Pedregal/ levada del 1


Tillsammans med vännerna E. o P. drog vi iväg på en levadavandring den 5 augusti, som började i byn Pedregal i Ponta do Pargo. Ponta do Pargo ligger på den västra delen av Madeira. 


Vi bor i Funchal och med den staden som jämförelse så kan ni ser hur långt borta Ponta do Pargo ligger från oss. För att komma dit tog vi bussen till Ponta do Sol, med bussbyte i Ribeira Brava innan vi steg av där vi hade kommit överens om det med E. o P., som väntade med sin bil, som i sin tur tog oss till Ponta do Pargo och levadans början i byn Pedregal.  Nu låter det här väldigt enkelt, vilket det också är när allt fungerar som det ska men det gör det inte alltid. Bussen/bussarna behagade ta lite andra rutter än vad som stod på turlistan så vi var mycket väntade när vi väl kom till Ponta do Sol, nästan en halvtimme senare än vad turlistan berättade.  Det är bäst att ta till det långa tålamodet när man ska ut på reseäventyr här. Vi tycker det är kul eller har fått vänja oss vid det eftersom vi har valt bort bilen helt och hållet. Men man ska helst inte ha alltför tajt om tid. 


Det började med en lång seg stenlagd uppförsbacke, ca 20 % lutning hela vägen, drygt 1 km,  fram till levadans början. Vi blev färdigt uppvärmda kan man lugnt säga, vädret var varmt och luftfuktigheten hög. Underlaget var hårt, förstås.


Vi alla hade våra vattenflaskor fyllda så vi behövde inte fylla på vattnet när vi nådde den här lilla oasen, vattenhålet. Står det CMC på en skylt vid en liknande oas så kan man lugnt dricka vattnet utan risk för att bli sjuk. Vattnet är granskat och godkänt av kommunen. Jag sköljde mig med det kalla vattnet i ansiktet, skönt när svetten lackar. 


Jodå, absolut, det är inte helt bekvämt att sega sig uppåt i drygt 1 km med ganska stark lutning på backen; det måste erkännas, men det gör gott och under tiden kan man se sig omkring och njuta av det man eventuellt får se. Rosen i en trädgård vid vägkanten gjorde stegen lite lättare

Jag ser skönhet i det mesta, så stegen blir aldrig riktigt tunga. Vinfat är ingen ovanlig syn på den här ön.  


    Någonting helt nytt för både Uffe och mig var den här vilda blomman som såg ut som en eternell. 
    Efter en hel del studerande av blomböcker, av appar och så slutligen via en app om madeiraväxter
    så hittade vi namnet på den.
    Helichrysum foetidum. Det kommer ni väl alla ihåg nu? ;) 
    På engelska heter den Stinking Everlasting. 
    Det finns hur mycket som helst att läsa om växten för den som klickar på länken.  


    "Så denn ja", som dansken sa´,  nästan halvvägs upp för den sluttande backen....
    En tillbakablick gjordes


    Jag höll mig sist i raden av vårt fyramänniga sällskap...det blir så när jag tar foton. 
    De här tittade på oss när vi gick förbi ett litet lagerhus av något slag


   Japp, en ros igen! Det piggar alltid upp....


    Ett öde hus. Här bodde någon en gång, kanske inte alltför längesedan. 
    Ställen som inte har sina människor kvar förfaller snabbt. 


Mitt i allt gick vi förbi en stor gul skylt med svart text. 
Varning, maskiner i manöver blir det direkt översatt men mera vardagligt
skulle jag säga att det handlar om maskiner i arbete/rörelse
Då förstod jag plötsligt varför det gick en bred stenlagd väg rakt upp i skogen 


   Vi hade "hittat" en stor stenkross där man hade sortering av olika storlek på stenarna/gruset/sanden.
   

    Ungefär där efter den stora arbetsplatsen hade vi inte långt kvar att gå till levadans början


    Äntligen! Ett två tre fyra fem och sex och sju, ut i skogen vandrar alla nu...


