Quinta Magnôlia, del 2


Så tog vi steget in i rosenträdgården på quintan, så skir och så ljuvlig. Tydligen är det bara rosor som har funnits på quintan sedan tidigare, rosor som har överlevt genom åren och som man nu tar hand om lite extra med tanke på framtiden. 
Jag skrev ett inlägg om quinta Magnôlia här också.

Här nedan kommer några rosor rakt av, rosor som inte har namnskyltar utan bara får vara rosor : 







Här slutar jag med rosenparaden annars tar inte inlägget slut någon gång. Det finns mängder av rosor i trädgården, gamla och unika sorter, den ena vackrare än den andra. Jag kommer säkert att återkomma lite längre fram när vi har varit dit och bara varit igen. 


På de flesta ställen i trädgården som är stenbelagda är det s.k. "madeirastenar" som gäller. 
Allt är lagt för hand, vilket är mycket vanligt här fortfarande. 
Behöver det repareras så fixar de kunniga stenläggarna det hela på en kort stund. 
Stensättningen är utförd av små, runda, ganska flata svart/gråa basaltstenar, 
ibland är de halverade och placerade i olika mönster. 
De vita är kalkstenar. Vackert och elegant blir det. 


    En av trapporna. Det finns många trappor av varierande slag i trädgården. 



    Uffe och jag tog oss längre ner i periferin, in under brovalven....
    Där fick vi vara helt ensamma och så har det varit alla gånger vi har varit dit. 
    Ibland undrar jag om folk känner till att det finns hur mycket som helst att upptäcka där också? 
    Det är lite vildare växtlighet där men ändå är det en trivsam vandring att ta.


    Quinta Magnôlia sträcker sig långt under bron vid namnet Ponte ribeiro do seco.
    Bron går över mot Lido-området. Klickar ni på länken får ni se en riktigt gammal bild
    av hur bron såg ut för länge sedan. Gör det! Ni ångrar inte klicket, jag lovar! 
    Det rinner inte särskilt mycket vatten i floden som går under bron, 
    så därför heter den seco, som betyder torr.


Här kan man se det gamla brovalvet och hur bred bron var tidigare innan de breddade den på båda sidor om.


   Tidigare om åren var det ett tillhåll för många vildkatter där under bron men nu såg vi endast en katt
   och den var inte särskilt vild alls. En välmående mysig katt solade sig på en av murarna. 

   Jag ska inte uppehålla mig särskilt länge till under bron utan jag återkommer lite nu och då med 
   små inlägg om allt som växer där längre fram istället.
 


    När vi kom tillbaka hade de vuxna vid festbordet försvunnit och 
    två lite yngre förmågor satt på gräsmattan och diskuterade 


Sen steg de upp för att ta  några danssteg eller om killen visade hur man kickar fotboll. Det kunde vara vilket som. Den lilla tjejen gjorde sitt bästa för att göra likadant . När vi gick ut därifrån låg hon på marken med honom över sig som kittlade henne så hon kiknade av skratt. Livet är stenkul ibland. 


 
    
    Bussen som brukar stå där ute vid grindarna stod inte där den här gången. 
    Bilden är från vårt tidigare besök år 2020, innan pandemin.
    Troligen var den ute och åkte tillsammans med dem som hade bokat den. 

    Jag önskar er alla en trevlig helg! 

    Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

Känner den magnifika doften av rosorna genom bilderna (så hoppas verkligen det inte är doftfria rosor). Men tänker att om det är gamla arter så doftar de ljuvligt. Får nog säga att jag inte tycker att bron är så stilfullt renoverad och breddad. Men det var tydligen så det fick bli :)
Anna i Portugal,

jadå, rosorna doftar och de doftar både gott och mycket.

Stilfullt renoverat är det inte, jag håller med dig om det men förmodligen väldigt praktiskt och ekonomiskt. Som allting annat så är det ofta så det byggs och renoveras många gånger, tyvärr. En snålhet som bedrar visheten på sitt sätt. Jag är glad ändå att de har behållit den gamla bron även om den syns enbart underifrån. Alltid något...
Geddfish ♥ sa…
När jag tänker efter så tror jag att vi var i en centralt belägen park i Funchal, men med guide, som travade på, många nya intryck. Vi gick til fots min väninna och jag en annan dag ner till Funchal men mer för att gå i affärer och så tog vi bussen tillbaka.

