Jag gick förbi...

Jardim municipal, Stadsparken i Funchal, eller rättare sagt vi gick förbi, vi går för det mesta tillsammans. 

Jag ska ta er med in i parken på ett mera ingående sätt en annan gång, nu gick vi bara förbi och sneddade lite grann igenom på väg mot andra mål.                                 


 Statyn i dammen är så charmig eller hur? 

 - "Karin, ser du myskankan där uppe vid kanten?" undrade Uffe. 
"Det ser ut som om den just har värpt och har ett ägg under sig".


Naturligtvis så rusade Karin till med kameran i högsta hugg, 
lämnandes den vackra dubbla vallmon hon just hade fotograferat. 


Det Uffe tyckte att såg ut som ett ägg, vilket jag också såg det som 
innan jag sög in "ägget" med kamerans hjälp, 
visade sig vara några före detta ägg , 
mjuka gulliga och sådana där som får igång en viss kvinna på ett alldeles speciellt sätt. 
Hon blir som smör på en het sten, hon smälter och börjar nästan tala som i tungor.  


Mamma Anka var trött och sov sött men två av de små gick på 
egna äventyr ner till vattnet medan de andra syskonen sov under sin mamma.
Men det var det ju vått i dammen!!
Nej, de doppade sig inte. 
Lite försiktiga majorer var de trots allt..


    Men det finns ju en hel värld att upptäcka.
    Bara att ta sig upp för stenarna är ett helt äventyr, 
    ungefär som att bestiga ett berg eller så


    Lite våt i fjäderskruden var den fortfarande när den nådde "toppen"


    Så snabbt ner till syskonet som hade satt sig ner vid en märklig mojäng, en rostig krok. 
    Givetvis så måste den också undersökas.
   
 
    Mamman hon sov och ett par av syskonen gjorde detsamma eller hur många de nu var?


    Plötsligt så skakade hon på sig, mamman och lämnade tre yrvakna 
    små sötnosar kvar på marken
    -" Vaffor gjorde hon på detta viset?"
    -" Vart tog den sköna värmen vägen?"


    Hon har fem telningar, allt som allt. Fulla av nyfikenhet och upptäckarlusta..


   " Men det brukar ju finnas en pappa med också",  sade jag. 
    Och visst fanns han där i bakgrunden.
   "Aha, du tror att du kan gömma dig? Glöm inte bort att vakta dina småttingar"
   
Helt säkert är att vi kommer att göra våra avstickare till Stadsparken med jämna mellanrum. 
Det finns inget gulligare än små nya ankungar eller hur?

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira  

Kommentarer

Underbart! Förstår precis vad du menar med att en blir som smör på en het sten. Djurungar är alldeles underbart att få se. Jag berättar om andra ungar vi har haft glädjen av att ha nära oss, i morgondagens inlägg. Jättefina bilder!
Bosse Lidén sa…
Vilket team ni är. Liknar vårt nuvarande. Jag tycker det är skönt att slippa vara förstafotograf i alla sammanhang. Nu har mitt fält vidgats och jag ser och "kommenderar". Glider iväg en bit och...
Vad gulligt. Den bildsviten borde du fått rejält med money för, för den är värd att ses/läsas av en stor målgrupp. Jag smälter som smör av bilderna.
Där hade jag först studerat statyn som fick min fantasi att se berättelsen som skaparen tänkt sig. Den är charmig. Det finns ett liv/story i den.
Du gör skäl för ditt namn. Äventyr i framtiden.
Kram gubben Bosse
Anna i Portugal,

Tack! Ja, visst är de underbara de små liven. Man blir ju tossig, fullständigt.
Härligt att få läsa om dina djurungar imorgon, ser framemot det.
Bosse Lidén,

Vi är ett bra team, har alltid fungerat så och vi blir bara bättre. Skryter gör jag också, haha.

De är så gulliga de små, verkligen barn i ordets rätta bemärkelse, aningslösa.

Statyns historia känner jag inte till men ska ta reda på mera om det går. Men för mig visar den två små bröder där den äldre lite större hjälper lillebror att känna efter om vattnet är kallt eller varmt. Helt underbar är den .

