Röksignaler- För kärleks skull
Jag jobbade frivilligt inom Cancerföreningen på Åland. Jag hjälpte till på olika sätt och denna gång som guide i en av bussarna som körde runt och visade det vackra Åland för alla besökande från andra cancerföreningar i svenskfinland .
Cancerföreningen gick in för detta med stort allvar och jag hade själv gått en reseutbildning redan innan, när jag fick uppdraget att visa gästerna från fastlandet en viss del av Åland. Det fanns även andra reseledare som gjorde samma sak i andra bussar och som hade andra delar av Åland som de fick på sin lott att visa.
 |
| Den här bussen tog jag foto av när vi var till museu Familia Teixeira på Dia da Madeira den 1 juli-23 |
💃💃💃
Det blev en väldigt trevlig helg med alla besökare från andra svenska cancerföreningar på fastlandet och en av kvällarna slutade med dans.
Så där såg jag inte ut när jag dansade wienervals. Det där är en panelhöna som sitter på bilmuséet i Malaga...( om ni har vägarna förbi där, ge er tid och gå in. Det är en upplevelse av stora mått )
Mitt i en wienervals som jag blev uppbjuden till, fick jag frågan om varför det inte fanns en hjärtförening på Åland. Jag minns inte vad jag svarade men i bussen på hemvägen mot Mariehamn, då den körde förbi mina föräldrars tidigare hem så bestämde jag mig.
Det måste bli en hjärtförening på Åland! Det var inte så länge sedan mina föräldrar hade dött, pappa efter 18 år med svåra kärlkrampsbesvär/angina pectoris.
Många gånger under den tiden, hade det varit fint att få mera hjälp, få svar på frågor som uppstod men då fanns det ingen förening som man kunde vända sig till.
Man är liten på jorden när sjukdomar slår till och man vet inte alla gånger vart man kan vända sig. Nu ville jag göra någonting och det med tanke på en av de människor som hade betytt oerhört mycket för mig. Till hans minne.
För kärleks skull blev min tanke och så var jag igång..
Sen är livet som det är. Sinnrikt.
Bara någon vecka senare, fanns en annons i tidningen. Folkhälsan på Åland bjöd in till ett möte där man hade funderingar om att öppna upp en hjärtgrupp inom dess ramar. Givetvis så gick jag genast till det utannonserade mötet för att lyssna på vad Folkhälsan hade i tankarna.
Det kom många till mötet. Många var intresserade. Jag dels för att jag ville få igång en hjärtförening , en självständig sådan, inte under armarna på en redan befintlig förening men någonstans måste det börjas...
Och nu tar jag ett stort , stort hopp. En annan gång kanske jag berättar om hur hjärtföreningen Vårt hjärta föddes hemma vid och runt mitt matbord på Mariegatan i Mariehamn, tillsammans med andra hågade efter att vi hade lämnat Folkhälsan som en t.f. hjärtgrupp. Den fungerade inte så som vi hade tänkt oss det, vi kände oss bakbundna, vi ville så mycket mera än vad den kunde ge oss ..
 |
| Månen , härom natten. Ibland är jag ute på terrassen och vandrar tillsammans med den. |
Jag blev en av de tre stiftare, som krävdes för att få en hjärtförening till stånd. En styrelse måste förstås till och det med en bra ordförande. Allt det där ordnade vi tillsammans. Vi var dynamiska, vi ville verkligen få till stånd denna förening även om det mötte på motstånd precis som det alltid gör innan man når målet. Men motstånd är bra ibland och med alla i den blivande styrelsen så nådde vi målet. Glädjen var stor när vi kunde konstituera oss. Då hade det gått drygt ett år sedan jag dansade wienervals..
Det var under den föreningen, där jag blev verksamhetsledare med en väldigt aktiv styrelse, alla för evigt inristade i mitt hjärta, som jag fick gå olika utbildningar för att kunna hålla liv i föreningen på rätt sätt. Min styrelseordförande, Ålands landshövding P. Lindbäck, såg till att jag fick lära mig allt det som var viktigt för föreningen i helhet, påhejad av de övriga styrelseledamöterna.
De var otroliga, vi blev ett oerhört fint team tillsammans. Jag var själv styrelsemedlem som skötte sekreterar-och kassörjobbet till en första början, innan jag blev utsedd till verksamhetsledare med lön. Då måste jag förstås stiga av styrelseuppdraget och styras av de andra. Så är reglerna.
En av alla utbildningar jag fick gå var att bli rök-avvänjare.
 |
| Lite svävande...Månen håller ett öga på RIM nattetid.. |
Så där gott folk fick ni den historien! Orsaken till just den utbildningen var förstås att många hjärtsjukdomar härrör från tobaksrökning.