Ljuvliga rosor, älskar rosor!
Kram!
Geddfish,

jag gissar att ni antingen var i Catarinaparken eller i Stadsparken, där brukar vi se guider med grupper. Du skrev tidigare att det är fem år sedan du var här och då renoverades Quinta Magnôlia Gardens med nyöppning år 2019. Nu för tiden går det säkert guider där också med turistgrupper. Enotel hotel ligger granne med parken som ligger mittemot Reads. Jag gissar också att ni bodde på hotell i Lido-området. Till centrum av Funchal från hotellområdet i Lido är det ca 3,5 km ena vägen men som du vet så är det rätt backigt på vissa ställen ;). Bra vandrat!

Rosorna är underbart vackra och väldoftande.
Kram till dig med Gerd!
BP sa…
När jag ser dina fina rosor i alla möjliga utföranden och färger kan jag inte låta bli att tänka på LillaSysters pioner och dahlior. Blommor kan vara riktigt vackra.
Självklart kickade jag på länken för att kolla bron. WOW! En riktigt gammal skönhet som är lika vacker som vilken blomma som helst. Men det är kanske bara du och jag som tycker det;-)
BP,

den gamla bron är väldigt, väldigt vacker. Nu är den gömd och glömd under den nya. Jodå, det kanske bara är du och jag som tycker det :)
Anki sa…
Ljuvliga rosor ... blundar jag så känner jag doften ända hit!
Fint att de sparat den gamla bron där under den nya ... jag älskar gamla broar!
Ha en fin helg!
Veiken sa…
Rosor är blommornas blomma! Så vacker och man kan njuta av rosor länge på somma och höst!
Gamla broar är fantastiska, dom kunde förr!
Ha det fint!
Anki,

de rosorna skulle jag gärna ha om jag hade en egen trädgård men nu njuter jag av dem där de är istället.
Ja, jag är också glad för att de har sparat den gamla bron och inte rivit den, den är så vacker ändå med sina fina valv.
Ha detsamma du med !
Veiken,

så känns det ja, som att rosorna är blomman framför andra.
Här blommar de året om. Först tyckte jag att det var märkligt men nu har jag vant mig.
Gamla broar av sten är så tjusiga. Dom kunde förr, helt rätt!
Ha detsamma du med!
Paula Merio sa…
Det var vildvuxet under bron för hundra år sen! Rosor är så mångas favoritblomma, och nog finns det en sort för varje smak!Av dem du visar på foto gillar jag den nästsista rosa varianten bäst! Den ovanför påminner nästan om pion, så många lager blomblad har den! Jag är glad att läsa om hur många yrkeskategorier som ännu är verksamma på ön. Hoppas bara att det får förbli så! Kram
Paula,

ja, det såg annorlunda ut på den tiden.
Här är stenläggarna fortfarande aktiva och yngre förmågor går med och lär sig av de äldre.
Kram
Susjos sa…
Så fina rosor, och de doftade säkert underbart! Svägerskan här på landet har sett till att vi kan njuta av vackra rosor också, och vi försöker se till att vattna dem regelbundet, jag som inte har gröna fingrar gör så gott jag kan !
Ha det gott! Kram
wiper sa…
Vilka vackra rosor och ett toppenställ att besöka. Vill dit direkt ;). Verkligen en fin sten och så bra att dom är rädd om såna blickfång och historia.

Ni båda är fantastiska som verkligen upplever saker och tar tillvara på tiden. Jag njuter alltid av dina utflykter då man kan få drömma sig bort. Katten ser verkligen ut att mysa ;)

Vilken häftig och snygg buss.

Ha nu en fin söndag också
Kram!
Susjos,

de doftar förföriskt minst sagt :)
Jag har sett på bilderna du visar att ni har ett härligt paradis att vara i. Du klarar säkert av bevattningen hur bra som helst, skulle jag tro, trots att du inte har gröna fingrar.
Allt gott- kram!
Wiper-Malin,

tack! :)
Du får gärna komma med på våra vandringar så här och bara drömma dig bort.
En fördel med blogglivet är ju att man kan göra det via andra.

Ha detsamma du med!
Kram
Ditte sa…
Helt ljuvliga rosor! Och mängden av dem och de olika sorterna gör det än mäktigare. Kan riktigt känna doften av dem genom dina fina bilder.
Intressant med brovalven och även att se den gamla bilden.
Här i parken skulle jag gärna spendera tid.
Hoppas du tar oss med hit på fler besök.
Kram och tack!
Ditte,

ja, rosorna är ljuvliga, jag håller med till hundra procent.
Jag tar er absolut med dit igen när vi har vägarna ditåt. Det händer nu och då att vi bara "ramlar" in där.
Kram och tack själv!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...