Vi gick förbi
Det fladdrade till i en tyllgardin.
Varför tog jag inte bild när jag tänkte ta den?
Vi gick förbi ett par dagar tidigare, och jag sade : "nästa gång ska jag ta bild av den vackra porten". Så vacker var den i sin gröna patinerade skrud. "Jag är inte lika stor ruckelromantiker som du är" sade Uffe och så vandrade vi hemåt.
Vi såg en "illegal" soptipp på andra sidan porten till huset som en gång var, när vi gick förbi ett par dagar senare igen. Den vackra porten kunde väl ha fått stå där den stod?
Vi gick förbi ett hav av hortensior. Så vackert, så vackert. Tur att jag tog bild av dem för nu är de borttagna efter att Blomsterfestivalen har avslutats för det här året.
Vi gick förbi och de levde allihopa ännu ( 30.5-22) .
Ha en fin onsdag alla!
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Gissa vad jag gjorde nyss. Först bläddrade jag i en blomsterbok som enbart handlar om din ö. Troligen inköpt av Solveig när hon var där på semester. Nyfikenheten växte och jag drog ut sidor om båda våra öar. Måste jämföra skillnader och likheter. Ser direkt att min är betydligt större. Men befolkningstätheten är väldigt olik. 336 hos dig och 19 hos mig per kvadratkilometer. Spännande. Men egentligen måste jag läsa på inför närmaste två veckorna. Ha det så bra.
Kram StatistikBosse
Ha nu en skön onsdag där i paradiset
kram från Malin
Tack! :) Gardiner i fönster som fladdrar till är det något alldeles extra med.
Vissa chanser dyker inte upp flera gånger. Jag upplever att det händer många gånger :). Jag lovar mig själv att bli en bättre människa på det sättet att ta vara på tillfället. Men å andra sidan, händer det att jag missar tillfället så går livet vidare ändå och det är bara jag som vet vad jag har missat.
Jag kan gissa vilken bok det handlar om. Förmodligen är det boken som heter Flores Madeira, av L.O. Franquinho A.Da Costa. Men det finns förstås flera att välja emellan, men den är en bestseller.
Åland och Madeira är lika stora till ytan och Gotland ännu större men slätar man ut allt här på Madeira så blir den mycket mycket större än Gotland och Åland tillsammans. Den här ön är som ett ihopknycklat stanniolpapper :) Befolkningstätheten i jämförelse med Åland är betydligt mycket större än här. Åland har ca 30 000 invånare, här är siffran över 300 000. Ja, det är spännande. Läs på och ha det så bra! :)
det bor alltså en ruckelromantiker i oss båda då! :)
Det finns så mycket skönhet i rost och patina.
Ha en skön onsdag i ditt paradis
kram
Hortensiorna, wow!
Å hela fågelfamiljen, sååå fin.
Ha en fin fortsättning på onsdagen!
KRAM
tack! Somrigt är ordet! :)
Ha detsamma du med!
Kram!
Ja så somrigt den 1 juni.
OCH sen, jag dööööööör --- hortensiorna!! OOOO MY!!!
Det är nog nästan min favorit i blomvärlden. ÄLSKAR dem!
Och vilket hav du visar.
TOTALT underbart.
Jag är nog lite mer som Uffe , tror jag. Ödehus etc gör mig nedstämd ...
MEN jag holler med om att färgen är FIIIN!!!
Sååå hoppas de små fågelungarna klarar sig ...
Jag vet ju hur det kan gå :-(
Karin, var hortensiorna i krukor som man sen flyttade? Undrar var de är nu?
Tror du de säljs vidare någonstans?
Kan bara inte se mig mätt på den bilden.
Kramar!
Vet du, en helt annan sak: På Waldemarsudde här i Stockholm är det nu en utställning med konstverk från Önningeby-gruppen på Åland. Den ska jag absolut besöka, pronto, inte "sen"!
ja, jag är lite svag för tyllgardiner i sommarfönster. Kan inte hjälpas.
Hortensiorna var ditplacerade i krukor och det fanns tre gånger mera än vad bilden visar. Rena hortensiaparadiset.
Jag gissar att de blir utplanterade på olika ställen i stan. De byter blommor stup i kvarten här, påtar ner dem överallt och ingenstans. Här blommar det så man nästan går åt. Har sett att folk stjäl plantor också på sina ställen. De läggs dit nya igen, gång efter gång i de tomma hålen där krukorna har varit.
En del går säkert till försäljning också.
Visst känns ödehus sorgliga, så är det absolut också för mig, men patinan, slitaget och så vidare kan vara så himla vackert bara det i sig. Det bär en själ inom sig, visar vad som var en gång.
Jag blev så förtjust i färgen just där. Vill inte ha den här hemma däremot.
Imorgon ska vi ta våra vägar förbi fågelungarna igen för att se hur landet ligger till.
Kramar!
ja, just så är det. Plötsligt springer treåringen förbi en och är tjugo år äldre. Vad hände?
Jodå, jag vet Karin, du får vara mina ögon nu och mina sinnen. Jag hoppas förstås på ett långt inlägg därifrån. Tack på förhand. Nu hängde jag upp geväret på väggen åt dig ;)
Jag tror ju inte på tidigare liv - men ibland undrar jag om jag ändå inte varit arkitekt eller byggmästare i ett tidigare liv. Jag går igång på hus... både vackra och fula, gamla och nya.
så kul, då är vi allra minst två som är ruckelromantiker! :)
Du har säkert varit både arkitekt och byggmästare eller så förbereder du dig inför nästa liv. Man kan ju aldrig veta så noga.
Själv funderar jag på att bli etnolog, hinner nog inte läsa till det vid det här laget men det skulle vara roligt att kunna lite mera på det området. Om inte annat så kan jag bli florist också; kanske kombinera det hela ;)
Livet ska gro av drömmar, annars är livet armt som Bo Bergman sade en gång i tiden.
Å bilderna på dunbollarna är ju sååååå fina. Kul att du dokumenterar deras första veckor, och så bra att alla har överlevt:-)
rost är också väldigt fint. Sådant hade jag i min tidigare trädgård både här och där och lite hur som helst.
Dunbollarna ska få besök av oss i morgon igen, måste ses medan de är små och förhoppningsvis fortfarande är vid liv.
Hortensiorna har varit magnifika att se på i så stora mängder som de har exponerats i. Helt otroligt så de bjuder till här med fägring.
Kommer snart rapport om dunbollarna igen :)
Ett ljuvligt sommarinlägg med ljuvliga bildre.
Och tänk så mycket man går förbi och utan att stanna upp. Så mycket man missar.
Hortensior tycker jag om och i denna mängd. Så vackert.
Fint att dunbollarna är intakta för det är många faror som lurar.
Kram
Det var precis den texten jag tänkte på när jag såg gardinen :)
Tack! Hortensiorna är mäktigt vackra och oerhört många, nu någon annanstans.
Tillsvidare är dunbollarna intakta. Imorgon ska vi ta en runda till dem igen för att se hur det har gått för dem.
Kram
Tyllgardinen, jag vill ha en tyllgardin som fläktar i vinden! Så läckert.
Hortensia är inte min favoritblomma men visst är havet av blommor vackert ändå..finns ju inga "fula" blommor!
jadå, jag har skrivit om dunbollarna tidigare. De är utsatta av rovfåglar och av katter. Det är sällan de får leva särskilt länge tyvärr.
Jag vill också ha en tyllgardin, måste nog skaffa en bara för att få ha fladdret hemma på nära håll.
Nej, det finns nog inte några fula blommor. Jag håller med dig!