Till våra medlemsträffar kom coachen Christoph Treier, ursprungligen från Schweiz men med Finland som sitt nya hemland. Han höll många intressanta föreläsningar om hur man bygger upp sin vilja, hur man motiverar sig etc. Han var och är en god hjälp för många människor! Han är en av Europas främsta coacher..(Googla på Christoph så får ni hur mycket som helst att läsa om honom.)
Vi blev goda vänner Christoph och jag och så småningom kom vi igång med rökstoppsträffar. Via Christoph som var coach åt Marcus Grönholm, den finländska rallyföraren fick föreningen även kontakt med en läkare som hade mycket med rally att göra, i Frankrike, Alex Beraha. Alex hade på olika vägar kommit underfund, tillsammans med andra läkare i Sorbonne, om en alldeles speciell metod att hjälpa folk att bli rökfria och den tog föreningens styrelse till sig på förslag från mig, påhejad av Christoph.
 |
| Jag och månen . Den klättrade i lyftkranen, jag fick stå och titta på. |
Tillsammans med Alex och Christoph så lyckades vi hjälpa rätt så många människor att bli rökfria på Åland. Jag kommer säkert att återkomma till föreningen Vårt Hjärta r.f. längre fram.
En förening som för alltid kommer att leva i mitt hjärta, som kom till av kärlek, för kärleks skull.
🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍🤍
När jag lämnade mitt jobb som verksamhetsledare hade föreningen runt 600 medlemmar. Jag lämnade det jobbet för att jag helt enkelt inte klarade av att sköta både familjeföretaget och Vårt Hjärta rf. samtidigt. Båda mina arbetsområden växte så det knakade, det blev helt enkelt för mycket.
 |
| Infarten till det som en gång var vårt hem och vårt företag. Det är vår, vintern har rasat ut, båten är fortfarande på land, vilket betyder att det troligen är i slutet av mars eller i början av april.. |
Valet blev familjeföretaget, självklart. Föreningen Vårt Hjärta r.f. stod på stadig grund och en annan verksamhetsledare tog vid . Nytt friskt blod är alltid bra. Livet gick vidare. Som alltid. Jag hade gjort mitt, föreningen var i gång, den fungerade och fungerar fortfarande jättebra.
 |
| Det måste nog till både bönsyrsor* och lyftkranar ibland rent mentalt. |
Tro nu inte att jag är färdig i och med detta, nejdå...Bara så ni vet!😉
Som den rökavvänjare jag är och har jobbat som, så vet jag att INGENTING ÄR LÄTT i de här sammanhangen.
Ett beroende är ett beroende vad det än må vara.
Ingen blir hjälpt av fördomar, åsikter och pekfingrar från andra om hur man ska göra och inte ska göra. I sådana här fall får man lov att tänka till lite grann utanför boxen, ta fram det goda inom sig själv, försöka att sätta sig in i en annan människas situation och att försöka hjälpa den som VILL bli rökfri av egen fri vilja, på bästa sätt.
Det är den som röker som sitter på nyckeln, ingen annan! Motivation och vilja måste finnas annars går det inte, om man verkligen vill sluta röka eller bli av med något annat beroende. Något annat fungerar inte! Minns också att det finns många som inte vill sluta röka eller vad det månde vara.
Vi har alla ett eget val! Kom ihåg det! Respekt!
Jisses nu gick jag igång igen! 💥 Puh....
Nu over and out! Bäst så..😉
Tack Annika i Reston för att du fick igång mig med dina frågor!
Stor, stor kram 💗och ett stort tack för det!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Kollade Vårt Hjärta rf. och deras rubrikbild på hemsidan är otroligt tilltalande och så annorlunda med hjärtat bestående av olika frukter. En av de mera innovativa rubrikbilder jag sett. Å tänk -du har grundat Vårt Hjärta rf.
Gillar dina tillbakablickar. Om du fortsätter på den vägen några månader så har du lagt en perfekt grund till en självbiografi:-)
Rökfri över ett år nu, känns bra.
Skriver som BP, du har verkligen gjort mycket, bra där.
Ha en fin kväll nu.
Ja, det där med rökning är speciellt. Jag ville vara rökare, för jag tyckte att det var lite coolt. Jag ville inte sluta. Men så blir man väl äldre och inser att vare sig är coolt eller hälsosamt.
Men blir fortfarande förbaskad på rökfördömarna. Präktiga jäkla människor. Pekpinnevisare.
