Det tar sin tid att landa

    När man som vi, har jobbat från tidig morgon till sen kväll under femtio dagar i ett kör,
    så blir man aningen trött rent mentalt.
    Det smyger sig på mot slutet av säsongen. Man blir lite urlakad
    Man är hela tiden på gång, lite i givakt, för att allt ska fungera
    så tillfredsställande som möjligt för de gäster som kommer.
    Så när man stänger är man fortfarande aningen på gång, men med bromsarna påslagna
    Det gnisslar lite grann innan man har landat ordentligt. Ungefär.
    Vi är fortfarande på väg ner till landningsbanan men snart står vi "stilla" igen.

    På måndagen städade vi, trimmade gräs som inte har trimmats tidigare på grund av torkan
    och eldfaran, men efter det så bara var vi och bara kände efter hur det är att vara ledig.
    Vi njöt och åt upp den allra sista glassen vi hade i frysen.

    I går tisdag tog Uffe åter tag i trimmern och jag tog tag i trädgårdslandet där jag hade vackert
    sällskap. Färgkullan drar till sig fjärilar och andra insekter.

  Det blir  många bunkar fyllda av grönsaker just nu. Snart är alla bönor skördade, brådmogna som
  de är i år, zucchini får vi så vi knappt vet vad vi ska göra med dem alla. Men det är bara angenäma
  "bekymmer".
  Goda också förresten

   Jag tror att jag aldrig har börjat med att ta upp potatis tidigare så tidigt som jag gör i år, men det är
   faktiskt dags.
   Den långa heta sommaren har gjort sitt, tydligen.

    I går tog jag upp potatis till  en "gåbortblomma".
   Vi var bjudna till min kusin Mona och hennes man Lasse, till deras stuga i Lemland.
   Det har varit på gång i flera år men vi har aldrig fått till det
   tidigare men nu fick vi det.
   Till det.

    Så skönt det är att landa vid havet.
    Om "knuten" i mitten på bilden ligger Ålands hav
    Att vara nära havet är det bästa för både Uffe och mig.
    Då känner jag mig själv som mest jordnära, hur märkligt det än låter

   Några timmar i gott sällskap över en bit god mat, fina samtal, många skratt och att bara vara
   är det bästa. Deras lilla stuga rymmer så mycket fin känsla och stämning.
   Naturligtvis, så goa  människor som de är. Det kan inte bli på annat sätt

   På andra sidan viken gick det kossor och betade i lugn och ro på strandängen.
   Idylliskt så det förslog. Så småningom susade vi åter hem efter en fin dag.
   Så mycket man har att vara tacksam för.

   Nu just kokar jag äppelsaft och snart ska det bli potatisupptagning igen
   samt de sista bönorna ska skördas.
   I morgon börjar förberedelserna inför lördagens dopkalas i Gula salen.
   Det rullar på i skön takt.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska