Äventyret framtiden

    Det är söndag och jag ser mig bakom på veckan som gått...     Jag börjar med ett fotografi som Jon (sonen) sände mig igår. Att heta Fröjda är en fröjd om man har en liten matte (Freja) på 11 månader som tappar mat på golvet vid måltiderna. Bra är det för föräldrarna som samtidigt får det uppstädat. Allt tycks gå in i en jaktlabrador.  De tre barnbarnssystrarna fyller år inom en tre veckors period, så nu börjar kalasandet. Igår var det Nour som blev 11 år och snart är det Noemis 16 års dag. Freja tränar inför sin ettårsdag den 23 september med att äta jordgubbar, grädde, bullar och allt möjligt gott. Det som faller ner på golvet får Fröjda ta del av. Perfekt.   Att vi närmar oss hösten syns tydligt, det är inte lika ljust längre på morgnarna och på fartyget lyste lanternorna. Stämningsfullt... Den 22 september är sommaren slut här, då är det höst. Ordning och reda. Här har man koll. Hösten börjar den 22 september, vintern den 22 december, våren den ...

Podes you come baixa to us, to our porta?  En blandning av portugisiska och engelska går också bra. Kan du komma ner till oss och vår grind/port? Temos a gift for tu. Vi har en gåva till dig Mina två kompisar Lill-Ronaldo och Ranisha, stod på sin terrass och vinkade med båda armarna och ville att jag skulle komma ner till deras grind. Naturligtvis så kom jag ... Jag var glad för att de inte kom ut på gränden, det har hänt att de har sprungit rakt ut när de har sett mig, bara för att kramas och plötsligt så har en bil kommit i alltför hög fart. Jag har fått hjärtat i halsgropen och inte bara jag. Hemska öde om något skulle hända. Nu har vi fått ordning, så att säga. (Vi borde bygga en bro...) Jag är verkligen glad för den ordningen, för det finns ett par yngre barn till, på tre och fyra år som gärna tar efter. Spontana barn och bilar som kör för fort på vår lilla gränd hör inte ihop. Sen förstår jag inte att bilarna har så bråttom.  Gränden är kort, man kommer fort fram om man...

De här orden ramlade ner framför mina ögon i tisdags och jag vill dela dem med mig: Don Miguel Ruiz : “Ta inte någonting personligt. Ingenting av det som andra gör handlar om dig.” Ju snabbare du förstår att de flesta människor är känslomässigt sårade barn i sina vuxna kroppar, desto snabbare slutar du att ta allt personligt. Det de gör och säger är en spegling av deras egen verklighet. Att förstå det här gör att du utvecklar ditt eget liv. Observera, var tyst, lyssna och sedan gör du precis vad du själv vill, okej? Det man kritiserar hos andra säger mer om den som kritiserar än om personen som blir kritiserad. Och ofta, när du inser det, ser du sanningen. Den som pekar mest, är ofta den som har mest att dölja. Personen kan verka arg, den kan verka oförskämd, men inom den finns ett litet trasigt barn. Din inre frid kan inte rubbas, och du förblir lugn. Då blir du en spegel – en där andra bara kan se sin egen spegelbild. Och i den spegelbilden, om de är redo, kommer de att se sanninge...

När jag kom till Madeira för första gången, i mars år 2007, så fanns det reklamplakat med ordet fazer på lite här, lite där. Givetvis så reagerade jag på det som är uppväxt med Fazers bästa och Fazers choklad. Berömd och god choklad. Oj, finns det Fazer  här också?  Det är kanske lite långsökt att blanda in Fazers godsaker i det här inlägget men vaddå? Den här världen är så upp och ner som den bara kan vara så varför inte? Fazers produkter är goda...jag gör gärna reklam. Nu vet jag bättre vad som stod på reklamaffischerna, det handlade inte alls om choklad och goda karameller, mera troligt om politik, vallöften om vad som skulle göras, verkställas. Det portugisiska verbet fazer har många betydelser men alla betydelser har en handling i grunden. Att göra, tillverka, utföra, uträtta, verkställa osv osv.. Något av det första jag uträttade/ eu fiz, innan hantverkarna kom hit kl 08.00 senaste måndag, var att ta in nästan alla växter och placera dem där det fanns rum.  Vi bor...

Familjen Eklund bilsemestrar vidare, de tidigare avsnittet har jag länkat till  här den 17 juli-61 här den 18 juli-61  Birgit skriver 19 juli-61, Vehoniemi                                         7688 km  Hakon har stigit opp kl. 5 och fiskat utan resultat. ½ 8 smällde han här i dörrarna, så "kyllä minä yskän ymmärsin" ( jag förstod vinken ) och så steg jag också upp. Kaffepannan kom på i en hast o. kokade medan jag var ner till stranden o tvättade mig.  Så drack vi kaffe med smörgås o. dopp. Hakon fotade genast kl.5 i morse våran kåk o efter kaffet av matplatsen. Vi håller oss med 2 rum och kokvrå.  Hakon skriver dagbok på trappan till kåken Nu skall Hakon raka sej och klä om sej för han skall vara fin då vi kör in till Tammerfors, kvinnfolksstaden.  Uffe har simmat här igen, så tänderna skallrade i munnen på honom.  Start från Vehoniemi kl. ½ 10...

så har söndagen som är veckans första dag här i Portugal, blivit min återblicksdag... Jag ser mig bakom och rätt så nära bakom. Ungefär de sista tio dagarna. Samtidigt sopar jag rent i arkivet. Som alltid.  Vi har en återvinningsstation en liten bit ifrån oss. Här finns det stationer att tillgå med jämna mellanrum men många av stationerna är för de närmast boende. Vi har ett par som vi går till en gång i veckan, ibland varannan. Vi sorterar förstås.. Senaste torsdag så blev jag snudd på en fallen kvinna. 😉Pladasket låg nära till hands. I vanliga fall hade jag tagit skatten med mig hem men den här gamla ljuvligheten, lite trasig men med potential att kunna användas till både dittan och dattan, fick stanna kvar. Den hade och hade haft besök av termiter. En lättad suck undslappp mannen i familjen. " Om du ska ha den får du inte ta in den i lägenheten"  Men även jag kan tänka (ibland🙃). Okej, jag har gift för termiter, men nej. Jag hade en liten snabb dröm som gick i kras på di...