschen blir det lätt mycket mycket stress, och det handlar inte alls om att ha barn eller inte, det handlar helt enkelt om oerhört mycket jobb för sin överlevnads skull och där också en viss tidsbrist lätt uppstår när man har många beställningsjobb. Att vara egenföretagare kräver en hel del.
Vår stora säsong vintertid var ju julen..
men vi har också firat jul här på Madeira innan vi blev madeirabor.
Jag kunde gott ha firat julen ensam, jag var ju bespetsad på det men så blev det inte alls och faktum är att det blev väldigt bra . Men ensamhet är inget problem för min del.
Det finns så många spekulationer om hur det ska vara, så många som tror sig veta osv...men var och en på sitt sätt.
Ja, alla har vi val vid olika tidpunkter i livet, men ibland kan man inte välja som man kanske önskar att göra det heller, beroende på olika andra villkor som måste uppfyllas, banken som vill ha sina lån betalade etc..det finns många sidor på ett järnspett.
ja, man får nog av julmaten när man har jobbat med den i månader innan.
Det är viktigt att vara nära dem man är nära.
så är det, mycket ibland och då tar man det när man tar det om man tar det.
Jag förstår att du förstår som har varit inne i branschen. Man får nog för ett tag vad gäller julmat och vill ha annat.
Jularna blir nog bra utan julmat, absolut, så har vi upplevt det också.
Kram från gränden!
Förstår helt å fullt tröttheten på julmat när man jobbat i en sådan bransch...
Sen tror jag att vi är många som helt håller med i din poäng, att det är
människorna å umgänget som är det viktigaste, allt annat kan man vara helt utan egentligen....
Tack än en gång för ett helt annorlunda men givande inlägg denna skyltsöndag.....ditt budskap denna dag får vi verkligen "skylta med"!!!
Kram tillbaka å ha en underbar vecka!
tack!
Jag tänkte som så att vi alla känner igen oss på något sätt. Alla har vi vårt bagage att bära med oss och att hantera på bästa sätt.
Jag tror som du, att det är många som känner på liknande sätt, att det uppstår så många onödiga måsten.
Tack för dina ord. De värmer!
Kram och tack detsamma!
Följer ju inte Anna men läste det citat du relaterar till i inlägget.
(Tittar ju då och då och med glädje in till dig)
Julen kan ju vara väldigt laddad, precis som flera andra högtider och inte minst under olika perioder i ens liv-
Maten tycker jag är helt oviktig i sammanhanget, tycker inte om den s.k. julmaten och sedan är ju frågan om varför en firar jul. Kanske kan en rent av fira något helt annat . Kärlek och omtanke är absolut värt att firas. Men det är ju något jag tycker ska finnas med i tillvaron oavsett om det är jul, påsk, annan högtid och inte minst i vardagen.
Kram
tack!
Tack för att du tittar in, du är varmt välkommen, det vet du, hoppas jag.
Julen kan vara laddad, förväntningarna är så stora, så onödiga många gånger. Jag vet ju att julen inte är en höjdarhögtid för dig, jag minns att du har berättat det tidigare.
Ja, julen firar man säkert av flera olika orsaker men förmodligen mest på grund av vad kyrkan har förmedlat. Det är rätt spännande egentligen för man firade ju midvinterblot långt innan kristendomen tog steget in i allt detta. kärlek och omtanke ska finnas varje dag, så tycker jag också.
Kram