Plastad frotté

Vi slötittade på ett fredagsprogram i tv-n med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert
som handlade om möblering genom decennierna. Ungefär så.
Fredrik talade om plastad frotte´ och jag befann mig plötsligt ligga dubbelvikt
av ett nästan hysteriskt skrattanfall. Uffe tittade med förskräckt, förvånad
blick på mig.


Jag har säkert berättat det någon gång för flera år sedan
men tar en repris! 
Det var julen då jag fick en märklig julklapp av Kurre i grannhuset.
Vi gav alltid julklappar åt varandra, han och jag.

Jag kommer ihåg att jag satt med benen vikta under mig på golvet vid granen
när jag öppnade paketet . Jag var kanske åtta-nio år.
Mamma var lika förundrad som jag över innehållet, vi förstod inte riktigt vad det skulle vara till,
men så småningom efter en del uteslutningar visste vi vad det egentligen var.
Fortfarande lite förvånad över gåvan i laxrosa färg, gav jag den till mamma
som kom på att hon hade behov av den följande dag.
Men det var något som inte stämde.....


På jul annandagen kom min bästis Kurre på besök och vi donade som vanligt på med böcker, pussel,
spel och liknande som vi brukade göra när vi träffades under jullovet.
Efter några timmar steg Kurre upp för att gå hem och precis innan han öppnade ytterdörren
frågade han vad jag tyckte om hans julklapp. Mamma stod i dörröppningen bakom mig och
jag skulle just berätta att den hade kommit i användning redan,
när han sade att han hade köpt en likadan åt sin mamma
och att hon redan hade lagt den på toa-stolslocket!

På något sätt klarade jag mig ur knipan, det uppstod ett märkligt stillestånd,
jag kunde knappt andas och vågade knappt titta på mamma
som hade fått en alldeles speciell glimt i ögonen.
Kurre gick ut och hem, jag vände mig om och mamma och jag kastade oss storskrattande
i varandras armar.
Vi kunde inte sluta skratta......pappa skakade på huvudet åt oss men böjde sig åter över sitt korsord,
muttrande någonting om dårfinkar

-- Undra på att håret inte torkade, kväd mamma och så skrattade vi igen så vi kiknade och tårarna rann.
Hela juldagen hade mamma gått med toa-locksskyddet på huvudet över papiljotterna.

Det var just det som inte stämde.
Ett papiljottmössa var det definitivt inte, så plastad som den var.
Nej, vi berättade det aldrig för någon.
😂
Men vi lade julklappen på den plats den var ämnad för

Aldrig någonsin har jag sett en sådan, plastad frottéhuva efter detta.
Kanske det inte bara var hos oss den kom till fel användning?


 Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska


Kommentarer

Gunnel sa…
Hahaha! Tack för ett gott skratt! Det är inte så lätt med nymodigheter alltid. Ha en fin adventssöndag.
Nej, ibland är det inte alls lätt :) Men många goda skratt har
den nymodigheten givit oss genom åren. Tack detsamma Gunnel!
Fniss ja du vi har varit med om mycket i livet vi tänkte idag då jag städade att vi är ganska lyckligt lottade med vad det gäller tekniken också som fått vara med från början ,kramen Nette
Ja, det har hänt mycket på de dryga sextio som jag har varit med. Vi kände oss jättedumma förstås men så var det, då! <3
Jag har då aldrig sett röken av något sådant men det du berättar låter så kul att ingen kan motstå ett gott skratt. Ja så trevligt man kan få av missförstånd och att överdraget sen kom på sin rätta plats. Tur att det fick bli er lilla hemlighet om inte Kurre uppdagat detta på äldre dar via din blogg, ha,ha.
Det enda jag sett över något VC lock är en virkad grej som min svärmor hade en tid.
Det var nog första och sista gången som jag har sett ett sådant också. Försökte faktiskt hitta en bild på google men lyckades inte.
Det var ju brukligt ett tag att ha en virkad huva över toastolslocket och en liknande sak på golvet men aldrig någonsin en sådan som jag fick i julklapp det året.
Men lite kul är också kul!
Marina sa…
Haha - helt underbart! Här hamnade vi också framför just det programmet efter att jag hittat det på Svtplay och skrattade gott åt beskrivningen av hur man inte fick slänga tändsticksasken för "den skulle kläs med fjärilsmakaroner och guldsprejas".
Anki sa…
Haha - här fick jag veckans första skratt! Vilken grej - nej, en sån har nog inte jag heller sett :)
Önskar dig en ny fin vecka!
:). Det var riktigt roligt att bli påmind av hur det har varit inte alltför längesen. Tändsticksaskarna gav man sedan till höger och vänster som presenter, haha.
Min svärmor brukade säga att om man hade en maska som gått på strumpan, så var det bara att gå snabbt och se glad ut. Ungefär så var det nog med toastolslockets överdrag också. Det kom, det sågs och försvann. Och många skratt har det givit.
Detsamma Anki, en riktigt fin vecka!
Annika sa…
Haha, ja så kan det gå!
Komisk present till att börja med. Oväntad liksom. OCH rolig användning av din mamma.
Fattar att du fick ett skrattanfall så här många år senare.
Det är ju sånt som egentligen inte borde hända men det gjorde det likväl. Du kan tro att vi hade roligt åt minnet både mamma och jag så länge hon levde. Ja, presenten var ju särskild också :)
Jag såg också nästan hela programmet och skrattade...men jag kan förstå att du skrattade extra med sådan minnen. Vad skulle vi göra i livet utan förväxlingshumorn - vilken kul historia!
Ja, det är roligt att bli påmind på det sättet.
Tänk dig hur mamma såg ut med en laxrosa plastad frottépåse på huvudet. Ibland tog hon bort den och kollade rullarna men till slut satte hon inte på den längre. Håret torkade ju aldrig ;) Ett minne för livet.
olgakatt sa…
Ibland blir det bra missförstånd som ger roliga minnen för livet. Plastad frotté har vi haft god användning för under de perioder som en katt roat sig med att kissa på våra sängar. Mycket praktiskt, bara att slänga i maskinen direkt i 95 grader. Och sängkläderna räddade.
Marina sa…
Vem vet, kanske är läge för lite "retropresenter" till jul ;)
Se där! Vilken tur att ni fattade att frottén var ogenomtränglig! :)
Ja, mitt i allt så blomstrar businessen och modet heter plastad frotté. Vet man ju aldrig, allting går ju i cirklar :)
Det var ju en originell julklappsidé!!!!
Underbart att få skratta så. Och ljuvligt med minnen att vara glad åt länge, som man kanske glömmer och så plockar man fram dem på nytt och skrattar igen. Värt mycket.
Hoppas du får en fin Lucia!
Ja, det är det! :) Jag märker att jag suger i mig allt som man kan skratta åt spontant och länge. Världen behöver skratt!
Tack snälla du, jag hoppas detsamma! En riktigt fin Lucia!
Lena i Wales sa…
Ha, ha, du får mej verkligen att sitta här och skratta högt för mej sjäv! Kan se senoriot framför mej!
Ha en fortsatt fin kväll!
Härligt Lena! Du kan tänka dig synen av min mamma som gick omkring med en plastad laxrosa frottéhuva hela juldagen. :) Ett minne för livet. Jag är säker på att hon skrattar i sin himmel hon också.
Tack detsamma!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio