Idag visste jag inte alls vad jag skulle skriva om här på bloggen. Inte av den anledningen att det inte finns material, utan problemet är av helt annat slag. Jag blev som åsnan mellan hötapparna för att jag har för många hötappar att välja emellan och så blev det som det blev. Jag sökte upp en helt ny hötapp istället och låter de gamla ligga där de ligger. Jag tar er med på vår vandring från "vårt hål" i väggen, ca 2 km hemifrån oss. Jag har skrivit om Sopronto redan tidigare HÄR
Det är jag som har skrivit Sopronto ( betyder Andrum) över dörren som inte har någon skylt utan endast reklam för en hel del annat. Det syns att det är en liten livsmedelsaffär om man vet om att det är det. Men det är lättgjort att gå förbi. Lokalbefolkningen hittar dit och vi är ju lokalbefolkning vi också nu så självklart hittar vi dit 😊😊. Att de kanske inte tycker att vi är det ännu är en annan femma men de börjar känna igen oss och ser glada ut när jag stiger innanför dörren och säger godmorgon (bom dia) eller god eftermiddag ( boa tarde).
Där en svärmorstunga syns innanför dörren som är till vänster i bild finns charkuterieavdelningen. Dörren till höger leder rakt in till grönsaks-och fruktavdelningen som samsas med torra förnödenheter och tvättmedel samt liknande. Ett par stora frysar står mitt på golvet och runt dem får man ta sig fram efter bästa förmåga längs hyllorna som fyller upp allt väggutrymme.
Ja, jag vet men jag har inte känt för att ta kameran med in ännu. Vi är fortfarande så mycket främlingar där så jag väntar ett tag innan jag blir en mammarazzi på insidan av "Hålet". Direkt innanför den öppna dörren finns kassan. Det är trångt där inne. Men det är ett ställe vi återkommer till allt oftare p.g.a att vi hittar det närodlade där som vi helst vill köpa. Eller vi och vi. Uffe står utanför på andra sidan gatan och väntar medan jag går in och handlar. Det är trångt som jag redan skrev. De pratar endast portugisiska i "mini brasileiran" (lilla brasilianskan) som det står på etiketterna. På kvittot man får står det Sopronto Lda.
Och vad köpte vi idag då?
Tomater ( tomate grado) förstås, det är en av orsakerna till att vi går till Sopronto.
De har de allra godaste tomaterna som vi har "hittat" i Funchal, tillsvidare.
En citron ( limao) kom också med hem...
Vi äter mycket bönor. I stort sett varje dag i någon form
Feijao vermelho och feijao verde.
Röda bönor och gröna bönor, inte krångligare än så
Alface/ sallat hör också till.
Det roliga med sallaten i den här butiken är att den brukar innehålla små sniglar
som jag har sett att de brukar plocka bort eller så gör jag det själv
när jag kommer hem. Gillar sniglarna sallaten så är jag mycket nöjd.
Jag vet ju att om sniglar gillar sallaten så är den odlad på det mest miljövänliga sättet.
Vi äter mycket frukt också och idag behövde vi fylla på med några bananer/bananas och så äppel
Äpplena som odlas på Madeira är bl.a. den brasilianska sorten maçâ Fuji.
Det blev en skål med körsbär också. Nu är det säsong för cereja men kvinnan i kassan såg urskuldande ut när hon försökte förklara för mig att de var från Portugal, inte Madeira , haha..
Nästan på väg ut innan jag hade betalat ropade killen i charkuteriavdelningen åt mig att det fanns frango fresco ( färsk kyckling) från Madeira, så jag dök in där för att plocka en åt mig innan kvinnan hade slagit in det andra i kassan.
Sen fanns det förstås ett par paket med småkakor, och en förpackning bakplåtspapper med i den "saco plastico" (plastkasse) som kassörskan redan hade plockat in mina varor i. Sen fick hon se att Uffe stod på andra sidan gatan och visade på ryggsäcken han hade på sig...ja, dit åkte det som inte fick rum i plastkassen, som för övrigt åkte in i min ryggsäck. Varför gå och bära armarna långa när man har ryggsäckar och starka ryggar?
Vi betalade 29,57 € för det här kalaset och har mat i flera dagar. Kycklingen var stor, nästan 2 kg.
Så till den delikata frågan. Vilken väg ska vi ta oss hemåt? Vi har många vägar att välja på och idag valde vi att gå ner för den här gatan med den vackra utsikten över Atlanten. Om man tar falkögonen på sig så kan man snudd på se Sydamerika. Med god vilja...
Jag älskar när de har skyltarna i samma lutning som backarna är.
Då vet du hur du själv ska luta 😃
Gatan är namngiven efter Bartolomeu Dias, som föddes i Algarve i Portugal 1451
och dog 29 maj 1500 utanför Godahoppsudden i Sydafrika, där han drunknade i ett skeppsbrott.
Han döpte udden till Stormudden redan år1488 då han rundade den för första gången.
Han var en upptäcktsresande förstås.
Sedan blev vi nerskällda från ovan...
Även om vi har gått ner för Rua de Bartolomeu Dias flera gånger tidigare så har vi inte lagt märke till det gamla kapellet.
Där stod vi en stund och diskuterade, funderade och försökte komma på någon användning för kapellet som bara står där och förfaller. De pensionerade entreprenörerna vaknar till liv ibland och såg olika möjligheter för det vackra kapellet men sen insåg vi att vi skulle gå vidare, kloka som vi är...
En väderballong flög över oss helt plötsligt
En gullig katt kom emot oss och ville bli kliad av oss båda. Den pratade hela tiden
En vacker hibiskus fastnade på kameralinsen när vi rundade hörnet längst ner på Rua de B. Dias.
Vi "rundade" på i alla möjliga vinklar och vrår innan vi tog in på en gata som skulle leda oss vidare till en annan liten gata till höger i bild, där man inte kunde köra bil i den riktningen, men människor får gå där i alla fall så vi gick dit för...
...jag ville se om porten, den gröna sköna som jag skulle visa en gång tidigare
här och som hade försvunnit, inte var försvunnen längre och det var den inte.
Den var på plats igen, så nu är den förevigad.
Just där lade jag kameran i ryggsäcken och så vandrade vi vidare ett par kilometer eller så till, innan vi var hemma med våra varor.
Tack för att du vandrade med ,du som har gjort det!
Allt gott!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
idags läget är det bästa resan man kan ta, vi bloggosfären! Tack!
Älskar sådana små hål i väggen. Här finns ju inga, precis inga kvar. Åtminstone inte i stor-Stockholm, men på Costa Blanca i Spanien var det nästan en sport att leta fram dom. Å som du säger - närodlat. Men de är i och för sig produkterna som säljs på marknaderna också. Ytterligare nåt som inte finns här. Däremot måste jag säga att jag gärna avstått från sniglar i salladen - nej säger asfaltbonden här;-)
Kram
tack!
Vi är också väldigt förtjusta i de små hålen i väggarna, som vi ser på våra vandring i staden. Här finns de fortfarande kvar och används först och främst av lokalbefolkningen, där de blir en samlingsplats. Ibland finns det också en ljugarbänk utanför men inte utanför Sopronto, där trafiken går förbi hela tiden. Där ska du titta efter åt båda hållen innan du stiger ut på gatan, annars kan tårna bli lite kortare.
Det är ganska stor skillnad på närodlat och närodlat. Alla affärer har det här på ett eller annat sätt men att odla i stora växthus är inte detsamma som de små bönderna odlar sina produkter på.
Sniglarna avstår jag också, jag plockar ju bort dem och så många är de inte...;)
ja, mycket godis blev det idag igen.
Ibland är det väldigt positivt med små sniglar :)
Tack!
Tack för att du hängde på!
Kram
Kul att du hänger med! :)
Butiken är mysig och bara vi kan prata lite bättre portugisiska så kan det inte bli annat än ännu bättre.
Jodå, vi handlar närodlat och gärna småodlat. Så mycket mera smak som allt har i jämförelse med produkter som har odlats i storskala eller kommer långt bortifrån.
Härligt att inte livsmedelsbutikerna är så likriktade som här. Håller med dig om att det är härligt med lite lutande skyltar. Härligt att få lite bakgrundshistoria också
Trist att dom låter det fina kapellet förfalla. Det skulle ju kunna bli nåt bra av detta om dom rustade upp
Härligt att ni träffade på en katt också. Verkligen vacker hibiskus.
Ha nu en fin dag där i paradiset.
Kramar!
Inte för att jag är hundrädd av mig, men när skällandet kommer uppifrån och dessutom oväntat så brukar jag hoppa högt...
tack, så roligt! :)
Jag kokar bara upp feijao, en kort stund och äter den som så, ibland med lite smör över eller ost; men innan jag lägger den i vattnet så skär jag den gröna i lagom stora bitar. Den röda spritar jag och tar bara vara på bönorna i skidan. Jag har inte ens tänkt på att använda skidan, vilket kanske är en liten fadäs? Måste testa nästa gång och se hur den smakar. Använder dem i sallader också tillsammans med andra grönsaker eller låter dem gå i någon gryta,soppa eller i ugnen med kyckling. Som så smakar inte den gröna särskilt mycket men tillsammans med en salladsdressing med vitlök i så blir den en höjdare. Får tänka till lite mera när jag tillagar dem nästa gång, förmodligen till middagen idag :)
tack!
