Från trädgård till skog och berg. Igen....

Det är rörelse från morgon och till kväll,
sen blir det stopp, både i kropp och knopp😉


   Jag har tagit mig an mitt två årsprojekt, Nakenhäcken.
   Förmodligen blir häcken ett treårs projekt men må
   så vara, huvudsaken är att jag får det som jag vill.
   Jag återkommer till häcken igen....var så säker.

   Det ena ger det andra, bland ogräsen växer det nässlor, som jag har plockat till vårens första soppa
   Krutsoppa! Jag känner (kanske det är inbillning) att jag blir stark som en häst och pigg som en
   mört när jag intar de allra första primörerna som naturen bjuder. Nässlor, kirskål, kajp....
   Ett livgivande elixir, så känns det för min del. 


    Några vårlökar har också tagit plats i Nakenhäcken...


    När jag stod där med rumpan upp mot trafikanterna som körde förbi, så tittade jag på
    trädgårdslandet nu och då och såg vad som behövde göras.
    Nu har jag samlat ihop de frösådda ( av fåglarna) stockrosorna som har vuxit lite överallt
    och precis hur som helst. Det är också vackert men jag vill ha lite ordning i rabatten...
    Jag hittade en stor sten och några flata. En första början är gjord till någonting som kan
    bli vad som helst . Jag är som trädgårdslandet, man vet aldrig vad som händer....
   

    Efter ett par timmar med rumpan upp, känner både bakben och rygg ett behov av att få räta ut sig
    ordentligt och då passar det bra att vandra ut i naturen med Uffe. Sträcka på sig...
    De här ljuvliga påskliljorna växer utanför ett ödetorp i närheten där vi gick förbi

    Vi tänkte oss upp i bergen, att klättra och att vandra i, men först ville jag till stranden för att höra
    hur det kluckar så där speciellt mjukt och fint som det gör nu på våren.


   Där fanns den lilla strandkryparen. Hon höll oss under uppsikt fastän man kunde tro att hon
   inte låtsades alls om oss....


   ...men när vi gick åt det andra hållet svängde hon om som av en händelse ..
    Så där höll vi på. Hon vände när vi vände


    Sädesärlan gjorde detsamma på stenen på landbacken. Människor ska hållas under uppsikt!

    Just där träffade vi på några av våra trevliga grannar i byn som bjöd oss till sin veranda
    på öl eller vatten eller både ock, som de sade.  Så roligt vi hade en stund där vi satt i solen
    och njöt av att bara vara. Vad vi pratade om?
    Vi ventilerade allt mellan himmel och hav och mycket pratade vi om
    vargarna som nu lär ha synts vid Varggropen i Jomala för någon dag sedan.
    De söker sig till ställen med varg i ortsnamnet tycks det som.

    Nu har man enligt ryktet sett tre stycken där. Två i par och en på sidan om dem.
    Man har också sett tre vargar i Höckböle här i Geta,  drickandes vatten i ett dike.
    Det verkar som om hela Åland är "bevargat " just nu.  Vintervargen har man sett gå hem
    över isarna tillbaka mot fastlandet.
    Kanske de två eller tre som finns kvar har tagit sjumilastövlarna på och stegar sig fram
    i ilande fart än hit än dit ...

    I Norrskog, dit vi var på väg, har man mätt att vargen tagit fem meter långa kliv (i vintras....)
    Vi tackade så småningom för oss och stegade på vi också, dock inte med lika långa kliv
    som vargar lär ta.


    Vi stegade på till Norrskog och gick upp till  toppen på berget där.
    Utsikten var magnifik över Finnöfjärden allra närmast, Hällösund och Västerfjärden
    Bakom alla holmar och skär ligger Norrhavet
    Genom sundet brukade vi åka med våra båtar som vi inte har längre.
    Vi sålde både Embla och Skorpan i fjol
    Nu får vi drömma om flydda tider och tänka på att vi i
    framtiden åter ska åka ut och lägga nät.
    Allt har sin tid. Nu ser vår tid ut så här.
    Utsikten är i alla fall väldigt fin eller hur?


   Älgen hade vandrat där vi gick fram. Tänk om jag skulle ta vara på älgpärlorna,
   och göra ett halsband av dem?  Så lär man göra i Norrland, man lackar pärlorna så de glänser
   och säljer halsbanden till japaner. Har jag läst någonstans. Nå, pärlorna ligger kvar, jag tog
   dem inte med mig hem. Men nästa gång vi går förbi så kanske, kanske..



Uppe på berget finns det många träd med vacker lav på. Lite trollskog finns det kvar ännu.
Ända upp på berget har skogsavverkningsmaskinerna inte kommit.  Bra så!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Gunnel sa…
Nu blir jag nyfiken...varför står de vackra, gamla strykjärnen hos stockrosorna? Så bra att fåglarna håller koll på människorna som vandrar förbi. Det är ju på sätt och vis deras revir de bevakar som en slags kvarterspolis. Så underbart att först vandra vid sjön och sen komma in i en trollskog. Trevlig helg.
Anki sa…
Härligt att följa dina vedermödor i trädgården ... och Uffes och dina härliga promenader :)
Så många ljuvliga bilder!
Ha en fin dag!
Uppriktigt sagt Gunnel, så undrar jag själv över strykjärnen. De har varit med som tyngder i växthuset någon gång. Snören i dem och så hänger jag upp snörena, snurrar dem runt tomatplantor så de står stadigt. Istället för pinnar. Tanken var att jag skulle ta strykjärnen med mig till återvinningen i höstas men de blev kvar i landet utanför växthuset och nu får de hänga med ett tag till på något sätt. Tillsvidare på stenen medan jag funderar.
Vi har vackra trakter, omväxlande, att vandra i. Trevlig helg önskar jag dig också!
Tack Anki, morgonpigg du också märker jag!
Roligt är att du följer med. Uffe och du skulle ha massor att prata om när det blir svamptider. Vi såg för den delen en liten svamp igår...en liten ticka. Nu minns jag inte det latinska namnet men den såg ut som en liten hattsvamp. Polyporus, tror jag att det var den heter...Vi går förbi igen och då ska jag föreviga den.
Ha detsamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio