Här va dä gran! Här va dä gran..


Wilhelm, 6 år och jag har haft två härliga heldagar tillsammans medan dottern
har haft annat viktigt för sig.


     För ett antal år sedan såg jag krattan på en soptipp.
     Det gick inte att fara därifrån utan den,
     den talade till mig på det där sättet som bara en kratta kan göra.
     Vad jag skulle göra med den var en gåta, men nu är gåtan löst.

     Med lite knappar och lite annat krimskrams så blev den en gran. 
     Wilhelm har designat och fixat, jag har endast fått vara behjälplig när metalltrådarna
     var svåra att fästa ordentligt på baksidan, men inte mera än så.

     Den skapande konstnären måste ta sig en stunds ryggläge på soffan emellanåt
     för projektet var jobbigare än man kan tro,
     men till slut kunde vi hänga upp granen på ytterdörren.
     Wilhelm tyckte själv att det var den vildaste gran han har sett,
     men tyckte också att den var "ryyschligt" snygg.
     Vilket förstås hans mormor också tycker.
     Den snyggaste av alla snygga. Någonsin

   


                  När konstnären en gång var i gång så klippte han till en annan typ av gran.
                  På frihand förstås. Jag lade mig inte i skapandet men kunde inte vara tyst när
                  guldknappen blev föremål för uppklistring. " Den kan du ju inte använda, du
                  måste ju ha en flat knapp!" . - Den är ju flat, sá Wilhelm och lade den upp och ner.
                  Så där kom mina fördomar på skam.
                  Ett fritt sinne är vad man ska ha, då ordnar sig allt.


   Det blev flera granar, förstås ,men också en palm och ett par tomteträd.
   Jag antar att tomteträden är ihåliga för man ser bara tofsarna på deras luvor


   Det fanns några knappar kvar till små granar att hänga i julgranen när det väl är dags för att ta in
   den riktiga granen.




   Naturligtvis så hör det till att baka pepparkakor när vi är tillsammans den här tiden inför advent.
   Konstigt nog så blev det inte en enda gran-pepparkaka. Måttet var kanske rågat?
 
   Wilhelm är mitt i den där speciella processen som jag tror alla känner igen i sig själv
   Att tro på tomten eller att inte tro på tomten.
   För säkerhets skull fick jag i uppdrag att ta med mig små
   presenter, (han vet ju att jag har en låda med bra att ha-presenter)
   många tomma askar och papper att slå in paket i, den andra dagen.
   Han skulle hjälpa till....
   "Sen kan tomten få dela ut alla mina klappar åt dem jag tycker att ska få klappar"
   För säkerhets skull lade han en present åt sig själv också i en låda.
   Uffe och jag blir utan, för vi visste ju vad det var i paketen 😉 Logiskt!

   Vi packade, donade, klistrade och lade band på och skrev kort. (jag glömde ta bild, tyvärr)
   Hela spiselkransen var full av paket -"så att tomten skulle se dem när han kommer, om han gör det."

   De försvann, kan ni tänka! Vips, så där bara så var de borta!
   Wilhelm spände ögonen i mig och frågade om jag hade tagit bort dem.
   Jag hörde nog inte, tror jag,  för jag pratade om någonting helt annat .
   Tomten hade förstås varit där när vi inte hade haft ögonen med oss.
   Så är det ju.
   Men jag såg att det fanns en undrande rynka i pannan på Wilhelm

   Så oerhört mycket inspiration jag har fått av de här två dagarna.
   Det här lever jag länge på!
   Vi hann inte ens spela datorspel.
   Tänk vad lite knappar och en kratta kan göra!

   Copyright: Karin Eklund, Pettas ekologiska

  ps. rubriken anknyter förstås till visan om Knalle Juls gran  av Taube.

