Överlopps-pikanterier

I  Hoppa på tåget under april, så lade Tove  ut ordet pikant att skriva om.

I god tid innan så sökte jag bilder i mitt arkiv 👀 som jag tyckte att var lite pikanta, 

bilder som jag ev. kunde använda i det inlägget. 

Ingen av de ihopsamlade bilderna kom till användning då,  jag hittade på annat pikant istället...

Nu visar jag den pikanta kossan, stor och fin, liggande i ett lantbruksmuseum någonstans i Skåne.

Hon är stor kossan, nästan i naturlig storlek. Jag tog fotot i nov-13. Nu kommer det till användning och visst är hon ju fin eller hur?  Jag gillar kossor..😊

    Den här sängen med himmelstak tycker jag också är pikant på något sätt. Över bädden ligger en 

    hemvävd matta. Sängen står i ett s..k. Santanahus i Santana här på Madeira. 

    Mattan på golvet bredvid sängen är också ett pikant inslag i mitt tycke.

   

   Så hamnar vi i Botaniska trädgården där kaktusarna rumsterar om åt olika håll.

   Se men inte röra denna pikanta varelse! 

          Hos barnbarnen fick jag ofta steka plättar när de var små. Jag hittade ett foto från den tiden

          då de , ja, vi också förstås, fortfarande bodde kvar på Åland. 

          Det pikanta inslaget för min del är trämåttet  med sina inristade bomärken 

Av någon festivalanledning hänger man den här typen av dockor lite överallt i Santana på norra sidan av Madeira. Av vilken anledning vet jag inte men en tradition är det av det mera pikanta slaget

    Väldigt pikant var den huvudlösa som hängde utanför någons balkong

Vänner som har renoverat en gammal ruin och gjort allt väldigt fint både ute och inne, har lämnat kvar detaljer som sticker ut lite. Här och där i en stor stenmur så har de hängt ut de gamla ventilationsluckorna från huset som fanns innan de renoverade. Pikant och härligt! 

                   På andra sidan gränden ser jag ofta pikanta saker...

Under senaste påskhelg tyckte jag att "vår" köksgardin var av det pikanta slaget. Grannen tvättade och julen var slut, det gick det inte att ta miste på. Så vi fick plötsligt julgardiner så där lagom till påsken.

Ett minne från Malaga (-18)  flöt in i inlägget. Vi vandrade under broarna en dag. Mycket flöt rakt ut i Medelhavet som inte borde ha flutit ut där alls från storstaden. Paraplyet var rätt så oskyldigt i jämförelse med all latrin och annan gegga som inte togs om hand enligt EU-normer! En liten fågel flöt med, med paraplyet som vägg/tak. Pikant på sitt sätt...

Det här fotot har jag inte tagit själv utan det är mäklare J. H. på Åland som fick Uffes fjälluggla från slutet av 1800-talet  med sig som gåva hem en dag, innan vi flyttade hit till Madeira. Han gillade ugglan som vi försökte få något museum på Åland att ta hand om men icke det, sa Nicke. Arten hörde inte hemma på ön så...

Glada blev vi när vi såg att det uppstod kärlek från mäklarens håll. 

Vi ville ju att ugglan skulle kännas rätt hos någon ny ägare.

Nu är han den goda förvaltaren av den unika gåvan som Uffe fick för många år sedan, då han studerade botanik och biologi, av en av sina professorer. J sände fotot åt oss när Fjällis och han åkte iväg från oss. Den ser ju ut att trivas riktigt bra eller hur? Ett pikant tillfälle, ett pikant minne blir det på något sätt. 

Så där ja, nu var det slut på det överloppspikanta! Fotona är raderade, finns endast här på bloggen.

Skönt med lite pikantstädning nu och då. Ni får nog stå ut med olika slags städningar ett tag framöver ännu. Om ni vill förstås. Det går ju att titta bort. För min del märker jag att  arkivet inte är lika "dammigt "längre. Men nog finns det hur mycket som helst ännu att "ta vara på". 

Tack för titten in!