På vift till Porto Moniz

Senaste söndag undrade ett par goda vänner om vi ville följa med dem till Porto Moniz och se oss omkring. Planer på att göra det tillsammans har funnits rätt så länge men nu blev det av. Vi packade in oss i deras bil och så susade vi iväg över Madeira till öns nordvästra spets. 

Vi bor i Funchal, huvudstaden och for till Porto Moniz, som jag har skrivit in på kartan. Vår väg dit gick genom många tunnlar som har byggts under de senaste tjugo åren med ekonomisk hjälp av EU. På sätt och vis så känns det lite grann som att vara en liten, liten mus som tar sig fram genom en schweizerost. Ibland ser man himmel och vacker natur för att plötsligt befinna sig inne i ostens pipighet igen. Känslan av att man har byggt bort allt det vackra är inte helt bra men om man vill komma snabbt fram så är det tunnlarna och motorvägarna som gäller. Annars tar man den långa vägen förbi tunnlarna.  Röster har höjts för att reparera de gamla lederna och göra dem säkra och framkomliga igen. Hurraaa! Jag är den första att applådera. Många vill ha dem tillbaka för att man ska kunna uppleva den vilda härliga naturen på det sätt den verkligen förtjänar. Jadå, man kan redan nu ta sig till andra sidan ön på annat sätt än via tunnlarna men den här gången gav vi oss inte tid till det. 

Så denn ja, som dansken sá, nu har vi nått vårt mål efter att ha kommit ut ur den sista tunneln till vänster nere i bild. 

    Utsikten rakt framför oss när vi steg ut ur bilen. Inte fy skam precis eller hur ? 

Vi har alla fyra varit till Porto Moniz flera gånger tidigare men ingen av oss har besökt Madeiras akvarium. Nu var det dags att åtgärda den luckan i vår allmänbildning. 

Akvariet är inrymt i den gamla fästningen Joâo Batista som byggdes år 1730 för att skydda mot anfall av sjörövare. Den har restaurerats och används på ett helt annat sätt nu än då när faror ute på havet lurade.  I Porto Moniz finns också en hamn, som hade speciell betydelse fram till 1980-talet när man fortfarande ägnade sig åt valfångst. Tack och lov så får man inte ägna sig åt den typen av "slakt" längre. 

Det går inte att ta miste på var akvariet finns 😊. Det är bra utmärkt

Man går inte upp till tornet utan tar vägen ner mot en ingång i källarplanet där man kan läsa på en skylt att Aquário da Madeira invigdes 4 september 2005. 

 Akvariet inrymmer ca 70 olika fiskar och havsdjur som finns i havet utanför Madeira. Tyvärr så var vattnet grumligt och glaset mellan fiskar och människor inte rengjort i den utsträckning som krävs för njutbarhetens skull. Eller så är jag bortskämd från annat håll, andra akvarier. Jag gav upp tanken på att ta foton i den utsträckning som jag brukar ta. Sånt här intresserar mig på många sätt men ...

Flera av fiskarna hade också fått svampangrepp vilket visar att åtgärder måste tas. Kanske det görs med jämna mellanrum men att vi råkade komma mitt i en s.k. parentes? Jag vet inte. Jag hoppas att de gör någonting åt detta, för fiskarnas skull och för åskådarnas skull. Upplevelsen blev inte den förväntade för vår del, men jag kan bara "prata " för vad vi tycker, Uffe och jag.

    I ett eget litet akvarie, i det stora akvariet tittade en murena ut från ett hål i en kruka.

Man kan dyka i akvariet och det verkar vara populärt. 

Det är inte stort det här men det är sevärt, hur som helst. Jag hoppas bara på att man gör någonting åt renligheten och ljuset för att alla ska få en bra upplevelse av detta. Och först och främst för att fiskarna ska hållas friska. Ingen mår bra av svampangrepp.

Jadå, jag går gärna dit igen, även om jag var missnöjd den här gången med underhållet. 

 I den absoluta närheten finns en restaurang som heter Cachalote (Kaskelot). De hade också ett café nära havsstranden. Vi tänkte gå dit men det var fullt av turister där så vi vandrade vidare till nästa café en liten bit därifrån. Där var det också fullt av bussturister men vi väntade tills vi hade fått det vi inte hade beställt, haha. Stress är inte bra för serveringspersonal. Det är populärt att ta sig till den nordligaste staden på Madeira, det kan konstateras. 

Man har byggt bekväma gångstigar runt de naturliga bassängerna i vilka folk mera än gärna tar sig en simtur. De raggiga lavaklipporna som skjuter upp ur havet bildar dessa naturliga havspooler, där friskt vatten ständigt porlar och spolas in och ut, som gjorda för att bada i. Nästa gång tänker jag ha baddräkten med mig. 

Tydligen får man köpa fiskekort och fiska där också. Kanske något för mig rentav. Jag gillar ju att fiska.

Så vackert detta är. Så vackert att man kan tappa andan. Det senaste vulkanutbrottet på Madeira hände för mera än 12000 år sedan då de taggiga klipporna bildades.När det blåser hårt blir vågorna många gånger minst 12 meter höga och då ska man absolut inte står för nära vattnet. Det händer att folk sugs ut och aldrig kan räddas. Bara under den senaste tiden har minst tre personer sugits ut i havet varav en har räddats. Respekt för havets krafter krävs.

Vi kommer säkert att fara till Porto Moniz igen nu och då, så jag gissar att det kan bli flera inlägg därifrån. Nu har jag bara visat en del av staden. Vi hade gjort vårt besök för denna gång och tog sedan ett varv via några andra små städer och orter innan vi "tunnlade" oss hemåt igen där jag lagade mat som vi åt med god aptit.  En skön söndag fick vi i gott sällskap med varandra.

Copyright: Karin Eklund, Funchal, Madeira