Lite förvirrande var det när vi gick längs samma levada hela tiden men att den ändrade namn beroende på vilka byar vi gick igenom. Vi märkte inte stor skillnad på vilken by vi var i, allt såg nästan likadant ut men tydligen fanns det osynliga gränser där som man håller hårt på
Skyltar fanns det titt som tätt men med olika namn på levadan som vi inte vek av ifrån en endaste liten stund. Rakt fram genom byarna gick vi, över stock och sten samtidigt som vi konstaterade att vi gick flera olika levador, åtminstone namnmässigt.  
Levadan var lätt att vandra... 


   Ibland måste vi gå över små moderna broar...


    För det mesta såg det ut så här. 
    En bred stig gick längs levadan och på båda sidor om levadan växte det gott om örnbräken. 


    Det är inte längesedan det brann i de här trakterna, endast ett fåtal år sen
    Naturen har återhämtat sig snabbt. 
    Mellan trädstammarna, faktiskt tallstammar, såg vi en skymt av Ponta do Pargo och Atlanten


    Här börjar även eucalyptusträden synas...


    Utsikten kunde ingen av oss klaga på.


    Jag avslutar här med utsikten över Atlanten och återkommer 
    till vandringen imorgon igen. Vill du så kom gärna med då också. 



    Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira 

Kommentarer

Jag gillar verkligen hur du skriver dina inlägg Karin. Tack för promenaden, jag förstår att 20%-ig lutning känns rejält, men så värt det när en får de fantastiska vyerna.
Anna i Portugal,

tack! :) Det gör mig glad.
Egentligen är ju inte 20% lutning så mycket men utan avbrott så känns det när det handlar om den första delen av sträckan. Bra uppvärmning blev det.
Levadorna ligger ju på jämn mark så att säga men för att nå dem måste man "klättra" lite grann.
wiper sa…
Då gäller det att man har ständig semester och tiden inte spelar nån roll. Det var en fantastisk uppförsbacke och bilden visar verkligen hur det ser ut. Vilken härlig utflykt och man får ju lära sig så mycket av din text under bilderna. Jag har blivit så förtjust i Madeira så jag vill bara resa dit och uppleva allt ;). Man vet aldrig för plötsligt händer det ;)

Jättevackra bilder

Ha en skön tisdag
kram
Wiper-Malin,

det är en klar fördel att vara pensionär här, men många i befolkningen är det inte och beroende av buss när de ska till och hem från sina jobb. De har lärt sig att saker få ta sin tid...Oftast fungerar det hur bra som helst men man ska vara beredd på motsatsen.
För att komma till levadorna måste man för det mesta gå uppför innan man når sitt mål.
Mitt i allt så händer det! Så står ni här båda två! :)

Tack och tack detsamma!
Kram!
LillaSyster sa…
Tack för att du tar oss med ut på vandringen. Tänk att det växer Örnbräken även hos dig=) Vintunnorna mmmmm vill ha!!! Fina rosor och utsmyckningen på taket var ovanlig. Ha en bra tisdag!
LillaSyster,

jag är glad för var och en av er i Blogglandia som vill komma med på vandringen, så tack!
Ja, här växer det örnbräken, jag var själv förvånad men den finns i den madeiranska floran.
Ja, vintunnorna bara står där och väntar på en bra fortsättning.Tror jag. De kunde gott flyta till dig över havet tycker jag.
Ha detsamma du med!
Susjos sa…
Så bra att det fanns vatten att tillgå när ni kom upp där! Underbara rosor, och fotona på havet, njutbart!
Ha det fortsatt gott!
Kram
Susjos,

ja, det finns vatten med jämna mellanrum, små oaser här och där. Ursprungligen för folket men nu också för vandrare/turister.
Tack och detsamma!
Kram
Guldkryckan sa…
Vatten är ju en livsnödvändighet när man är på vandring, bra om det också är kontrollerat av rätt instans.
Toppen ju.

Jag tackar för denna vandring och alla fina bilder.

Ha det fint.
Guldkryckan,

ja, vatten är ett väldigt nödvändigt måste när man går på vandring.
Utan minsta tvekan.

Tack för att du vandrade med du också!

Ha detsamma!
BP sa…
Drömbilder! Duktigt av er att Levada-vandra i rådande värme. Å det engelska namnet Stinking Everlasting kommer jag garanterat ihåg. Vilket märkligt namn! Luktade den illa eller;-)

Busstrafik i Portugal verkar vara lika "varierande" som i Spanien...
BP,

tack!
Mycket vatten med är lösningen och så hatt på huvudet, solglasögon på näsan och lite extra energi i form av en bar och en banan.
Ja, ett mycket märkligt namn. Jag luktade aldrig på den men förmodligen stinker den. Nästa gång ska jag ta reda på hur den doftar/luktar.

