Äventyret framtiden

 Idag kl. 11.30 svensk tid föddes lilla Freja, det yngsta barnbarnet.  Jag har hört henne skrika, röst har hon så det förslår,  jag har sett bild på henne och på två  lyckliga föräldrar som finns runt henne i hemmet.   Förlossningen var snabb och allt gick väldigt bra.   Behöver jag säga att det är en väldigt Glad Måndag  för allas vår del idag?   Behöver jag säga att jag gråter lyckotårar?   Det blir ingen bild av tösen, föräldrarna vill ha det så...  Vi har fått en liten ros till i familjen, en till i buketten barnbarn. 💗                                             En nybliven farmor Karin Eklund, Funchal, Madeira

    Jag tror att det var i torsdags om kväll som vi satt ute på terrassen tills mörkret föll.     Vi kan sitta helt tysta tillsammans och bara se oss omkring,      gå in i oss själva när vi inte har något särskilt att diskutera.     Vara tillsammans men ändå vara var för sig      Det kändes att hösten var på väg     En liten nordanvind sökte sig in mellan husen, bara som en  knappt märkbar känning     men när temperaturen är runt tjugofem grader och man ändå huttrar till...      Då är det höst här..      Nu har vi bott här i tre års tid och vi börjar lära oss mera om väderleken och hur den påverkar    oss och hur den är årstidsmässigt. Det handlar om nyanser..    Jag personligen förstår lokalbefolkningen mycket bättre nu med tanke på att de klär på sig mycket     mera än vad vi ursprungliga nordbor gör.     Många använder redan, åtminstone på morgnarna, det vi snudd på skulle kalla vinterkläder. På morgnarna och kvällarna ute på terrassen drar jag själv en sjal runt mig, en sjal som är

Bloggvännen BP är förvaltare av Skyltsöndagen.  Jag hänger med idag igen och stannar kvar hemma i köket med smaksättningar och annat smått och gott att visa. Det roliga är att jag har fått två frågor via e:post och en muntlig förfrågan på stan här i Funchal, "när tänker du visa nästa kryddlåda.?" Aldrig trodde jag att det fanns ett sådant intresse för de kryddor jag använder men naturligtvis så tänkte jag "dyka ner" i nästa låda den här söndagen.  Nu blev det inte så, för jag fick syn på några småsmåsmå myror i ett annat skåp i köket och då lämnade jag allt jag hade för händer och så åkte allting ut ur skåpet, innan rengöring och sanering av myror. Det går inte att vänta, det måste ske med en gång om man själv ska vara herre på täppan. Jag brukar säga att myror är nyttodjur, vilket de är men också i den bemärkelsen att jag städar skåp och andra utrymmen oftare än annars just nu samtididigt som jag gör en Skyltsöndagsinsats för egen del. Ett par flugor i en och samma

Lokförare Åke har tuffat ut från stationen och vi som kan och vill hoppar ombord. Någonting ljudlöst ska vi ha med oss just idag. Men lilla gullefjun, viskade jag, och smög mig så ljudlöst jag kunde till matstället för fåglarna när vi bodde i Geta på Åland. En liten fågelunge hade somnat rakt av på marken precis så där som kattungar brukar göra.Plötsligt så måste den sova, inget kunde stoppa sömnen.  Där stod jag en liten bit ifrån och lutade  mig mot den gamla grindstolpen vaktande den lilla för alla faror som fanns runt omkring den. Ett så lätt byte för någon annan. Den sov länge. Allt annat som tidigare hade varit viktigt att få gjort fick vänta. Degarna i bageriet fick vänta, bokföringen likaså. Nu var jag plötsligt liv-vakt och det är viktigt om något är viktigt.  Ljudlöst smög jag mig därifrån igen när jag såg att den flög upp på fågelbordet till de andra småfåglarna.     Ljudlöst sökte sig morgondimman in över åkern nedanför oss ...     Magi. Jag förväntade mig att få se älvor  

    Det är dags för "tömning" av foton tagna med mobilkameran under de senaste dagarna     Ett faktum är att även här på Madeira gör sig hösten påmind.      När det lyser i de fönsterglaslösa fönstren/gluggarna hos grannen mittemot,     innan klockan är åtta, då är det tidig höst.     Det är en av de skickliga RIM-murarna som behöver belysning när han jobbar.      Jag såg en skymt av honom nu och då..     Hösten infinner sig här den 22 september för övrigt.      I Portugal har man ordning på årstiderna, en exakt ordning. Hösten tar över sommaren den      22 september, vintern infinner sig den 22 december, våren den 22 mars och sommaren är åter här den      22 juni. Ordning och reda, löning på fredag! Sen må det vara sommarväder hela tiden.           Så här kan man också göra...om man inte vill ha bilar framför betonggrisen som jag tror att man      brukar kalla den där klumpen? Grannen under oss fick nog med all trafik framför sin dörr     Plötsligt så fanns konen på ett lite

En tid så levde jag ett säl-samt liv, under de första åren under 2000-talet. Det började egentligen med att vi, Uffe och jag, fick erbjudande om kött från en sälkut som hade fastnat i ett fiskenät. Hur det  hela gick till vet jag inte. Det var bara vissa personer som hade licens att skjuta säl, men någon som hade fått sälkuten av någon delade med sig till oss. Samtidigt som vi fick vår köttbit så fick jag också sälskinnet. Men vi var på väg till fastlandet och lade allting i frysen tills vi kom hem igen.  När vi kom hem fick jag göra något jag aldrig tidigare hade gjort. Nämligen att spika upp skinnet med pälssidan nedåt på en fanérskiva. På bilden ovan där jag sitter och skär bort sälfett, har jag redan gjort det mesta av jobbet. Ett tjockt fettlager fanns under skinnet. Skinnet lade vi upp mot vår lidervägg för att torka, på gammalt hederligt manér. Sälfettet tog jag också vara på. Uffe som hade varit med om hur man hanterade säl på Borstö i Åbolands skärgård berättade noggrant för m

Banan i blom Jaha, nu är vi igång vi tre i språkkursen och jisses Amalia vilken fart det började med redan första dagen. Fullt ös!  Jag ligger i lä vad gäller mina två studiekamrater, de pratar mera eller mindre som infödingar redan.  Förståelsen är det inget fel på för min del men hastigheten i att prata...ojojoj.. Melissa är likadan. Naturligtvis, hon har det ju i blodet som den portuguesa hon är.  Tala om kulsprutefart men så är det förstås Ryssland och Ukraina jag studerar tillsammans med just nu 😉  Jag vet, men jag kunde inte låta bli. Lite galghumor behövs det för att Finland ska klara av det här gänget och kursen. Bambu Nu tackar jag min lyckliga stjärna för att jag är envis som bara den. Till och med det kan vara riktigt bra ibland. Konstigt nog så tycker jag att det är roligt, riktigt roligt även om mitt ordförråd inte är i närheten av deras. Ännu. De har tränat under de här två månadernas ledighet på ett annat sätt än vad jag har gjort. En av dem har hittat sällskap i sina e