En bön för bönorna

Eller om det är för mig man ska be bönen?
Det är frågan det 😅

I fjol blev vi utan bönor helt och hållet, trots att jag påtade ner två stora påsar med brytbönor i landet
och en stor påse bondbönor.
Vi älskar bönor i det här huset och utan bönor i frysen ...nej, så kan vi  ju inte ha det.
Tack vare att vi  hade en stor bönskörd året innan så "klarade" vi vintern i alla fall men i april
åt vi upp de allra sista egenodlade bönorna anno 2016.



Jaha, tänker kanske någon;  men vart tog bönsådden år 2017 vägen då?
Jo, rakt ner i Big-Anns mage. Det räcker inte med att hon använder nygrävda ytor i trädgårdslandet och i häcken till spa-avdelningar; ligger det dessutom goda frön och bönor i "badvattnet" så slinker de ner som ingenting.




Inte en enda liten böna lämnade hon kvar åt oss!  Likadant gick det med zucchinifröna...de var goda de också men jag sådde om några frön av dem i växthuset och lade senare ut plantor  med alla möjliga och omöjliga säkerhetsanordningar runt.
Vi fick zucchini i tillräcklig mängd under hösten.
I år har jag distraherat med att lägga ut vita käppar. Kanske det fungerar.


Vis av erfarenhet och nollböna-skadan så riggade jag till det lite extra i år.
Ner med bönorna i landet och så lyfte jag ut några fönsterrutor ur källaren, tvättade dem och lade dem som lock på bönbäddarna. Stenar i varje hörn och så var allt frid och fröjd tänkte jag.
"I år blir det bönor", har jag sagt många gånger om och gnuggat händerna i ren förtjusning.

"- Men, sa´Uffe i morse, har du tänkt på att det är väldigt varmt i bönlandet nu? "
"Bönorna kanske inte gror när de får för hett om "öronen" ?
" Nej, men nej, svarade jag förstås, men redan innan sista nejet var sagt, hade tankarna börjat ta steg än hit och än dit, de dansade en tvivlares dans. Tänk om Uffe har rätt?

Jag tog bort glasrutorna.
 "Nu bygger jag väggar av glas runt bäddarna istället", tänkte jag högt.
Och så gjorde jag. Ännu flera fönsterrutor behövdes och jag försökte stötta dem med de gamla pinnstolarna som nästan har fallit av pinn, men tillfälligt så kunde de få vara med ett tag till.
Bara så länge att bönorna börjar visa sig. Snyggt blev det verkligen inte men vem bryr sig om det bara bönorna överlever Big-Anns glupskhet.

När jag väl hade "byggt" upp ett glashus utan tak runt bönbäddarna så stod jag där en stund, bara en kort stund, och tittade på mästerverket....Mon dieu! Tur att det bara var tillfälligt, detta bygge!
Sedan insåg jag att det skulle bli svårt att rensa ogräs och att Big-Ann och de andra fasanerna ändå kunde ta sig in i glasburen utan tak. De kan ju flyga och nyfikna är de
Dessutom fanns det pinnstolar där att sitta på.
Förmodligen skulle de bara ta hela konstruktionen som en invit.


Jag hade nästan raserat hela bygget när jag insåg att jag borde ta bild....
Lite får ni se av vad en kvinna i sina bästa år håller på med för att få bönor i frysen till vintern.
Givetvis så tar jag en risk att ni  tror att jag inte är riktigt klok.
Lugn, lugn, jag är inte det.  Jag är precis som förut, varken mera eller mindre.


  Så där ja, nu har jag återkommit till punkt noll.
  Bönorna ligger där i jordbäddarna och jag väntar på att få se dem sticka upp sina gröna små
  huvuden så småningom.
  Om inte Big-Ann och de andra har bestämt sig för att hålla en bönestund i
  vårt trädgårdsland innan dess förstås.
  Jag har redan bestämt mig för att det får bli som det blir, jag köper bönor av Isabel på torget i höst...
  men givetvis hoppas jag på att jag blir bönhörd i alla fall
 Jag vill ju helst plocka mina egenodlade bönor.


Lite i smyg så har jag anlagt en bönbädd i andra änden av trädgårdslandet...
En gardering, som de kanske inte ser.
Men ....ja, den som lever får
se hur det går.





