Levada Nova
 |
| Blomman för dagen kantade en del av vår vandring längs levada Nova |
Fredagen den 19 augusti, innan Uffe skulle opereras ( 21.8) , drog vi iväg på en levada tillsammans med vännerna P. o E. Den här gången blev vi hämtade vid dörren hemma i Funchal av P. som hade haft ärende i våra trakter.
En dryg halvtimme senare hade vi hämtat E. som väntade hemma hos dem. Efter några kringelikrokar i deras bil befann vi oss plötsligt högre upp i bergen där det var tänkt att vi skulle börja vår vandring. Levada Nova börjar någon annanstans men man kan "stiga på" lite var man önskar.
Levada Nova är lång och liksom många andra levador ändrar den namn beroende på var man är på "stigen" längs vattenkanalen/levadan, fastän det är samma levada hela tiden.
Dagen var så där lagom solig och det var bra, för uppe på höjderna tar strålarna på lite extra. Den här vandringen brukar våra vänner göra minst ett par gånger i veckan för att levadan ligger så nära dem där de bor. Vi var på deras hemmamarker kan man säga...
Valnötter växer vilt i trakterna där vi var. Jodå, det är ett valnötsträd här ovan i bild.
Inne i frukten finns nöten med skal, själva frökärnan.
Nu var det inte dags att plocka dem men snart så och vi gör det naturligtvis inte.
Vi köper våra valnötter i affärer, de som plockar dem hör till trakterna där vi vandrade.
Det är deras hemmamarker, inte våra, vi var på besök.
Respekt handlar det om. Jag vet att många plockar nötterna ändå och det är upp till dem.
Vi har valt vår väg att vandra i detta hänseende.
P.g.a Uffes handikapp tog vi det litet lugnare lite grann bakom "flocken" med tanke på balansen och för att Uffe inte kunde se så bra på sitt vänstra öga, nu efteråt nyopererat.
En blick bakåt visar var vi kom ifrån. Där någonstans i byn står bilen och väntar på att vi ska komma tillbaka. Björnbär växer längs kanterna, rakt under dem finns det ingenting fastän det ser säkert ut.
Levada Nova betyder rätt och slätt den nya levadan. Vi träffade en "byssbo" som berättade att den hade hetat så, så länge hon visste, så den blir aldrig gammal kunde hon konstatera ;) Den är alltid ny.
Olyckor händer när det går något ras och folk är på gång, någon gång nu och då,
inte alltför ofta, tack och lov.
Den vulkaniska berggrunden är långtifrån lika säker
som den vi är vana med i granit, i Norden.
När risken är alltför stor för ras så brukar de ansvariga här stänga de levador
där de vet att det är så och öppnar dem igen när allt är kontrollerat
och eventuella åtgärder har gjorts.
Den som går dem ändå gör det på egen risk
Jag är bara en novis som inte vet så särskilt mycket
Kastanjer fanns det också, äkta sådana, som man kan äta. Jag tror inte att det överhuvudtaget finns någon annan sorts kastanje här på ön än just den ätbara.
Där jag har skrivit här hade vi just gått, bara för att ge er ett litet perspektiv på hur det ser ut. Terrassodlingar från förr syns i sluttningen. Längst ner i dalen syns bebyggelse från Tabua. Jag vet inte exakt hur högt ovanför den vi vandrar, kanske 500 meter, kanske lite mera, kanske lite mindre...
Det är ju bekvämt att ha tillgång till dricksvatten i stort sett hela tiden om man är en liten jycke. Ibland vandrade Nina och Kila i levadan, som vid det här tillfället inte hade så mycket vatten. Ett litet tassbad sitter säkert inte helt fel emellanåt.
Nedanför oss låg Tabua och på andra sidan berget kan man skymta Ribeira Brava.
En afrikansk blå lilja hade fin utsikt nästan alldeles för sig själv på kanten. Snart har den vuxit till sig, skjutit nya skott och bildar mera eller mindre en häck, som binder ihop jorden . Det är därför man planterar ut liljorna, de säkrar kanterna från att de inte ska rasa ner i dalen. Det är viktigt att ha en stig att vandra på även uppe på höjderna där levadorna rinner fram. Liljan står där och är vacker men den är där av praktiska orsaker.
Vi satte oss ner vid ett litet rangligt bord på lika rangliga bänkar, intog lite energi och tittade på utsikterna åt alla håll och kanter. Vi njöt, vi hade det bra.
Bra hade de här två små också.
Som av en händelse så fanns det lite hundgodis i P:s ryggsäck.
