Tjuvar 😶

Till att börja måste jag förstås berätta var tjuvarna har varit....

Tillsammans med två grannfamiljer har vi en gemensam liten gårdsplätt och till vårt förfogande står en lång smal betongbänk att sköta om, att använda. Den delen hör till vår lägenhet, så att säga.Täppan är vår.

  

Så ser täppan ut. På fotot som jag tog under hösten -21, hade jag kommit igång med att förbättra jorden. Jorden var miserabel när vi tog över den.  Den var död, hård, stenig, full av sopor, trasiga kärl...Sakta men säkert började jag "gödsla" på mitt sätt, gräva igenom allt noggrant bit för bit. Jag tog bort växter jag inte ville ha cch gav bort åt den som ville ha svärmorsliljor och clivior. Jag grävde och grävde, blandade i kompost som jag gör på fruktskal och grönsaksrester, näringsvatten från saltlösa kok etc. Vi köpte hem ekologisk jord och hästgödsel...

Grannarna ovanför oss trodde nog att jag inte var riktigt klok men jag lät dem tro vad de ville tro. Jag fick blått konstgödsel att strö ut, jag tackade nej, det är inte min melodi!  Jag grävde och jobbade på att få ordning på jorden i vår lilla bänk. Så småningom blev jorden lucker och lätt att gräva i. Fina Fina, grannkatten hjälpte så gärna till. Plötsligt så hade hon en rejäl "sandlåda", ingen hård sådan, typ betongklump. Hon fick hjälpa till, det var trevligt med lite sällskap mitt i jordbrukandet. 

En dag kunde jag bära upp den allra första daggmasken till terrassen för att visa Uffe. Jag var lycklig, livet hade återvänt till täppan och masken fick förstås komma hem till sitt igen. 

På den vägen är det, jag har planterat många olika växter, testat mig fram med vad som trivs och inte trivs. Många av mina plantor har fått nya hem. De flesta av dem har jag drivit upp från frö. Jag börjar hitta "hem" i vår lilla täppa. Att odla här och att odla hemma på Åland är som att odla i två helt olika världar. Det som fungerade där fungerar inte här. Vissa av växterna jag drev upp blev alltför stora, tog över..

I dagsläget ser täppan ut som på bilden och så ska den inte alls se ut. Krukor ska det inte var där och det är där jag kommer fram till det här med tjuvar...

Jag tycker det är så fint att bli väckt av koltrastarnas sång i tidig morgon, när det fortfarande är lite mörkt. 😉

 Jag har länge funderat på vem det är som gräver små gropar i täppan. Har vi möss? 

Men så där brukar det inte se ut när de har varit framme..

Är det grannen som av misstag spolar bort jord när de vattnar sina växter i trappan bredvid?

Jag har rättat till, slätat över groparna och så där har det hållit på ett tag. 

Sen blev det bara värre, det låg jord överallt på stenarna på sidan om täppan. 

Flera gånger per dag fick jag sopa och tvätta. 

Sen föll polletten ner när jag såg att jag var betraktad ovanifrån.

Koltrasten höll koll på mig.

Det var koltrastarna som hade kommit underfund med att det fanns fina stora feta goda 

daggmaskar i vår lilla täppa! 

Mätta och glada ungar i boet är förstås det bästa av allt, nära till mataffären är det också,

bara över gränden och vips så är matproblemet löst.

Men nu är koltrastarna inte lika glada på mig längre.

Jag måste ta till en nödlösning och plockade ner de flesta av krukorna som fanns på muren. 

Jag radade ut dem på de flesta fläckar utan plantor och märkligt nog 

så är trastarna inte alls lika glada över mig längre. 

Det har fungerat bra (peppar, peppar) i ett par dygn nu.  

Men givetvis så ska krukorna bort...men först ska jag tänka till ordenligt. 

Att vara jordbrukare är att vara lite vetenskapskvinna samtidigt. Forskning pågår. 

Vilken marktäckningsväxt är lämplig som inte tar över allt som växer i landet? 

Det löser sig, det vet jag och nu har jag räddat mina daggmaskar för ett tag i alla fall.

Jag återkommer när jag har löst mitt lilla petitessproblem. 

    Lite tjuv är jag själv också. Jag måste bara ta bild på grannens vackra lilja idag! 

                                                    Karin Eklund, Funchal, Madeira