Ikväll har vi vattnat trädgårdslandet för första gången i år.

Filip Fasan lät som om han hade
satt något i halsen när han tötade
Han såg förvirrat på landet som var drypande vått
när jag stängde av vattnet.
Sedan gick han och hönorna till häcken och tog sina bad.
Det vanliga spa-badet var tydligen för vått.

Vi går om varandra här på dagarna "våra" hönsfåglar och vi.  På något sätt känns det som att de låter oss hållas men när vi har varit ute "för länge", så blir Filip högljudd och
tutar på lite extra, burrar upp sig och låter som en gräsklippare som inte går igång, så vi brukar gå in och ta kaffepaus för att de ska känna att de också får det.


Samarbete kallas det visst. Lite ojämn balans är det dock...
I år vill vi ha lite bönor vi också!

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

Kommentarer

Paula sa…
Hahahaha, jag tror jag döööör, maken till envis kvinna har jag sällan skådat! Nog för att jag kan vara det jag också, men för bönor, nä se icke! Bönor är ju faktiskt skapligt billiga att köpa, dessutom finns de på burk (vink-vink) Jo klart jag vet skillnaden, skoja bara. Ett år, ett endaste odlade vi potatis, inte värt besväret om du frågar mig. Men om man tycker det är kul att se när det växer så det knakar, rensa lite hela tiden, o försöka hålla hönfolket ur vägen, ja, då gör man det. Kan bara hålla tummarna och önska lycka till! Och väntar med spänning på fortsättning..
Envis är nog bara förnamnet Paula! Snudd på snurrig är jag när det gäller odlandet. Dessutom har jag bestämt mig för att "trädgårdandet" inte ska kosta en enda liten cent annat än den ekojord jag behöver till krukorna. Det skulle onekligen vara enklast att lägga skyddsduk över alltihopa och så blir det säkert så småningom, åtminstone över jordgubbarna, för dem gillar Big-Ann oerhört mycket. Ifjol blev hon sur när jag lade duk över dem. Riktigt sur så det syntes, haha...Men det finns gränser.
Ekonomiskt är det inte värt besväret att odla själv men för smaken och känslan av att kunna gå ut och ta upp ett kok potatis och annat gott är lycka för min del. Jag mår bra av att jorda mig helt enkelt. Tack för lyckönskningarna! :)
Gunnel sa…
Hahaha! Du är tokig! Jag undrar vad Big-Ann tänker om dig egentligen. Hon kanske också rådbråkar sin hjärna hur hon ska kunna överlista dig. Det blir en hjärnornas kamp om bönorna. Jag hejar givetvis på dig. Ha det gott i värmen....som jag tycker är lite i mesta laget just nu.
Anne-Marie sa…
Jag får nästan bilder av en kvinnlig Don Quijote som kämpar där i bönlandet. ;)
Ja, vad gör man inte för att kunna få det man vill ha.
Låter som en dragkamp mellan er och djuren.
Såg ditt FB-inlägg förresten om de som råkat ut för stenkastning. Hur är folk funtade? Förstår det inte.
Ha det bra bland bönor, fåglar och annat trivsamt. :)
Ja, jag är nog lite tokig som håller på som jag gör. Förmodligen har någon slags härdsmälta infunnit sig på grund av värmen. Idag tar jag dubbla solhattar på mig. Jag har flera om det behövs ;). Big-Ann bara blänger på mig, kucklar till lite, ruskar på sig och lägger sig ner där hon anser att hon ska göra det. Det är ju hennes spa-avdelning jag har lagt bönor och frön i. Tack för att du hejar på mig Gunnel, kampen fortsätter men utan glasfönster och liknande.
Haha, du sade det. Don Quijote! Ja, jag har mina väderkvarnar med vingar, som sprätter både det ena och det andra runt omkring sig som jag har lagt i jorden. Vi skrattar förstås åt kampen, för de söta djuren är för härliga och om det nu visar sig att vi inte blir bönhörda i år igen så finns det bönor att köpa. Vi respekterar våra djur i den mån det är möjligt utan att förlora alltför mycket på kuppen. (bönor, zucchini och jordgubbar).
De får ta plats men till en viss gräns. Intalar jag mig själv..sanningen är förmodligen en helt annan. Så envisa höns det finns ;)
Ja, man förstår inte varför det ska vara så. Det är Rantamor och Rantafar som råkade ut för stenkastarna.
Ha det fint du med Anne-Marie!
Anki sa…
Ja, jisses Karin - du är då envis så det förslår! Eller ... det vet vi ju inte förrän vi ser om du överlistat Big-Ann :)
Lycka till!
Lisbet sa…
Och sen finns ju reservplanen, att handla på torget...
Kul läsning. :)
Du låter oss säkert få veta hur det går!
Ha en fin fredag!
kram
Man måste vara det i det här anarkistiska landet, vår trädgård, Anki. Utan envishet så kommer man ingen vart, för alla är lika envisa här. Kanske därför vi trivs tillsammans? ;) Mot sensommaren vet jag med bestämdhet hur det hela har avlöpt och låter förstås omvärlden få veta om jag har gått segrande ur den här bönliga kampen eller ej. Tack Anki!
Ja, det känns tryggt med en reservplan i bakfickan eller på torget i Mariehamn.
Tack Lisbet, givetvis så skall alla få veta om jag blir bönhörd eller inte. Ha en fin helg! kram
Lena i Wales sa…
Hoppas det går bra nu.
Älskar bönor i alla dess former och färger.
Ha en skön helg!
Karin sa…
Tihi! Big-Anns bönestund!
Annars måste jag erkänna att jagkänner igen mig i mycket. Men om man gör håhär... eller så här? Fast... Nej NU vet jag: såhär!
Ditte sa…
Tack för en helt ljuvlig läsestund om livet hos dig med bönor och fasaner. kreativ är du verkligen men frågan är om fasanernas lyst på bönor, eller det som skulle bli det, eggar deras fantasi än mer. Nu har de en utmaning att ta sig an. Men kanske blir du bönhörd och att fålarna förstår att det inte är fritt fram. DE har ju sitt SPA och kunde väl nöja sig med det.
Önskar dig lycka till och att bönorna överlever så ni jan få egen skörd.
Det går som det går och hur det än går så går det bra! :)
Bönor är egentligen bara en liten petitess i det stora hela.
Ha detsamma Lena!
Jag kan tänka mig det Karin, att du känner igen dig. Man får ju inte ge sig, så är det bara :)
Tack Ditte för titten in!