Kommentarer

Du får mig att minnas när jag var liten och brukade leka med de knappar som mamma hade en hel burk full av. Kan inte längre minnas tanken och känslan, men jag tyckte det var jättekul.
Vilket härligt sällskap, du och Wilhelm, för att låta kreativitet och sann glädje få flöda. Sådana stunder är guld.
Kram och önskan om en rikligt fin första advent.
Mia
Veiken sa…
Nu har du planterat Evert Taube i min skalle för några timmar. Underbara konstverk blev det. Krattan är ljuvlig

https://www.youtube.com/watch?v=lb6Swjh00Bc

Kram
Knappasken var min favorit när jag var liten ja det sitter väl i ännu några tusen knappar har jag nog i min affär men knappar har en tjusning ,trevlig helg ,nette
Så brukade jag också göra, leka med knapparna som mamma hade i ett skrin. Bra att ha till sysselsättning. Wilhelm tycker om små saker, att sortera dem och titta på dem och nu också använda sig av dem på olika sätt. Guldstunder är vad det är, ja.
En fin första advent önskar jag dig också Mia! <3
Faktum är att jag lyckades med att plantera den i min egen skalle också. Går här och sjunger den, nynnar den och tänker den :)
Konstverken blev underbara, personliga. <3
Knappar har en tjusning, jag håller med. De gamla knapparna speciellt mycket, de med lite patina. Nu lär väl min stora knappsamling bli litet mindre när Wilhelm har fått blodad tand. Så länge det varar.
Trevlig helg önskar jag dig också Nette! <3
Karin sa…
Se på vår fiiina gran
Den finaste granen i stan
Det finns ingen likadan
eller grannare gran i stan

Flaggor det ska vi ha
I finaste granen i stan
Flaggor måste det ju va
i den grannaste granen i stan

Flingor det ska vi ha
På finaste granen i stan
Flingor måste det ju va
på den grannaste granen i stan

Falukorv det ska vi ha
Falukorv ska det ju va
Falukorv det måste vi ha
i den grannaste granen i stan

...sjöng Brasse, Magnus och Eva i "Fem myror..." en gång på 70-talet. Och nu kan nu sjunga det om er fiiina gran!
Lisbet sa…
Tack för den healande kramen! Den hjälpte, bättre i dag. Och jag skrattar åt eländet. Jag är glad över att du täcks säga att du skrattar, vi är nog så lika. Jag kan skratta ihjäl mig ibland då jag läser vad du skriver i din blogg. Och tack för att du inte är finkänslig! Skratta så det hörs i hela öriket och ändå hit!!!
Jo, jag tror bestämt att vi har bävrar!

