Veteranbil nr 11 o 12
En av de sista dagarna i juli i år var Uffe och jag till Jardim da Quinta Magnôlia här i Funchal,
för att beundra de fina veteranbilarna som fanns utställda där.
Den yngsta av de ca 30 bilarna var från år 1939, så ni förstår att de var
sköna för ögat och sinnet.
Riktigt vackra veteranbilar med andra ord.
Idag visar jag två av de sköna pärlorna.
Veteranbil nr 11.
En Rover från år 1929, modell 10/25 Sportsman Coupé
blev beundrad av oss från alla håll och kanter
I det här fallet fick vi kännedom om att ägaren heter Francisco Galhanas
och att bilen kom till Madeira år 2003 efter att den
hade varit i Storbritannien sedan år 1929 och kört runt på vägarna där.
Jag surrade på som ett bi runt en blomma, precis som vanligt
Detaljerna måste förstås förevigas....
Jag hittade en fin hemsida, svensk sådan , om Rover som jag har länkat till HÄR. Där hittar den intresserade historia och mycket annat att läsa om bilmärket. Jag blev imponerad av att läsa den.
Märket heter Dodge Brothers och modellen Tourer
Bilarna stod tätt och det var ganska svårt att få till ett foto
utan att också få andra bilar med på bilden samtidigt.
Därav det aningen "styckade" fotot.
Jag gillar färgen, förutom allt annat förstås, på den här bilen.
Bagaget finns som alltid längst bak i snygg förvaring....
Så såg många ut för hundra år sedan då de skulle gå på fest med dans.
Vardagen är jag säker på att såg annorlunda ut
Kommentarer
ja, man ser sig själv hela tiden i det blankpolerade när man rundar de här pärlorna. Det är en lycka att det finns eldsjälar som sköter om sina veteranbilar.
Tack och tack detsamma!
Rovern var läcker, äkta engelsk hantverk skulle jag vilja säga, även om kvalitén inte var den bästa har jag förstått. Men det struntar ju du och jag i. Vi njuter av ögongodiset:-)
Dodgen såg ut som en pansarvagn - framifrån. Det är inte så ofta man ser amerikanska veteranbilar på europeiska utställningar, åtminstone inte sådana som nästan har 100 år på nacken.
vi dreglar ikapp! :)
Ögongodiset gäller för min del också, andra får sköta om att bilarna rullar och mår bra.
De har köpt rätt många veteranbilar hit till Madeira, jag vet inte historien bakom Dodgen, kanske en amerikan t.om. har hämtat hit den.
Så roligt att se bilarna och läsa det du berättar om dem- Kul med länkarna som fyller på.
Läckra detaljer som sätter sin prägel.
Tyckte både Rover och Dodge påminde en hel del om varandra så här på bilder.
Kul också med damernas klädsel. Tidsenlig.
Kram
härligt och tack för det!
De äldre bilarna är vackra med sina fina detaljer.
Att de försökte hålla en tidsenlig stil på hela arrangemanget gjorde allting bara bättre.
Kram
Ha en fortsatt fin vecka!
Kram
ja, det är detaljerna som gör det!
Damerna är proffs, de har jobb året om med att vara blomsterflickor, gnomer, vackra charlestonkvinnor osv osv...Snygga är de onekligen.
Ha detsamma du med!
Kram
exakt. Det var många intresserade i olika åldrar som fanns där på plats. Till en början var vi rätt så få men det strömmade till entusiaster hela tiden.
Mina krav på bil är liknande dina, den ska starta och fungera i alla väder. Och precis, har den dessutom en snygg färg är det ett extra plus.
Ha det fint nu. 👍
Biltutan var ju ett konstverk bara det. Tjusiga bilder på damerna också.
Vad svårt det måste vara att gå på såna styltor. Mycket träning
Ha nu en skön tisdag
Kramar från Malin
ja, varför inte, idén är bra, hur bra som helst! :) livet skulle bli festligare helt enkelt och börjar en av oss så kommer alla efter, så brukar det bli med tiden. Vi får bli influensers!
Pärlhalsbanden minns jag bra jag också, tror att det var på 60-talet och 70-talet som de var i ropet på Åland, vi var alltid lite bakefter där ute i havet. Ni i Sverige brukade visa hur det skulle vara:)
Kram
jag är också mera tilltalad av de äldre årgångarna. De var/är så vackra i jämförelse med dagens mera likartade bilar.
Ha detsamma du med!
Tack! Jag vet att du gillar veteranbilar om någon! :)
Det är skillnad på bilar nu och då, absolut. De är rätt tråkiga nu för tiden. Nu handlar det väldigt mycket om teknik, förstås och om hästkrafter under huven, vilket bränsle man har osv osv...då var det andra tider, kanske med samma frågor men skönhetsidealet var helt annorlunda.
Killen var en mästare på att gå på styltor, verkade vara rena barnleken för honom. Han jonglerade lite också nu och då.
Tack detsamma-kram!