fredag 20 april 2018

Här hemma ....


        på gården går livet sin gilla gång.
        Våren är senare i år än den har varit under ett antal år i rad, men säkra tecken
        på förändring åt rätt håll syns mera dag för dag.
        Blomningen är inte yvig precis, men krokusarna börjar sticka upp sina vackra huvuden
        på södra sidan av huset.
        Och bina är inte sena gäster. Nu måste allt tas tillvara ....


                          Filip är här i stort sett hela tiden, vaktandes någon av sina hönor
                          när de äter. Igår fick vi veta av grannarna att det åtminstone finns
                          en tupp till i byn. ( Förmodligen är det Filips avkomma, som han
                          jagade bort härifrån i höstas) . Vi börjar bli "fasansfullt" rika i byn
                          på fasaner. Klockan fem, just i den allra tidigaste gryningen tutar han
                          till så åtminstone jag vaknar till, svänger mig på sida och lägger kudden
                          över örat. Det är lite väl tidigt att stiga upp herr Fasan!


                             Ekorrarna far på som vanligt från träd till träd, från den ena till den andra
                             grannen och länsar matställena. De har också tagit över byn, kan man säga


   Bull-Måssan anlände härom dagen, nog med en stor hop släktingar med sig
   men de har dragit vidare och Måssan har stannat kvar.
   Måsse visar sig med jämna mellanrum och vill ha Måssan med sig
   men, men...
   Ofta sitter de på takåsen. Precis som vanligt. Bulle har hon inte fått ännu...

   Svea och Sven Dufva har varit här ett tag redan. Nu har jag lärt mig att det ska finnas hela
   vetekorn hemma när de kommer.  Ett par andra duvor försökte landa här men
   då blev det fart på paret Dufva. Inte hit, inte hit! Bort, bort!


    Rådjuren är fortfarande kvar här vid matlådan. Men snart blir det andra bullar. Så snart gräset blir
    grönt så försvinner de ut i periferin, vilket är bra, för jag är inte säker på att det går att få tag
    på renfoder åt dem längre. Nätterna är fortfarande kalla . Energi behövs när naturen
    inte bjuder till riktigt ännu. Om lådan är tom så står de här och blänger på oss...
    och undrar vad vi är för ena typer som inte sköter om dem. 


   Vi har blivit med trana. I år finns en trana nedanför vägen som går mellan åkern och oss.
   Den står där och ropar till en annan trana som bor lite längre västerut bakom grannen.
   Undrar vad de säger åt varandra?-" Kom hit, det är bättre här än där! ". Om båda ropar så,
   så lär det inte bli ändring. Var och en blir på sin plats istället.

   Ja, ungefär så går dagarna för djuren på gården. Vi själva då?
   Jag röjer så det står härliga till, barkar aspsly,
   jobbar med Nakenhäcken ( jag gav den två år och i år är det två år, mera om det
   senare).
   Jag tittar på trädgårdslandet och känner mig rätt lugn ännu.
   Det är inte dags ännu att sätta lök och så ärter.
   I växthuset har jag sått basilika, vallmo och persilja i krukor med plast över.
   På fönsterbrädet grönskar små tomatplantor....

En liten järnsparv mellanlandade ett dygn och drog vidare igen

   Igår blev bilarna vårstädade, tvättade och vaxade. Nu glänser de i kapp bredvid varandra...
   Så länge det varar.
   Fåglarna som kommer i stora sjok för att tanka lämnar visitkort, många, många.
   Och prickiga blir bilarna.

   Kvällarna vigs för det mesta till hantverkandet.
   Snart är det bara två månader kvar tills vi öppnar
   sommarcaféet med hantverk och utställning i Gula salen.
   Livet lunkar på trots att tiden flyger iväg.

   En liten mellanrapport blev det mellan alla inlägg om resor kors och tvärs, lite hit och dit.


   Headern visar Filip som inspekterar min nyklippta Nakenhäck. Nej, han ser inte alls nöjd ut
  och det 😌 med full rätt.  Finjustering genomfördes senare.

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

6 kommentarer:

  1. Men OJ vilken koll du har på alla som besöker dig från djurriket! Jag är glad om jag hinner ta ett kort på någon okänd fågel. Här är jag SUPERdålig på fåglar. De ser ju lite annorlunda ut. En del är knallblå och för stora för att vara en förrymd kanariefågel. Tror de kallas för bluebird. Och så har vi den där helröda , antigen Summer Tanager eller vanliga Cardinals. Får inte glömma HUMMINGBIRDS!!! Älskar dem! Och så de mäktiga så som örn och hök, som jag aldrig lär mig skillnaden på. Bara att de är lite större.
    Men jag väntar på de fyrbenta. Svartbjörnen! Ibland tar de vägen förbi vår tomt. Så härliga och gosiga. På avstånd alltså.
    Ha en fortsatt trevlig fredag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är som en större familj här, ungefär.
      Jag har förstått att ni har helt annorlunda fåglar där än vad vi har här.
      Och svartbjörn har vi inte heller. Inte ens på betryggande avstånd. Våra djurvärldar är sannerligen olika.
      Ha detsamma Taina!

      Radera
  2. SÅ gulligt allting. Tranor, de är coola, tycker jag. Gillar deras läten också. Det kanske kan bli lite väl mkt fasaner eller? Om de börjar bli störiga? En fasan att steka kanske, haha!!!
    Ja, absolut annat djurliv här och där. Ekorrarna är mkt sötare hos dig än här, de är de verkligen.
    Ha en finfin vårhelg på Pettas nu!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tranornas läten är så mycket vår men också mycket höst, vemod. När de drar iväg så känns det ända in i själens ryggmärg.
      Uffe brukar också skämta om att det finns plats i grytan när han ser de fina feta fasanhönorna här. Men jag lugnar dem med att det blir det nog ingenting av.
      Ha detsamma Annika!

      Radera
  3. Ser underbart ut hos dig! Klart djuren trivs :)
    Vi hade en ensam fasantupp här för ett tag sedan, men nu är den borta ... förhoppningsvis har han hittat några honor att ta hand om :)
    Ha det gott Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi hoppas förstås på det!
      Vår Filip har varit borta ett dygn på raken nu och vi går omkring här och är som kycklingföräldrar, haha...
      Vi får hoppas er fasantupp har hittat hönor; det är ju vår.
      Ha det gott du med!

      Radera