" En julbetraktelse"

Vi är nog alla mera eller mindre överens om att den här julen inte är som de jular vi är vana med. Flera av oss har inte haft möjlighet att träffa de allra närmaste och/eller goda vänner, annat än digitalt (  tack och lov för det). Men det finns de som inte har märkt av någon skillnad alls utan håller på precis som de alltid har gjort och som inte förstår något av det där med att hålla avstånd. De bryr sig inte alls, utan lever som de alltid har levat.

Våra bevingade vänner på utsidan hör till dem och när det är dags för pyntandet på vår trappa inför julen eller andra helger så vill de också vara med. Det börjar bli en tradition här hos oss, att när jag har fixat klart så tar de över och dekorerar om allt efter eget tycke och smak.  Jag tycker om traditioner men jag är inte särskilt traditionell när det gäller att ha det precis likadant från år till år. Både dörrkransen och trappdekorationen får nytt utseende varje jul. Jag planerar sällan hur det ska se ut, utan jag tar vad jag har och då ofta sådant som ska få "leva" en sista jul innan det bär av till returdepån. Sen finns ju naturen här mitt framför näsan på oss, full av många möjligheter. Ungefär så ligger landet till och jag antar att den som har följt mig genom åren redan är förtrogen med det. Min egen personliga utmaning är att det inte ska kosta en cent. Med andra ord så blir dekorerandet väldigt personligt och överraskande helt beroende på utbudet som finns för stunden.

 

I år kände jag för det enkla och klädde en kransstomme av björkris med enris och fäste några domherrar i den och så var den saken biff. "Det får duga", tyckte jag.  Men jag blev varse om att alla inte var helt överens med mig om utsmyckningen. Det knackade på dörren lite nu och då och från insidan såg vi genom det mönstrade dörrglaset att talgoxarna lade sin egen touch på kransen. De satt där tillsammans med de konstgjorda domherrarna.  Vartefter som dagarna har gått nu under december så har de konstgjorda "ramlat" ner på trappan, jag lägger upp dem i kransen igen och igen för att åter hitta dem på trappan.  Vi ser till att vi håller varandra sysselsatta, fåglarna och jag.  Några av de konstgjorda har försvunnit helt och hållet. Inte en tillstymmelse till en konstgjord fjäder finns i närheten.  Kanske de hänger som julprydnad i något litet nattligt viste för de små levande fåglarna? Vad vet jag?

De tycks inte bry sig nämnvärt om "tomteskrämman" som jag hängde upp här om dagen. Vi fortsätter vår lilla, egentligen väldigt trevliga, kamp. De tar ner fåglarna och jag sätter upp dem. Nu finns fyra fåglar kvar. Från början var de åtta.  Det är ungefär som Tio små negerpojkar av Agatha Christie. 

 

Det är ju inte första gången som de små bestyren styr och ställer. Kransen i näver och spetsar, som vi hade för något år sedan, var riktigt snygg men den  höll ett dygn.  Sen fick den se ut precis som den såg ut, ja, den blev faktiskt ännu vildare ...  Folk som kom hit såg fundersamma ut när de kom in till oss men sade ingenting och vi sade inget vi heller. Folk måste ju ha något att fundera på eller hur? Haha...

En krans med tovade äpplen såg allt annat än ut som tovade äppel efter ett tag. Nu hittar jag inte fotot jag tog då men ull är varmt,gosigt och bra att vinterbona sina natthärbergen med. Ja, ni förstår säkert att äpplena försvann. Färggranna hem har de små med vingar i alla fall. 

 

 

 Jag har inte lagt ner mycket möda och besvär på att pynta i år, det medges, men likväl så har jag pyntat och det i snabba ryck. Jag har helt enkelt bara ryckt åt mig det som har funnits i den omedelbara närheten.

Det gamla kärrhjulet som brukar ligga över en av vattentunnorna sommartid så att ekorrar och fåglar kan ta sig upp utifall att de ramlar i spat ( det har hänt drunkningsolyckor ja, men inte nu längre sedan kärrhjulet fick en annan användning än att rulla) ställde jag upp mot husväggen, lade dit smidesängeln, smidesfågeln, en gammal förgylld hästsko, två rostiga plåtstjärnor som jag hittade på "soptippen" bakom lidret ( tjälen i marken har lyft upp dem i ljuset) en modern plaststjärna som inte går att hänga i granen längre samt  kattflickornas julgransbollar som har åkt av och an över golvet tills de blev färglösa ( dem klädde jag över med snöre och klistrade fast några "blommor " från vallmokapslar ) 

Det såg rätt så bra ut trots allt men nu tycker de bevingade och kanske ekorrarna med att julgranskulor ska det glänsa om. De har börjat klä av dem...för varje dag kommer lite mera kula fram...

Som ni ser här till höger. Det glänser mycket mera nu än dagarna innan jul. Kanske att de vill ha snörena till något? Vi bidar vår tid och väntar på vad som sker. 

Kanske vi borde lägga ut viltkameran nattetid/tidig morgontid för att få se vem  det är som nystar upp och klär av julgransbollarna.?

Kul i jul är det onekligen att ha små "bestyr" på utsidan av väggarna. 

Fortsättning följer med all säkerhet...

God fortsättning på julhelgen !

 

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska