Det är ju bara att konstatera att det här med att städa i arkivet aldrig tycks ha en ände. Jag märkte att jag har mängder av foton som jag inte har använt mig av/visat än och bl.a. djuren i vårt tidigare liv på Skoltomten/Pettas i Geta på Åland fyller en stor del av arkivet, ibland så det rent av bågnar av dem i vissa fack.
Nu ska jag åtgärda den saken har jag tänkt. Därför blir det nu och då ett inlägg som handlar om "våra" ständiga gäster under den tiden det begav sig. Det blir lite nostalgitouch över det hela samtidigt.
Idag visar jag skogsmården eller mården som den också kallas. På latin heter den Martes martes. Vi såg den inte ofta för den är ett nattligt rovdjur som rör sig mycket snabbt, ja som vinden men ibland hände det att vi också fick se den under dagtid. Bland annat den 21 augusti 2012 , så fotona i dagens inlägg är över tio år gamla vid det här laget.
Som jag redan skrev här ovan är det inte vanligt att få se skogsmården i dagsljus.
Vi hade lagt märke till att talgkorvarna hade oväntat stor åtgång under några dagar . Irriterande nog för jag hann knappt hänga upp en korv förrän den var så gott som slut så jag anade ugglor i mossen...
"Ugglan" visade sig vara skogsmården/mården som troligen var väldigt hungrig och mycket glupsk.
Den såg mig som synes på det första fotot men brydde sig inte alls om det när den insåg att jag inte var någon fara för den.
Den är inte omtyckt av jägarkåren, den tar både ekorrar, harar, gnagare, fåglar och skogshöns i så pass stor grad att den rubbar den naturliga balansen bland skogens djur om dess population blir för stor.
På den tiden var jag själv jägare och hade bössa men jag var mera intresserad av att fotografera djuret och tyckte att jag var lyckligt lottad som fick se det så pass nära som på bara några få meters håll.
På det fjärde fotot fick jag huvudbry.
Var i all världen hade skogsmården lyckats få tag på både sork och fasanunge? Så där bara...
Den är oerhört snabb men jag är säker på att den inte hade varit någon annanstans medan jag fotograferade den. Jag stod ju på trappan en liten bit ifrån den hela tiden.
Den hade plötsligt två smådjur i munnen samtidigt som den själv åt talg. Jag såg aldrig att den kom ner från trädet och talgkorven, kanske den hade haft dem framför sig mot trädet när jag först såg den? Jag kommer aldrig att få svar på detta förstås men det lutar åt det svaret. Den hade tydligen fångat både sork och fågelunge innan den klättrade upp i trädet. Om ni tittar noggrant på det fjärde fotot ser ni fågelklor till vänster om huvudet och en sorknos till höger
När den kom ner på marken igen syntes det tydligt att den hade både sork och fasanunge i munnen.
Sen försvann den i ett huj, sprang över landsvägen mot skogen till där troligen 3-4 ungar väntade på att bli mättade.
Det var under den här tiden som rävstammen var svag i bygden och då trivs skogsmården. Då ökar den i antal. När rävstammen återhämtade sig så försvann skogsmården mera eller mindre .
Förr jagade man skogsmård för pälsens skull, kanske fortfarande. Jag vet inte men jag vet att man fortfarande använder borst av mård till målarpenslar.
Man ska inte blanda ihop mården som är ett mårddjur med mårdhund som är ett hunddjur. Jag har foton på mårdhunden också och kommer att visa dem en annan gång.
Mården/skogsmården finns i stort sett överallt i världen, så den är livskraftig.
Gotland lär vara ett ställe där den inte har fått tass-fäste.
Grekland lär också vara en plats där den inte finns.
Här på Madeira finns den inte heller.
Den är otroligt snabb när den klättrar och jag har sett förödelsen i en ekorrlya när den hade gjort visit där och tagit alla ungar, kanske också föräldrar. Boet var helt förstört där det hängde ner från en gren.
Så här långt den här gången. Lite längre fram tar jag fram ett annat djur ur fotoarkivet.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira.
Kommentarer
Fint har du dokumenterat! Ha en bra kväll!♡
jadå en riktigt glupsk rackare var det.
Tack och tack detsamma !<3
Tack! Man kan få se den springa i snabba ryck någon gång men sällan så pass att man hinner ta foton av den, så jag var glad att få vara med om händelsen.
roligt att du tycker om att det blir så lite nu och då här hos mig.
