Det måste nog vara försynen...

tänkte jag när jag såg hur  mycket svinmålla vi har i lökbäddarna i år.
Ett regn och värmen på det, gjorde det.
På ett huj hade vi svinmålla hur mycket som helst bland all lök
Om nu försynen ser till att vi ska ha den här grönsaken
i år så ska vi också äta upp den.
Spenat behövs alltså inte.
Vi har svinmålla!
Tur att den är lätt att rensa bort ur landet och lätt att tillreda
Och bort ska den innan den går i frö igen....

Efter en timme på huk blev lökbäddarna återbördade till tidigare utseende
och vi hade mängder av "spenat".
De allra minsta exemplaren sparar jag och låter dem växa sig lite större
för en ny skörd längre fram.
Härom dagen  gjorde jag en pastasås på svinmålla, kajp, sparris och en liten bit rökt skinka.
Det blev väldigt gott och det är så skönt att bara kunna gå ut till landet och plocka åt sig
vad som behövs.



Svinmållans blad  kan användas exakt på samma sätt som spenatens,
men innehåller dubbelt så mycket c-vitamin

Svinmållan har en lång historia som foderväxt till djur och  som människoföda.
Kanske är det  inte så allmänt här i våra trakter numera att ta vara på svinmållan,
men på andra ställen i världen, t.ex i  Afrika och Asien är det vanligt.
I Indien är svinmållan populär att använda så gott som till alla typer av matlagning, även i bakning
Här i våra nordiska länder har man under krisår malat fröna och använt dem som mjöl.

De unga bladen och skotten kan man gott lägga med i  en sallad på våren men
att ångkoka svinmållan eller stuva den som vilken annan spenaträtt som helst är kanske vanligare
Den innehåller oxalsyra så i alltför stora mängder ska man inte äta den rå.
Varje planta producerar tusentals svarta frön.
De är rika på protein, A-vitamin, kalcium och kalium.
Nu är målet att svinmållan inte ska gå i frö i år men som sagt så gråter jag inte om det
blir ett svinmållerikt år längre fram igen. 

Svinmållans frön kan ligga latent i jorden i flera år och vips
så kommer den upp när läget är lägligt.
I år var det tydligen lägligt, både för den och för oss som inte har sått spenat.
Vi tycker att svinmållan är mildare i smaken än vad spenaten är och vi är på inget sätt ledsna
över den stora mängd "ogräs" som har tagit plats i våra lökbäddar.

Som vanligt kastar jag ingenting om jag kan låta bli.
När jag förväller svinmållan i kort spad så tar jag vara på vattnet
När allt har svalnat ger jag växterna en dos av det näringsrika vattnet.
Och givetvis, så frös jag ner ett antal platta paket med svinmålla/spenat.
Senare är det enkelt att ta fram ett paket nu och då och göra en god "spenatsås"
eller vad man känner för att göra.

Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska