Äventyret framtiden

Ibland uppstår oväntade stunder, då man får vänta på besked, stunder som jag upplever att är som att hamna mellan två stolar. Ungefär. Så blev det senaste tisdag...M. vår lärare i portugisiska meddelade att hon var hos sin läkare och väntade på att bli insläppt och tiden bara rann iväg och förbi den redan bokade tiden. Hon visste inte om hon skulle hinna till lektionerna i tid. Så det blev en liten väntan då jag inte kunde påbörja något vettigt alls och då jag tog till en liten snabbstädning av bildarkivet istället. Jag bespetsade mig på den första bilden som kom upp och det blev en soffa...     En betongsoffa i Santa Cruz de Tenerife...Den fick slå an melodin denna oväntade "lediga" stund.     Alla foton "måste" innehålla en soffa eller bänk i och med första bildens motiv.     Jag leker på mitt sätt...  😊 Förnöjer mig själv och får samtidigt "resa" lite, när jag städar i arkivet.     På Teneriffa någonstans, en betongbänk...    Sen tog bänkar och soffor

trodde jag snudd på att jag hade fått när jag vek in i den affär som jag brukar besöka någon gång nu och då när jag är på väg till språkkursen.  Den här gången hade jag ett speciellt ärende. Jag ville köpa något smått och trevligt åt en vän som har det jobbigt just nu. Ge en liten tröst, ett litet stöd på något sätt med någonting. Vad detta någonting skulle vara var jag inte på det klara med alls men ibland sätter det sig där det ska sitta just i den här affären.  Det var som sjutton! sade jag högt för mig själv och det var verkligen den sjuttonde, den dagen.  Alltför tidigt kändes det som. De flesta av alla tidigare saker var bortplockade och tomtarna och julen hade börjat att ta plats, tydligt i väntan på att flera julvarelser var på väg.. Fotona är inte av bästa kvalitet. Ibland lyckas det inte med telefonen...jag är van med den "riktiga" kameran eller kanske jag bara blev så tagen av tomteparaden att jag blev lite ostadig på hand? Lite småchockad var jag nog...men ändå in

Innan jag renskrev Jennys brev  från år 1907, så samlade jag på mig en del gamla fotografier från Madeira utifall att de skulle passa in i texten. Jag hade bara skummat igenom texten innan jag började renskriva och kommentera, så jag visste inte vad som skulle behövas.  De foton jag inte behövde så visar jag nu istället. Gamla fotografier är så vackra i mina ögon... En skärslipare kommer gåendes    Kärran med trähjul på madeirastenarna måste ha haft sitt särskilda småklapprande ljud och berättat    för andra vad som var på gång. Vad som finns på kärran vet jag inte...     Kvinnor med barn som broderar...en av dem sitter i en korgstol, gjord här på ön. Om jag inte      ser helt fel så är en pojke med på fotot.      Han tycks ha en speciell läderhandske på sig för grövre sömnad, kanske segelsömnad?   Vågar jag spekulera? Här bär man turister i land, turister som inte ville bli våta om fötterna. Men givetvis så kan det vara något helt annat på gång.      Jag vet inte vad leken heter men

 Idag kl. 11.30 svensk tid föddes lilla Freja, det yngsta barnbarnet.  Jag har hört henne skrika, röst har hon så det förslår,  jag har sett bild på henne och på två  lyckliga föräldrar som finns runt henne i hemmet.   Förlossningen var snabb och allt gick väldigt bra.   Behöver jag säga att det är en väldigt Glad Måndag  för allas vår del idag?   Behöver jag säga att jag gråter lyckotårar?   Det blir ingen bild av tösen, föräldrarna vill ha det så...  Vi har fått en liten ros till i familjen, en till i buketten barnbarn. 💗                                             En nybliven farmor Karin Eklund, Funchal, Madeira

    Jag tror att det var i torsdags om kväll som vi satt ute på terrassen tills mörkret föll.     Vi kan sitta helt tysta tillsammans och bara se oss omkring,      gå in i oss själva när vi inte har något särskilt att diskutera.     Vara tillsammans men ändå vara var för sig      Det kändes att hösten var på väg     En liten nordanvind sökte sig in mellan husen, bara som en  knappt märkbar känning     men när temperaturen är runt tjugofem grader och man ändå huttrar till...      Då är det höst här..      Nu har vi bott här i tre års tid och vi börjar lära oss mera om väderleken och hur den påverkar    oss och hur den är årstidsmässigt. Det handlar om nyanser..    Jag personligen förstår lokalbefolkningen mycket bättre nu med tanke på att de klär på sig mycket     mera än vad vi ursprungliga nordbor gör.     Många använder redan, åtminstone på morgnarna, det vi snudd på skulle kalla vinterkläder. På morgnarna och kvällarna ute på terrassen drar jag själv en sjal runt mig, en sjal som är

Bloggvännen BP är förvaltare av Skyltsöndagen.  Jag hänger med idag igen och stannar kvar hemma i köket med smaksättningar och annat smått och gott att visa. Det roliga är att jag har fått två frågor via e:post och en muntlig förfrågan på stan här i Funchal, "när tänker du visa nästa kryddlåda.?" Aldrig trodde jag att det fanns ett sådant intresse för de kryddor jag använder men naturligtvis så tänkte jag "dyka ner" i nästa låda den här söndagen.  Nu blev det inte så, för jag fick syn på några småsmåsmå myror i ett annat skåp i köket och då lämnade jag allt jag hade för händer och så åkte allting ut ur skåpet, innan rengöring och sanering av myror. Det går inte att vänta, det måste ske med en gång om man själv ska vara herre på täppan. Jag brukar säga att myror är nyttodjur, vilket de är men också i den bemärkelsen att jag städar skåp och andra utrymmen oftare än annars just nu samtididigt som jag gör en Skyltsöndagsinsats för egen del. Ett par flugor i en och samma

Lokförare Åke har tuffat ut från stationen och vi som kan och vill hoppar ombord. Någonting ljudlöst ska vi ha med oss just idag. Men lilla gullefjun, viskade jag, och smög mig så ljudlöst jag kunde till matstället för fåglarna när vi bodde i Geta på Åland. En liten fågelunge hade somnat rakt av på marken precis så där som kattungar brukar göra.Plötsligt så måste den sova, inget kunde stoppa sömnen.  Där stod jag en liten bit ifrån och lutade  mig mot den gamla grindstolpen vaktande den lilla för alla faror som fanns runt omkring den. Ett så lätt byte för någon annan. Den sov länge. Allt annat som tidigare hade varit viktigt att få gjort fick vänta. Degarna i bageriet fick vänta, bokföringen likaså. Nu var jag plötsligt liv-vakt och det är viktigt om något är viktigt.  Ljudlöst smög jag mig därifrån igen när jag såg att den flög upp på fågelbordet till de andra småfåglarna.     Ljudlöst sökte sig morgondimman in över åkern nedanför oss ...     Magi. Jag förväntade mig att få se älvor