Före / Terrassen del 1

Lite märkligt kändes det att terrassen som var en av de viktigaste önskemålen för oss redan innan, då vi började söka lägenhet här, var den som var så stor orsak till att grannen under oss hade haft det så jobbigt under flera års tid. Att hitta en lägenhet så nära centrum och med terrass är ingen lätt match här i Funchal. Vi anser att vi hade turen på vår sida som fick det vi ville ha och till ett bra pris som passade vår plånbok perfekt. 


  

Så här såg det ut när den förra ägaren hade tömt sin lägenhet och sin terrass efter att köpet hade gått igenom ett par dagar innan.  När vi kom hit första och andra gången var terrassen fullbelamrad av utemöbler, parasoll och blomkrukor i parti och minut. Det var svårt att ta sig fram; ett märkligt kryssande bland saker handlade det om innan vi nådde dörren in till lägenheten. 

Här är det kutym att man får se lägenheten man är intresserad av endast två gånger innan man tar beslut om man vill köpa eller inte köpa. En mycket märklig företeelse tyckte vi men man får anpassa sig efter gällande regler. Vi tog reda på så mycket vi bara kunde med vår mäklares hjälp, vi tittade in i skåp och knutar (ägaren förbjöd all insyn men vi fullkomligt struntade i det, vi tog för oss av vad vi kunde på de korta stunder vi hade tillfälle att vara där). 

Vi kände redan första gången att vi ville köpa lägenheten. Stämningen, ljuset, närheten till centrum, lugnet utanför (hahaha, nu skrattar vi med tanke på byggnationen på andra sidan gränden, men den är övergående) gjorde att vi inte hade något stort problem att bestämma oss överhuvudtaget. Jag tror att vi chockade mäklarna och ägaren när vi sade JA, vi vill köpa lägenheten,  redan innan andra titten. Men ibland vet man bara och den magkänslan ska man följa. Vi har aldrig ångrat oss och nu har vi bott här redan i ett års tid.


En liten märklig avsats som det stod några tunga betongkrukor på när vi kom hit första gången. Under ligger trapphuset där man kommer in genom vår grind ( se här).  Stolen/stolar fick vi låna av goda blivande grannar så vi hade något att sitta på när vi gjorde våra små visiter dit med jämna mellanrum.


En märklig blomlåda hade installerats. Den fanns både ute och inne, med avrinning inifrån ut och så vidare en avrinning i lådan ut mot terrassen. Mitt i lådan hade man placerat ett stort fönsterglas som nådde botten,  ett fönster som inte gick att öppna av naturliga skäl. Det är de gamla enkla fönsterna som syns på bilden.
Ni skulle bara veta hur jag slet och drog i växterna som fanns i lådan innan den var tömd.... 😊


Det fanns inget järnräcke mot trappan från terrasshållet, utan två lastpallar hade skruvats fast i klinkersen och som grind mot trappan hade ytterligare en lastpall använts. Den förra ägaren M. hade en hund och grinden var säkert riggad för att hunden inte skulle smita ner i trappan och ha möjlighet att ta sig ut genom nedre grinden. Som vanligt är jag förvånad över mig själv; jag har bara den här bilden av arrangemanget, förmodligen för att jag ville förtränga eländet. Men vi såg potentialen, vi visste att vi skulle få ordning på det hela med goda hantverkares hjälp. Vi tog bort lastpallarna, lade ut dem utanför grinden och vips så var de borta. Någon behövde dem, kanske till att elda med? Det vete gudarna...


Här har elektrikern varit i farten. Vi ville ha eluttag på utsidan och det fick vi förstås. 
Över tomma lådan lade vi sporadiskt delar av utrivna köksskåp utifall att det skulle komma en regnskur. 
Vi tog ner hela köksinredningen själva med viss hjälp av vänner, bar ut allt och vips så var det försvunnet. Trä på Madeira är guld, sådant tas till vara och slängs inte, inte ens den minsta lilla bit, vilket jag tycker är jättebra och helt i linje med hur vi alltid har levt Uffe och jag.
Alla skruvar, beslag som vi skruvade loss från dörrar och skåp osv. gick också åt till behövande.
Vi behövde inte ta någonting till återvinningen, allt bara försvann när folk fick veta
att det bara var att komma och hämta. Behändigt och bra.


Jag tänker dela på det här inlägget i ett par avsnitt, kanske t.om. tre beroende på bildmaterialet. 
Men innan jag avslutar och visar mera som handlar om hur det gick till när arbetet var igång så visar jag en bild av hur blomlådan såg ut på insidan.