Tack "gubben" Bosse !
Kram från tant Karin
Veiken sa…
Åh, så roligt att komma till stadsparken igen. Ett av våra mål på en tidigare kryssning.
Självklart smälter man som smör i solsken när man ser dom små dunungarna! Hoppas mamman och pappan är duktiga föräldrar!
Humlan sa…
Vilka oemotståndliga dunungar! Där kan man bli kvar länge och bara titta, om man får en så bra utkiksplats som du hade (med hjälp av kameran). Tack för den härliga bildserien!
Veiken,

Härligt för dig att återse den! Jag förstår din känsla, det är alltid roligt att känna igen sig.
Mamman är väldigt trött, har aldrig sett en så trött myskanka tidigare. Nattvak? ;) Pappan var verkligen frånvarande men jag ska prata förstånd med honom. De små brukar gå åt, vi har sett det tidigare. Kanske kringstrykande katter?
Säger Karin som är smält smör just nu.
Humlan,

javisst är de oemotståndliga. Det finns bra platser att vara på runt den dammen och jag kommer ganska så nära, men har kameran som en säker hjälp att suga-in-bilder. Tack själv! :)
Annika sa…
GUD så SÖTA de är!!
Ljuvligt gulliga.

Jut nu för jag krig mot en FUL kråka som vill äta upp "mina" små kardinalfågelungar. Jag vill INTE att de ska bli kråkmat.
Så jag har suttit ute nu på morgonen och skrämt kråkan då hen kommer. har god utsikt från min plats i köket också.
Peter googlade och såg att man kunde lägga ut en fejkad kråka som i sin tur ska lura de riktiga kråkorna att tro att det är en död kråka.
Sagt och gjort, gissa vad jag har i HalloweengömmornaI? Just det, en stor kråka. NU ligger den på marken i min lilla täppa och jag hoppas att den ska skrämma kråkan på flykt.
Men jag har hört att kråkor är smarta, så det går nog inte på det ...
Dock, jag kommer att försvara "mina" kardinaler tills det inte går längre.
Är rädd att boet är tomt imorgon :-(

Karin, dina bilder idag är LJUVLIGA!! SÅÅÅÅÅ söta alltså!!


Kramar!!
Annika,

ja, de är verkligen näpna, så man kan smälla av.

Heja på dig Annika, släpp inte kråkj-n att ta de små kardinalungarna.
Vad har inte en halloween-queen? Häng kråkan,den fejkade, i ett träd, så brukar bönderna göra på Åland när de inte vill ha kråkor i sina grödor. Kråkor är smarta, jättesmarta. Har du ingen kråkskrämma av annat slag, ett skelett eller annat som skrämmer. Du får lägga ut lilla Söt. ...och lägga kråkfejket bredvid. Ge dig inte! Lägg ut dina ugglor, rasslande band osv.

Tack Annika!
Kramar!
Susjos sa…
Men åh, så söta! Ja, man smälter verkligen när man se de små ! Vilka fina bilder du tog. Tack för att vi fick vara med och se dem också, kanske vi får se dem fler gånger?
Ha det gott!
Kram
Susjos,

söta som sockerskorpor allra minst.
Tack! Givetvis så kommer det mera av dem bara vi har vägarna förbi och det har vi snart.
Ha det gott du med!
Kram
Ditte sa…
Vilket fint möte det blev här i stadsparken. Snarare fina möten-
Ohc vilken tur att Uffe noterade "äggen".. Alltså de f.d. äggen som nu var små dunbollar. Håller tummarna för att de klarar sig och att inga större fåglar tar sig an dem-
Jättetrevligt med ett besök här i Stadsparken och hoppas vi får se mer v dunbollarna-
Kram
Ditte,

ja, det blev ett lyckat möte, möten.
Vi håller våra tummar vi också för att de ska få leva länge.
Det brukar tyvärr hända att någon av dem försvinner nu och då, vis av tidigare erfarenhet.
Jadå, ni får se mera av dunbollarna.
Kram
Paula Merio sa…
Det där kallar jag SÖTCHOCK! Jag har sällan eller aldrig fått följa små duniga bebisar på så nära håll som du kom, bara såna som simmar ute på vattnet långt borta från mig och kameran. Vilken lycka! Jag säger som du, jag tar direkt till bebisspråket! En cool mamma och pappan han vill nog helst verka i skymundan annars åker han på att sitta barnvakt...
Tusen tack för hjärtvärmande foton som passar så bra just denna regniga (äntligen) dag!
Kram
Paula,

det är verkligen en sötchock.
Vi var dit idag igen så jag har några nya bilder som jag lägger ut imorgon.
Pappan verkar lite lat..men en moster tycks ha dykt upp så hon kanske får lite hjälp med de små yrhättorna?
Tack-kram!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Jag finns, jag lever...