Äventyret framtiden

      Det ligger ett tivoli i hamnen, sade U åt mig här om kvällen...       "Tivolit"  heter Disney Treasure och är ett kryssningsfartyg. Det har dragit iväg mot Bahamas Följande morgon tvättade en av grannarna en matta. De har rena mattor i huset nedanför oss. De tvättar mattor titt som tätt.  Snart ska jag lägga mattor på våra golv också när det blir kallare väder som betyder kallare golv. I badrummet har vi det allra kallaste golvet. Nya tjocka mattor är inköpta samt en lång matta till korridoren. Fårskinnstossorna åker på fötterna. Det finns ingen centralvärme i det här huset, kanske inte i något hus alls här i Funchal? Jag har ingen aning om hur det är med de nyare modernare husen. Jag vet bara vad som gäller i vår lägenhet i det huset vi bor i. Vad som gäller i det här huset. Det är på det sättet vi känner av vintern. Vi tar varmt på fötterna, lägger mattor på golvet, drar tjocka täcken på oss till natten etc. Jag ligger under två täcken, U. under ett. På dagarna går U.

"Men oj, kommer de redan?" ropade jag senaste tisdag och fick bråttom, bråttom och sprang ner för trappan och drog ut soptunnan till utsidan av grinden. Det handlar om sophämtningen. Normalt brukar de vara på plats ungefär klockan sju-nio på kvällarna men i tisdags var de här redan kl.15.30. Egentligen helt i tid för efter kl.15 kan de komma när som helst. Men det har inte hänt mera än en enda gång på de tre år vi har bott här.   Vanligtvis så brukar jag inte ha mycket i tunnan men den här gången var den helt proppad och med sådant som börjar lukta illa om tunnan blir stående. Jag fryser ner animaliskt avfall innan jag lägger det i tunnan den dag det är dags för tömning men nu höll jag nästan på att missa sopbilen. Jag gjorde det inte, tack och lov. För säkerhets skull stod jag där ute och väntade in männen som sköter om renhållningen åt oss alla, så att jag verkligen skulle bli av med innehållet i tunnan. Det var ledig helgdag fredagen innan, då de inte kom och tömde tunnorn

Jag tar ett grepp om de äldre vykorten/ fotografierna som jag ännu har kvar i mitt arkiv. Jag samlade på mig då jag renskrev Jennys brev från år 1907 till vilka jag gav mina egna tankar Jag visste inte vad som stod i ursprungsbrevet i detalj, jag hade enbart skummat igenom det och då blev det några foton sparade utifall att de skulle komma till användning  Så här såg det ut för drygt hundra år sedan i Funchal, med segelfartyg liggandes på redden...       Tåget  är på väg och någon har varit nere i stan och sålt varor, här på väg hemåt /uppåt igen     förhoppningsvis med en tom korg och med fickorna fyllda med slantar. Ett vykort med flera foton av tåget som gick mellan Monte, Terreiro da Luta och Combal nere i Funchal Åter ett foto från den tid då tåget tuffade på. Det här kunde de (politikerna)  väl ta upp igen istället för att förstöra miljön runt Nunnornas dal, där det läggs linbana etc...Ibland förstår jag mig inte alls på människor, inte alls. Men mera om det en annan dag.      Ha

från grannen RIM på andra sidan gränden blir det idag. Jag får frågor om varför jag inte visar någonting från RIM längre. Själv tycker jag att jag smyger in någon bild nu och då men ... Så idag visar jag smått och gott, fångat lite nu och då, egentligen väldigt sällan för att vara jag, men sånt händer     Om inte precis dagligen så, men väldigt ofta diskuteras och ventileras det i det vitahjälmlaget. Kanske om just ventilationen? Vad vet jag. Jag har inte ett dugg med det att göra men framåt går det på bygget även om många i Norden kan tycka att det går långsamt, där man slår upp konstruktioner på några veckor. Jag tänker inte alls så längre efter att ha varit med om bygget från första "spadtag" tills nu. Jag är imponerad över hantverket som utförs. Dessutom tycker jag att väldigt mycket av det som görs är vackert. Jag kan se skönheten i det mesta vilket jag är väldigt glad för att jag kan...                     Antingen är det växtlighet som förflyttas bort eller också dit.

Min blåa måndag har inget som helst med blåmåndagen att göra, den som infaller i fastlagstider.  Min måndag idag är full av blåa ting, djur och växter av olika slag som jag vill dela med mig av. Så enkelt är det.  Samtidigt låter jag måndagen också bli en del av LillaSysters  Färgsprakande november, för blått kan ju verkligen spraka det också eller hur?         Afrikas blåa lilja. Wilhelm, mitt ena barnbarn var begeistrad och undrade om liljan duger att äta.         Jag avrådde honom på det bestämdaste💙          Han är sjöscout och har lärt sig att mycket går att äta i naturen och intresset          för växter och djur är större än någonsin.  Nästa gång de kommer hit så måste det bli tid för både padel och annat bollspel, kanske tennis också  funderades det vilt om. Då utan mig förstås, sade jag vänligt men bestämt. Jag kan titta på.   Haha..de där båda ögonparen som tittade på mig var av en helt annan åsikt såg jag.   Jag fattar inte att de vill dra mig med på alla galenskaper. Bä

Bloggvännen BP: s skyltsöndagstema närmar sig snart sitt slut. Fem söndagar till och så blir det lapp på luckan har jag förstått. Jag hänger med hela vägen ut. Givetvis Jag stal ett litet skott. Så snart har jag också en  "Fair Ellen". Förhoppningsvis. Kronbladen är så vackert "målade" av naturens hand. Makalöst vackra, som med små blommor på kronbladen. Ni vet väl det, att enligt skrönan så ska man stjäla blomskott, för att växten ska blomma och växa till sig bra😉?    Tre kaffebönor smög sig obemärkt ner i min ficka, de tog liksom sats och hoppade in i den.    Få se hur det går om det blir kaffe på terrassen med tiden😉        Ibland kan jag se på tv när jag ror vår roddbåt och tittar ut genom fönstret.     Med kamerans hjälp då förstås                         En nymålad dörr i gamla stan. Lite Karon i dödsriket ligger över det hela i mitt tycke, men solen finns där. Ibland skulle det vara roligt om det fanns en skylt där konstnären berättade mera om sitt verk. M