De fixar till turlistorna lite som de själva behagar, spännande är det för den som ska åka med.
BP sa…
Svar: I Marimekkon har jag piller typ mot migrän, Ipren, Voltaren, Resorb med mera. Bra att du frågade. Det påminde mig att byta ut alla piller och stoppa dit nya som inte är utgångna;-)
Ditte sa…
God sen kväll!
Jag sitter på terrassen , det är +32 och jag har fläkte ute och samtidigt är jag på en härlig vandring med er. Du har berättat sp fin om dessa Levadavandringar att både Bosse och jag blivit väldans intresserade av att göra i alla fall en. Men till dess gläds vi åt att hänga med er.
Tack för fin info under vägs och när du berättar sp är vi också med. Och de vackra fotona kompletterar så fint.
Lutningen på 20% är ganska kännbar så jag förstår att det märktes att det var uppför.
Fastnade för många bilder men förstås lite extra för de med utsikt över Atlanten. Hav dras jag ju alltid till,
Och visst hänger vi med på fortsättningen.
Kram
BP,

jag kunde ju bara inte låta bli att fråga. Marimekko är ju Marimekko ;) Jag har en plånbok av tyg som jag har koder i...till olika saker.
Tack BP! :) <3
God sen kväll på dig/ er själva!
Här har vi 26 grader varmt ute på terrassen just nu, 28,3 grader inne, så ni har varmare än vad vi har. Svetten lackar...
Ja, här vandrar vi trots värmen men givetvis så söker vi skugga så snart vi kan och dricker mängder av vatten.
Det finns många trevliga levador att gå, helt beroende på vilken årstid man är här.
Vi kan kanske göra en sådan tillsammans när ni väl är här?
Lutningen som så är inte särskilt mycket men sträckan på drygt 1 km utan lutningspaus tar på i värmen. Men det är ju bara att stanna en stund och att gå lugnt med små steg så går det bra även i långsamma sega backar. Det finns mycket mera lutande sådana...
Tack för att ni hängde med och tack för att ni tänker göra det imorgon också. Drick vatten och överlev hettan!
Kram
Bosse Lidén sa…
Den som väntar på något gott. Jag hade nog varit slut innan jag kommit till "starten".
Vilken kondis ni måste få/har. Jag hade garanterat behövt fylla på och hållit utsikt efter CMS.
Stinking Everlasting stannar kvar längre i min hönshjärna.
En viss skillnad mellan att njuta av en stenkross och den underbara utsikten.
Måste lyfta på hatten för din skribenttalang.
Kram från Visby
Bosse Lidén,

:)
Vår andhämtning samt pulsslagen hördes säkert om vi skulle ha lyssnat noggrant :) Vi vandrar mycket men så snart man tar det lite lugnare någon dag så märks det direkt. Kondition måste underhållas kan konstateras.
Stinking Everlasting är vacker och växte i mängder mängder i gula hav i sluttningarna ovanför oss . Magiskt. Kände dock ingenting som stank men jag var kanske för långt ifrån. Eller täppt i näsan?
Tack och kram från Funchal!
Paula sa…
Vilka ljuvliga vyer uppifrån höjden! Vet du, nu har jag googlat fram kartor på Madeira och dess storlek och läge. Insåg nämligen att jag var tämligen mycket ute på okänt vatten. Ön är mindre än jag trodde och ligger ännu längre söderut än jag trodde, jag får anamma dotterns uppmaning: Googla! lite oftare.
Kram
Paula,

ja, vyerna var ljuvliga, kan bara hålla med om det.
Madeira är i storlek lika stort som Åland är men om man vecklar ut ön som är som ett ihopknycklat staniolpapper så blir den säkert tio gånger större.
Ja, jag tror att du har trott att vi har varit i Medelhavet men vi är mitt i Atlanten eller nästan så. Afrika är nära...eller ganska nära ;)
Lyssna på din dotter! Döttrar brukar vara kloka! :)
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio