Äventyret framtiden

    Det är dags för "tömning" av foton tagna med mobilkameran under de senaste dagarna     Ett faktum är att även här på Madeira gör sig hösten påmind.      När det lyser i de fönsterglaslösa fönstren/gluggarna hos grannen mittemot,     innan klockan är åtta, då är det tidig höst.     Det är en av de skickliga RIM-murarna som behöver belysning när han jobbar.      Jag såg en skymt av honom nu och då..     Hösten infinner sig här den 22 september för övrigt.      I Portugal har man ordning på årstiderna, en exakt ordning. Hösten tar över sommaren den      22 september, vintern infinner sig den 22 december, våren den 22 mars och sommaren är åter här den      22 juni. Ordning och reda, löning på fredag! Sen må det vara sommarväder hela tiden.           Så här kan man också göra...om man inte vill ha bilar framför betonggrisen som jag tror att man      brukar kalla den där klumpen? Grannen under oss fick nog med all trafik framför sin dörr     Plötsligt så fanns konen på ett lite

En tid så levde jag ett säl-samt liv, under de första åren under 2000-talet. Det började egentligen med att vi, Uffe och jag, fick erbjudande om kött från en sälkut som hade fastnat i ett fiskenät. Hur det  hela gick till vet jag inte. Det var bara vissa personer som hade licens att skjuta säl, men någon som hade fått sälkuten av någon delade med sig till oss. Samtidigt som vi fick vår köttbit så fick jag också sälskinnet. Men vi var på väg till fastlandet och lade allting i frysen tills vi kom hem igen.  När vi kom hem fick jag göra något jag aldrig tidigare hade gjort. Nämligen att spika upp skinnet med pälssidan nedåt på en fanérskiva. På bilden ovan där jag sitter och skär bort sälfett, har jag redan gjort det mesta av jobbet. Ett tjockt fettlager fanns under skinnet. Skinnet lade vi upp mot vår lidervägg för att torka, på gammalt hederligt manér. Sälfettet tog jag också vara på. Uffe som hade varit med om hur man hanterade säl på Borstö i Åbolands skärgård berättade noggrant för m

Banan i blom Jaha, nu är vi igång vi tre i språkkursen och jisses Amalia vilken fart det började med redan första dagen. Fullt ös!  Jag ligger i lä vad gäller mina två studiekamrater, de pratar mera eller mindre som infödingar redan.  Förståelsen är det inget fel på för min del men hastigheten i att prata...ojojoj.. Melissa är likadan. Naturligtvis, hon har det ju i blodet som den portuguesa hon är.  Tala om kulsprutefart men så är det förstås Ryssland och Ukraina jag studerar tillsammans med just nu 😉  Jag vet, men jag kunde inte låta bli. Lite galghumor behövs det för att Finland ska klara av det här gänget och kursen. Bambu Nu tackar jag min lyckliga stjärna för att jag är envis som bara den. Till och med det kan vara riktigt bra ibland. Konstigt nog så tycker jag att det är roligt, riktigt roligt även om mitt ordförråd inte är i närheten av deras. Ännu. De har tränat under de här två månadernas ledighet på ett annat sätt än vad jag har gjort. En av dem har hittat sällskap i sina e

Vi har blivit med höna!  "Den vill jag ha!" sade jag spontant när Uffe och jag var ute för att köpa glas. Hans min går inte att beskriva när han såg vad jag ville ha, sen såg han att jag var såld och svarade "att det drabbar väl ingen fattig"😉, just efter det att jag själv hade insett att hönan nog var lite väl dyr och jag redan hade backat i tanken på att köpa henne. Det var Snåla Manda som gjorde sig hörd förstås, hon på höger axeln. Praktiska Manda var tyst och helt med på noterna...det är ju praktiskt att ha ägg i en snygg höna. En portugisisk höna med portugisiska ägg från Madeira. Jag bara föll pladask... Jag tittade på en annan höna, sex euro billigare, men hon var ju inte alls lika fin som "min" höna var. Då vaknade äntligen Vilda Matilda , hon som huserar på min vänstra axel! " Du  Karin, han sade att det inte drabbar någon fattig, då betyder det säkert att du ska använda hans pengar! " Smarta Matilda! Så blev det, Uffe köpte höna

I lördags var det tre år sedan vi flyttade hit till Madeira.  Helt otroligt egentligen och ändå känns det som om vi har bott här ännu längre. Både ock, på ett märkligt sätt.  Vi hade goda vänner på middag för att fira dagen. Kvällen blev jättetrevlig med grillad kyckling, ris, tomatsallad och lite gott till på det. Många skratt, trevliga samtal... ************** Söndagen ägnade jag åt trädgårdsarbete, trots att jag ingen trädgård har, men plötsligt så kändes det som på Åland den här tiden på året. Växterna måste "invintras" , skötas om , få ny jord, delas etc så de orkar ta sig över vinterhalvåret, vila ut för att piggna i på vårsidan igen.  Jag insåg nog själv att det var snurriga tankar för här är det helt annorlunda även om vi känner av en begynnande höst, med tidigare mörka kvällar och senare morgnar.  Papayan har fallfrukt? Eukalyptusen växer så det knakar och den har fått en större kruka och en ny placering nere vid förrådet. Vad jag egentligen ska göra med den vackra p

Bloggvännen BP förvaltar Skyltsöndagen och jag är med idag igen med några skyltar från köksregionen. Jag städar skåp och lådor med jämna mellanrum, de har ju en benägenhet att bli lite smutsiga av daglig användning. Igår städade jag en låda med kryddor i. Som alltid , så återanvänder jag burkar, jag köper inte nytt.      Nu har jag mycket mera kryddor än de här på bilden men en låda i taget...     De flesta känner ni säkert igen men några ska jag översätta så det inte blir missförstånd     Garam Masala = Het blandning .       En indisk krydda som jag använder lite nu och lite då när jag vill ha lite extra sting på maten.      Garam masala ( hindi) är en blandning av malda kryddor .       Cúrcuma moida= Gurkmeja      Funcho             = Fänkål,       Funchal har fått sin namn av det portugisiska ordet för fänkål     för att det fanns så mycket fänkål på Madeira i tidernas begynnelse.      Även nu ser man fänkålsplantor lite överallt och ingenstans.     Piripiri            = Chilipepp

Lokförare Åke tuffar på med tåget och jag hoppar på idag igen, trots att vi ska skriva om något så "olycksbådande" som fredagen den 13:de.  Jag är inte skrockfull alls. Jag har svårt att tro att siffran tretton i sig skulle ha något olycksbådande över sig. Vilken dag som helst kan ha det. Men vi människor är benägna att bygga upp saker under tidens gång, vi är bra på att bygga berg av små högar, att få fjädrar att bli stora hönor, att förstora, förstärka och föra vidare, vi är bra på att dramatisera.  Jag minns att min far som körde ut virke och ved åt folk på Åland, berättade om en äldre dam i stan (Mariehamn) som nekade att stiga upp ur sängen just en fredag den 13:de då hon skulle få sin ved hemlevererad. Hon steg helt enkelt inte upp.  Så min far fick gå med forsedeln in till henne där hon låg i sängen, tippade sen veden ute på gården och for därifrån. Senare fick han veta av hennes son att en stålfjäder i hennes sängresår hade brustit och orsakat henne en ryggskada. Så