Den dubbelsidiga blomlådan, var fylld av svärmorstungor på insidan. 
Ni kanske kan tänka er vad den fuktiga lådan orsakade på innemiljön😉
Bort med den i snabba ryck! 
Svärmorstungorna gick också åt när jag lät ryktet gå att det fanns sådana att hämta.
Vips så var de borta! 

Nästa del av terrassinlägget kommer imorgon! 
Hoppas ni vill hänga med då också! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Ser verkligen ut som om ni hittat det perfekta läget! Och svärmorstungorna kommer ni nog inte att sakna ... en växt som jag inte är särskilt förtjust i, min svärmor var ganska snäll faktiskt!

Klimakteriehäxan,

vi inser alltmera att vi har haft en enorm flax och mycket vind i seglen när vi hittade det här stället. Nu, i dagens läge hade vi inte haft råd med det även om det hade varit i samma skick som det var när vi hittade det. Priserna här har åkt i höjden så det inte är riktigt klokt.
Svärmorstungor delar jag gärna med mig av jag också.
Mina svärmödrar, har haft två, är båda i kärt minne bevarade.
Guldkryckan sa…
Det gäller ju verkligen att inspektera innan och gå efter magkänslan.
Fint att ni fick tag i detta innan priserna steg, ibland får man ju ha lite tur också.

Ha en fin kväll nu. :)
BP sa…
Det är alltid intressant att se hur en lägenhet/ett hus förvandlas från "sunkigt" till fantastiskt. Hur länge höll ni på med alla renoveringar? För det måste ju ha tagit ett tag att ändra på terrassen till exempel.
Perfekt det där med direkt återvinning. Så är det i Spanien också. Hör är det straffbart - sjukt tycker jag...
Ser framemot nästa del:-)
Guldkryckan,

just det, det gäller att ha koll på så mycket som möjligt och ändå gick vi bet på en del, som nog kunde rättas till utan alltför stora sår i plånboken. Vi hade tur, i år skulle vi inte ha haft råd att köpa den här lägenheten, priserna har stigit oresonligt mycket på ett år.

Ha detsamma!
BP,

egentligen inte särskilt länge alls när vi väl hade fått tag på hantverkare. Vi hade den stora turen där också att pandemin hade gjort sitt med lockdown, förorsakat svåra ekonomiska problem för många i branschen och när vi slog till så gick det att få tag på snabb och bra arbetskraft via vår mäklare. Folk behövde jobb och pengar. När de var igång tog det inte länge alls att få allt genomfört. Första omgången tog två månader, nästa omgång en månad och så den allra senaste drygt 1 månad. Då kunde vi bo i lägenheten men tog in på hotell under tiden när badrummet och liknande renoverades. Ett halvår ungefär har allt tagit. Det gick undan! Nu är det betydligt svårare att få allt att gå så snabbt. Vi var ute i rätt tid helt enkelt och slog till när man skulle slå till.
Paula sa…
Så fint golvet blev! Kakel? Visst ska man gå på mag-känslan! Fladdrar det till det allra minsta, av orosfjärilar i magen, då ska man ta ett djupt andetag och vänta...vänta...med beslut. Du menar att de flesta lägenheter inte har varken terass eller balkong? Eller har de en mindre balkong? Frågvis undrar, och hoppas på svar i nästa inlägg om terrassen.
Paula,

bilderna som syns med kakel på terrassen är det gamla klinkersgolvet, det som läckte som ett såll. Men du kanske menar golvet på insidan ? Det gråvita? Det har vi fortfarande kvar i vårt s.k. uterum och det är inte nytt. Jag visade lite grann av interiören redan i det här läget då jag ville visa hur blomlådan såg ut och som var både ute och inne...
Ja, på magkänsla ska man gå och det genast men utan fladder, då ska man vänta ett tag.
Många lägenheter har terrasser och balkonger men inte i det här läget nere i stan och till det pris som vi klarade av att betala. Det var helt enkelt ett fynd vi gjorde och vår mäklare trodde knappt att det var sant. Oftast får man ge det dubbla för lägenheter i samma skick som vår lägenhet var i när vi köpte den. Det är det jag menar när jag skriver som jag skriver, det är ingen lätt match att hitta det man vill ha och önskar och till rätt pris.
Nu ser jag att du gärna vill ha svar i nästa inlägg om terrassen. Haha...du fick det nu men det kommer säkert mera om priset längre fram i alla fall.
Knappast i nästa inlägg men....
Ditte sa…
Så roligt att få vara med om renoveringen och ni har ju verkligen gått igenom allt. Och att se före och efter bilder ger så mycket. Och detta med återvinning är ju så bra. Känner så väl igen detta från Spanien. Hämtar inte folk hemma så gör de det vid soptunnorna.
Och att se potentialen i en lägenhet/hus tycker jag är svårt. Men ni lyckades verkligen med det.
Och läget är ju fantastiskt. Att bo här mitt i stan med havsutsikt och nära till allt är ju hur bra som helst. Att bo utan närhet till vatten skulle jag ha svårt för. Känns för mig nödvändigt.
Härligt med terrassen.
Ni hittade verkligen det ni ville och till ett pris som var ok- Stort grattis.
Och jag är förstås med vidare.
Kram
Ditte,