Cigarettpaket utomhus.. En ljuvlig doft. Kram
jodå, jag har massor kvar att göra, lära mig osv.. men jag har de facto gjort mycket och har haft lyckan att få olika mindre utbildningar som har varit jättebra. Sen har jag förstås lite längre utbildningar i bagaget också, precis som de flesta har i dagsläget.
Vårt Hjärta r.f är en del av mitt hjärta även om jag har lämnat föreningen helt och hållet. Allt har sin tid. Som jag har sagt redan tidigare, du är otrolig BP på att kolla upp. Otrolig! Heder åt dig för det! Ja, jag var med och bildade föreningen, helt rätt.
Orsaken till mina tillbakablickar hör ihop med mina barn. De vill veta mera om vad jag har sysslat med, gjort och så vidare. Jag gillar att skriva och då gör jag det i bloggform. Men någon bok, blir det inte. Tror jag. Jag har lärt mig att aldrig säga aldrig mera..Tack BP!
tack!
Grattis till ditt rökfria år, förstår väl att det känns bra. Bra jobbat! Du ska veta att du redan har fått betydligt renare lungor sedan du slutade. Det går åt rätt håll på direkten när man slutar.
Lycka till Guldkryckan, kämpa på!
Jag är nog lite sådan, företagsam kanske man kunde kalla det. Har alltid varit det.
Ha en fin kväll du med!
nja, utan andra kan man inte bilda en förening men tack i alla fall. Jag är lite sådan, har alltid varit med och fått saker att hända på olika sätt. Ibland bra, ibland mindre bra. Orädd, nyfiken ...
Du skriver det, fördömande och pekfingrar kan man leva förutan. Man behöver inte skuldbelägga andra på bekostnad av sin egen, vad man tycker, förträfflighet.
Jag gillar doften...och jag är ju impregnerad.🤗.
Kram !
Att röka är allt annat än nyttigt så även där gjorde ni en god insats.
Och vad gäller att sluta röka, så har du sååå rätt, motivation och vilja är det som gäller!
Fint att läsa om vad du varit me dom och startat upp på Åland!
Må så gott!
Kram
Tack, ja, det ligger förstås mycket engagemang bakom men vi var engagerade, alla. Föreningen har kommit för att stanna, helt säkert.
Det är bra att finnas som ett alternativ för dem som vill förändra sina liv, att få hjälp om de vill ha . Inte bara inom rökningen, det finns mycket annat också inom föreningen, givetvis. Många områden. Det var en fin och rolig tid, mycket jobb men bra...
så klart så känner din man igen namnet Marcus Grönholm om han är intresserad av rally. Marcus är ett namn på den himlen.
En viktig del av föreningen är också hjärtebarnen..återkommer någon gång om det också.
Tack snälla! Må gott du med!
Kram!
Häftig bild på "Panelhönan" ;). Hjärtförening var verkligen ett bra initiativ av dig. Vilken vacker måne och nyss har vi ju haft fullmåne.
Du är en ledartyp och det är såna som får igång föreningar mm. Det är tufft för man får kämpa. Härligt att ni fick så många människor att sluta röka. Jag har själv aldrig rökt men när jag träffade min nuvarande man så rökte han men fick sluta i och med att jag inte tålde röken. Han hade nog varit död i dag om han fortsatt för han fick ju ändå kol
Det ser så vackert ut där ni hade ert företag. Synd att man inte hade möjlighet att åka dit och besöka cafét och se nån konstutställning
Jättebra skrivet på slutet om rökning och beroenden
Alltid så härliga inlägg, bilder och information
Ha nu en skön torsdag
Kramar från Malin
så är det ju, vi har alla ett rätt brett register när vi har nått lite högre upp i våra åldrar. Livet i ett nötskal. Och jag har varit med om väldigt mycket, hoppat än hit än dit tillika som jag har varit så att säga stationerad i ett jobb, i ett yrke.
Jag är själv lite förundrad över mig själv ibland. Ojdå, blir tanken emellanåt. 🙄Sen tar jag mig för pannan, lägger mig ner och andas mig lugn igen. Landar men då har jag satt igång saker som måste tas tag i..Jisses ja.
Det var spännande att starta upp Vårt Hjärta, alla människor som fanns och som ville vara med. Underbart, häftigt och förstås mycket engagemang krävs, vilja. Vi var en hel hop av eldsjälar som brann tillsammans. En förening kräver flera än bara en person.
åh, jo, massor är ogjort ännu, får nog ta till ett nästa liv ännu..