Kan ni tänka er? Så det kan bli...😉
Efter energiintaget och ett trevligt samtal med en av kvinnorna som bor längs levadan vände vi om, tog riktning tillbaka exakt där vi hade gått redan tidigare. Efter ca fyra kilometer var vi åter vid bilen, tog adjö av Nina och Kila, som hade sin husse ute i trädgården. Han känner förstås till att hans hundar går levada med E. o P. med jämna mellanrum. Han tackade för att de hade fått vara med oss. Som jag kände det så var det vi som borde ha tackat för att vi fick bli en del av flocken, deras flock 😊
Den dagen blev det ca 8 km levadavandring, härligt och fint på alla sätt och vis.
Vi drog sedan vidare för att äta en gemensam mycket god middag hos E. o P.,
innan vår buss avgick från Ribeira Brava kl. 22.15.
Sedan susade vi fram längs slingriga serpentinvägar, nu mera kända som dem som åker med den sista bussen för dagen, med jämna mellanrum.
De tycks alla känna varandra väldigt väl, de som stiger på och av bussen på vägen till Funchal.
Vi börjar också känna igen dem, liksom de känner igen oss.
Vi nickar och ler åt varandra.
Bussresan tar 1,5 timme och mycket trevligt händer under tiden.
Den här gången var det livliga diskussioner på gång.
Busschauffören körde med en hand och viftade med den andra.
Full fart hela tiden, mörkt och smalt, slingrigt, högt och lågt men bra går det.
Tillsvidare. De kan det här och det gäller att hänga med.
Ja, man har egentligen inget annat val när man en gång har satt sig ner i bussen.
Vi var ett par av de fåtal som steg av nästan innan ändhållplatsen.
Mitt i allt så stannade chauffören bussen där han normalt inte stannar.
En av passagerarna skulle ta en annan buss och då tyckte chauffören att vi kanske kunde stiga av vi också. Vilket passade oss som hand i handske, lite närmare och bekvämare hem fick vi bara.
Exakt kl. 23.50 öppnade vi vår egen dörr.
Glada och nöjda över en fin dag igen.
Nu tar det säkert ett litet tag innan vi åter går en levadavandring.
Uffe måste få ordning på sitt öga först efter operationen men sen bär det av igen, helt säkert.
Tack för att du hängde med på vår lilla vandring!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Respekt för de som får sitt levebröd där tycker jag låter riktigt fint, så ska det vara.
Fina vovvar där också, ljuvligt.
Bussförare kan ofta sin färd på vägen, bara att blunda och be till valfri gud. ;)
Ha det bäst nu.
tack själv! :)
För oss är det en given sak att inte plocka den frukt, de nötter osv när vi vet att andra ska livnära sig på dem.
Ja, vovvarna var verkligen fina.
Bussförarna är skickliga som få. Jag känner mig trygg trots framfarten och läget.
Ha detsamma!
Valnötsträd har jag aldrig sett förut. Nu vet jag hur de ser ut. Trodde valnötter växte på buskar som jordnötter.
Dina bilder på hundarna är kanoooon! Kul att era vänner har "adopterat" dessa två:-)
man njuter om man tar det i sin takt och ger sig tid att se sig omkring, vilket vi gör.
Jag är imponerad av Uffe jag också. Han går fastän han egentligen inte kan göra det. Järnvilja behövs ibland och det har han. Snart blir det bättre, lättare för honom att vandra när han kan se mycket bättre. Aldrig blir det som det har varit men utan att vandra, träna och så vidare skulle det inte ens gå så här bra som det går för honom med tanke på den stroke han hade 2016.
Så trodde jag också BP om valnötterna men nu har jag lärt mig att det inte är så. :)
Tack! Både Nina och Kila har adopterat våra vänner de också. Dubbelt det där. Härligt att se är det!
Kom att tänka på busschauffören i Täby, jag skulle åka till min systerdotter som bodde där, det var sent - och hon var på restaurangjobb. Jag var enda passageraren. Han undrade vart jag var på väg. Han kände inte till exakt adress, men bad mig spana in huset, och när jag såg det tvärnitade han. "Du hade haft alltför långt att gå från hållplatsen", sa han. Jag hade nyckel, låste upp, och hennes katt smet in som ett "stjitit streck" och var sååå glad åt sällskapet!
Valnötsträdet trodde jag var fikon ;-)
Ha det fortsatt fint.
Kram
Så roligt och mycket lärde vi oss under vägs.
Har gjort ett par levadavandringar på Maderia för länge sen men blir sugen på att göra fler.
Härlig natur och så mycket att se och uppleva. Och roligt att vandra tillsammans. Fint med hundarna som har lite koll på er.
Vackra bilder som vi njutit av.
Kramar och hälsningar från oss.
Så synd att man inte kan äta valnötssläktingen som ni har. Risukasa kan vara lösningen så kommer den till lite nytta i alla fall.
Man måste ju vara praktisk, ta vara på, på något sätt.
