Det måste nog vara försynen...
tänkte jag när jag såg hur mycket svinmålla vi har i lökbäddarna i år.
Ett regn och värmen på det, gjorde det.
På ett huj hade vi svinmålla hur mycket som helst bland all lök
Om nu försynen ser till att vi ska ha den här grönsaken
i år så ska vi också äta upp den.
Spenat behövs alltså inte.
Vi har svinmålla!
Tur att den är lätt att rensa bort ur landet och lätt att tillreda
Och bort ska den innan den går i frö igen....
Efter en timme på huk blev lökbäddarna återbördade till tidigare utseende
och vi hade mängder av "spenat".
De allra minsta exemplaren sparar jag och låter dem växa sig lite större
för en ny skörd längre fram.
Härom dagen gjorde jag en pastasås på svinmålla, kajp, sparris och en liten bit rökt skinka.
Det blev väldigt gott och det är så skönt att bara kunna gå ut till landet och plocka åt sig
vad som behövs.
Svinmållans blad kan användas exakt på samma sätt som spenatens,
men innehåller dubbelt så mycket c-vitamin
Svinmållan har en lång historia som foderväxt till djur och som människoföda.
Kanske är det inte så allmänt här i våra trakter numera att ta vara på svinmållan,
men på andra ställen i världen, t.ex i Afrika och Asien är det vanligt.
I Indien är svinmållan populär att använda så gott som till alla typer av matlagning, även i bakning
Här i våra nordiska länder har man under krisår malat fröna och använt dem som mjöl.
De unga bladen och skotten kan man gott lägga med i en sallad på våren men
att ångkoka svinmållan eller stuva den som vilken annan spenaträtt som helst är kanske vanligare
Den innehåller oxalsyra så i alltför stora mängder ska man inte äta den rå.
Varje planta producerar tusentals svarta frön.
De är rika på protein, A-vitamin, kalcium och kalium.
Nu är målet att svinmållan inte ska gå i frö i år men som sagt så gråter jag inte om det
blir ett svinmållerikt år längre fram igen.
Svinmållans frön kan ligga latent i jorden i flera år och vips
så kommer den upp när läget är lägligt.
I år var det tydligen lägligt, både för den och för oss som inte har sått spenat.
Vi tycker att svinmållan är mildare i smaken än vad spenaten är och vi är på inget sätt ledsna
över den stora mängd "ogräs" som har tagit plats i våra lökbäddar.
Som vanligt kastar jag ingenting om jag kan låta bli.
När jag förväller svinmållan i kort spad så tar jag vara på vattnet
När allt har svalnat ger jag växterna en dos av det näringsrika vattnet.
Och givetvis, så frös jag ner ett antal platta paket med svinmålla/spenat.
Senare är det enkelt att ta fram ett paket nu och då och göra en god "spenatsås"
eller vad man känner för att göra.
Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska
Kommentarer
Men ofta har man hur mycket mat som helst runt omkring sig, hur gott och nyttigt som helst. Lycka till med inventeringen av skogstomten!
Så har jag också gjort många gånger, innan jag kom underfund med att jag slängde bort riktigt god mat! Lycka till!
Pröva svinmållan, den är lätt att ta och att tillreda.
Och i all synnerhet i bloggvärlden.
Hoppas du kan sitta utan att det gör ont Veiken!
Men Karin att du varit så sjuk. Och inget visste vi som läser hos dig.
Bra att du fått en hästkur som förhoppningsvis gör att det ger med sig.
Min pappa tror jag hade fått ett fästingbett som läkaren trodde egentligen var reumatism. Det har jag förstått i efterhand. Han hade inte behövt äta all giftig medicin som han tog. Tragiskt.
Alltid roligt att kunna ta tillvara på det som anses vara ogräs. Minns att vi plockade nässlor som växte vilt när jag var liten flicka och kokade soppa. Det var riktigt gott.
Skickar en krya-på-dig-kram!
Vi får hoppas på att den här kuren hjälper. Vi får se längre fram när nya tester tas.
På den tiden då din far blev behandlad för reumatism visste de inte så mycket om borrelia som de vet nu. Men jag kan tänka mig att han hade det verkligt plågsamt. Ibland har jag faktiskt svårt att röra mig överhuvudtaget, i all synnerhet på morgnarna. Jag måste "bända" upp kroppen, få igång den, fastän det gör väldigt ont. Men det blir bättre och bättre för varje dag som går. Det ser lovande ut.
Det finns mycket i naturen som man kan använda till mat, mycket som är både ätligt, nyttigt och gott.
Tack för kramen Anne-Marie! Kram till dig med!
Jag är nybliven ogräsentusiast, efter en kurs i skogsträdgårdsodling i Stjärnsund. (Kolla här: https://skogsträdgården.stjärnsund.nu/) Jag inser att nästan allt går att äta.
Tänk ändå vad det finns att ta vara på!
Ja, dessa förbannade fästingar. Jag har flera vänner här med borrelia, en del koniskt. Men också flera som blivit helt friska. Peters 15 årige systerson blev precis diagnostiserad med Rocky Mountain Spotty Fever, en form av TBE. Från en fästing han inte ens visste att han haft. jösses så sjuk han var, nu är han mkt bättre och går o skolan igen. Men helsike vilken elände det är.
Hoppas du känner dig bättre nu, Karin. Starkare. Fästningen är nog det djur jag är räddast för.
Styrka, Karin!!!
Det blir kroniskt om inte medicinen tar bort eländet. Det är något också jag får räkna med. TBE har jag haft så mot det är jag immun. Inte roligt alls, det var helvetet att ha det. Så skönt att systersonen är på benen och kan leva normalt igen.
Tack Annika! <3
Numera är det ett sällsynt ogräs här. Hade mycket hellre haft mållorna än kirskålen som vandrar in från ängen utanför sen kommunen la på jord. Om jag så lagade paj varje dag hela året så skulle inte kärsen ta slut.
Mållan är god, riktigt god. Imorgon blir det till att ta vara på ett gäng igen.