Ja, granen ser riktigt vild ut! På ett förtjusande sätt. Vilket tålamod och vilken påhittighet Wilhelms mormor har! Lyckliga han som får vara i en skapande omgivning, där även tomtar hinner hämta paket, utan att man ens hinner blinka!
Härligheter!
kram
Ja men visst, det sjöng de ju! Härliga Brasse, Magnus och Eva. Jag köpte tv bara för att barnen och jag skulle kunna titta på Fem myror.
Granen är Wilhelms och hänger på hans dörr men visst ska vi sjunga om falukorvs i granen också. :)
Så bra Lisbet! Jag får ge en healande kram till med en gång nu, så är du helt bra i morgon, ska du se!
Nej då, finkänslighet har jag inte råd med, livet är alltför kort till det.
Granen tog tid för Wilhelm att få ihop men vi hade ju tid och jag blev ju utsedd till första najare :) . Vi har nog lite tomtar på loftet Lisbet, både du och jag och alla de våra, annars skulle de ju inte klara av oss.
Healande kram, raka vägen till dig, NU!
Hej, vilken kreativ kille ditt barnbarn Wilhelm är, kanske lik sin mormor.
Så trevligt och kul ni har haft det, precis som det ska vara vid advent.
Jag har en stor låda med knappar och andra 'bra att ha prylar',
den behöll jag givetvis (arv) några tyckte jag skulle lämna till loppis.
Aldrig, någon gång kommer de till användning, det vet jag.
När jag nu ser vad ni kunde åstadkomma så får jag positiva tankar själv.
Önskar trevlig 1:a advent/ Eva
Marina sa…
Vilka underbara granar! Tänk vad kul det är när det finns "diverselådor". Sådana fanns alltid hemma hos oss när barnen var små, numer är det dåligt med den saken, men man vet ju aldrig, det kan ju komma en dag då det blir aktuellt att börja spara på allt möjligt användbart igen...
Hej Eva!
Wilhelm har ett öppet sinne, så som de flesta barn har och är nyfiken på att göra saker och mycket kreativ. Vi skapar så bra ihop, Wilhelm och jag :)
Jag har haft rätt mycket knappar tidigare som jag har delat med mig av åt andra, men jag har rätt mycket kvar. Tillsvidare, man vet ju inte med Wilhelm, mitt i allt vill han göra mera knapp-prydda saker. Jag tar faktiskt vara på alla knappar i kläder som inte kan ges vidare till någon. Kan inte låta bli, tänker som du, de kan vara bra att ha.
Lycka till med knappandet när du kommer igång med dem! :)
En fin första advent önskar jag dig också!
Karin
När barn får fritt spelrum i sitt skapande så händer det saker.
Granarna är charmiga och jag gissar att de kommer att pryda Wilhelms hem både här och där och inte enbart på ytterdörren. Vi hinner säkert med lite till innan julen är här. Diverselådor har jag gott om och det är en höjdare för Wilhelm att få vara här och titta i dem. Roligt är det också när allt får användning på något sätt.
Anonym sa…
Det blev en ryychligt snygg gran och så sant att ett fritt sinne är det som behövs för en konstnär. Känner så väl igen allt..särskilt att man lever på dessa underbara stunder länge och väl efter det att de små åkt hem!
Önskar dig en fin första advent!
Kram
:). Den blev snygg och väldigt unik!
Det är underbart uppfriskande att skapa tillsammans med små människor. Man lär sig själv någonting varje gång.
Tack detsamma Ghugge! <3
Här har vi full storm, med snö
Gunnel sa…
Det var den tjusigaste krattgran jag nånsin sett och de andra gick inte heller av för hackor. Wilhelm har en härlig fantasi och brås nog lite på mormor. Knappyssel gillar jag också. Tomteträden är helt underbara. Blyga tomtar, kanske? Ha en fin adventssöndag.
Vi har jätteroligt när vi kommer igång Wilhelm och jag. Hans fantasi och uppfinningsrikedom är stor. Jag tror också att det är blyga tomtar i tomteträdet. Augusta, katten tog hand om tofsen på det ena men det går säkert bra det också.
Tack detsamma, från ett mycket snöstormigt Åland, där vi nyss fick strömmen tillbaka efter några timmar.
englundskan sa…
Grått är mycket vackert, dvs de flesta grå är vacker, det finns ju så många.
Ja, till och med grått hår är vackert. Så säger jag till min egen spegelbild nu och då för att pigga upp mig ;)
Annika sa…
Så kul med krattan. Gillar det verkligen.
Jag vänder upp och ner på två spaljeer i min täppa och virar in dem med ljusslingor och vips är de julgranar. Lite kul!!
Mysig helg med Wilhelm, tror också att han brås på dig.
OCH snöstorm skriver du ovan...blir allt lite avis jag...
ha en bra måndag.
Haha, Annika, det ska vara du som är avundsjuk på snöstorm :) .
Fiffigt att vända spaljeerna upp och ner, ett riktigt bra tips. Kanske jag också gör det, mitt i allt. Tack för det!
Vi trivs väldigt bra med att skapa saker tillsammans, Wilhelm och jag. Hans storebror gjorde detsamma när han var lika liten som Wilhelm. Nu har han helt andra intressen. Han går igång om han får berätta om hur han fixar det ena och det andra med datorer.
Lev väl!

Populära inlägg i den här bloggen

Ett oförglömligt fyrverkeri får avsluta året

Veteranbil nr. nio och tio