Lite pladder över soptunnan

"Men oj, kommer de redan?" ropade jag senaste tisdag och fick bråttom, bråttom och sprang ner för trappan och drog ut soptunnan till utsidan av grinden. Det handlar om sophämtningen. Normalt brukar de vara på plats ungefär klockan sju-nio på kvällarna men i tisdags var de här redan kl.15.30. Egentligen helt i tid för efter kl.15 kan de komma när som helst. Men det har inte hänt mera än en enda gång på de tre år vi har bott här.  

Vanligtvis så brukar jag inte ha mycket i tunnan men den här gången var den helt proppad och med sådant som börjar lukta illa om tunnan blir stående. Jag fryser ner animaliskt avfall innan jag lägger det i tunnan den dag det är dags för tömning men nu höll jag nästan på att missa sopbilen. Jag gjorde det inte, tack och lov. För säkerhets skull stod jag där ute och väntade in männen som sköter om renhållningen åt oss alla, så att jag verkligen skulle bli av med innehållet i tunnan. Det var ledig helgdag fredagen innan, då de inte kom och tömde tunnorna, så en veckas sopor fanns i vår tunna. 

Sen fick jag ett riktigt trevligt samtal med en av männen som tömmer tunnorna. Stor som ett berg var han. Jag kände mig som en pytteliten myra i jämförelse. I och med att jag ser ut som jag gör, ljus i hyn,  har ljust/vitt  hår och blågröna ögon, så började han prata engelska med mig och berättade att han hade varit nästan överallt i Europa, samt i Venezuela, i Florida osv ..Han hade kört långtradare och varit överallt och ingenstans. Han visade hur han brukade ratta sig fram genom länderna. 😊 Av rörelserna han visade så var ratten jättestor. Han pratade hela tiden engelska och jag svarade honom envist på mitt nya hemspråk. Vi förstod varandra bra..haha..och en av grannarna som var ute och rastade sin hund skrattade högt och glatt åt oss båda. 

Aha, har du varit i Finland också? Nej, det hade han inte varit men det är ett trevligt land, det visste han men att ha Putin till granne gillade han inte...sen ondgjorde vi oss över den galningen och drog in den ev. blivande president-galningen  i USA samtidigt. Vi skrädde varken orden eller våra kroppsspråk. Tala om sopor. Vi gick igång minst sagt men skrattade gott .. hade högt till tak..

Harris är ju mycket snyggare fick jag veta och jag kunde bara hålla med om det förutom att hon är en mycket klok kvinna. Synd att presidentvalet inte är en skönhetstävling egentligen. Då kunde det ha gått mycket bättre än vad det gjorde den här gången. Men klokheten har inte segrat denna gång. 

Nu är det bara att konstatera ( jag skriver det här dan efter diskussionen över vår lilla soptunna) att USA har valt en diktator till president. Nu ska alla i USA slippa betala skatt, alla invandrare ska sändas  ut ur landet, alla som har varit emot honom/Trump ska fängslas, på 24 timmar ska han fixa att det blir slut på kriget Ukraina/Ryssland och så var det ca 30 liknande löften till som han har givit innan valet. Jag tar mig för pannan...

När det är som mörkast brukar det ljusna, säger jag hoppfullt, som den optimist jag är. På något sätt så känner jag att det inte kan bli värre än så här, inte mycket i alla fall. Arma alla vi som ville annorlunda än vad det blev. Att vi skulle få en ny typ till av Hitler i vår värld är svårt att förstå. En som har många anhängare dessutom. Men ibland måste det till en djup grop innan man når botten. Nu kan inte botten vara alltför långt borta. Efter det måste man börja klättra igen...om man inte vill ligga där nere på botten då förstås. Jag klättrar...Jag vill ljus, inte mörker

Regnbåge över en del av Funchal

Madeira is the best, sade renhållningsmannen. Sim, Madeira é melhor, sade jag. Vi slog oss för bröstet..kaxade upp oss. 

Sen tutade sopbilen på honom. Han hade visst fastnat 😉

Han tog min tunga tunna, höjde den över sitt huvud som om den var av luft och lät den stora säcken dimpa ner i sopbilen. Så där bara..ploff!

Man blir stark av att hantera sopor.

Jag har säkert sagt det förut men jag gillar renhållningskillarna mycket, de är alltid glada och livade. Ibland har jag t.om fått en kram. Det händer att jag delar ut någon kall öl åt dem när sommaren är som hetast och lite choklad nån annan gång. De är välförtjänta av det och jag är inte ensam om att bry mig om dem. Långt ifrån. De är mångas favoriter.

Om världen styrdes av män och kvinnor av den här digniteten skulle den helt säkert se mycket bättre ut.

Alla foton tillägnar jag LillaSysters Sprakande november.  

                                             Karin Eklund, Funchal, Madeira