Busschaufförer är mysiga personer, blir bekanta med lokalbefolkningen som stiger på och av. Numera glimtar hans ögon igenkännande på oss när vi stiger ombord och lägger fram jämna pengar åt honom.
Han vet ju var vi bor nu, eller nästan i alla fall.
Stjitigt streck, haha, där fick du fram det som det låter...
tack!
Det verkar som om fikonens tid är över för den här gången. Ser dem inte i butikerna ens.
Ha detsamma-kram!
ja, sånt händer när man i all synnerhet går lite högre upp i bergen. Ganska spännande i och för sig men utsikten går liksom bort.
Tack!
Här ser man liljor på väldigt många levador och längs vägkanterna just med det ursprungliga syftet att binda jorden men också för skönhetens skull, givetvis. Billigt och bra är det också, den sänder ut nya små plantor stup i kvarten, det ser jag i egna krukor här hemma. Ogräs brukar man tala om ;)
härligt att ni kom med i våra fotspår.
Hoppeligen så hittar ni hit och går levada lite längre fram!:)
Uppriktigt sagt så är jag inte särskilt förtjust i att ha flera hundar s.k. normalt runt benen när vi är ute och vandrar, en är ok men två brukar jaga och leka med varandra. Men de här höll sig längst fram för det mesta, så ingen behövde känna att det blev "trångt" om utrymme och vara rädd för knuffar. Det var rätt så smalt och högt utan skydd på flera ställen. Lätt att snubbla om någon liten pälskling kommer med hög fart. Men de här var vana levadavandrare :) Hoppas få se dem igen längre fram.
Kramar och hälsningar från oss till er alla fyra i Mariehamn! Glöm inte att klappa Mariehamn från oss! :)
tack för att du kom med! :)
Jag kan förstå din längtan när temperaturen kryper nedåt igen.
Tack för att du följer våra steg, är glad för det!
Ha det innerligen bra i allt det ruggiga, snart lyser septembersolen upp!
Senaste vandringen var på Omberg - den var tuff men härlig med fin utsikt över Vättern.
Härliga hundar också. Bra gjort av busschafören att vara så flexibel. Härligt med lite fart och fläkt och inte så tyst som på bussarna här
Vad magiskt med liljan som står där ensam mot den blå himlen. Vad rätt ni gör som upplever så mycket och tar för er av det som finns. Ni är härliga ni båda
Vilka magiska utsikter som ger svindel men på ett positivt sätt
Ha nu en skön torsdag
Kramar
Tack själv! Jag ska se om jag kan läsa din fb-sida efter att jag själv inte är aktiv där längre men jag har min sida kvar för de allra närmaste. Jag vet att det kan vara krångligt att föra över bilder ibland från mobilen till blogger, försökte tidigare och jag vet att jag ledsnade på att försöka. Jag vet att jag tidigare har läst om Omberget :) och jag ska se om jag kan göra det igen.
tack!:)
Roligt att du upplever det så, det är faktiskt rätt så spännande när det kommer till kritan.
Ha det gott!
Tack! Det är det som är meningen, jag försöker att få läsaren med på vandringen och att få uppleva den via mina ögon.
Hundarna var trevliga små trygga prickar. Mycket rara.
Vi hade roligt hela vägen från bussens start till vi blev avsläppta. Full fart på diskussionerna, högljutt och viftande. Att de trivdes gick inte att ta miste på.
Det är just därför vi bor just här, vi trivs på Madeira, känner oss hemma här i den rätta temperaturen för i all synnerhet Uffe som behöver den p.g.a sin sjukdomsbild. Här blir vi friskare helt enkelt, eller som en madeirabo sade åt oss när vi flyttade hit " ni blir helt säkert tio år yngre här än vad ni är" :). Klimatet betyder mycket ibland.
Det är inget för den som är höjdrädd att gå levada Nova, den är hisnande, smal och utan räck på flera ställen. Vi lider inte av höjdskräck så det går bra om man tar det varligt.
Ha detsamma du med!
Kramar
ja, det var en riktigt fin vandringstur. Inte helt ofarlig, helt rätt :) Man får lov att ha vettet med sig och tänka sig för hur man stiger och tar sig fram. Uffe är en tuffing, jag kan bara hålla med dig om det!
Ha det fint du med!
Trevlig helg, hoppas Uffes öga läker som det ska!
tack för att du kom med oss!
Trots höjdrädslan!
Alert måste man vara, helt rätt.
Följeslagarna var verkligen härliga, väldigt sociala och måna om hela skocken.
Uffes öga går sakta mot bättre tider, på tisdag blir det nästa kontroll.
Trevlig helg önskar vi dig i vår tur!
Ja, ni är för otroliga nu två!!
RESPEKT!!!
Superfina bilder.
Kramar!