Äventyret framtiden

påstod U. när jag gav honom en kram från Nann, min dotter, efter vårt sedvanligt långa samtal som vi har nu och då över Atlantens vågor. Det blir alltid långa samtal med få undantag mellan mig och mina barn. Munnarna går och öronen viftar.  Vi brukar slappa framför TV-n nu och då och då ser vi på Mysterierna i Brokenwood , där de pratar engelska/australienska, med portugisisk text, vilket jag gillar skarpt. Jag kan lyssna på engelska och läsa portugisiska, ibland lyssnar jag inte utan läser endast texten och har ett översättningsprogam till handa om jag behöver få veta vad ett ord betyder på portugisiska. Det avsnittet missade jag igår kväll. Vi pratade t.om. 17 minuter mera än vad Brokenwood varade ( 1 timme). Men det berättade jag inte för U.  En sån där Villhöver-bil måste förstås förevigas på vägen.  Das pessoas à natureza, A nossa entrega é total.=Från människor till natur, vårt engagemang är totalt.  Ungefär så.. Posten kör ut försändelser i en liten söt grön f...

alltså Segunda-feira här, måndag hos många andra, så städade jag det lilla förrådet som vi har i anknytning till sovrummet. Där finns också en antydan till ett fönster eller något som en gång har varit det innan någon har byggt till på ett eller annat sätt. Det är de sneda takens förråd. Grannen har sin innertrappa ovanför vårt tak i förrådet. Tidigare visste jag exakt vad klockan var när Z. for på jobb. Nu är det lugnt sen hon blev pensionär, så ingen går i trappan den tiden på morgonen längre. Betong leder ljud väldigt lätt. Oisolerat är det som i de flesta hus här i Funchal. Tidigare ägaren till vår lägenhet, tyckte att vi kunde ha ett badrum med badkar där i det lilla låga förrådet. En galen idé i vårt tycke, när det finns ett badrum vägg i vägg som fungerar hur bra som helst med duschkabin osv...Men ett litet sovrum för något barnbarn kunde det vara någon gång. Om fönstret skulle gå att öppna så får man utsikt rakt in i vår duschkabin. Nu finns det förstås ingen chans till det, de...

..känns det som när vi sitter här ute på terrassen och skriver mitten av november och trollsländorna flyger runt omkring oss. Titta! En trollslända igen ! sade jag åt U., som lugnt konstaterade att det är ju sensommar...Trollsländan flög mot fotbollsplan här i närheten. Haha, sensommar? Det är november! Men jag förstod vad han menade, på Åland hade vi de flesta besök av trollsländor under sensommaren och nu tycks det vara åländsk sensommar här på Madeira. Om ni nu får den ekvationen att gå ihop så är det roligt. Jag hann inte ta foto av trollsländorna igår men jag har många foton av de trollsländor som besökte oss då vi bodde på Åland.  Några ska jag visa er idag och givetvis så håller de nog måttet för en Färgsprakande november som Lillasyster är mamma till. Ett trevligt årligen återkommande tema i hennes regi.  Jag fick ofta besök i trädgårdslandet när jag höll på att skörda och jag lärde mig att ha kameran i närheten. Jag var aldrig ensam där, det var som om trädgårdslande...

   att städa ut de foton från kameran och mobilen som jag tog under veckan som gått,     den som försvann igår.     Jag vet, för många som läser min blogg så är det här veckans sista dag men inte för mig längre.     Det här är den första dagen på den nya veckan.     Några av bilderna är t.om. färgsprakande så LillaSysters tema får sitt bidrag, likaså Åkes med några bilder, för många men so what, det får bli så och Christians med några skyltar som grädden på moset.  Här ovan ser ni fruktskålen där anonan ståtar stor och fin. Den har vuxit här på Madeira. I skålen är den fortfarande stenhård, men plötsligt dagen efter var det dags att ta sig an härligheten.                        Det går inte att vänta när den plötsligt är precis så där som den ska vara...                       så på torsdag till lunch sk...

  ....trots att de senaste dagarna har bjudit på både regn och hård blåst. Men det hör till. Vad vore livet utan vatten? Jag tänker på Mångsas Gustaf på Seglinge,(i Ålands östra skärgård), död sedan länge, som alla skrattade åt då han alltid var så positiv när det regnade. Då skulle man ju klaga, men nej, inte Gustaf inte. Det är ett bra väder det här och nu kan det bara bli bättre var hans devis. I och för sig så har klimatet ändrat sedan dess, vädret har blivit märkbart "värre". Många i Portugal och även här på Madeira till en viss del, har fått känna av vad väder kan göra när det är som allra värst.  Jag gjorde som Anita i de fyra blomster haven tipsade om. Jag klippte ner Habanero-chilin och satte kvistarna i vatten. Jag hade muggarna ute men Claudia, stormkvinnan, tog tag i dem så de flög vida omkring, så jag samlade ihop dem och lade in dem...nu rodnar de så det sjunger om det. Små är de men starka i smaken så in i vassen..Tack Anita, för tipset! Jag är inte helt säker ...

Konstigt nog så vaknade jag med den här sången i huvudet i morse. Det finns en sång som J.L Runeberg har skrivit som börjar så.. Säg mig du lilla fågel  har sex verser men de tre första sjöng man alltid i skolan på våren då jag gick i  mellanstadiet för ett par hundra år sen. Det är i alla fall väldigt länge sedan.    Hjärnan är ett underligt ting, ja överraskande minst sagt. För jag gillade faktiskt inte sången särskilt bra, varför vet jag inte, men det finns något mollstämt över texten och även melodin störde mig lite då för länge sen. Fråga mig inte varför; en psykolog skulle säkert ha ett svar på det hela, en annan psykolog ett annat svar, men hur som helst så blev jag lite nedstämd av visan. Varför jag vaknade med den i morse är en gåta. Vet ni, nu går tankarna igen så där så jag knappt hinner med själv. Så där är det med jurister också. För länge sedan satt jag som ledamot i Lagutskottet i Ålands Lagting. Vi var tre s.k. vanliga dödliga och resten av utskottet...