Jag gick förbi...
Jardim municipal, Stadsparken i Funchal, eller rättare sagt vi gick förbi, vi går för det mesta tillsammans.
Jag ska ta er med in i parken på ett mera ingående sätt en annan gång, nu gick vi bara förbi och sneddade lite grann igenom på väg mot andra mål.
Statyn i dammen är så charmig eller hur?
- "Karin, ser du myskankan där uppe vid kanten?" undrade Uffe.
"Det ser ut som om den just har värpt och har ett ägg under sig".
Naturligtvis så rusade Karin till med kameran i högsta hugg,
lämnandes den vackra dubbla vallmon hon just hade fotograferat.
innan jag sög in "ägget" med kamerans hjälp,
visade sig vara några före detta ägg ,
mjuka gulliga och sådana där som får igång en viss kvinna på ett alldeles speciellt sätt.
Hon blir som smör på en het sten, hon smälter och börjar nästan tala som i tungor.
Mamma Anka var trött och sov sött men två av de små gick på
egna äventyr ner till vattnet medan de andra syskonen sov under sin mamma.
Men det finns ju en hel värld att upptäcka.
Lite våt i fjäderskruden var den fortfarande när den nådde "toppen"
Så snabbt ner till syskonet som hade satt sig ner vid en märklig mojäng, en rostig krok.
Plötsligt så skakade hon på sig, mamman och lämnade tre yrvakna
Hon har fem telningar, allt som allt. Fulla av nyfikenhet och upptäckarlusta..
" Men det brukar ju finnas en pappa med också", sade jag.
Men det var det ju vått i dammen!!
Nej, de doppade sig inte.
Lite försiktiga majorer var de trots allt..
Bara att ta sig upp för stenarna är ett helt äventyr,
ungefär som att bestiga ett berg eller så
Givetvis så måste den också undersökas.
Mamman hon sov och ett par av syskonen gjorde detsamma eller hur många de nu var?
små sötnosar kvar på marken
-" Vaffor gjorde hon på detta viset?"
-" Vart tog den sköna värmen vägen?"
" Men det brukar ju finnas en pappa med också", sade jag.
Och visst fanns han där i bakgrunden.
"Aha, du tror att du kan gömma dig? Glöm inte bort att vakta dina småttingar"
Helt säkert är att vi kommer att göra våra avstickare till Stadsparken med jämna mellanrum.
Det finns inget gulligare än små nya ankungar eller hur?
Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer
Vad gulligt. Den bildsviten borde du fått rejält med money för, för den är värd att ses/läsas av en stor målgrupp. Jag smälter som smör av bilderna.
Där hade jag först studerat statyn som fick min fantasi att se berättelsen som skaparen tänkt sig. Den är charmig. Det finns ett liv/story i den.
Du gör skäl för ditt namn. Äventyr i framtiden.
Kram gubben Bosse
Tack! Ja, visst är de underbara de små liven. Man blir ju tossig, fullständigt.
Härligt att få läsa om dina djurungar imorgon, ser framemot det.
Vi är ett bra team, har alltid fungerat så och vi blir bara bättre. Skryter gör jag också, haha.
De är så gulliga de små, verkligen barn i ordets rätta bemärkelse, aningslösa.
Statyns historia känner jag inte till men ska ta reda på mera om det går. Men för mig visar den två små bröder där den äldre lite större hjälper lillebror att känna efter om vattnet är kallt eller varmt. Helt underbar är den .
Tack "gubben" Bosse !
Kram från tant Karin
Självklart smälter man som smör i solsken när man ser dom små dunungarna! Hoppas mamman och pappan är duktiga föräldrar!
Härligt för dig att återse den! Jag förstår din känsla, det är alltid roligt att känna igen sig.
Mamman är väldigt trött, har aldrig sett en så trött myskanka tidigare. Nattvak? ;) Pappan var verkligen frånvarande men jag ska prata förstånd med honom. De små brukar gå åt, vi har sett det tidigare. Kanske kringstrykande katter?
Säger Karin som är smält smör just nu.
javisst är de oemotståndliga. Det finns bra platser att vara på runt den dammen och jag kommer ganska så nära, men har kameran som en säker hjälp att suga-in-bilder. Tack själv! :)
Ljuvligt gulliga.
Jut nu för jag krig mot en FUL kråka som vill äta upp "mina" små kardinalfågelungar. Jag vill INTE att de ska bli kråkmat.
Så jag har suttit ute nu på morgonen och skrämt kråkan då hen kommer. har god utsikt från min plats i köket också.
Peter googlade och såg att man kunde lägga ut en fejkad kråka som i sin tur ska lura de riktiga kråkorna att tro att det är en död kråka.
Sagt och gjort, gissa vad jag har i HalloweengömmornaI? Just det, en stor kråka. NU ligger den på marken i min lilla täppa och jag hoppas att den ska skrämma kråkan på flykt.
Men jag har hört att kråkor är smarta, så det går nog inte på det ...
Dock, jag kommer att försvara "mina" kardinaler tills det inte går längre.
Är rädd att boet är tomt imorgon :-(
Karin, dina bilder idag är LJUVLIGA!! SÅÅÅÅÅ söta alltså!!
Kramar!!
ja, de är verkligen näpna, så man kan smälla av.
Heja på dig Annika, släpp inte kråkj-n att ta de små kardinalungarna.
Vad har inte en halloween-queen? Häng kråkan,den fejkade, i ett träd, så brukar bönderna göra på Åland när de inte vill ha kråkor i sina grödor. Kråkor är smarta, jättesmarta. Har du ingen kråkskrämma av annat slag, ett skelett eller annat som skrämmer. Du får lägga ut lilla Söt. ...och lägga kråkfejket bredvid. Ge dig inte! Lägg ut dina ugglor, rasslande band osv.
Tack Annika!
Kramar!
Ha det gott!
Kram
söta som sockerskorpor allra minst.
Tack! Givetvis så kommer det mera av dem bara vi har vägarna förbi och det har vi snart.
Ha det gott du med!
Kram
Ohc vilken tur att Uffe noterade "äggen".. Alltså de f.d. äggen som nu var små dunbollar. Håller tummarna för att de klarar sig och att inga större fåglar tar sig an dem-
Jättetrevligt med ett besök här i Stadsparken och hoppas vi får se mer v dunbollarna-
Kram
ja, det blev ett lyckat möte, möten.
Vi håller våra tummar vi också för att de ska få leva länge.
Det brukar tyvärr hända att någon av dem försvinner nu och då, vis av tidigare erfarenhet.
Jadå, ni får se mera av dunbollarna.
Kram
Tusen tack för hjärtvärmande foton som passar så bra just denna regniga (äntligen) dag!
Kram
det är verkligen en sötchock.
Vi var dit idag igen så jag har några nya bilder som jag lägger ut imorgon.
Pappan verkar lite lat..men en moster tycks ha dykt upp så hon kanske får lite hjälp med de små yrhättorna?
Tack-kram!