Quinta Magnôlia


Senaste söndag gick Uffe och jag till Quinta Magnôlia här i Funchal bara för att vara och för att njuta av allt som finns att njuta av i den vackra trädgården dit man har fri entré. 
Det är en skön oas för alla och envar att besöka men i all synnerhet ser man det egna folket där. 
Många barnfamiljer är på plats när det är söndag.


    När vi kom dit var restaurangen bokad för en familjefest så vi smög oss förbi....
    I bakgrunden syns barnens lekplats


    På sin höjd var det den här sötnosen som lade märke till oss, om den ens orkade . 
    Den var med på kalaset förstås


    Quinta betyder gård och innan det här ljuvliga stället är vad det är av idag, 
    så tillhörde stället ( i början av 1800 talet) den amerikanske konsuln och vinköpmannen 
    John Howard March. 
    I början av 1900-talet togs den över av dr Herbert Watney, läkare på St. Georgesjukhuset i London.
    Hans son i sin tur sålde anläggningen år 1931 till den då grundade British Country Club. 
    Quintan blev naturligtvis ett populärt tillhåll för den brittiska kolonin. 
    På den vackra verandan, inredd med typiska korgmöbler från Madeira, 
    serverades dagligen afternoon tea. 
    När British Country Club år 1980 inte längre hade möjlighet att driva quintan, 
    togs den över av Madeiras regering i vars regi anläggningen nu drivs föredömligt.
    (All ovanstående information har jag läst mig till i en bok skriven av Mats O Janson)
 
Då Uffe och jag för första gången ( 2008?)gjorde ett besök i Quinta Magnôlia var den inte i särskilt gott skick, utan tvärtom, den var i riktigt stort förfall men sedan dess har enbart positiva förbättringar gjorts och nu idag är quintan en fröjd för ögat och för alla andra sinnen en stor och njutbar upplevelse.


I söndags var det ingen som spelade tennis, squash eller padel. Det finns flera banor utplacerade  i den stora trädgården, på lämpliga ställen där de är bäst anpassade med tanke på vad som spelas. Det finns också en attraktiv lekplats där och ny restaurang, den vi gick förbi och också ett trevligt café 
Hela området är stort, hela  35000 kvadratmeter. 


På andra sidan ribeiran/ravinen ser man bostadshus som inte hör till quintan men där folk bor och lever. En paviljong av något slag/ ett lusthus?  står där mitt i allt längs vägen man går på men den är helt utan möbler. Kanske man kan ta några danssteg där i rena euforin? Eller stå där och hålla tal till folket?


    Här kan man ju sätta sig ner och lyssna på talaren om så önskas


Vi gick dit för att njuta av bl.a. blomsterfröjden. 
Det finns många olika typer av Canna i trädgården, den ovanstående tror jag att är en Canna Flaccida.
Underbart vacker eller hur? 


    Den här hör också till Canna-släktet men desto närmare namn än så vågar jag mig inte på


Också en Canna av något slag. Det är härligt att gå runt på de stenlagda gångarna i den stora trädgården. Vi höll oss lite för oss själva i söndags för att inte störa familjerna som var där, alltför mycket. Det var födelsedagskalas på flera ställen i den stora trädgården . 


   Ville vi sätta oss ner så fanns det gott om plats bl.a. på den här stensoffan

   

Lite här och där i alla vinklar och vrår finns möjlighet att ha en egen liten picknick men vi gick vidare för att se på alla blommor och annat kul. 



Nu lämnar jag vår vandring vid skylten till rosenträdgården och så ses vi om ni vill här igen imorgon då jag fortsätter vandra vidare i den anrika Quinta Magnôlia. 

Ha det gott till dess! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira

Kommentarer

wiper sa…
Det ser fantastiskt ut och jag vill bara krypa in i bilderna och uppleva allt detta. Du/ni är fantastiska på att uppleva saker och även modiga som flyttar så långt bort. Det gör ni verkligen rätt i och det är ju sånt fint ställe ni bor på.

Så mysigt det ser ut utanför den fina restaurangen. Vilken gullig bild på hunden ;).Intressant att få reda på lite om denna fina gård. Vilket härligt ställe ni besökte och jag gillar verkligen lusthuset. Det var verkligen vackra och annorlunda blommor. Vad mycket man lär sig hos dig.

Vilken läcker stensoffa. Snygg skylt också på slutet

Ha nu en skön fortsättning på dag
kramar!
Annika sa…
Sådär ska det se ut när man fixar upp ett ställe som tidigare varit lite (mycket) förfallet.
SÅ fint.
Och så mysigt det ser ut med alla sittplatser i skuggan. Inbjudande.
Det är ett ställe jag skulle vilja besöka, vandra runt, se på alla detaljer och blommor. Sitta ner och fika i skuggan.
Jättefint och de ska ha all cred för att de fixat till det så fint.

Kramar från mig!
Geddfish ♥ sa…
Hej! Det kom upp ett inlägg från dig här från Midsommar 2021 och där hade jag kommenterat. Men då hade du nog inte bytt namn på bloggen.

Vilken härlig gård! Ljuvliga bilder och så vackra blommor på Madeira. Det kallas såklart för den blomstrande ön.

Det verkar som om man utomlands mera helgar söndagen och med det menar jag att man klär sig söndagsfin.