Välkommen att flytta hit! :)
De små livsmedelsbutikerna, som det finns rätt många av längre upp i staden, är lite grann som vi är vana med att butikerna såg ut i vår barndom.
Jag är inte säker på att det finns några dom vad gäller kapellet. Troligen har det stått där länge redan men utan att det är någon rörelse i det. Har ingen som helst vetskap om det, bara en viss aning och den kan vara helt fel, så jag säger helt enkelt inte någonting förrän jag vet mera men intressant är det onekligen även jag inte är religiös i den meningen.
Tack och tack detsamma, ha det bra i ditt paradis också!
Kramar!
javisst är det så, de lokala butikerna bjuder på en helt annan äkthet än de stora kedjorna gör.
Jadå, vi hoppade nog till lite vi också när vi blev nerskällda uppifrån ;)
tack för det!
Här är värmen ganska så fuktig, idag vaknade vi med 80% luftfuktighet utanför fönstret, ibland är det ganska så mycket mera men under dagtid då solen står högt på himlen sjunker luftfuktigheten till ca 40 % och då är det riktigt skönt. Vi har mellan 25-30 grader varmt så gott som varje dag den här årstiden men jag vet att det blir högre temperaturen i augusti och mot september till. Vi har inte bott här ett helt år ännu men snart så..
Vi älskar också vintern, gillar att pilka, att vara på isvidderna och att pulsa i snön men efter att Uffe fick stroke -16 klarar han det inte längre så valet att ändra på livet var inte alls svårt.
Ibland får man lämna det man älskar och minnas det fina, se på alla ljuvliga bilder som andra delar med sig av...vi har många fina minnen från våra härliga vintrar att ta fram. Nu är det det här som gäller. :)
Ni fick dessutom en riktigt fin promenad! Tack för den!
tack! Ja, det är roligt att hugga tag i en hötapp både här och där.
Oftast har du det nära till hands om ortsbefolkningen själva väljer framom annat i de små butikerna, hålen i väggarna.
Vi fick en riktigt skön promenad på några kilometer i benen.
T8ttar mest på bilderna.
Sååå vackra!
Mina ögon blir torra vid datorn, annars är det OK.
Härligt med sommar och andrum!
Kram!
Tack!
Känn ingen press, jag vet att dina ögon inte är riktigt som de ska vara just nu, men kul är det givetvis att du tittar in. Titta på bilderna, så...<3
Ja visst är det skönt med andrum och sommar
Kram!
Tack för promenaden, trevligt som alltid!
ja, det är underbart med kringelikrokar och vi bara går dit näsan pekar, bara vi kommer hem...
Kvartersbutiker finns lite här och var i sluttningen i Funchal, dit lokalbefolkningen hittar. Näpp, inget inplastat, allt på lösvikt.
Våra ödlor är glada åt varje liten snigel som jag kastar åt dem. Stackars sniglar förresten...
Jag minns att det var vanligt att min mamma lade blomkål i vattenbad innan hon tillredde den. Bara för att få bort allt levande ur den. Samma har jag själv gjort med broccoli.
Tack för att du kom med!
Är så förtjust i den här typen av butiker men förstår till fullo att du inte vill fota där inne. men din beskrivning av besöket är så levande att det kändes som om jag var med bland hyllorna.
Vägen hem var speciell den också. Och just detta att upptäcka nya saker på en väg man gått en del är extra roligt. Att sedan skyltar lutar och att havet är inom synhåll tilltalar mig mycket.
Stort tack för rundan och de fina bilderna-
Kram
jag gissar det att du gärna är med och vandrar :)
de små folkliga butikerna är både charmiga och spännande på ett helt annat sätt än vad de stora kedjorna bjuder på, även om de också är bra på sitt sätt och fungerar som ett bra komplement till det man inte hittar hos de små.
Här lutar det mesta ;)
Tack själv!
Kram
ja, det är härligt, vi njuter av fulla muggar av det själva.
Tack och lov så har jag hittat min själsfrände vad gäller att vara nyfiken på, i rätt mening, nämligen att lära sig mera om hur det ser ut bakom varje knut etc. Vi har roligt på våra upphandlar-vandringar.
Du har så rätt, det här livet räcker definitivt inte till för allt som borde upptäckas och som kan anas i atmosfären.