Mården ser man sällan som sagt. Den är dessutom ganska liten, bara 1-1½ kg ungefär. Så kul, jag ska givetvis titta in och se vad du bjuder på imorgon!
Åldern är bara siffror. Tack själv!
Men vad roligt att få se en djurserie framöver! Och mården hade jag väldigt dålig koll på, så nu har jag lärt mig nya saker idag också. Jag bjuder oxå på gamla bilder i morgon.. men inte sååå gamla :) Fast åldern har ju ingen som helst betydelse. Tack!
jag gissar att du inte blir ensam om att tycka så men så här är verkligheten i naturen och mården hade god aptit i alla fall.
Jag tycker att mården är vacker i min tur, även om jag inte är såå förtjust i den med tanke på hur den tar för sig, den är verkligen ett rovdjur av första klass, klättrar oerhört snabbt i träden, springer lika snabbt på marken. Naturen är naturen och alla ska leva. Den har funnits oerhört länge, man har hittat benrester i en vikingagrav av mård. Närmaste släktingen i Norden är sobel.
Det är den gode Linné som döpte den till martes martes (latin) år 1754. Martes betyder helt enkelt mård på svenska.
Kul att få se dessa bilder!
Ha det gott!
Kram
Och ett riktigt rovdjur är den ju.
Tack för denna fina presentation från bildgalleriet.
Kram
Med den restaurangmenyn ni bjöd på är det ju inte konstigt att all världens (eller Ålands) djur hittade dit! Men är inte augusti bra sent att ha ungar? En mycket bra mamma var hon, det är jag säker på. Tack för högintressanta foton på en liten lymmel (inte lämmel) eller kanske hellre en riktig gynnare! Kram från pörtet
rovdjur var det ja, och visst är den lite söt.
Tack och tack detsamma!
Kram
det blir lite bilder från Åland någon gång nu och då, bilder jag inte har visat och säkert någon jag har visat också kanske. Det finns material att ta till :) Mården kallas skogsmård bl.a. i Sverige och på Åland. Troligen för att den helst finns i gamla skogar. I Finland tror jag att det är mård som gäller. Men samma djur är det.
Tack! Ibland har man lite tur. Vanligtvis så ser man den inte särskilt mycket under dagtid och sällan så pass att man hinner få ett foto av den.
Kram
exakt, charmig om man bara ser till utseendet, sen blir känslorna lite blandade. Vessla fanns det också i vår närhet, hermelin också. Vilken liten vessla Blinka var. En liten tuffing minsann.
Vi matade fåglar året om , det blev så med åren, när vi märkte att flera smått ovanliga sorter blev flera på grund av vår hjälp och då kom det många andra på besök. Det ena ger det andra så att säga.
Jag tror att augusti t.om kan vara väl tidigt. De har sin brunsttid, parningstid i juli och augusti. Den här var verkligen hungrig men säkert vet jag inte om det fanns ungar då redan, det är en ren spekulation från min sida.Den betedde sig som om det fanns ungar men säkert vet jag inte. Den samlar mat och gömmer så , ja, vete gudarna. Men den tog för sig
Tack Paula, med kram från gränden!
Djur är ju fina, en del lite sådär fina kanske men söta är de ju i min värld oavsett. :)
Ha en fin onsdag.
visst är det så! :)
Så är de i min värld också, jag ömmar inte för dem alla men det gör nog inte de för mig alla gånger de heller. Sånt är livet!
Ha detsamma!
vi har ganska lika långa liv har jag kommit underfund med. Du är lite lite äldre bara, några dagar eller så. :)
Jag tror att mården tar för sig oberoende av om den själv har ungar eller inte. Den är helt enkelt en marodör på sitt sätt. Jag känner inte någon ömhet jag heller, gjorde det inte heller men passade på att fotografera den när den var liite långsammare än "normalt".
samma sak här men jag tycker jag kan visa dem för omvärlden och bara lämna kvar dem som är någorlunda bra att titta på. :)
på den tiden var den väldigt livslevande. Den kan bli ca 10 år så kanske den fortfarande lever? Jag hade tur den dagen; jag var på väg ut i trädgården med kameran i handen och plötsligt så var den där mitt framför mig.
Det låter spännande detta med sibiriska kolinskymården och penslarna. Har förstått att de är lyxiga. Get och ekorre! Nu lärde jag mig någonting helt nytt igen! Tack för det Karin!
skulle inte ha vetat men nu vet jag vad som är rätt