Ha det gott, kram Gerd
Anki sa…
Vilken fin trädgård! Förstår att ni gillar att promenera där! Ser fram emot att få se rosorna!
Paula Merio sa…
Trots att världen krymper mer och mer så är fortfarande växtligheten annorlunda i olika länder och växtzoner, det tackar jag för. Vore trist om allt var likadant! Väldigt stor trädgård detta, eller iaf området där trädgården ligger! Det lilla lusthuset var så fint, ett romantiskt skimmer ligger över de små byggnaderna! Den där uthuggna stolen skulle jag nog få träsmak i baken av!
Wiper-Malin,

du får uppleva det via mig efter bästa förmåga. :)
Jag vet inte om det krävs särskilt mycket mod att flytta utomlands. Tanken har grott länge redan och kanske det just därför var lätt att ta steget när möjligheten kom. Jag tror så.
Här liksom där har medaljen både fram och baksida. Framsidan är väderleken, den lagom tempererade så gott som hela året om, med lite down under vintern, och mycket up under sensommaren. Det passar oss perfekt.

Restaurangen är inhyst i den gamla mangårdsbyggnaden/herrgården, som först nu i dessa tider har blivit restaurang. Där har varit utställninglokal för konst, bibliotek osv.


Tack detsamma!
kramar!
Annika,

ja, precis så ska det se ut och uppfixandet fortsätter. Det var väldigt mycket förfallet ett tag, hemlösa höll till där och det var bara urk men nu så...ett toppenställe att bara vara på.
Det finns hur mycket som helst att upptäcka där och allt förändras förstås beroende på årstiderna. De syns här också, årstiderna :)

Kramar från mig också!
Geddfish,

Så lustigt att jag poppar upp ett år senare. Måste se vad jag hade på G då ;)
Nej, då var jag fortfarande Pettas blogg, nu skriver jag Äventyret framtiden men annars är det http:// pettasblogg. blogspot.com ännu.

Quintan är så vacker och ligger så vackert mitt i "byn". Man vet knappt om den fastän man kör förbi eller går förbi. En skön oas.
Det kan ligga något i det du säger, att man helgar söndagen lite finare klädd. I och för sig så var det födelsedagskalas på gång lite överallt i knutarna där men du gav mig en tanke. Jag ska se efter lite noggrannare hur det är. Om man klär sig finare på söndagarna.

Ha det gott du med Gerd
Kram
Anki,

jag tror att du skulle gilla att gå omkring där du också!
Imorgon kommer rosor på rad.
Paula,

till all lycka är det så att världen ser annorlunda ut på olika ställen. Himmel så tråkigt det annars skulle vara.
Området är stort, en quinta på den tiden då det begav sig höll sig ofta med egna grönsaker och fruktträd. Säkert också eget vin.
Jag funderade på att sätta mig ner men var inte säker på om jag skulle ta mig upp igen eller om stolen skulle följa med på baken, så jag lät bli :)
Det är helt enkelt en gammal stubbe som får tjäna lite till innan den far till stubbehimlen.
BP sa…
Helt underbara bilder! Blommorna är vackrast, men min etta är den med hunden. Den njuter för fullt i värmen:-)
BP,

tack! Hunden var så härligt självständig på något sätt i sin utstrålning. Den stod ut med människorna ungefär :) Och visst njuter den!
Susjos sa…
Vilket fint ställe, det ser så rogivande ut också! Hur varmt har ni nu? Jag längtar efter regn, och det brukar jag inte göra på sommaren!
Ha det fint!
Susjos,

ja, det är ett fint ställe.
Vi har bara 25 grader varmt just nu ;). Tror att ni har haft det mycket varmare några dagar. Omvända världen. Hoppas ni får regn, det är så nödvändigt när allt torkar.
Ha det fint du med!
Vad roligt att den fina trädgården tagits om hand och jag älskar alla de där sittplatserna som erbjuds. Förstår att lokalbefolkningen uppskattar de olika små "rummen" för sina firanden i mysig och vacker miljö.
Anna i Portugal,

ja, det är verkligen bra att lokalbefolkningen i synnerhet men också turister hittar dit, men i största omfattning lokalbefolkningen. De trivs där, det syns. Jag kan själv tänka mig att ta vänner med mig dit och hålla picnic eller att gå på restaurang.
Lena i Wales sa…
Vilket fint ställe och intressant historia.
Ordet quinta finns också i spanskan och betyder samma som i portugisiskan.
Vackra växtbilder och andra fina bilder.
Lena i Wales,

ja, det är ett riktigt fint ställe att bara vara på.
Det finns många ord som är lika i spanskan och portugisiskan, har jag förstått.
Tack!
Ditte sa…
Vilken härlig park ni har tillgång till och inom rimligt avstånd. Verkligen en oas och med en intressant historia.
Vad jag mer och mer blir förtjust i nu i Funchal är verkligen tillgången på den vackra grönskan.
Just indelningen med många avskilda rum och fina sittplatser i parken tilltalar mig mycket.
Ljuvliga blommor och du har fotograferat dem så fint.
Nu har jag också lärt mig att det finns en blomma som heter Canna. Inser också att de kommer i många varianter.
Och visst kommer jag med på den fortsatta turen. Väldigt gärna.
Nu är jag hemma igen och tiden räcker till lite bättre.
kram
Ditte,

ja, vi har inte bara den parken, det finns många fina parker i Funchal.
Det är den biten jag också gillar mycket med Magnôliaparken, att man kan söka upp sitt eget hörn och får vara ifred för andra. En oas i oasen helt enkelt. Canna är ett släktnamn och inrymmer många olika liljor med olika namn, svåra att skilja åt för en amatör men en Canna är det helt säkert. Liljan hör till det släktet.
Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...