Äventyret framtiden

Jag inbillar mig att min kropp blir glad av alla färger jag äter till frukost. Kanske också av näringsinnehållet som så också?😉 ½ mandarin, 3 äppelklyftor, en avocado, fyra små skivor papaya och en gravad laxsmörgås.. Lite bröd, mycket lax ( jag gravar laxen själv) ...sen stod jag mig bra ända tills jag kom hem vid 17-tiden, innan jag lagade middag igår. Jag var fullständigt utslagen efter tentan.  Den var den svåraste av alla tentor jag har tagit under året sedan jag började läsa portugisiska. Sex olika grammatikaliska grupper med ungefär tio till tjugo frågor per grupp, beroende på vad gruppen handlade om fick vi och den sjunde gruppen var att skriva en uppsats på minst 150 ord. I den skulle man, givetvis på portugisiska, berätta för folk som vill komma hit till julen och fira den här vad man kan rekommendera dem att titta på, att besöka etc..Vi får inte använda blyerts och gummi, bara kulspets, så det gäller att tänka till innan man skriver ner något.  Passionen blommar... I morgon

blir det idag Mest foton, mindre text.  Jag textar verbos och conjugacões, på ett annat ställe idag 😊 Vår papaya, som egentligen är en mamaya "väntade" många barn, sen blåste krukan omkull och nu är det inte lika många barn kvar men likväl så blir vi inte utan. Jag brukar ha trädet fastbundet i räcket men så ändrade jag ställe åt papayan och dumt nog så band jag inte fast växten. Jag trodde att det skulle stå stadigt men så vände vinden och kom från andra hållet runt knuten. Pang...där låg papayan, men som sagt, vi blir inte utan..några småttingar finns kvar En vacker regnbåge visade sig här för någon dag sedan. Skatten tycks ligga längre ner i hamnen mot Ronaldos museum till.. Ett så vackert fenomen det är    Det händer nu och då att man kan få sällskap av en forsärla..    när man är ute och vandrar     Eller så kan man få träffa en get..vilket händer nu och då Och jag är i väntans tider...Ta det lugnt, jag heter Karin och inte Sara ( hon var väl 96 år när hon fick ett barn

Idag blir det så här...Jag ägnar mig åt, ja, ni har nog ledsnat att höra det så jag säger det inte men imorgon är det hur som helst tenta.  En liten trevlig lördagsepisod måste jag ändå berätta om.  U. och jag var ute på restaurang i lördags och det blev lite omplaceringar av praktiska skäl och hur det nu gick till så fick vi trevligt sällskap i ett ungerskt par som bor här året om och ett par där mannen är från Frankrike och kvinnan är från Schweiz, också boende här året om.  Vi hade mycket trevligt tillsammans och hittade varandra så där som det händer ibland. Det blev väldigt uppsluppet och glatt. När de fick veta att vi var från Finland så frågade mannen bredvid mig om jag kände till Åland, haha..Plötsligt så får jag sällskap av någon som har varit på Åland och kände till både historia och autonomi. Det är inte vanligt precis...folk vet inte ens vad Åland är än mindre var det ligger men den här mannen var bevandrad i det åländska folket historia. Fantastiskt.  Vi pratade om det ena

 Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag är med idag igen...     I innertaket på det Naturhistoriska muséet i Funchal, så kan man se det här vapnet.    Det är Conde de Carvalhals släktvapen. Jag har letat mig fram till det via Google.     Muséet är inrymt i det tidigare Palácio de São Pedro i Funchal och därför finns     det mycket kvar i byggnaden som påminner om gamla tider. Visst är det ju väldigt vackert...även om det från mitt håll blev lite upp och ner. Men när blir det nu inte det när jag gäller mig? 🙄     Så vidare ...en vulkanisk sten     Vi bor  på en vulkanö      Den här vulkanbomben har man hittat i       Pico da Cruz -São Martinho      När en sådan bomb kommer flygandes      så ska man se till att vara på betryggande      avstånd. Konglomerat (en anhopning)  av marina snäckor på en upphöjd strand från tidig kvartärtid ca 2,6 miljoner år sedan, lite längre än i förrgår alltså.     En torkad gren av konvaljträd          Här har jag skrivit om Konvaljträd ...om du v

Lokförare Åke, kom via mig här i Funchal, idag igen, så jag kunde hoppa på tåget och skriva om höstens nyanser Även här på Madeira känner man av hösten men på ett annat sätt än i Norden och på Åland, där den är mera påtaglig i skillnaden mellan sommar och höst,  ja årstiderna är mera tydliga där än vad de är här av helt naturliga skäl         Så där ja, där åker jag iväg ! Tuff, tuff...ett av de gamla fotografierna som finns på muséet i Monte      ser ju rätt inbjudande ut eller hur, även om det är i svart och i vitt.      Jag vet inte vilken årstid det är på fotografiet, men låt oss säga att det är höst.      *********************** Höstens nyanser. Jag smakar på orden i rubriken och tänker att jag befinner mig i höstens tid på olika sätt själv, i mognadens tid, i erfarenhetens tid och jag tycker att det är en väldigt skön tid att leva i. Spontant gick mina tankar till Höstvisa och Tove Jansson, ni vet Mumins upphov och författarinna. Tove har fått stå för orden tidigare i mina inlä

  De här stengångarna ser man lite varstans i stan och på andra ställen på Madeira också förstås. Det är så genialt egentligen. Det är ett plock, plock, plock, men ni skulle se hur snabbt de skickliga stenläggarna reparerar gångar, vägar. På ett huj. Bort med stenarna, gräva där det behövs, reparera och så tillbaka med allting igen och det märks inte ens att något har hänt eller något har gjorts. Smart tycker jag och väldigt vackert. Stenarna kallas till madeirastenar, lite kul i sig för madeira betyder trä... Jag blir så glad när jag ser att det finns yngre förmågor med bland de äldre som håller stans stenläggningar i skick. Hantverket lever.     Ett tak tog jag med mig hem häromdagen då jag gick förbi...      Stuckatur...så heter det väl?  I taket på Museu Natural e História kan man se flera sådana skönheter.       Den här hade bästa belysningen för fotografering utan blixt.  Museét är inrymt i ett före detta palats. Palácio de São Pedro, vilket man lätt kan se på alla fina detaljer