Ha det gott du med Gunnel, ser så framemot din kalender.
ja, så har det nog varit hela mitt liv, från det jag minns och tills nu. Tack och lov så minns jag ännu 😉
Cancerföreningen gjorde ett upprop i tidningen, ville ha frivilliga med för att hjälpa till på olika sätt. Själv satt jag mitt i en jobbig skilsmässa och bestämde mig för att istället för att sitta hemma och tycka synd om mig, så ska jag hjälpa andra. Ett bra val visade det sig. Så mycket fint jag fick vara med om under alla de år som jag fanns med i den föreningen. Alla människor..wow! Och via cancerföreningen blev det ju en hjärtförening. Det lustiga är att jag egentligen aldrig har varit en föreningsmänniska, har jag trott i alla fall. Man bedrar sig själv emellanåt.
Ja, det är den senaste fullmånen som jag har på bild.
Vilken lycka för din man att han träffade dig! Det förändrade ju hans liv på ett bra sätt. Grattis!
Ja, kol kan man få fastän man inte röker, exakt.
Ja, det var ett fint ställe vi hade i Geta, på Åland. Nu är det annat fint på gång där har jag förstått.
Tack Malin!
Ha detsamma du med!
Kramar!
Anna i Portugal,
härligt, jag bara kör på ibland, kan intet annat känns det som.
Behjärtansvärt passar utmärkt bra in i detta sammanhang. Tack!
Minigrisföreningen! 💗 En sån kunde jag ha varit med i också..fastän jag inte har haft minigrisar men föreningar ska väl ha en beskyddare av något slag?😊
Det sista gäller allt, inte enbart rökning. Jag får utslag av alla pekfingrar som finns från olika håll om hur det ska vara och inte ska vara. Precis som om folk inte kunde tänka själva.
Omyndigförklarande, nej, fy bubblan.
Kramar till er båda också! Och till pälsklingarna förstås!
Som jag sa, gillar det här konceptet mkt. Suveränt sätt att blogga på. OCH tänk vad mitt inlägg om rökning och nostalgi gav renar på vattnet. TACK för det, Karin! Riktigt trevligt.
DU har gjort SÅ mkt i ditt liv. Så mkt intressant du varit med om.
OCH så är det ju, det är en som röker som sitter på nyckeln. ingen annan kan leda den personen. Man måste vilja sluta själv och verkligen VILJA det.
Slutklämmen, skriver UNDER--ALLA gör som de vill. Respekt. SKAMMA inte någon för ngt. Jag är så trött på det i alla möjliga former.
Men att föreningen för alltid finns i ditt hjärta, givet! OCH att det var du som startade den. Vilken drivkraft du är!
Så fin bilden är på ert gamla hus? Saknar du det? Eller känner du att ni gjorde rätt till 100 då ni drog?
Karin, en stor kram till dig och för din nya ide på hur man kan blogga. Love it.
Tack, du triggade igång mig. Så där som vi triggar igång varandra nu och då, vi bloggvänner.
Exakt så är det, var och en på sitt sätt och efter egen vilja.
Jag är också så trött på förståsigpåare och pekfingrar. Ingen vet vad som rör sig inom någon annan. Nu för tiden säger jag ifrån också, har nog alltid gjort det men blir bara värre med åren, haha..rena skräcktanten.
Nej, jag saknar inte huset alls, var färdig med allt på Åland. Inget dåligt i bagaget som så men jag var bara färdig, ville nytt. Samma för Uffe. Den tiden var fin, den här tiden är fin, vi trivs som fiskar i vattnet.
Stor kram till dig med Annika! Tack! 💗
Tack!
Jag rökte ju aldrig jag heller, gjorde bara några tappra försök förutom att jag var passiv rökare under många år.
Om man verkligen vill sluta röka så är det oftast en väldig kamp för den som vill göra det. Ingen lätt match alls.
Jag förmodar att föreningen håller rökavvänjningskurser än i denna dag men under annorlunda former än vad som gjordes då jag var med. Föreningen gör ju så mycket annat också..rökningen är ju bara en liten bit av det hela.
Tack Anita !
Så många sätt det finns att bygga sitt liv på, engagera sig, ibland vara den som driver och så tillsammans med andra möta sig själv och leva med det - och så alla de runt om! Möta det som är större än en själv är ger oanade livsdimetioner.
Du kan Karin! Jag menar du har kunnat läänge både det ena och det andra!
💃💖🤣
Tack så innerligt för dina ord!
Att möta det som är större än en själv ger oanade livsdimensioner, så rätt och så klokt skrivet. De orden gick rakt in i mitt hjärta.
Här kommer en varm kram lagom till första advent!
Tack än en gång vem du än är, fast jag har mina aningar 💗