Några försök att nå (hitta) toppen 😉

Vi har verkligen haft en skön och varm sommar under flera dagar, så pass att det känns naturligt att ta lite lättare kläder på sig. Efter en titt i garderoben visade det sig att jag inte hade ärmlösa toppar att ta på mig. De gamla välanvända fick respass redan under hösten men det hade jag förstås glömt bort. 

Så i måndags gick vi ut på toppjakt för att titta vad som fanns av det önskvärda i affärerna. Och affärer finns det gott om i den här stan. Vi besökte fyra olika klädbutiker. Uffe var med och tittade givetvis efter någonting nytt åt sig själv samtidigt. 

Det fanns mycket vackert att ta på sig men jag är lite kinkig på mitt sätt. Kläderna ska helst vara i bomull samt lättvättade. Det är inte det allra enklaste att hitta i den här stan till ett rimligt pris. Här hittar man kläder av alla möjliga sorters konstmaterial. Hittade jag någonting i bomull så såg plagget inte riktigt klokt ut (kan man säga så?) eller så var färgen absolut inte min. Man ska ju trivas eller hur? Så den första butiken kammade hem noll %, den andra likaså och nästan också den tredje. Uffe hittade lite kläder där som det blev affär på.  På vägen till den fjärde butiken gick vi förbi Cristalandia. När jag plötsligt kom på vad jag hade sett i deras skyltfönster, så där i ögonvrån, så backade jag ett steg bakåt rakt in i Uffe som hade stannat upp utanför fönstret.-" Såg du?", sade vi samtidigt. Vi gjorde slag i saken, gick in i butiken och kom ut med vadå?

Vi föll båda, liksom unisont,  för den portugisiska vinkaraffen, ( ingen topp alltså men toppen ändå för oss) och så blev det 8 glas till att fylla på skåpet med därhemma. 

Sedan gick vi till butik nummer fyra och vad kom vi ut med därifrån då? Inte en endaste liten topp åt mig men tomhänta var vi inte. Det blev en plastkruka för gurkmejan som jag nu har planterat och en vattenkanna. 

Nå, skam den som ger sig. Vi gick ut på tisdagen igen för att söka toppar åt kvinnan i det här hemmet. Som vanligt tog vi omvägar, inte alltför lätta bara för att vi känner för att få flera meter backe upp och backe ner bakom oss för motionens skull. Man måste vara praktisk och slå flera flugor i en smäll när man ändå är på språng Vi kikade in i affärerna längs vår vandring men icke sá Nicke.

Vi köpte medicin på vårt favoritapotek och när vi kom ut därifrån fick jag se min frissa Dora (man uttalar det dåra)  som inte hade något annat för sig just då än att prata med en kollega, så vips gick jag in till salongen där hon jobbar och frågade om hon hade tid med mig och det  hade hon förstås. 

Under tiden gick Uffe omkring på egna vägar inne i gallerian på La Vie, medan mitt hår blev tvättat, klippt och fönat. Under den halvtimmen fick jag lite språklektioner och så berättade Dora att hon inte tar kortärmat på sig ännu; inte förrän det blir sommar. Ja, så blev det förstås diskussioner för jag tycker att det är sommar nu (22- 25 grader varmt) men hon tyckte det förstås inte .- "Men ni tycker det naturligtvis ni som är vana med isbjörnar på gatorna där ni kommer ifrån". Hahaha.Vi har roligt och jag lär mig hela tiden någonting nytt medan hon klipper till mig. Hon lär sig också. Nu vet hon att isbjörnarna inte springer på de åländska vägarna i alla fall och jag fick veta vad getpojkar heter på portugisiska. Om jag nu bara skulle komma ihåg det. Men mitt i allt så faller polletten ner. 😉

Vår ambulerande helkroppsspegel som kan stå för sig själv och är lätt att flytta 

När jag hade betalat för klippningen och sagt "Até logo /Vi ses igen" åt Dora, väntade Uffe på mig utanför. -"Nu måste du komma med och se på vad jag tror att vi ska köpa." Så iväg till Gato Preto, där en självstående spegel väntade på att bli godkänd.-" Japp", sade jag. "Nu bär vi hem den genom stan". Och så gjorde vi när vi hade betalat och fått den inpackad.  Det blev ingen topp dag två heller, konstaterade vi när vi gick tillbaka exakt samma lite småkrångliga väg bara för att slippa alla turister som stan tycktes vara överfull av. Två bamsestora kryssningsfartyg låg vid kajen och då blir Funchal som en myrstack nere i hamnkvarteren. Vi tar omvägar för att slippa myriaderna.

Onsdagen tog vi bussen till Declathon. Där hamnar vi hur vi än försöker något annat, har det visat sig. Eller på Sport-Zone. Ungefär som det där med likförbannat så hamnar vi i Hudiksvall.  Sportkläder är melodin och nu har jag ärmlösa toppar, t-skjortor, underkläder, solglasögon, shorts och så vidare. Nu klarar jag sommaren. (eller vintern som Dora säger)  Kanske en klänning till och ett par sandaler inte skulle vara helt fel det heller. Men det får bli en annan gång, en annan dag. 

Är ni likadana? Hittar ni på en massa annat när ni ändå är på gång? 

Önskar er alla en trevlig helg! 

Copyright: Karin Eklund, Funchal/Madeira.