Äventyret framtiden

Det var hett ute så jag låg platt på magen på golvet i köket igår. Men svalkade mig gjorde jag inte. Jag blev själv som den skurtrasa/borste jag använde mig av. Svettig och varm alltså, men nu har jag tagit bort listerna som fanns mellan skåp och golv, skurat ytorna, gjort mig så platt som jag bara har kunnat, ålat omkring efter bästa förmåga, gjort armarna längre än vad de är med hjälp av en borste. Nu är det rent som ett skinande golv under alla skåp och maskiner i köket. Ett par vackra lättvättade köksmattor ska inhandlas. Jag vill känna hemtrevnad. En vacker blomma på bänken och kanske, kanske en liten köksgardin...                                                                             Innanför vår grind står listerna. Rena och hela för den som vill ha.                                       Jag ska bära dem till en returdepå och lägga dem synligt som på                                       "lit de parade". Mitt i allt så passar de bra hos någon annan.               

Det är längesedan nu som jag gav en liten rapport om hur det ser ut och vad som händer på andra sidan gränden. ( Ja, då tänker jag inte på slipdammet som jag skrev om här om dagen, det har lugnat ner sig och är mera eller mindre bortglömt nu till nästa gång 😉)  För ett år sedan i juli-23 Kruxet för min del är att jag inte ser vad de sega killarna/gubbarna håller på med. De håller sig inomhus för det mesta nu för tiden. Det bultas, knackas, ropas, slipas, borras etc...heta känslor ventileras, från morgon och till kväll. För ett år sedan såg det ut som ovan.  Jag har några fotografier kvar sen dess, de flesta gav jag bort men några minnen behöll jag i skeendet av tillblivelsen av de två stora huskomplexen som är på gång.                          Nu ser det ut så här.. Ett år senare i juli-24 För ett år sedan ... En hög mur mot gränden har byggts... Här vill folk vara ingärdade och undangömda, känna sig säkra för omvärlden utanför Ett fenomen som jag inte förstår riktigt fullt ut men vem

... och det känner ni förstås till, ni som har följt mig och min blogg en längre tid. Jag ställer mig med ryggen mot bokhyllan och tar en bok bakom mig i blindo, bläddrar och låter fingret visa vilket ord/vilka ord jag kanske ska skriva om... Jag tänker inte nämna bokens titel, den är inte det viktiga för mig när jag gör så här, det är orden jag "fångar upp" på mitt sätt som blir de viktiga, dem jag vill skriva om.  Om jag klarar av det vill säga, för ibland blir det lite för svårt..ibland behövs det inte. Idag blev det många ord, jag kände att jag inte kunde plocka bara ett ord ur det lilla stycket som låg där under mitt finger. "Inget annat förhållande på denna jord kommer någonsin att erbjuda så mycket trygghet, tröst och sinnesfrid, som ditt förhållande till dig själv. Lär dig att älska ditt eget sällskap och andra kommer att göra det också. För ingen säger ju nej till att ha trevligt." Jag kom av mig nästan genast. För det finns ju inget att skriva om. Det är j

Bloggvännen BP håller i Skyltsöndagen som vanligt och jag hänger på  med följande skyltar: Det finns en röd tråd, en rund röd tråd..          Utanför ett skyltfönster stod jag och tittade in, men det var ju nedåt jag skulle titta för att          att bli riktigt glad över skönheten som fanns vid mina fötter.           Saneamento/renhållning/sanering....          Visst är det lite underligt att jag gillar brunnslock, men de är ju rena konstverken på sitt sätt eller          hur? Att saneamento är i mässing tycker jag särskilt mycket om.        Det jag såg i skyltfönstret gillade jag också. Ett litet vill-höver-il flög över mig     men drog snabbt förbi..men visst är de fina de små sköldpaddorna.      Estás sempre no meu: Du finns alltid inom mig.      Ja, Ford är ju Ford..        Indianer har alltid fascinerat mig...         " De var inte sååå gulliga" sade Uffe. Vem har sagt det då? Men fascinerande är de, var de...        Indianhövdingen Pontiac allra minst. Bara för det s

Lokförare Åke har värmt upp tåget idag igen för att vi som brukar hoppa på, ska kunna ta oss till destinationsordet Vattenkonst . På Åkes blogg hittar ni de andra som är med i dagens tema och skriver om vattenkonst. Titta in där!  Vad ska jag skriva om vattenkonst? Vad är vattenkonst? Antagligen kan det vara nästan vad som helst helt beroende på hur man ser på det hela. Allt sitter som alltid i betraktarens ögon när det gäller ordet konst. Personligen skulle jag vilja kalla havet som det är, en enda stor vattenkonstsamling. Tänk allt man kan hitta i ett hav, i alla de sju stora oceanerna. Men så stort ska jag inte göra inlägget idag.. Jag håller mig till lite mindre konstfullheter istället, skapade av människan, så jag tog som vanligt en runda till foto-arkivet och där hittade jag en del smått och gott.   Jag drog iväg till Malaga en stund ( år 2018) och där hittade jag en springbrunn som heter duga...Det kan man väl kalla vattenkonst? En trafikrondell-vattenkonst.  På Quinta Vigia h

Sju blomfoton passar så bra just idag..         Lyckoklövern har hittat sin plats i livet...      Jag tror att det är en liten Hottentottfikus som tittar upp över den grå betongkanten     Mera lyckoklöver bland armeringsjärn    Eldröd krasse tillsammans med en tistel av något slag..armeringsjärn är så vackert när det rostar..     Plommon eller körsbär? Vilket som, så är blommorna vackra som dagen          En liten envis klängranka växer här på andra sidan gränden...          den ger sig inte, den kommer igen och igen.           Jag hejar på den lilla skönheten                            Bananpassion, en förvildad, "fångad" men oplockad,                      längs levada dos Tornos mellan Romeiros och Palheiro                     Jag önskar er alla, ingen nämnd, ingen glömd, en fin fredag!                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

En liten oskygg Madeira-bofink längs en levada vi vandrade. De är så vana med människor så de kommer fram ibland för att eventuellt få något gott att äta ur någons hand.  Det är rätt skönt att tömma mobilen på fotografier. Jag blev häpen här om dagen när jag såg en vän sitta och bläddra bland sina otaliga mängder av foton i sin mobil. Då insåg jag att jag snudd på har ett tomt bildarkiv i jämförelse med henne och sedan fick jag veta att alla har sina mobiler fulladdade med foton, "har inte du Karin? Jag har hela mitt liv i mobilen" berättade J.  Nej, det har inte Karin, fastän jag trodde så. I min mobil finns bara en liten, liten andel i jämförelse med min väninnas. Men vi är tack och lov olika och var och en på sitt sätt. Jag använder mobilen i första hand som telefon och att kunna chatta med mina barn och vänner med, att finnas till hands med. Jag är en dålig mobilanvändare på sitt sätt. Mobilen är ett nödvändigt "ont" ungefär, även om den för mycket gott med sig