Äventyret framtiden

Bloggvännen BP håller i Skyltsöndagen som vanligt och jag hänger på  med följande skyltar: Det finns en röd tråd, en rund röd tråd..          Utanför ett skyltfönster stod jag och tittade in, men det var ju nedåt jag skulle titta för att          att bli riktigt glad över skönheten som fanns vid mina fötter.           Saneamento/renhållning/sanering....          Visst är det lite underligt att jag gillar brunnslock, men de är ju rena konstverken på sitt sätt eller          hur? Att saneamento är i mässing tycker jag särskilt mycket om.        Det jag såg i skyltfönstret gillade jag också. Ett litet vill-höver-il flög över mig     men drog snabbt förbi..men visst är de fina de små sköldpaddorna.      Estás sempre no meu: Du finns alltid inom mig.      Ja, Ford är ju Ford..        Indianer har alltid fascinerat mig...         " De var inte sååå gulliga" sade Uffe. Vem har sagt det då? Men fascinerande är de, var de...        Indianhövdingen Pontiac allra minst. Bara för det s

Lokförare Åke har värmt upp tåget idag igen för att vi som brukar hoppa på, ska kunna ta oss till destinationsordet Vattenkonst . På Åkes blogg hittar ni de andra som är med i dagens tema och skriver om vattenkonst. Titta in där!  Vad ska jag skriva om vattenkonst? Vad är vattenkonst? Antagligen kan det vara nästan vad som helst helt beroende på hur man ser på det hela. Allt sitter som alltid i betraktarens ögon när det gäller ordet konst. Personligen skulle jag vilja kalla havet som det är, en enda stor vattenkonstsamling. Tänk allt man kan hitta i ett hav, i alla de sju stora oceanerna. Men så stort ska jag inte göra inlägget idag.. Jag håller mig till lite mindre konstfullheter istället, skapade av människan, så jag tog som vanligt en runda till foto-arkivet och där hittade jag en del smått och gott.   Jag drog iväg till Malaga en stund ( år 2018) och där hittade jag en springbrunn som heter duga...Det kan man väl kalla vattenkonst? En trafikrondell-vattenkonst.  På Quinta Vigia h

Sju blomfoton passar så bra just idag..         Lyckoklövern har hittat sin plats i livet...      Jag tror att det är en liten Hottentottfikus som tittar upp över den grå betongkanten     Mera lyckoklöver bland armeringsjärn    Eldröd krasse tillsammans med en tistel av något slag..armeringsjärn är så vackert när det rostar..     Plommon eller körsbär? Vilket som, så är blommorna vackra som dagen          En liten envis klängranka växer här på andra sidan gränden...          den ger sig inte, den kommer igen och igen.           Jag hejar på den lilla skönheten                            Bananpassion, en förvildad, "fångad" men oplockad,                      längs levada dos Tornos mellan Romeiros och Palheiro                     Jag önskar er alla, ingen nämnd, ingen glömd, en fin fredag!                                                        Karin Eklund, Funchal, Madeira

En liten oskygg Madeira-bofink längs en levada vi vandrade. De är så vana med människor så de kommer fram ibland för att eventuellt få något gott att äta ur någons hand.  Det är rätt skönt att tömma mobilen på fotografier. Jag blev häpen här om dagen när jag såg en vän sitta och bläddra bland sina otaliga mängder av foton i sin mobil. Då insåg jag att jag snudd på har ett tomt bildarkiv i jämförelse med henne och sedan fick jag veta att alla har sina mobiler fulladdade med foton, "har inte du Karin? Jag har hela mitt liv i mobilen" berättade J.  Nej, det har inte Karin, fastän jag trodde så. I min mobil finns bara en liten, liten andel i jämförelse med min väninnas. Men vi är tack och lov olika och var och en på sitt sätt. Jag använder mobilen i första hand som telefon och att kunna chatta med mina barn och vänner med, att finnas till hands med. Jag är en dålig mobilanvändare på sitt sätt. Mobilen är ett nödvändigt "ont" ungefär, även om den för mycket gott med sig

 Tre fotografier i arkivet ryckte mig tillbaka i tiden. Jag har varit i städartagen igen...luftat arkivet... Skarpnåtö hembygdsgård, ett hemman i ursprungligt skick alltsedan 1700 talet. Jag var tillsammans med Uffe i Skarpnåtö hembygdsgård i Hammarland på Åland och serverade fisksoppa och ålandspannkaka. Vi hade ett cateringuppdrag där för ett sällskap som efter måltiden for till Sälskär, det var i maj år 2011. Jag blev tillfälligt ensam kvar i huset, Uffe följde gästerna till båten som skulle ta dem till Sälskär. Jag minns inte varför längre. Vi var klara med vårt uppdrag och skulle fara hem till Geta så snart Uffe skulle komma tillbaka. Jag gick omkring i stora salen i det gamla huset och tittade på tavlor och fotografier som hängde på väggarna där medan jag väntade..                                  Jag hade aldrig sett fotografiet tidigare. Jag tittade lite extra på hästen som stod på däcket och lät blicken fortsätta till mannen som stod på kommandobryggan. Men, jag kände ju igen

Vi sitter sällan ute på vår terrass nu för tiden. Märkligt nog, för vi satt mera där förra sommaren trots att det var mera /eller syntes mera rörelse där då, än vad det gör nu. Men med tanke på slipdammet från byggnationen på andra sidan gränden så känns det tillsvidare bäst att hålla sig inomhus. Tids nog så blir livet mera normaliserat igen... Så där dammigt kan det se ut inomhus hos grannen mitt emot, alltså hos RIM. Jadå, de har ansiktsmask och tillbörligt skydd, de proffsiga killarna som håller på med slipandet. Ska det bli fint så får man lida pint, som det heter och förhoppningsvis så har de bra lön för mödan. Faktum är att det finns två män där på fotot men de syns nästan inte alls...så ni förstår kanske varför vi inte sitter ute på terrassen fastän det är sommar.  Ok, det är inte så där hela tiden och alla dagar men det händer titt som tätt att slipdammet yr runt knutarna.  Chilipepparn levererar, jag är förundrad över rikedomen den delar med sig av dag ut och dag in. Jag skör