tack för att du tycker det! Nu i det här inlägget handlar det först om hur det såg ut före arbetet satte igång och så småningom det slutliga efteråt.
Det är jättebra att återvinning kan göras på det här sättet. Vi lägger ut saker vi inte behöver själva och vips så är de borta.
Vi gick helt på magkänslan men Uffe hade ju sett den här lägenheten tidigare när han sökte sådana på nätet och vad som var till försäljning. Den låg i prioritet som nummer ett bland fyra lägenheter vi också hade tänkt titta på. Nu blev det inte så, vi hittade rätt med en gång.
Vatten är viktigt också för mig, det är ett måste för oss båda.
Priset var i rätt storlek för vad vi klarade av utan att ta lån.
Tack Ditte!
Kram
Åke sa…
Kul att se och hela storyn, jag följer nästa såklart. Det ser fint ut med den utsikten. Vad jag gillar från dina trakter är all betong och sten, jag gillar att mura och gjuta. Jag förstår ni sökte så. Var och en bestämmer hur man ska ha det brukar jag säga och tillägger: Det är jag som ska bo här resten av livet och genar inte på utseendet. Kan man snitsa till det ska man göra det. Jag bygger ju och donar själv och utvecklar ju hela tiden. Håller på med en utbyggnad av matsalens tak just nu så det vart till att komplettera på släpvagnen igår både med plåt och virke så här innan vintern. Det blir lite målning på fredagen om vädret tillåter… jag vill få med ställningen och hoppas på en fina altan stunder till sommaren när sola går upp över havet. Det kommer reportage när allt är klart. Mågen som hjälpte mig med att sätta ut sista takstolen satt griller i mitt huvud: Här skulle du haft en kristallkrona! Den är inköpt och det fäste ska också upp i helgen… målat ock konstruerat klart med krok och el är den, ligger på tork, letar bara lampor till den… jag fick inte köpa den jag ville med 5 stearinljus för ”HSB” (ja hon bor ju också här) Nu söker jag med ljus o lyckta lampor jag kan styra via en app tex k stället. Jag får se vad det blir… men det hade fint med ljus och soluppgång… men det får bli i nästa liv.
Åke,

tack, så kul att du tycker om vår lilla story om hur det var att flytta hit, att hitta en lägenhet som passade plånboken osv osv..Utsikten och terrassen är den som vi föll för men också närheten till allt trots att vi känner att vi sitter på sidan om .
Precis så är det, var och en gör på sitt sätt.
Jag minns att du har visat lite grann från utbyggnaden, ställningar m.m. Det är alltid spännande med förändring vad den än handlar om.
En kristallkrona sitter aldrig fel, om den har levande ljus eller inte. :)
Jag är fullkomligt säker på att du fixar lampor som kan styras med en app..
Det kanske blir stearinljus redan i det här livet; kanske HSB plötsligt får en aha-upplevelse och inser att hon nog vill ha det så hon också. Lycka till båda två med att få det som ni båda vill ha det tillsammans! :)
Underbart att ni hittade exakt den lägenheten ni vill ha! Och att se bortom andras prylar och renoveringsbehov är en gåva. Den där blomlådan - ja, den är inte smart. Ser fram emot de andra inläggen och eftersom jag är lite sen med att läsa detta så ser jag att det redan finns ett till.. Jippi!
Anna i Portugal,

ja, det var verkligen underbart!
Blomlådan var något att skratta åt men också att gråta över. Smart var den absolut inte. Men nu är den borta för gott! :)

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio