Fazers blandade
När jag kom till Madeira för första gången, i mars år 2007, så fanns det reklamplakat med ordet fazer på lite här, lite där. Givetvis så reagerade jag på det som är uppväxt med Fazers bästa och Fazers choklad. Berömd och god choklad. Oj, finns det Fazer här också?
Det är kanske lite långsökt att blanda in Fazers godsaker i det här inlägget men vaddå? Den här världen är så upp och ner som den bara kan vara så varför inte? Fazers produkter är goda...jag gör gärna reklam.
Nu vet jag bättre vad som stod på reklamaffischerna, det handlade inte alls om choklad och goda karameller, mera troligt om politik, vallöften om vad som skulle göras, verkställas.
Det portugisiska verbet fazer har många betydelser men alla betydelser har en handling i grunden. Att göra, tillverka, utföra, uträtta, verkställa osv osv..
Något av det första jag uträttade/ eu fiz, innan hantverkarna kom hit kl 08.00 senaste måndag, var att ta in nästan alla växter och placera dem där det fanns rum.
Vi bor nästan i ett växthus själva nu...
På utsidan blev det dammigt bara värre...
Nu vet vi vad som felades...det som det redan fanns en misstanke om.
Solens hetta , när den är som allra hetast
och obrända terrakottaklinkers
gillar inte varandra så bra visar det sig när temperaturen växlar.
Klinkersen går i spagat på något sätt. Fogarna krackelerar och skulle ha fortsatt
att göra det ännu mera om vi inte hade fått hjälp så snabbt.
Terrassgolvet är så hett vissa timmar på dagen att vi inte kan gå barfota på det alls.
Vi beslöt på direkten att byta ut golvet helt och hållet till andra klinkers när vi fick
en säker diagnos till de skador som hade uppstått. Nu vet vi vem/vad som är "skurken"
 |
| -21 |
 |
| -21 |
 |
| -21 |
Arbetet som gjordes på våren -21 var välgjort, men som sagt materialet i plattorna och solen
gifter sig inte riktigt bra hos oss och hos andra med förstod vi på Mestre Francisco.
Nu blir det keramiska klinkers för vår del istället.
Dyrare, men mera hållbara och de får inte för sig att ställa sig i spagat och spräcka fogar..
Många klinkers gick förstås sönder och de som är hela , om jag förstod det rätt,
kommer också att gå sönder och blir säkert utfyllnad i någon grop någonstans.
Bra så!
Själva terrassgolvet är intakt och helt med tre lager vattensäker isoleringsmatta. Tack och lov!
Det är det allra viktigaste.
Nu vet vi orsaken. Så här såg terrassen ut efter borttagningen av klinkersen.
En slags deja´vu uppstod. Det är inte längesen vi bytte klinkers och nu är vi på gång igen. Klokare.
Jag servade honom med kalla drycker, nötter, plommonkaka och kaffe.
Han såg nöjd ut och jobbade ännu bättre. Bränsle behöver alla ...
På kvällen dök arbetsfolket upp igen med den nya klinkersen och med chefen.
Då kom de från ett annat ställe som de hade gjort klart och avslutat.
De har många jobb på gång samtidigt, logistiken ska fungera..
De var trötta, törstiga och hungriga, lite galna, snurriga,det syntes så jag plockade fram
lite smått och gott innan planeringen inför nästa dag.
Så kul vi fick det på terrassen, många glada skratt och trevliga samtal om livet i allmänhet.
Jag älskar det där spontana. Då blir det oftast som allra bäst.
Jadå, vi hankar oss fram på portugisiska och engelska.
Francisco, chefen kan lite engelska och när den tryter så tar vi till portugisiskan...
Haha...säger jag som om det var den enklaste sak i världen.
Men faktum är att jag börjar förstå mitt nya hemspråk ganska bra bara de pratar låååååångsamt,
och tyyydligt...fast det gör de nästan aldrig. Men vi kommer rätt så långt med kroppsspråket och
gott humör . Jag har väl aldrig trott att jag skulle prata om lutande vinklar på portugisiska.
Livet är kul och spännande, alltid lär jag mig något nytt.
Man vet ju aldrig när man behöver kunna säga Ângulo de inclinação
Det var nästan synd att de åkte iväg men klockan var redan 20.00.
De var trötta...en lång arbetsdag var till ända.
Igår kl. 12.00 såg det ut så här...jadå, de hann med mycket mera än så innan arbetsdagen var till ände, men det kommer flera bilder en annan dag. Sen blev vi satta i husarrest. Vi kan inte gå ut förrän idag när arbetsfolket kommer hit igen. Vi är så att säga inklinkade. Allt ska torka . Självklart så kan jag ta mig ut via fönstret...och en liten stege, men så viktigt är det inte. Vi har det bra här på insidan. Vi väntar på hantverkarna och grönt ljus från dem!
Gatlampan lyser igen, halleluja!
Ha det gott alla!
Karin Eklund, Funchal, Madeira
Kommentarer