Pedregal/ levada del 1
Vi bor i Funchal och med den staden som jämförelse så kan ni ser hur långt borta Ponta do Pargo ligger från oss. För att komma dit tog vi bussen till Ponta do Sol, med bussbyte i Ribeira Brava innan vi steg av där vi hade kommit överens om det med E. o P., som väntade med sin bil, som i sin tur tog oss till Ponta do Pargo och levadans början i byn Pedregal. Nu låter det här väldigt enkelt, vilket det också är när allt fungerar som det ska men det gör det inte alltid. Bussen/bussarna behagade ta lite andra rutter än vad som stod på turlistan så vi var mycket väntade när vi väl kom till Ponta do Sol, nästan en halvtimme senare än vad turlistan berättade. Det är bäst att ta till det långa tålamodet när man ska ut på reseäventyr här. Vi tycker det är kul eller har fått vänja oss vid det eftersom vi har valt bort bilen helt och hållet. Men man ska helst inte ha alltför tajt om tid.
Jag ser skönhet i det mesta, så stegen blir aldrig riktigt tunga. Vinfat är ingen ovanlig syn på den här ön.
Efter en hel del studerande av blomböcker, av appar och så slutligen via en app om madeiraväxter
så hittade vi namnet på den.
Helichrysum foetidum. Det kommer ni väl alla ihåg nu? ;)
På engelska heter den Stinking Everlasting.
Det finns hur mycket som helst att läsa om växten för den som klickar på länken.
En tillbakablick gjordes
De här tittade på oss när vi gick förbi ett litet lagerhus av något slag
Ställen som inte har sina människor kvar förfaller snabbt.
Varning, maskiner i manöver blir det direkt översatt men mera vardagligt
skulle jag säga att det handlar om maskiner i arbete/rörelse
Då förstod jag plötsligt varför det gick en bred stenlagd väg rakt upp i skogen
Skyltar fanns det titt som tätt men med olika namn på levadan som vi inte vek av ifrån en endaste liten stund. Rakt fram genom byarna gick vi, över stock och sten samtidigt som vi konstaterade att vi gick flera olika levador, åtminstone namnmässigt.
Levadan var lätt att vandra...
En bred stig gick längs levadan och på båda sidor om levadan växte det gott om örnbräken.
Naturen har återhämtat sig snabbt.
Mellan trädstammarna, faktiskt tallstammar, såg vi en skymt av Ponta do Pargo och Atlanten
Jag avslutar här med utsikten över Atlanten och återkommer
till vandringen imorgon igen. Vill du så kom gärna med då också.
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
tack! :) Det gör mig glad.
Egentligen är ju inte 20% lutning så mycket men utan avbrott så känns det när det handlar om den första delen av sträckan. Bra uppvärmning blev det.
Levadorna ligger ju på jämn mark så att säga men för att nå dem måste man "klättra" lite grann.
Jättevackra bilder
Ha en skön tisdag
kram
det är en klar fördel att vara pensionär här, men många i befolkningen är det inte och beroende av buss när de ska till och hem från sina jobb. De har lärt sig att saker få ta sin tid...Oftast fungerar det hur bra som helst men man ska vara beredd på motsatsen.
För att komma till levadorna måste man för det mesta gå uppför innan man når sitt mål.
Mitt i allt så händer det! Så står ni här båda två! :)
Tack och tack detsamma!
Kram!
jag är glad för var och en av er i Blogglandia som vill komma med på vandringen, så tack!
Ja, här växer det örnbräken, jag var själv förvånad men den finns i den madeiranska floran.
Ja, vintunnorna bara står där och väntar på en bra fortsättning.Tror jag. De kunde gott flyta till dig över havet tycker jag.
Ha detsamma du med!
Ha det fortsatt gott!
Kram
ja, det finns vatten med jämna mellanrum, små oaser här och där. Ursprungligen för folket men nu också för vandrare/turister.
Tack och detsamma!
Kram
Toppen ju.
Jag tackar för denna vandring och alla fina bilder.
Ha det fint.
ja, vatten är ett väldigt nödvändigt måste när man går på vandring.
Utan minsta tvekan.
Tack för att du vandrade med du också!
Ha detsamma!
Busstrafik i Portugal verkar vara lika "varierande" som i Spanien...
tack!
Mycket vatten med är lösningen och så hatt på huvudet, solglasögon på näsan och lite extra energi i form av en bar och en banan.
Ja, ett mycket märkligt namn. Jag luktade aldrig på den men förmodligen stinker den. Nästa gång ska jag ta reda på hur den doftar/luktar.
De fixar till turlistorna lite som de själva behagar, spännande är det för den som ska åka med.
Jag sitter på terrassen , det är +32 och jag har fläkte ute och samtidigt är jag på en härlig vandring med er. Du har berättat sp fin om dessa Levadavandringar att både Bosse och jag blivit väldans intresserade av att göra i alla fall en. Men till dess gläds vi åt att hänga med er.
Tack för fin info under vägs och när du berättar sp är vi också med. Och de vackra fotona kompletterar så fint.
Lutningen på 20% är ganska kännbar så jag förstår att det märktes att det var uppför.
Fastnade för många bilder men förstås lite extra för de med utsikt över Atlanten. Hav dras jag ju alltid till,
Och visst hänger vi med på fortsättningen.
Kram
jag kunde ju bara inte låta bli att fråga. Marimekko är ju Marimekko ;) Jag har en plånbok av tyg som jag har koder i...till olika saker.
Tack BP! :) <3
Här har vi 26 grader varmt ute på terrassen just nu, 28,3 grader inne, så ni har varmare än vad vi har. Svetten lackar...
Ja, här vandrar vi trots värmen men givetvis så söker vi skugga så snart vi kan och dricker mängder av vatten.
Det finns många trevliga levador att gå, helt beroende på vilken årstid man är här.
Vi kan kanske göra en sådan tillsammans när ni väl är här?
Lutningen som så är inte särskilt mycket men sträckan på drygt 1 km utan lutningspaus tar på i värmen. Men det är ju bara att stanna en stund och att gå lugnt med små steg så går det bra även i långsamma sega backar. Det finns mycket mera lutande sådana...
Tack för att ni hängde med och tack för att ni tänker göra det imorgon också. Drick vatten och överlev hettan!
Kram
Vilken kondis ni måste få/har. Jag hade garanterat behövt fylla på och hållit utsikt efter CMS.
Stinking Everlasting stannar kvar längre i min hönshjärna.
En viss skillnad mellan att njuta av en stenkross och den underbara utsikten.
Måste lyfta på hatten för din skribenttalang.
Kram från Visby
:)
Vår andhämtning samt pulsslagen hördes säkert om vi skulle ha lyssnat noggrant :) Vi vandrar mycket men så snart man tar det lite lugnare någon dag så märks det direkt. Kondition måste underhållas kan konstateras.
Stinking Everlasting är vacker och växte i mängder mängder i gula hav i sluttningarna ovanför oss . Magiskt. Kände dock ingenting som stank men jag var kanske för långt ifrån. Eller täppt i näsan?
Tack och kram från Funchal!
Kram
ja, vyerna var ljuvliga, kan bara hålla med om det.
Madeira är i storlek lika stort som Åland är men om man vecklar ut ön som är som ett ihopknycklat staniolpapper så blir den säkert tio gånger större.
Ja, jag tror att du har trott att vi har varit i Medelhavet men vi är mitt i Atlanten eller nästan så. Afrika är nära...eller ganska nära ;)
Lyssna på din dotter! Döttrar brukar vara kloka! :)
Kram