Så här går dagarna här hos oss. Aldrig en stund som är tråkig. Det ser vi till både djuren och vi, helt oförmodat blir det så.
I morse var de i landet igen förstås, men märkligt nog så har de hållit till i vinbärsbuskarna och deras närhet. Men man vet ju aldrig när det blir dags för en bönestund igen.
Tack!
Taina sa…
Hahahaha, vilket ståhej det är hos dig. Du kanske var byggmästare i ditt tidigare liv men lämnade nog kunskapen efter dig...om man säger så. Nu håller vi tummar och tår för att det blir bönor i år hos dig!
Jag tror snarare att jag tänker bli byggmästare i mitt nästa liv..med tanke på erfarenhetsaspekten så borde jag kunna bättre om det var i mitt förra liv :) . Här måste nog tränas. I god tid innan. Tack för tumhållningen Taina!
Märtha sa…
Läser vidare i dina inlägg, borde gå ut och stötta pioner... Bönor är ju årets grönsak, så nu hoppas jag att du lyckas! Våra har "skjutit rygg" i nån vecka nu, men vi har ju ingen fasanfan här. Fasanfan för att en sådan herre bodde nära mitt odlingsland på 1990-talet - med sitt harem, elva hönor. Gissa om jag var glad...
Märtha sa…
Men ditt stolfönsterbygge/din installation var ju verkligt kreativ! Tur att du fotade!
Haha, Märtha, jag kan gissa att du var glad på 1990-talet :) Så många damer har i alla fall inte Filip, han tycks nöja sig med tre-fyra åt gången. Men då vet du vad jag talar om och jag förstår att du hade det etter värre...
Jag skrattar vidare...tur att du inte såg hela installationen, bara en del av det som återstod. Kreativ var den nog men snygg? Nej och åter nej. Den var anskrämlig. Tur att det bara tog en halvtimme ungefär att bygga den och riva den. Jag hade rätt bråttom, måste ju tänka på trafikfaran för alla som åker bil förbi. Dikena är djupa. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio